Inget blir som man har tänkt

Ibland tänker jag att inget blev som man tänkt sig. Coronapandemin förändrade allt. Men så tänker jag igen. Det är inte sant. Visst kan vi inte träffa så många, vi kan inte resa som vi vill, vi kan inte hjälpa till med barnbarnen, men det mesta kan fortfarande bli som vi har tänkt.

Jag kan skriva, både blogg och roman. Vi kan fortfarande åka till stugan och påbörja renoveringsarbetet. Där handlar det mer om vädret som har ställt till det. Vi kan fortfarande ligga och dra oss på morgonen och vakna utan väckarklocka. Vi kan ta promenader, vistas i naturen och gå ut och fika eller äta (om vi håller avstånd).

Men ändå livet går inte riktigt att planera. Det händer alltid oväntade saker. Det kan vara jättejobbigt eller otroligt roligt beroende på vad som händer. 

Jag hade ett jobb som jag inte trivdes med. Tänkte hur ska jag orka. Då ringer en vän och säger: Vi har ett jobb ledigt. Kan du inte söka det. Det var verkligen oväntat, men roligt. Eller när våra grannar från Boden ringde och sa att de var i Umeå och ville träffa oss. Sen var det inte lika roligt när jag börjat på en redovisningsbyrå och på min första dag säger deras största kund upp avtalet och sist in – först ut. Min största överraskningspresent var när Bosse (min man) gav mig en resa till Rom. Det var häftigt.

Tänk om allt skulle gå som planeringen ser ut. Det skulle nog inte heller vara bra. Vi behöver små överraskningar i livet. 

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Längtan till naturen

Under veckorna som gått har jag fått en längtan till skogen. Till höga träd och fina stigar. Tystnaden som gör att axlarna sjunker ned ett steg och man lyssnar på skogens vinande ljud och doften av kåda.

Vi har testat olika stigar, men tyvärr har det varit lite för blött än i skogen. Sedan vill mitt högra ben gärna snava över rötterna. 

Men jag tror alla har ett ställe där man kan slappna av och bara vara. Det kan vara djupt inne i skogen, nära havet då man lyssnar på havets brus eller i sitt blomsterland där man känner doften av rosor och pion.

När jag var liten åkte vi ofta till min mormor. Hon bodde vid en sjö. Jag och hon hade ett gemensamt intresse. Det var att meta. Vi kunde ganska ofta åka ut i båten med varsitt metspö och bara titta på när flötet guppade. Vi sa ingenting förutom när hon sa åt mig: Sitt still i båten! I övrigt skötte vi var och en sitt. 

Naturen är viktig för vårt välbefinnande. Den kan få stressen att rinna av, kan få en att gråta ut i lugn och ro och få möjlighet att tänka.

Ge tystnaden, dofterna, suset och stillheten en chans i dagens stressiga tillvaro. Försök att hitta din plats i naturen.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Gör något gott varje dag

Jag läste en text av Tomas Sjödin. Han berättade om en äldre dam som varje kväll funderade om hon gjort något gott denna dag. När hon kände att hon gjort det var hon tillfreds med dagen. Jag funderade på detta. Det låter ju bra att göra gott mot andra varenda dag. 

Vad har jag gjort? Vad kan jag göra nu när jag har en lite avskalad vardag. Jag träffar ju inte så många varje dag och det är ju faktiskt det bästa för andra. Men räcker det för att känna att man gjort bra för andra. Det jag gjort bra idag är att jag inte träffat andra. Visst låter det konstigt. Men det är ju faktiskt sant.

Men vad mer kan man göra? Man kan ju faktiskt hålla kontakt med andra ändå. Hålla kontakt med de som måste vara isolerade eller de som bara får ha begränsat fysisk kontakt. För social kontakt kan vi ha.

Idag skickade jag ett mail till en gammal vän jag inte haft kontakt med på länge. Det kändes bra, i alla fall för mig. Det kanske var gott för mig. Jag är väldigt dålig på att ringa till människor jag inte så ofta har kontakt med. Men skriva gör jag gärna. Jag har inget emot att prata i telefon med dem, men att ta initiativet att ringa, det finns en spärr i min kropp. 

Har du ringt till någon idag? Eller skrivit ett mail eller ett brev? Eller bara ett kort meddelande att du tänker på henne/honom. Ge den personen en extra solstråle genom att du tar kontakt.

Så min uppmaning är: Håll extra mycket social kontakt och mycket lite fysisk kontakt. Vem tror du skulle bli glad av att du tog kontakt idag?

Intresserad att följa min blogg? Du kan få meddelande varje gång det kommer ett nytt inlägg.

Continue Reading

Reseminnen

När man inte har möjlighet att resa kan man titta på gamla bilder och minnas. När man gör det kan glädjen med resan leva längre.

