Om jag ägde en kiosk

Jag hittade en skrivbok som det stod Uppsats, Ulla Lundström, Klass 4 B.
Det var roligt att läsa de olika uppsatserna jag skrivit. Här tänkte jag dela med mig av den som hette: Om jag ägde en kiosk.

Om jag ägde en kiosk

Om jag ägde en kiosk skulle jag placera den i en stad på en station. Jag skulle ha massor av karameller och glass, frukt och tidningar mm. Min kiosk skulle vara öppen på vardagar från 10.00 till 13.00. Sen skulle jag vara ledig en timme. Sen arbetar jag från 14.00 till kl 18.00. Sen skulle jag vara ledig igen. Sen börjar jag igen kl 19.30 till 23.30. Då är dagen slut.
Varje dag tar jag hem något. På lördagarna tar jag hem lite karameller. Andra dagar tar jag hem en tidning eller lite frukt eller en bok eller något annat.
Jag tyckte mycket bra kunderna. Jag tyckte bäst om dem som pratade glatt och handlade mycket.
På lördag skulle kiosken vara öppen från kl 2.00 till kl 15.00. Sen börjar jag igen kl 16.00 till 21.00. Sen börjar jag igen lö 21.30 till 24.00. Men inte alla lördagar.
På söndag vet jag inte riktigt.

Ulla 10 år var tydligen mycket intresserad av öppettiderna. Jag minns att jag alltid gillat uppsatsskrivandet. Det lärarna främst klagade på var att jag skrev för långt. Men jag kanske delar med mig av en längre uppsats sedan. Den som heter Papegojan och guldfisken.

Nu har det slutat regna, så snart ska vi ut på stan.

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.
Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Att rimma i tid och otid

Att skriva på rim har följt med mig från modersmjölken. Fast faktiskt ännu tidigare också. Läste reklam för min farfars åkeri i ett reklamblad. Det var naturligtvis på rim. Han dog på 40-talet, så rimmet var ännu tidigare än jag är född. Min mormor brukade ta med sig ett anteckningsblock ut till korna för att skriva dikter. Jag har tyvärr inte sett några av dessa, men det visar väl att det är ett gammalt släktdrag.

Pappa fick ofta hålla tal och det gjorde han naturligtvis på rim. Det var på födelsedagar, bröllop, begravningar och morgonsamlingar i skolan. Han till och med skickade inbjudan på föräldramöten på rim.

Samloms till föräldramöten
och ge lärarna på nöten.
Varför inte inte nån gång våga
att ge dem en svårtydd fråga.

Numera blir det mest rimmande till jul. Jag och mina syskon ger fortfarande varann en julklapp. Men julklappens syfte är att ha något att fästa rimmet i.

Varje år satsar vi på familjefriden.
Det händer oftast under juletiden.
Då gäller det att hålla rimmarpennan vass
och satsa på rimmen mellan dåliga och kass
För ju längre rim desto mera frid
så är det i familjen i juletid.

Detta skrev jag 2018 och var vers ett av fyra. Vi satsar nämligen på kvantitet före kvalitet i rimmen. Fast min bror vinner oftast med de längsta rimmen och med de flesta nödrimmen.

Fick också förmånen att skriva en sång på 50-års revyn Umeå universitet hade 2015.
IT-sången (Mel. Släkthuset av Povel Ramel)
Uti ledningen har vi ju ett sjå
alla dessa system vi ska förstå
förkortningar och uttryck som pivå
Nu en enhet vi ska göra utav två

Det är PingPong och Raindance det är Pass
Det är Moodle, Portalen, Interbas
Dirigenten Diva, InfoGlu
Alla ska de ju i driftcentralen bo …..


Naturligtvis var det fler verser.

