Vi bor i ett radhus. Det är inte speciellt lyhört, men grannens hunds dova skall hör vi varje dag. Inte hela tiden, men ibland. Varför skriver jag det här? Jag tänkte både på hunden och grannarna. Varför skäller hunden? Ensamhet, rädsla, nyfikenhet? Jag vet inte. Men så är det.

Vi förstår inte alltid, varken hundar eller människor.

Jag blir ledsen när människor klankar på andra människor med grova anklagelser och hårt språk. Jag har väldigt svårt för det. Tyvärr har detta hårda språk smugit sig in på fler och fler områden. Inom politiken, på sociala medier, på skolorna och även på arbetsplatsen. Ibland finns det även bland vännerna.

Jag minns en gång när jag tappade humöret och sa till på skarpen åt en vän som pratade illa om en bekant till mig. Hen blev chockad, men slutade prata illa om andra. I alla fall så jag hörde.

Jag tycker att vi ska försöka säga snälla saker om varandra. Att ha ett mjukare språk även om vi har olika åsikter. Att vi dessutom måste lyssna mer på varandra. Vi förstår inte men alla har rätt att bli lyssnad på. Alla människor har rättigheter, men till detta kommer även skyldigheter. En skyldighet att försöka göra gemenskapen bättre.

Jag tycker om att finna dolda korn hos människor. Hitta guldklimpen som många döljer. Men vi måste naturligtvis också säga ifrån. Men inte genom att göra personliga påhopp. 

Kan vi göra gemenskapen människor emellan bättre genom att använda ett mjukare språk? Vill du vara med och göra skillnad?

Kommentera gärna, jätteroligt om du lämnar en kommentar.
Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

När jag var på vårt barnbarns 10 års kalas funderade jag hur det var för mig när jag fyllde 10 år. Jag sökte efter en gammal dagbok, men hittade inget om 10 årsdagen. Men däremot om när jag fyllde 11 år. Så här står det i dagboken:

Söndagen den 17 december

Idag hade jag vaknat kl halv 2 för jag hade födelsedag då. Jag somnade om kl 3 på natten. Sen vaknade jag kl halv 7 igen, sen låg jag vaken resten av dagen. Kl 9 kom mamma, pappa, Barbro och Åke in till mig och gav mig presenter. Av mamma och pappa fick jag ett tennisracket och av Åke fick jag en popmascot och av Barbro fick jag en liten docka som heter Peggy pocket.

Sen for jag till mormors rum och visade presenterna och då fick jag en Kittybok som heter Kitty och den maskerade mannen.

Det var allt från dagboken och om dagen jag fyllde 11 år. Troligtvis hade jag ett kalas och vi fick risgrynsgröt, för det fick jag alltid på min födelsedag.

Bilden ovan föreställer min mamma, min bror Åke och jag sommaren när jag var 11 år.

Vad minns du när du var 10-11 år?

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Jag tyckte att det kändes så negativt när jag lade ut förra bloggen, så jag ville komma med en mer positiv ganska snart.

Igår var jag på kalas hos vårt 10-åriga barnbarn. Vad roligt det är att ge presenter till barnen. Men att ge till vuxna är inte lätt, så här kommer ett bra presenttips.

När jag fyllde 60-år fick jag en glasburk med papperslappar. Där har vänner, bekanta, släktingar och familjen fyllt i om mig, om vad jag är och om mina egenskaper.

Jag har berättat om burken tidigare i bloggen. I morse fick jag en lapp som jag inte sett tidigare. Du är älskad! stod det på lappen. Att vara älskad är bra mycket viktigare än att få ett Ja från ett förlag eller att lyckas i sitt yrkesliv.

Vem som hittat på denna burk med lappar vet jag inte. Inte heller vem som skrivit just den här texten på papperslappen. Men det jag vet är att det nog var en av de finaste presenterna. Den räcker länge.

Så ett tips till en present till en älskad vän eller släkting är just en sådan burk.

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

I gyllene regeln i Bibeln står det ” Allt vad ni vill att människor ska göra mot er. Det ska ni också göra mot dem.”

Det är en bra regel att följa oavsett om man tror på Gud eller ej. Men det intressanta är att det börjar med: Allt vad ni vill att människor ska göra mot er.

Vad vill du att andra ska göra mot dig?

Jag har funderat på detta och kommit fram till att för egen del vill jag att andra ska ta initiativ. 

Initiativ att bjuda med mig. På lunch, middag, fika, promenad eller nåt annat kul. Att ta initiativ.

Alltså är det vad jag försöker göra nu. Jag tar kontakt med människor i min närhet och frågar om de vill äta lunch med mig. Så det blir kul för mig och förhoppningsvis uppskattar även de att jag tar initiativ.

Vad vill du?

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Jag hittade en skrivbok som det stod Uppsats, Ulla Lundström, Klass 4 B.
Det var roligt att läsa de olika uppsatserna jag skrivit. Här tänkte jag dela med mig av den som hette: Om jag ägde en kiosk.

