Baka kakor

Jag gjorde glass en dag och använde en halv burk med kondenserad mjöl. Vad gör man med resterna i en öppnad burk? Jag hittade ett recept på kakor med choklad och kondenserad mjölk i. Fick tummen upp av barnbarnen Tuva och Thilda. Så här får ni ett recept. Bilden är från marias mat.nu.

https://www.mariasmat.nu/2018/09/24/kaka-med-kondenserad-mjolk/

Det är spännande att försöka använda upp alla sina rester. Det blir många spännande maträtter eller kakor.

Idag blir det gnocchi med svamp och fetaost till middag. Det är också ett recept jag hittade på nätet, men tyvärr hittar jag inte igen det längre, så det får bli improvisation som vanligt. Jag sökte på gnocchi och hittade receptet där jag faktiskt hade alla ingredienser hemma.

Nästa gång blir det att söka på sötpotatis. Köpte hem det i förrgår, men har ingen aning vad jag ska använda det till. Har gjort ugnsrostad sötpotatis och sötpotatispure. Alltså mer tillbehör till annan mat. Men tänkte denna gång att sötpotatisen skulle vara huvudnumret. Får söka vidare. Det blir nog mat på lördag eller söndag. Några tips?

Skicka gärna en kommentar i kommentarsfältet. Tyvärr får du inget mail om jag svarar på din kommentar, utan du får komma tillbaka till bloggen för att se vilka fler kommentarer som kommit in. För min blogg fungerar ju inte som Facebook.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Historielektion

Jag tycker om att läsa bakgrunden eller historien kring olika byggnader eller orter. Därför gillar jag att besöka äldre städer. I sommar besökte vi Varnhem. Orsaken var för att min morfarsfarfar var född där, byggde ett torp och dog där.

Vi besökte först Varnhemsklosterkyrka. Här kände man verkligen historiens vingslag. Såg ett årtal på en grav – anno 1571. Det är verkligen länge sedan. Min morfarfarfar är begravd där, men hans gravsten finns inte kvar. Han var ju inte den person som hade en stor sten. Han var soldat och inte en “viktig” person, men hans soldattorp fanns däremot kvar. Det torp han byggde 1848.

Men Varnhem är gammalt. Den första kyrkan byggdes här redan år 1040. Dessutom har man här funnit de äldsta spåren av kristendom i Sverige. De är dessutom så tidiga att det gett bevis på att kristnandet skett 100 år tidigare än man tidigare trott. Så Varnhem har mycket spännande historier i sin jord.

Men att se soldattorpet som Lars Svensson Larm byggde 1848 var ändå för mig väldigt speciellt. Det är en konkret historia om en man som är min anfader. Vad jag minns av historien, så föddes han på fattighuset i Varnhem och dog i sitt eget torp 1848.

Förresten så får bara äldste sonen ärva soldatnamnet. Så min morfarsfar tar sig istället namnet Ljunglöf, troligen från byn där soldattorpet stod. Ljungstorp. Han åker till Lappland som missionär. Det passar väl bra när han föddes i orten där Sveriges kristendomshistoria troligen började.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Mitt sommarprogram

I sommar har vi kört runt i Sverige. Det har blivit många timmar i bilen. Vi brukar då passa på att lyssna på sommarprogrammen. En del är intressanta, andra berör oss så vi blir tårögda och en del är inte så roliga att lyssna på. Men varje sommar när jag lyssnar brukar jag fundera på vad mitt sommarprogram skulle handla om.

Jag läste ett kåseri i DN, där kåsören just skrev om vad hans sommarprogram skulle handla om. Han hade en bra barndom, det hände inte något speciellt när han växte upp. Han pluggade, fick jobb, bildade familj och var nu en vanlig Svensson. Han tyckte att det kunde han ju berätta om, för det berättas det inte ofta om.

Ungefär på samma sätt har jag tänkt. Vad har jag att berätta? Men så kom jag tänka på alla människor jag mött. Många fantastiska som kanske utan att de vetat om det betytt mycket för mig. Ett ord, en kram, ett mail eller SMS kan, om det kommer just i rätt tid, få så stor betydelse. Men jag skulle också berätta om när jag tog ett steg fram för att förhindra ett bråk och två kvinnor till gjorde samma sak i samma sekund, så jag blev inte ensam. Hur viktigt det är att jobba tillsammans för fred och frihet. Hur viktigt det är att uppmuntra varandra. Det skulle jag prata om.