Men snart är det jul igen. Så snart får man börja skriva sina rim igen.
Så fast Corona härjar för fullt på jorden
Så ägnar jag min tid åt rimorden
Snart presidentval mellan Trump och Bidén
men jag funderar om jag ska använda rimordet viden eller siden

Fast många skriker ut om vår klimatkris
Så börjar jag skissa på vår julegris
Och trots klimatkris, maktbegär och mord
Behöver vi glädje, skratt och julrimsord

Så god julrim på er alla.

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.
Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Utseende

Att vara vacker är viktigt för många. Visst har jag önskat många gånger att jag varit vackrare, men jag vet att jag duger ändå. Men att vara vacker, att vara inne att vara “rätt” är inte lätt. När jag var liten och ungdom, så gillade alltid jag och min syster olika personer i de band som var populära. Hon gillade ofta trummisen och jag sångaren. De som var snygga då, kan inte våra barn se det vackra, speciella med. På samma sätt har jag svårt för en del som hörs vara tilldragande nu för tiden. Så utseende är en modesak.

Men även kroppsstorlek är en modesak. Men ganska länge har det varit bra att vara smal. Men förut var det runda ett ideal. Vi har det inte lätt som människa. Sen får vi ju inte glömma kläderna. Där växlar modet så fort, så det man kan vara säker på är att man troligtvis är “ute”.

Jag plockade fram lite blider av mig själv. Jag tänkte på olika frisyrer jag haft under årens lopp. Olika glasögon jag haft.

Det är olika åldrar på mig själv. Olika frisyrer, olika hårfärg, olika glasögon och kläder. Men allt är samma person. Sen kan man ju se mig som liten i den översta bilden. Det är också samma person. Visst förändras utseendet, men vi är ändå samma människa. Däremot utvecklas vi förhoppningvis under åren och blir klokare.

Vem är vacker, vem är “inne” och vem vill du vara nära? Det behöver inte vara samma person. Jag själv vill helst vara den person som man vill vara nära.

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla.
Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Fåglarna kan

I vinter hade vi ett fågelbord framför köksfönstret. Fåglarna kom och åt med glädje. De åt och sprättade. Frön flög till höger och till vänster. Men vi trodde att de först åt upp innehållet innan de sprättade iväg fröna. Men tydligen inte alla.

I våras började solrosor växa där fågelbordet stått. Vi rensade bort alla utom tre stycken. Idag har en solros blåst omkull, en vissnat, men än står en kvar. Två meter hög och stolt med sin gula ros. Tack fåglarna!

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla.
Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Att fira ledighet

När jag slutade jobba fick jag en present av Bosse. Det var en tågresa till Ö-vik, middag på restaurangen Linnea och Peter och en natt på hotell i Ö-vik. Men så kom Corona och inget blev som man tänkte.

Men tiden har gått och vi har vant oss vid avstånd, tvätta händer och allmän försiktighet. Så den 30 september tog vi bilen och åt vår middag. Jag uppskattar verkligen att äta god mat. Jag tycker om att laga egen mat, men lyckas aldrig få till det lika gott. Den enda nackdelen är att jag aldrig orkar äta så mycket som jag önskar. Det blev en förrätt och en varmrätt. Någon efterrätt orkade vi inte. Jättegott var det.

Vi började prata om vad man kan göra för att förgylla denna tid. Det finns ju så mycket att se även i närområdet. Vi valde att åka förbi Järnäsklubb på vägen hem. Fint, mysigt. Men tyvärr är ju caféet stängt den här tiden på året.

Vi pratade också om att göra ett besök i Sorsele där jag vuxit upp. Titta på vad som förändrats och vad som är sig likt. Och bo på hotell Gästis. (som det inte heter längre). Ska bli spännande.

Jag är fascinerad av att man faktiskt bara kan åka iväg. Att man inte har en massa måsten. Ett bra liv, med andra ord!

