Att misslyckas

Jag har misslyckas många gånger. Ibland har jag skämts inför andra, när misslyckandet varit offentligt. Ibland har jag blivit arg på mig själv. Varför ska jag alltid misslyckas, har jag undrat och gärna slängt något i golvet.
Men ibland har jag ryckt på axlarna och försökt igen.

Har du misslyckats någon gång? Jag tror alla har gjort det. En del ofta, som jag. En del bara någon enstaka gång. 

Thomas Edison har sagt att ”Jag misslyckades inte 1000 gånger, utan glödlampan uppfanns i 1001 steg.” Om man verkligen vill något får man räkna med att misslyckas på vägen. Men väljer man att ge upp, så får man ju aldrig veta om det skulle ha blivit en glödlampa till sist.

Jag brukar säga att de som alltid lyckas är inte de som är bättre utan de som inte vågar. Om man inte vågar gå utanför sin bekvämlighetszon, så är det ju enkelt att lyckas.
Men om man vågar göra något nytt, något annorlunda, så får man räkna med att misslyckas några gånger.

Jag har ju skrivit tre romaner. Men inte lyckats sälja in dem till förlag. Är detta ett misslyckande eller är det en utveckling för mig för att äntligen lyckas? 

Jag är mycket höjdrädd. Men trots detta, så vill jag alltid försöka. Det är så att innan jag själv uppfattar att det är högt, så börjar mina ben skaka. Men trots detta fick jag för mig att gå upp i lutande tornet i Pisa.
Första biten var enkel. En trappa inne i ett torn. Men sen! Då skulle man gå runt tornet på en öppen avsats. Jag gjorde det helt stel av skräck och med ett hårt tag i min mans arm samtidigt som jag tryckte mig mot väggen.
Men när det var en öppen trapp kvar, så orkade jag inte längre. Jag lät de andra gå upp och själv försökte jag ta kort samtidigt som jag tryckte mig hårt mot en vägg.

Men jag har varit uppe i det lutande tornet!

Så våga ta ut svängarna, det är spännande och utvecklande. Det kommer också att göra att du misslyckas oftare, men att misslyckas är en del av utvecklingen. 

Continue Reading

Fantasifull igen

Det är internationella kvinnodagen, jag borde ju skriva något seriöst om detta. Eller skriva något om klimatkrisen. Men inte idag.

Jag hittade istället en lapp till med ordet fantasifull (se tidigare inlägg). Mina lappar finns alltså i en burk jag fick på mitt 60-årskalas, med andras tankar om mig. 

Så jag funderade på detta med fantasifull. Det är ju inte bara spel utan också berättelser jag fantiserar ihop, så jag tänkte dela en del berättelser med er. 

Här börjar med en kort historia som har många år på nacken. Jag valde den mest för att det är en av de kortare historierna jag skrivit. 

Läs här.

Continue Reading

Fantasifull

Jag fortsätter med min burk (se inlägg) och tar en ny lapp. Idag står det att jag är fantasifull. Ja, jag gillar att fantisera. Att hitta på berättelser, sagor och hela romaner. Men även att göra spel inom olika områden.

Så vad gör man när man hör talas om tågen som inte kommer i tid, som blir stående för att solen sken eller att snön kom?

Jo, man gör ett sällskapsspel. Här har du möjlighet att testa det. Ta dig från en station till en annan. Först framme vinner (Om du överhuvudtaget tar dig fram). Spelet är från 2011. Men jag hoppas tågtrafiken flyter bättre nu för tiden. Eller vad tycker du?

Ladda ner och skriv ut spelmaterialet (Klipp ut spelkorten) Spelreglerna finns i samma dokument som spelplanen.:

Continue Reading

Att tappa sin identitet

Har tänkt mycket på vilken identitet vi har. Hur ofta den bygger på vilket jobb, vilken arbetsplats eller vilken prestation man gör. Där är Ulla som är administrativ chef på biblioteket. Eller där är Magdalena Forsberg VM-medaljör i skidskytte. Det där är Hans som är rektor på Umeå universitet. Vi bygger ofta vår identitet just på detta. Vilket jobb vi har eller vad vi presterar. Min dotter har disputerat och en doktor berättar man gärna om. Ibland, detta gäller främst kvinnor, kan vi identifiera dem utifrån hur många barn de har. Min andra dotter är 3-barns mamma. Inte är det ofta man identifierar en man med att han är 2-barns förälder, möjligen efter man berättat att han är VD. Nej där handlar det ännu mer om jobb eller prestation. Fast att ha fött tre barn är en prestation. 

Men i det läget när jag slutat mitt jobb blir det så tydligt. Jag jobbar inte längre på Umeå universitet. Jag är inte chef längre. Nej, numera är jag ”bara” en pensionär. 

Men för mig är det inte en identitet jag känner mig bekväm med. 

Jag tänker då på Mose som en gång mötte Gud i en brinnande buske. (Står i Moseböckerna) Mose undrar vad hans namn är och Gud säger att hans namn är ”Jag är”.

Ungefär så vill jag säga att min identitet är idag. Jag är Ulla. Jag är den jag är.

När jag fyllde 60 år fick jag en bunt lappar i en burk. När jag var deppig skulle jag ta en lapp och få veta vem de andra tyckte jag var. De flesta lappar gör mig glad. Men det finns några som jag inte tyckte jag känner igen mig i. Men så är det. Vem jag är, det har jag en bild av och du har en annan bild. Ingen är helt fel eller helt rätt. Jag är en person med många sidor, dom kan se olika ut olika dagar. Men oavsett så är jag bara jag.

Så nu ska jag börja med att hitta en ny identitet, hitta nya spännande sidor. Jag börjar med att ta en lapp från min burk. Där står det att jag är ”Monster-Ulla”. 

Vilken är din identitet?

Continue Reading