Vad skulle du prata om?

Skriv och berätta i kommentarsfältet. Tyvärr får du inget mail om jag svarar på din kommentar, utan du får komma tillbaka till bloggen för att se vilka fler kommentarer som kommit in. För min blogg fungerar ju inte som Facebook.

Men jag kanske skriver om din kommentar i nästa blogginlägg. Vem vet?

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Duger du – så duger jag.

Det finns en sång som vi ofta sjöng med barnen i kyrkan. “Du är du och du duger.” Den sången tänkte jag på när jag lyssnade på Sofia Sarenbrants sommarprogram. Hon blev sexuellt utnyttjad som barn och kände skuld för att hon inte sagt ifrån. Men hon var ju bara ett barn.

Vi har alla olika orsaker varför vi inte tycker att vi duger. Det kan vara föräldrarna som fått oss att känna oss mindre värde. Det kan ha varit klasskamrater eller arbetskamrater som mobbade. Det kan ha varit, chefer, lärare eller den person vi levde, lever med.

Många är vi som lever med ett dåligt självförtroende. Ja, jag hör till dem. Kan jag duga, räcker jag till? Det finns så många andra som är bättre. Men vi har alla ett värde. Vi duger och vi är värdefulla. Min favoritpsalm är just psalmen “Du vet väl om att du är värdefull.”

Om du frågar någon vad hon/han är duktig på kommer många att tveka. Kan man säga att man är duktig på något? Är det inte skryt? Måste man inte vara bäst för att säga att man är duktig?
Nej, du kan vara duktig trots att du inte är bäst. Du kan vara duktig att lyssna. Du kan vara bra att peppa andra människor, du kan vara duktig att berömma eller bra på att stå för dina åsikter. Vad är du bra på? Vad är jag bra på? Jag tror jag är bra på att fantisera. Jag tycker om att lyssna. Det innebär nog att jag är bra på det.

Men jag behöva jobba mer med att jag duger och är värdefull, men jag försöker. Men jag är duktig att försöka!
Känner du dig som en groda eller en blomma? Som grodan som hoppar undan utmaningar eller tillåter du dig att blomma ut?

Continue Reading

Att minnas tillbaka

Ibland brukar jag och Bosse prata om gamla minnen. Det roliga är att vi minns så olika saker. Jag har starka minnen av saker som han inte alls känner igen och vice versa. Men vissa minnen har vi båda två.

Idag är det 45 år sedan vi förlovade oss. Det var på Meldersteins herrgård på midsommarafton. Jag sommarjobbade där, så vi fick skynda att förlova oss under min lunchpaus.

För 20 år sedan köpte mamma en liten stuga på 12 kvm som vi placerade på vår sommarstugetomt. Vi hjälptes åt att måla, tapetsera och inreda. Sedan hade vi en stor invigning av stugan med tal, musik och bandklippning på hennes födelsedag.

Om några dagar fyller vårt näst yngsta barnbarn 5 år. När hon föddes var vi barnvakt åt hennes äldre syster. Som i år fyller nio år.

Men det blir diskussioner när vi försöker komma ihåg vilket år vi åkte till Montpellier. Vad det ifjol vår eller för två år sedan. Då får vi ofta gå tillbaka till bilderna vi tagit för att komma ihåg det. Det är det bilden av mig föreställer. Mat i Montpellier.

Men det svåraste att minnas är de dagar då vi inte gör något speciellt. Lever i nuet eller bara är. De dagar när man inte kan koppla ihop med en plats eller hur gamla barnen var. Men dom dagarna är också viktiga, de är ändå de som formar livet.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Semester i Sverige

Att ha sin semester i Sverige är ju inte så dumt. Jag blev inbjuden till en facebookgrupp som heter Svemestra – alla Sveriges smultronställen, där dyker det verkligen upp spännande och fina ställen.