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla.
Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Och älven flyter sakta förbi

“Luckan stängdes med en smäll. Ljuset försvann helt och kvar fanns bara ett kompakt mörker och doften av jord. Smärtan kom i vågor som brännande eldslågor som blåste åt olika håll och nådde kroppens olika delar. Var detta mitt öde? För vem skulle rädda mig? “

Under tiden jag lagt undan mitt manus som jag skrev om i tidigare blogginlägg, börjar jag om med ett gammalt manus som jag inte fått något förlag att nappa på. Det som står längst uppe är början på det manuset. Mitt arbetsnamn på boken är “och älven flyter sakta förbi.”

Jag går nu igenom hela manuset. Ändrar ordning, skriver om och ändrar igen. Jag tror på manuset, så jag ger inte upp. Efter mina redigeringar behöver jag nya testläsare. Har haft hjälp av två lektörer, men trots mina ändringar då, så lyckades jag inte. Men vem har sagt att jag ger upp. Inte jag.

Tänk vilken förmån att faktiskt ha tid att göra detta. Samtidigt har jag gjort en surdeg. Eller gjort en deg av en färdig surdeg. Jag gillar surdegarna som finns i påsar på affärerna, som sparar in massor av tid och riktigt gott blir det. Först en deg, sen jäsa i 60 minuter, sen vända på degen, jäsa igen, baka ut och jäsa igen innan gräddning. Tar lite tid, men jag har ju det nu. Vilken förmån.

Men tillbaka till skrivandet. Jag behöver alltid folk som kan läsa mina texter. Vill du vara testläsare? Törs du vara kritisk och samtidigt pedagogisk? Kritiken måste ju ge influenser att förändra. Har du tid? Jag skickar alltid med några frågor till testläsare att utgå ifrån. Men jag ger aldrig så mycket tid för testläsaren, då jag vill snabbt kunna jobba vidare.

Vad upptar din tid? Vilka intressen har du?

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla. Men jag försöker alltid skriva svar på kommentarerna.


Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Denna gång hoppas jag det blir grönt ljus

“Det ringde på dörren. Amanda stannade upp mitt i en rörelse. Vem kunde det vara. Hon tvekade att öppna. Det puttrade på spisen, i ugnen hade hon just stoppat in en plåt och hon vispade majonnäs för fullt.”

Så börjar det nya manuskriptet jag skrivit färdigt. Jag har anlitat två testläsare i detta inledande skede bara för att få se att den är läsvärd och att jag inte missat något viktigt. Den första testläsaren har lämnat sina kommentarer. (Mycket positiva :-))Men jag gör inget mer just nu. Först ska den andra testläsaren få lämna sina kommentarer.

Vad händer sedan. Jag kommer att rätta till felaktigheter och sådant de påpekat. Sedan läsa igenom texten igen. Sedan kan det bli fler testläsare eller annan hjälp innan det är dags att skicka till förlag.

Sedan får man vänta på mailet. Så här har mailet sett ut för tidigare manus.

Tack för att vi fick läsa ditt manus. Tyvärr har vi nu beslutat att tacka nej till erbjudandet om utgivning. Varje år får vi in cirka 1 000 svenska manus och utgivningsförslag till förlaget och av dem ger vi endast ut ett fåtal.

Men jag hoppas på att jag lyckas denna gång. Jag hoppas på grönt ljus!

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla.
Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Begravning

Jag har skrivit tidigare hur viktigt det är att man försöker hålla kontakten med varandra. Det går att göra även om man fortfarande ska begränsa sina fysiska kontakter.

Det blev en extra väckarklocka för oss för en vecka sedan när vi var på en begravning av en vän. Hon dog helt plötsligt av en brusten aorta. Ingen förvarning, ingen möjlighet att förbereda sig. Det blev som en stor tung sten i hjärtat. Det var sorgen som hälsade på. Sorgen som kommer på besök då och då. En mamma eller pappa som dör, en vän, en släkting eller i vissa fall ett barn.

