Och älven flyter sakta förbi

“Luckan stängdes med en smäll. Ljuset försvann helt och kvar fanns bara ett kompakt mörker och doften av jord. Smärtan kom i vågor som brännande eldslågor som blåste åt olika håll och nådde kroppens olika delar. Var detta mitt öde? För vem skulle rädda mig? “

Under tiden jag lagt undan mitt manus som jag skrev om i tidigare blogginlägg, börjar jag om med ett gammalt manus som jag inte fått något förlag att nappa på. Det som står längst uppe är början på det manuset. Mitt arbetsnamn på boken är “och älven flyter sakta förbi.”

Jag går nu igenom hela manuset. Ändrar ordning, skriver om och ändrar igen. Jag tror på manuset, så jag ger inte upp. Efter mina redigeringar behöver jag nya testläsare. Har haft hjälp av två lektörer, men trots mina ändringar då, så lyckades jag inte. Men vem har sagt att jag ger upp. Inte jag.

Tänk vilken förmån att faktiskt ha tid att göra detta. Samtidigt har jag gjort en surdeg. Eller gjort en deg av en färdig surdeg. Jag gillar surdegarna som finns i påsar på affärerna, som sparar in massor av tid och riktigt gott blir det. Först en deg, sen jäsa i 60 minuter, sen vända på degen, jäsa igen, baka ut och jäsa igen innan gräddning. Tar lite tid, men jag har ju det nu. Vilken förmån.

Men tillbaka till skrivandet. Jag behöver alltid folk som kan läsa mina texter. Vill du vara testläsare? Törs du vara kritisk och samtidigt pedagogisk? Kritiken måste ju ge influenser att förändra. Har du tid? Jag skickar alltid med några frågor till testläsare att utgå ifrån. Men jag ger aldrig så mycket tid för testläsaren, då jag vill snabbt kunna jobba vidare.

Vad upptar din tid? Vilka intressen har du?

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla. Men jag försöker alltid skriva svar på kommentarerna.


Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Denna gång hoppas jag det blir grönt ljus

“Det ringde på dörren. Amanda stannade upp mitt i en rörelse. Vem kunde det vara. Hon tvekade att öppna. Det puttrade på spisen, i ugnen hade hon just stoppat in en plåt och hon vispade majonnäs för fullt.”

Så börjar det nya manuskriptet jag skrivit färdigt. Jag har anlitat två testläsare i detta inledande skede bara för att få se att den är läsvärd och att jag inte missat något viktigt. Den första testläsaren har lämnat sina kommentarer. (Mycket positiva :-))Men jag gör inget mer just nu. Först ska den andra testläsaren få lämna sina kommentarer.

Vad händer sedan. Jag kommer att rätta till felaktigheter och sådant de påpekat. Sedan läsa igenom texten igen. Sedan kan det bli fler testläsare eller annan hjälp innan det är dags att skicka till förlag.

Sedan får man vänta på mailet. Så här har mailet sett ut för tidigare manus.

Tack för att vi fick läsa ditt manus. Tyvärr har vi nu beslutat att tacka nej till erbjudandet om utgivning. Varje år får vi in cirka 1 000 svenska manus och utgivningsförslag till förlaget och av dem ger vi endast ut ett fåtal.

Men jag hoppas på att jag lyckas denna gång. Jag hoppas på grönt ljus!

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla.
Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Min roman hur går det?

Jag har skrivit i ganska maklig takt, men ändå har det gått fort framåt. Handlingen skriver sig själv och jag får hellre stoppa av andra orsaker än inspiration. En sak som fascinerar mig när jag håller på att skriva en roman är allt det man behöver ta reda på om omgivningen. Var ligger olika myndigheter, restauranger etc eller hur de ser ut. Hur ser olika orter ut. Hur fungerar det på socialnämnden eller polisstationen. Ofta hamnar man i lite historiska dilemman. Jag har skrivit romaner som handlat om början av 1800-talet där jag fick gräva djupt för att få reda på begravningsceremonier eller vilken mat man åt. När jag skrev om första och andra världskriget fanns otroligt mycken information på nätet. Den roman jag håller på med nu är lite kortare tidsspann, men mycket har hänt sedan 1980-talet.

Min huvudperson är född 1985. Vilken musik kan hon gilla? Om hon lyssnar mycket på texterna? Kan hon gilla Robyn? Lars Winnerbäck? Sådana frågor tycker jag gör skrivningen ännu mer intressant. Men ibland behöver man hjälp. Det är min svaghet att fråga andra. Men även det hoppas jag kunna lära mig.

Jag fick ett nej från ett bokförlag förra veckan på min förra roman, men jag stannade inte upp och deppade utan skickade snabbt iväg ett manus till ett annat bokförlag. En dag kanske. Jag hoppas.

En roman bör vara mellan 80 tusen till 90 tusen ord. Jag har nu skrivit 50 tusen. Över halva boken är skriven. 

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Tiotusen ord

I en sång sjunger man om tiotusen röda rosor. Men här handlar det om tiotusen ord. Det är så många ord jag landade i igår kväll.

Det känns som ett första mål. För en färdig roman krävs visserligen 80-90 tusen ord. Men visst måste man vara glad efter varje delmål. 

Just nu flyter skrivandet på mycket bra. Jag vet vad som ska hända och jag bara skriver ned det. Min huvudperson Amanda får vara med om en otäck händelse just nu. Men hon fixar det. 

Mitt i Coronakrisen får jag koncentrera mig på ett annat öde. Ett helt påhittat och det är ju det som jag gillar, att få hitta på en massa. Att få fantisera fram en berättelse. Sen måste jag ibland avbryta för att ta fram lite riktiga fakta som var polishuset i Sundsvall ligger.

Jag försöker ta pauser med jämna mellanrum. Vill inte få ont i axlarna. Tyvärr är det alltid svårare efter en paus att komma igång igen. Så då kanske jag skriver lite på bloggen. Speciellt som jag i denna paus fick kaffe och nybakta bullar. Fantastiskt goda.

Jag illustrerar denna text med en bild av en bokskog. Det passar väl bra till detta tema.

Blev inte utlagd samma dag. Nu är jag faktiskt uppe i 15 000 ord.

Continue Reading

Att skriva en roman – konflikter och drömmar

Jag har nu skrivit mer än 4500 ord och ska strax börja med kapitel fyra. Jag läser en virusskrivskola med Åsa Hellberg. Sista lektionen skrev hon om konflikter. Det är en viktig del av en bok. Det finns så många konflikter att välja. Konflikter med föräldrar, syskon, make/maka, grannar eller konflikter med invandrare, klasskamrater eller arbetsgivare.

Idag mår många dåligt. De känner sig inte sedda eller få inte möjlighet att vara sig själva. Läste någonstans att var tionde kvinna blir misshandlad av sin man. Har du tio kvinnliga vänner så borde alltså en av dessa bli misshandlad. Men troligtvis ser du inte tecknen, för de är så duktiga att dölja detta. De känner sig ofta misslyckade och vem vill visa sig misslyckad för någon annan?

Jag har en dröm. Den drömmen har funnits med mig sedan min barndom. Det är drömmen att skriva en bok. Men denna dröm handlade ju inte bara om att skriva utan också att ge ut en bok. Men trots att jag skrivit tre, har inget förlag nappat. Men jag vägrar känna mig misslyckad. Jag fortsätter istället att skriva på min fjärde.

Jag upptäckte att när jag skrev häromdagen, så gick Amanda, som huvudpersonen heter, iväg och tvättade händerna flera gånger. Jag tror det är en påverkan från Coronakrisen. 

Jag har också funderat hur denna kris ska påverka innehållet. För jag tror att vardagen kommer att vara en del förändrad. Men jag vet inte riktigt hur.Hur tror du att Coronakrisen kommer att påverka vårt samhälle? Kommer det att komma något positivt ur detta?

Nu kan man bli påmind när det kommer nya inlägg. Så vill du följa mig, så gör det här.

Continue Reading

Att skriva med mål

Under denna tid har det dykt upp många idéer av vad man kan göra, när många möjligheter till umgänge, kulturaktiviteter och resor är stängda. Fick häromdagen ett tips på en virusskrivskola som författaren Åsa Hellberg startat. Där skriver hon en hel del roliga råd, som kanske inte alltid följer gängse normer. Men ett av råden hon skrivit är att sätta mål. Jag har funderat på vad mitt mål är. Jag bestämde mig då att mitt mål är att få ett utkast klart senast 1 september. Det innebär ca 3500 ord per vecka. Jag har hitintills denna vecka skrivit 2040 ord. Vi får väl se hur det går. Annars får jag justera målet.

Jag vill nämligen känna att det är roligt att skriva och inte så det känns som jag fått ett nytt jobb. Dessutom vill jag inte ha fasta dagar eller scheman. Det var det jag vill lämna när jag blev pensionär.

En av de svåraste sakerna att skriva är att få ett utseende på personerna. Amanda heter huvudpersonen. Men hur hon ser ut vet jag inte än. Ska börja titta igenom bilder, som kan ge mig inspiration.

Nu ska jag skriva några hundra ord till eller så tar jag en kopp kaffe först.

Continue Reading

Att skriva en Netflix-serie

Jag drömde en natt att en kompis till mig ville göra en serie för Netflix. Han ville vara producent/regissör för detta. Men saknade ett bra manus. Så han vände sig till mig och sa: ”Du kan väl skriva ett bra manus för 10 stycken avsnitt?”

Eftersom detta var en dröm så svarade jag naturligtvis – Ja!

Jag låg hela natten och fantiserade ihop ett manus. Sen lärde min kompis mig hur man skriver ett manus för en serie. Det var ett blad där man först skrev en detaljerad beskrivning av miljön scenen skulle befinna sig i. Sen skrev man själva manuset med vad som hände och dialogerna.

Jag bad min man skriva miljöbeskrivningarna och jag skrev resten. Så innan natten var slut hade vi det klart.

Och när jag vaknade hade jag en färdig historia för en roman. Det är den jag skriver en synopsis till. Vill säga om ingen vill ha den som en serie istället.

Jag undrar däremot fortfarande hur man egentligen skriver ett manus för en serie.

Continue Reading

Att skriva en roman

Jag har alltid tyckt om att fantisera ihop historier. Jag kommer att berätta mer om detta senare. Jag skrev min första roman under slutet av 1990-talet. Sedan försökte jag få några förlag att nappa på mitt manus, men de sa alla nej. Detta gjorde att jag inte ville börja med något nytt projekt. Men en dag bestämde jag mig för att ge ut boken ”Den gröna linjen” på egen hand (har inget med vegetarisk mat eller tunnelbana att göra), så jag kunde fokusera på en ny bok.

Jag skrev därefter en bok med titeln ” Och älven flyter sakta förbi”. Inte heller den har jag lyckats sälja in till något förlag. Har sedan fortsatt med ”Även det dolda ska synas”, den har jag ute hos några förlag nu. Men även den säger de flesta nej till, men jag hoppas än.

Har jag misslyckats? Nej, jag har lyckats skriva tre hela romaner. Oavsett vad förlagen säger så är historierna fascinerande. Men jag behöver tydligen bli en bättre skribent. 

Att bli en bättre skribent tror jag man blir med träning och att läsa andras böcker. Jag har även gått några kurser och haft hjälp av lektörer, så en dag…

Nu när Coronaviruset gjorde att vår resa blev inställd (se inlägget Avbokad resa) kan jag istället fokusera på skrivandet. Men denna gång försöker jag börja med ett synopsis. Jag skriver ned vad de olika kapitlen ska innehålla. Jag försöker lära känna alla karaktärer och även undersöka var jag behöver göra mer research. Så vi får väl se.

Continue Reading