Bland det viktigaste I Umeå är alla bekanta jag fått. Härliga och fina människor. Min plan var att träffa så många som möjligt innan vi flyttade, men allt blir inte som man tänkt.
Min tand som spökat nästan hela sommaren och min rygg som värkt gjorde att det inte var möjligt. Men nu sista veckan i stan, ska jag träffa några personer på en lunch eller fika.
Några andra har jag träffat tidigare. Det är de som själva tagit initiativet att träffas. De som skickat ett SMS, mail eller ringt och frågat om vi inte kunde träffas. Just dessa människor gör mig extra glad. Tänk att de ville träffa mig! Vilken förmån för mig.
Men de andra som jag ska träffa är också viktiga för mig. De som jag stämt träff med i veckan. De som hamnade på mitt bord att ta kontakt med. De som kanske trodde att jag redan flyttat eller bara glömt bort det eller bara väntade att jag skulle ta kontakt.
En del av er kanske gör precis som jag gör, tvekar att ta kontakt. Tänk om jag stör, tänk om hon inte har tid eller inte vill träffa mig utan tycker jag bara är besvärlig? Som suckar när jag hör av mig.
Tänker du så ibland?
Det är många jag inte hinner se, som jag ändå skulle vilja träffa. Men kanske vi kan ses sen. kanske du hör av dig till mig och frågar om vi kan ses. Kanske du kommer till ner till Malmö en dag.
Flytt är avsked. Avsked av människor, avsked av saker som måste rensas bort. Avsked av sammanhang. Avsked av boendet och av stadsdelen. Avsked av Västerbotten där jag är född och uppvuxen.
Nu ska jag gå igenom kryddlådan innan jag packar ner kryddorna i en flyttkartong.
Dagens frågor:
Tvekar du någon gång, som jag, att det är svårt att ta kontakt med människor av rädsla för att de inte vill träffa dig?
Kommentera gärna, jätteroligt om du lämnar en kommentar.
Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.
Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!