I detta fall kom först chocken, sedan frågan varför och sedan omtanken om hennes familj som nu lämnats ensamma. Sorgen den dunkade smärtan kom senare. Nästan det första vi gjorde var att ringa till några andra vänner. Både för att få tala om vad som hänt, men också för att i detta ögonblick blev det så tydligt hur viktigt det var att hålla kontakt med varandra.

Vi är beroende av varandra. Inte bara psykologiskt utan även vad vi gör påverkar varandra. Det är väl tydligt när de sa att de konstiga molnen över Umeå berodde på branden i Kalifornien.

Ja, vi gick fysiskt på begravningen. Det var tungt, men också skönt med ett riktigt avsked. Men sorgen är kvar.

Skicka gärna en kommentar i kommentarsfältet. Tyvärr får du inget mail om jag svarar på din kommentar, utan du får komma tillbaka till bloggen för att se vilka fler kommentarer som kommit in. För min blogg fungerar ju inte som Facebook.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Baka kakor

Jag gjorde glass en dag och använde en halv burk med kondenserad mjöl. Vad gör man med resterna i en öppnad burk? Jag hittade ett recept på kakor med choklad och kondenserad mjölk i. Fick tummen upp av barnbarnen Tuva och Thilda. Så här får ni ett recept. Bilden är från marias mat.nu.

https://www.mariasmat.nu/2018/09/24/kaka-med-kondenserad-mjolk/

Det är spännande att försöka använda upp alla sina rester. Det blir många spännande maträtter eller kakor.

Idag blir det gnocchi med svamp och fetaost till middag. Det är också ett recept jag hittade på nätet, men tyvärr hittar jag inte igen det längre, så det får bli improvisation som vanligt. Jag sökte på gnocchi och hittade receptet där jag faktiskt hade alla ingredienser hemma.

Nästa gång blir det att söka på sötpotatis. Köpte hem det i förrgår, men har ingen aning vad jag ska använda det till. Har gjort ugnsrostad sötpotatis och sötpotatispure. Alltså mer tillbehör till annan mat. Men tänkte denna gång att sötpotatisen skulle vara huvudnumret. Får söka vidare. Det blir nog mat på lördag eller söndag. Några tips?

Skicka gärna en kommentar i kommentarsfältet. Tyvärr får du inget mail om jag svarar på din kommentar, utan du får komma tillbaka till bloggen för att se vilka fler kommentarer som kommit in. För min blogg fungerar ju inte som Facebook.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Historielektion

Jag tycker om att läsa bakgrunden eller historien kring olika byggnader eller orter. Därför gillar jag att besöka äldre städer. I sommar besökte vi Varnhem. Orsaken var för att min morfarsfarfar var född där, byggde ett torp och dog där.

Vi besökte först Varnhemsklosterkyrka. Här kände man verkligen historiens vingslag. Såg ett årtal på en grav – anno 1571. Det är verkligen länge sedan. Min morfarfarfar är begravd där, men hans gravsten finns inte kvar. Han var ju inte den person som hade en stor sten. Han var soldat och inte en “viktig” person, men hans soldattorp fanns däremot kvar. Det torp han byggde 1848.

Men Varnhem är gammalt. Den första kyrkan byggdes här redan år 1040. Dessutom har man här funnit de äldsta spåren av kristendom i Sverige. De är dessutom så tidiga att det gett bevis på att kristnandet skett 100 år tidigare än man tidigare trott. Så Varnhem har mycket spännande historier i sin jord.

Men att se soldattorpet som Lars Svensson Larm byggde 1848 var ändå för mig väldigt speciellt. Det är en konkret historia om en man som är min anfader. Vad jag minns av historien, så föddes han på fattighuset i Varnhem och dog i sitt eget torp 1848.

Förresten så får bara äldste sonen ärva soldatnamnet. Så min morfarsfar tar sig istället namnet Ljunglöf, troligen från byn där soldattorpet stod. Ljungstorp. Han åker till Lappland som missionär. Det passar väl bra när han föddes i orten där Sveriges kristendomshistoria troligen började.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading
1 2 3 5