Jag minns en resa vi gjorde till Italien. Det var nog första gången vi hyrde ett hus av en person vi inte kände. Vi var tre par som åkte tillsammans. Vi reste till en by utanför Pisa i Italien. En vecka före resan ringde hon som hyrde ut huset och sa att hon skulle och möta oss på flygplatsen. Vilken service tyckte vi. Men sen förstod vi. Vi skulle aldrig ha hittat dit utan henne. Det var små vägar att följa. På ett ställe kändes det som vi körde över någon annans gårdsplan. Men fint var det.

Vi kom sent på kvällen, så vi kunde inte handla något. Vi frågade kvinnan om affärer. Nä. Alla är stängda. Det är ju lördagkväll. Men i morgon bitti då, undrade vi. Nä, det är ju söndag, svarade hon.  Så på söndag morgon samlade vi ihop vad vi hade som var ätbart till frukost. Två bananer, delad på sex. Twix, kexchoklad och riesen. Sen hade som tur var vi med oss lite kaffe som vi drack till. Inte så näringsriktig frukost.

Sedan körde vi runt i omgivningen ganska länge innan vi till sist hittade en livsmedelsaffär som faktiskt var öppen och då var vi alla rejält hungriga. (Vi hittade inte heller en öppen restaurang. Detta var verkligen på landsbygden.) Men veckan i Italien blev sedan en fantastisk reseupplevelse. Jag kanske återkommer med mer om denna resa. Men det jag minns mest är nog ändå gemenskapen vi hade. Den är så viktig och det märker vi i dessa tider.

Nu kan du bli påmind när det kommer nya inlägg, klicka på knappen här under och fyll i namn och e-postadress.

Continue Reading

Kramas mera – vi lever på hoppet

Vad saknar ni när man blir mer isolerade? Det som är intressant är hur vissa behov utkristalliserar sig, blir mer viktiga än man visste.

Jag saknar naturligtvis människor. Framförallt de som är mina närmaste. Men idag kände jag också att jag saknar kramar. Förut kramades man till höger och vänster. Barnbarn, barn, vänner men också kollegor och bekanta. Idag ställer vi oss en bit ifrån varann när vi pratar och helst utomhus. Vi rör inte vid varandra och vi pratar mest om den förändrade värld vi lever i.

Jag saknar andra samtalsämnen. Resor på gång, trevliga kulturella upplevelser och barnens eller barnbarnens utveckling.

Men mest saknar jag kramar.

Jag skickar en digital kram till er alla och hoppas på en fysisk kram framöver. Jag lever på hoppet.

Continue Reading

Boktips

Har fått frågan om jag inte kan ge några boktips. Visst kan jag det. I dessa oroliga tider läser jag gärna Feelgood, då det känns skönt med bra slut. Jag får många tips från en grupp i facebook som heter Feelgoodfredag. Många boktips och bara snälla kommentarer. En otroligt trevlig och positiv grupp. Gå gärna med i den gruppen.

Men vad läser jag just nu. Jag plockade fram några som fanns hos mig.

Pocketböckerna

Först mina pocket böcker. Tomas Sjödins böcker är aldrig fel. Han skriver så bra och riktigt. Här en mängd kåserier.
Sophie Kinsella skriver Feelgood, varm och lättläst.
Nina Wähä blev nominerad till Augustpriset 2019. Ligger högt i pockettopplistor. Handlar om en familj med 14 barn. De flesta vuxna. Hade lite svårt med ett så stort persongalleri, men hon skriver väldigt bra.
Sen en av mina favoriter: Lucinda Riley med de sju systrarna. Det kommer en bok om varje syster. Hitintills är fem utgivna och varje bok är ordentligt tjock. Men svår att lägga ifrån sig.

Karins böcker

Sedan vill jag naturligtvis göra reklam för min kusin Karin Alfredssons böcker. Detta är de två senaste. Först är det Vajlett och Rut och sen kommer Roger och Rebecka. Igenkännande från Västerbottens inland. Jag hittar även några släktingar instängda i handlingen. Mycket bra. Läs dom.

Här kommer en deckare Mari Jungstedt. Som vanligt utspelas det på Gotland med kommissarie Anders Knutas.
Den andra av Liane Moriarty är en speciell historia om nio personer på ett hälsohem. Den slutar lyckligt, så det räknas nog till Feelgood.

Continue Reading

Att överleva ekonomiskt under krisen

Runt omkring mig finns företagare som blöder ekonomiskt. Restaurangbranschen, hotellbranschen, kultursektorn för att bara nämna några. Sedan är det alla som blir permitterade från företag som inte kan tillverka eller sälja längre. Jag blir imponerad av de företag som ställer om produktionen till handsprit eller skyddsmaterial. Eller de restauranger som börjar med takeaway ibland i samarbete med taxibolag. Jag har sett garnaffärer som erbjudit hemservice till äldre. Har du inget annat att göra så kan du sticka till barnbarnen har de tänkt.