Jag började då tänka vilket smultronställe jag har. Det oväntade svaret i mitt huvud var: Viktoriakyrkan. En plats jag bara varit två gånger på, men det gav en mersmak. Viktoriakyrkan finns i Sorsele kommun. Byggdes på 30-talet utan att det ens fanns en väg dit. 1973 byggdes en väg nära Viktoriakyrkan, så nu är det bara att gå på en stig och över en spång på cirka 500 meter för att få komma dit.

Kyrkan ligger högt på en kulle och man tittar ner över Juktån. Inget ställe man bara råkar fara förbi om man inte är fiskare vill säga. När jag var där första gången, strax efter vägen byggts följde jag med några från Svenska kyrkan. Det var en Gudstjänst inne i kyrkan och sedan gick alla ut i det vackra vädret. Solen sken, det var grönt på ängen och den var fylld av färggranna blommor. Nedanför kunde man se Juktån.

Alla stämde i med psalmen Härlig är jorden och aldrig har den känns så riktig. Det blev magiskt.

Några bilder har jag inte från Viktoriakyrkan, så jag har hittat ett gammalt vykort. Googla gärna för att se fler bilder av kyrkan.

Vilket är ditt smultronställe?

Jag kommer med flera svenska smultronställen snart.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Ord, ord, ord

Det dyker upp nya ord hela tiden utifrån den situation vi är i. Karantän- eller Coronaord skulle man kunna säga. Jag har i hela mitt liv gjort egna ord. Min mamma var likadan. När vi inte fann rätt ord för att beskriva något, så gjorde vi ett eget ord. Jag är hopplös på att tappa bort ord och uttryck och då blir det lätt egna ord.

Det är många med mig som karantänskriver. När man fått mer tid än vanligt att skriva.  Det konstiga är ju att flera Influncers har fått problem, inte beroende på att orden tagit slut utan att deras ord handlat om trängsel och fester. Däremot har det poppat upp nya influensers, många i ålder 70+. De så kallade Karantäninfluencers. 

Sen är de populära uttrycken, Håll ut!, Håll avstånd!, och naturligtvis Håll käften!. Det sista till de som hela tiden kritiserar det svenska sättet. Jag gillar det svenska sättet att handskas med krisen. Alldeles LAGOM, tycker jag. Förutom problemen med äldreboenden. Men det visar ju på något vi måste förbättra. Så kom ihåg detta till den dagen krisen är över och det blir tal om skattehöjningar för att värna äldreboenden. 

Just karantän verkar blivit mest poppis. Karantän-tv, eller jag måste börja karantäna om jag just blivit sjuk. Kanske även karantän-träna. 

I bilden ovan kan man prata om coronaavstånd mellan lunchgästerna.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Mors dag!

Idag är det morsdag och jag tänker därför berätta om min mor. Min mamma dog för 8 år sedan, men jag tror att ni som känt henne inte glömmer bort henne i första taget.
Mamma var ganska intensiv. Lite för mycket kunde vi syskon tycka ibland. Men samtidigt något alldeles speciell. Hon älskade att bli uppvaktad. Vi firade hennes sista födelsedag hemma i hennes lägenhet när hon fyllde 84 år. Hon hade fått permission från lasarettet, men var så lycklig över firandet.

När hon fyllde 80 år hade vi ett öppet hus i kyrkan. Till detta tillfälle skrev jag en berättelse om Ylva Yrväder. Så här börjar den:

Yrvädret Ylva kom in till kaffesamlingen efter bönen. Ylva var fyllda 75 år, men hade en outsinlig energi och hade alltid nya idéer om vad de skulle göra.
“Jag har en idé”, sa hon.
Pensionärsgruppen hukade sig. Det var inte första gången och man visste aldrig vad som kunde komma.
“Jag tycker att vi ska genomföra en julvandring för skolbarnen i år”, fortsatte hon.
“Låter trevligt”, sa Greta, som gillade drama och alltid var med när det var något sånt. Greta var en av de yngre pensionärerna med sina 72 år.
“Ja, fast jag tänkte att vi inte skulle vara i kyrkan, utan i stadsparken”, fortsatte Ylva.
“VA”, sa alla pensionärerna i en mun.
Hilma sa det för hon hörde dåligt, men alla andra för de tänkte, vad har hon nu hittat på.

Ylva Yrväder är alltså min mamma. Alla de andra är personer i den församling hon var med i. Fast lite hopblandade karaktärer. Historien är faktiskt till 95% helt sann.