Om jag ägde en kiosk

Om jag ägde en kiosk skulle jag placera den i en stad på en station. Jag skulle ha massor av karameller och glass, frukt och tidningar mm. Min kiosk skulle vara öppen på vardagar från 10.00 till 13.00. Sen skulle jag vara ledig en timme. Sen arbetar jag från 14.00 till kl 18.00. Sen skulle jag vara ledig igen. Sen börjar jag igen kl 19.30 till 23.30. Då är dagen slut.
Varje dag tar jag hem något. På lördagarna tar jag hem lite karameller. Andra dagar tar jag hem en tidning eller lite frukt eller en bok eller något annat.
Jag tyckte mycket bra kunderna. Jag tyckte bäst om dem som pratade glatt och handlade mycket.
På lördag skulle kiosken vara öppen från kl 2.00 till kl 15.00. Sen börjar jag igen kl 16.00 till 21.00. Sen börjar jag igen lö 21.30 till 24.00. Men inte alla lördagar.
På söndag vet jag inte riktigt.

Ulla 10 år var tydligen mycket intresserad av öppettiderna. Jag minns att jag alltid gillat uppsatsskrivandet. Det lärarna främst klagade på var att jag skrev för långt. Men jag kanske delar med mig av en längre uppsats sedan. Den som heter Papegojan och guldfisken.

Nu har det slutat regna, så snart ska vi ut på stan.

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.
Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Att skriva på rim har följt med mig från modersmjölken. Fast faktiskt ännu tidigare också. Läste reklam för min farfars åkeri i ett reklamblad. Det var naturligtvis på rim. Han dog på 40-talet, så rimmet var ännu tidigare än jag är född. Min mormor brukade ta med sig ett anteckningsblock ut till korna för att skriva dikter. Jag har tyvärr inte sett några av dessa, men det visar väl att det är ett gammalt släktdrag.

Pappa fick ofta hålla tal och det gjorde han naturligtvis på rim. Det var på födelsedagar, bröllop, begravningar och morgonsamlingar i skolan. Han till och med skickade inbjudan på föräldramöten på rim.

Samloms till föräldramöten
och ge lärarna på nöten.
Varför inte inte nån gång våga
att ge dem en svårtydd fråga.…

Numera blir det mest rimmande till jul. Jag och mina syskon ger fortfarande varann en julklapp. Men julklappens syfte är att ha något att fästa rimmet i.

Varje år satsar vi på familjefriden.
Det händer oftast under juletiden.
Då gäller det att hålla rimmarpennan vass
och satsa på rimmen mellan dåliga och kass
För ju längre rim desto mera frid
så är det i familjen i juletid.

Detta skrev jag 2018 och var vers ett av fyra. Vi satsar nämligen på kvantitet före kvalitet i rimmen. Fast min bror vinner oftast med de längsta rimmen och med de flesta nödrimmen.

Fick också förmånen att skriva en sång på 50-års revyn Umeå universitet hade 2015.
IT-sången (Mel. Släkthuset av Povel Ramel)
Uti ledningen har vi ju ett sjå
alla dessa system vi ska förstå
förkortningar och uttryck som pivå
Nu en enhet vi ska göra utav två

Det är PingPong och Raindance det är Pass
Det är Moodle, Portalen, Interbas
Dirigenten Diva, InfoGlu
Alla ska de ju i driftcentralen bo …..

Naturligtvis var det fler verser.

Men snart är det jul igen. Så snart får man börja skriva sina rim igen.
Så fast Corona härjar för fullt på jorden
Så ägnar jag min tid åt rimorden
Snart presidentval mellan Trump och Bidén
men jag funderar om jag ska använda rimordet viden eller siden
Fast många skriker ut om vår klimatkris
Så börjar jag skissa på vår julegris
Och trots klimatkris, maktbegär och mord
Behöver vi glädje, skratt och julrimsord

Så god julrim på er alla.

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.
Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Att vara vacker är viktigt för många. Visst har jag önskat många gånger att jag varit vackrare, men jag vet att jag duger ändå. Men att vara vacker, att vara inne att vara ”rätt” är inte lätt. När jag var liten och ungdom, så gillade alltid jag och min syster olika personer i de band som var populära. Hon gillade ofta trummisen och jag sångaren. De som var snygga då, kan inte våra barn se det vackra, speciella med. På samma sätt har jag svårt för en del som hörs vara tilldragande nu för tiden. Så utseende är en modesak.

Men även kroppsstorlek är en modesak. Men ganska länge har det varit bra att vara smal. Men förut var det runda ett ideal. Vi har det inte lätt som människa. Sen får vi ju inte glömma kläderna. Där växlar modet så fort, så det man kan vara säker på är att man troligtvis är ”ute”.

Jag plockade fram lite blider av mig själv. Jag tänkte på olika frisyrer jag haft under årens lopp. Olika glasögon jag haft.

Det är olika åldrar på mig själv. Olika frisyrer, olika hårfärg, olika glasögon och kläder. Men allt är samma person. Sen kan man ju se mig som liten i den översta bilden. Det är också samma person. Visst förändras utseendet, men vi är ändå samma människa. Däremot utvecklas vi förhoppningvis under åren och blir klokare.

Vem är vacker, vem är ”inne” och vem vill du vara nära? Det behöver inte vara samma person. Jag själv vill helst vara den person som man vill vara nära.

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla.
Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!