Vi kanske ska passa på att göra julklappar till barnbarnen redan nu. Sticka en tröja. Skicka ett vackert kort till en fotoaffär och gör ett pussel av det eller snickra ett dockskåp. Köp in materialet från din lokala affär, så får dom en del av vinsten.

Men vad ska en kulturarbetare göra för att överleva. Det gäller att tänka utanför boxen. Att våga något nytt och att se behoven. Jag tror också det är lättare om man samrbetar.

Just nu är behoven av underhållning stort. Det gäller alltså att hitta nya sätt att gå ut med underhållningen, att även hitta sätt att tjäna pengar på detta. Spela in korta filmer, skriv texter, gör Coronamusik, ta kort av dig och katten varje dag, kanske med ett ”visdomsord”. Tänk om du får in en del pengar, de kanske täcker några utgifter. Jag förstår att detta inte är nog, men att försöka känns i iallafall bättre än att sitta still och bara vänta.

Själv tänker jag fortsätta blogga, men jag har ingen reklam, jag tjänar inga pengar, men jag har något roligt att göra.  (Eftersom detta inte är mitt leverbröd).

Men jag berättar gärna om andra som har hittat nya vägar. Berätta gärna för mig så berättar jag vidare. Nu kommer jag lägga in en möjlighet att få påminnelse om nya inlägg, så du får en möjlighet att fortsätta att följa mig. Anmäl dig!

Continue Reading

Se bortom molnen

När jag jobbade talade jag ofta om att man måste se helheten. Lyfta blicken från detaljerna och se vad det betydde för helheten. Det påminner om historien om två stenhuggare som högg stenar. Den ena sa att hans jobb var att hugga stenblock. Den andra sa att hans jobb var att bygga en katedral.

Just nu måste vi lyfta blicken ovanför Coronamolnen, så vi inte drunknar i informationen och oron. Det finns en värld av människor, djur, vänskap, kärlek fortfarande. 

Se den vackra solen som skiner på isbitarna och svanarna som simmar förbi.

Vi kan också tänka på vad som händer sen. Vad har vi lärt oss av detta? Vad bör vi uppskatta mer? 

Kan det till exempel ge en större förståelse för människor på flykt? Hur deras tillvaro är när de flyr helt utom egen kontroll. Hur oroliga, hur jobbigt det måste vara?

Vi har ju också hittat lösningar på möten och undervisning digitalt. Detta som för en månad sen var omöjligt, är görligt idag. Det visar sig att vi kan minska vårt flygande om vi måste. Detta som inte var möjligt förut. Kommer faktiskt denna kris att ge positiva effekter för klimatet? Det blir spännande att se.

Men min tanke med detta blogginlägg är att inte fastna i all information, det räcker att läsa om det några gånger per dag. Lyft istället blicken, se din livskamrat, se dina barn, se dina vänner.

Lyft blicken se den vackra solen, naturen och våren som är på väg.

Det finns något annat än de mörka molnen. Det finns ett liv.

Continue Reading

Avbokad resa

Skulle imorgon åka iväg med tåg för att hälsa på vänner och släkt, men det blir inte av.
Det var ett otroligt svårt beslut att ta, men jag tror det är rätt beslut.
Jag bygger ofta upp en förväntan på olika aktiviteter, resor eller liknande och har väldigt svårt att ställa in dessa. 
Nu får vi två oplanerade veckor hemma istället. Inte se gräset i Malmö eller våra pigga, glada barnbarn. Eller äta på Eriks Gondolen eller Live Skybar. 

Vad gör man istället?

Jag har börjat med ett synopsis på en ny bok. Arbetsnamnet är Vem är jag. Ska försöka ägna tid åt detta. 
Men inte idag. Idag måste jag få tid att sörja det som inte blir av. 

Continue Reading

Krisen kommer

Igår var vi ut och åt på en popup-restaurang som Restauranghögskolan har. Jättegott, mycket trevlig service, men hur handlar man i kris? Helt plötsligt reser sig Bosse och ropar: Det brinner.

En stor ljuslykta hade blivit för varm. Glaset knäcktes och det varma stearinet rann ut på golvet. Värmen gjorde att eldslågor slog upp på golvet. Alldeles bredvid ljuslyktan hängde långa gardiner.

Efter ett tag kom en av studenterna fram med lite vatten och hällde över golvet. Det löste sig, inget allvarligt hände, men man får sig en tankeställare.

På jobbet som jag just slutat, tog vi det på allvar detta med kris. Vi hade brandövningar ganska ofta och de flesta visste vad de skulle göra när något hände. Men på andra arbetsplatser har jag varit med om att folk stannat kvar, trots brandalarmet. ”Äsch, det var bara falskt alarm, eller brandövning”, har dom sagt. Men hur vet dom det? Hur vågar dom riskera sitt liv eller kanske andras?  

Vi måste öva, för att klara av det om det verkligen händer. Så min uppmaning är att ta det på allvar nästa gång ni har en brandövning. Pusha dina kollegor att göra på samma sätt. Det kan vara livsavgörande.

Continue Reading