Läs hela berättelsen här: Julvandringen

Ni tycker kanske att det var en konstig bild av min mamma som jag la in till detta inlägg. Men jag tycker det stämmer ganska bra med hur hon var. Full av bus och upptåg. Rörlig som få. Att hitta henne under ett bord var inte konstigt. Inte heller uppe på en hatthylla när hon gömde sig för barnen när de lekte kurragömma. (Hon var ju bara strax under 80 år då).

Mamma var inte bara busig och full av upptåg, hon var aldrig rädd att dra igång någonting och var väldigt duktig att slita och jobba. Hon hjälpte till som extralärare när hon gått i pension från lärartjänsten. Hon skrev draman och turnerade med dem. Sen älskade hon att spela brännbolll med oss.

Så grattis på namnsdagen Mamma. Vi glömmer dig aldrig.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Pensionärsliv

Vad gör vi som pensionärer jag och Bosse. Tänkte berätta lite mer om våra dagar. Bosse är ju en handlingens man. Han vill jobba med händerna. Just nu är vi i stugan och han spikar, sågar och skruvar. Det är en dörr som ska flyttas. Det är staket som ska göras. Det är vatten som ska fixas. Sitter jag bara bredvid och tittar på? Jag har sågar lite, skruvat fast några bräder, men inte så mycket. Vi hjälps åt när vi behöver vara två, eller om jag upptäcker nåt jobb som passar bra till mig. Men jag har själv valt att satsa på skrivandet i första hand. För just nu går det så bra att skriva och då måste man passa på.

Jag skriver på min roman, jag skriver på min blogg och från förra veckan jobbar jag ju dessutom en del på universitetet och hjälper till med en del ekonomiska problem.

Igår tog jag en fotoskogspromenad. Jag försöker fota fina bilder från skogen. Jag har bara min mobilkamera, så det är en utmaning, men man kan fota mer än vad man tror med den. Det är roligt att försöka få fina bilder.

Igår kväll lagade jag en trerätters middag åt oss. Jag gillar att laga mat och speciellt när man har tid att göra det. Så synd bara att det är Coronatider annars hade jag velat bjuda hem folk på middag. Men bara det blir uteväder så.
Kanske någon av er vill komma och äta. Lite farligt är det då jag ofta testar nya saker. Ibland blir det gott, ibland inte lika gott.

Jag tror att mitt pensionärsliv kommer att bli olika under olika perioder. Just nu är det skrivande främst som är mitt projekt. Men en annan tid kanske jag börjar med andra projekt. Att ha skrivande som projekt passar ju dessutom ypperligt när man ska hålla sig för sig själv.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Min roman hur går det?

Jag har skrivit i ganska maklig takt, men ändå har det gått fort framåt. Handlingen skriver sig själv och jag får hellre stoppa av andra orsaker än inspiration. En sak som fascinerar mig när jag håller på att skriva en roman är allt det man behöver ta reda på om omgivningen. Var ligger olika myndigheter, restauranger etc eller hur de ser ut. Hur ser olika orter ut. Hur fungerar det på socialnämnden eller polisstationen. Ofta hamnar man i lite historiska dilemman. Jag har skrivit romaner som handlat om början av 1800-talet där jag fick gräva djupt för att få reda på begravningsceremonier eller vilken mat man åt. När jag skrev om första och andra världskriget fanns otroligt mycken information på nätet. Den roman jag håller på med nu är lite kortare tidsspann, men mycket har hänt sedan 1980-talet.

Min huvudperson är född 1985. Vilken musik kan hon gilla? Om hon lyssnar mycket på texterna? Kan hon gilla Robyn? Lars Winnerbäck? Sådana frågor tycker jag gör skrivningen ännu mer intressant. Men ibland behöver man hjälp. Det är min svaghet att fråga andra. Men även det hoppas jag kunna lära mig.

Jag fick ett nej från ett bokförlag förra veckan på min förra roman, men jag stannade inte upp och deppade utan skickade snabbt iväg ett manus till ett annat bokförlag. En dag kanske. Jag hoppas.

En roman bör vara mellan 80 tusen till 90 tusen ord. Jag har nu skrivit 50 tusen. Över halva boken är skriven. 

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading