Det är titeln på mitt andra manus som jag fått nej på tidigare. Jag ska försöka redigera det igen. För jag tycker att det är en stark berättelse, men jag behöver tydligen förbättra den. Jag upplever att jag för varje nytt manus, för varje lektör jag frågar, lär mig något nytt. En dag kanske ett bokförlag blir intresserad.

Men ni ska ändå få några utdrag från manus. Det handlar om Agneta som lever i nutid och Josefina som lever i början av 1800-talet. Men de bor i samma hus och där finns något som sammanlänkar dåtiden med nutiden. 

Här kommer några utdrag:

” När hon öppnade sina ögon var drömmen där, drömmen från barndomen. En vildvuxen äng som sträckte sig nedför en kulle mot vattnet där ett svanpar simmade förbi. Solen glittrade i vattnet och en björk lät sina grenar vaja i hennes synfält. Där var den. Hon hade drömt om höns, får och en vacker rosenträdgård. En plats där hon kunde få energi och få vara kreativ. Hon skulle ställa upp sitt staffli och låta kreativiteten flöda fram. 

”Agneta kom då, vi väntar på dig.”, ropade Lasse.

Hon vände blicken och drömmen föll i kras. Ett gammalt fult och ruffigt tvåvåningshus visade sig för hennes ögon. Färgen var nästan helt borta, fönstrens vita karmar var fläckiga och man kunde se hur färgen hade flagnat av. Vid ingången fanns en veranda med ett ruttet staket som endast hade några få staketpinnar kvar på rätt plats. Vilken färg den haft från början gick inte att se, då allt var grått. Detta var inte drömmen, nej det liknade mer en mardröm.”

” En dag när Gustaf var borta kom Far dit. Han undrade om inte Josefina kunde hjälpa till under slåttertiden, då kunde Mor sköta Linus under dagen. Mor hade fått problem med ett knä och hade svårt att gå, men att sköta ett barn var ett perfekt arbete för henne.

Josefina sa ja på en gång, det kändes så roligt. Hon som hade längtat efter att få träffa andra människor och få slita och jobba utomhus.

Dagen kom och hon gick till slåtterarbetet. Gustaf var som vanligt i Edefors, vilket gjorde att hon kunde gå i väg i lugn och ro. Hon lämnade Linus till mor och såg vad lycklig Mor var att få ta hand om sitt barnbarn. Själv gick hon ut och ställde sig bland kvinnorna med räfsor i högsta hugg och började slita. Det var ett tungt jobb. Svetten rann efter kroppen, men Josefina bara njöt.”

Jag berättar mer om denna bok en annan gång.

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Jag har nu hunnit få tre nej från bokförlag på min bok ”Arv, miljö och en frysbox”. Inte så kul och visst blir man ledsen varje gång. Men då får jag bara kämpa vidare.

 Tänkte att jag skulle dela med mig hur de skriver sina Nej. 

Nej tack 1.

Hej Ulla!

Tack för att vi fick ta del av ditt manus Arv, miljö och en frysbox.

Tyvärr har vi nu beslutat att tacka nej till erbjudandet om utgivning. Varje år får vi in cirka 1 000 svenska manus och utgivningsförslag till förlaget och av dem ger vi endast ut ett fåtal.

På grund av den stora mängden manus har vi sällan möjlighet att ge personliga omdömen.

Nej tack 2.

Hej Ulla,
Tack för att vi har fått ta del av ditt manus. Dessvärre har vi beslutat oss för att tacka nej till utgivning av Arv, miljö och en frysbox. Vi får in ett mycket stort antal manus varje år och har därför endast möjlighet att ge utförligare kommentarer i ett fåtal fall.

Tack för att du vände dig till oss!

Nej tack 3.

Hej!

Tack för erbjudandet att ge ut ditt manus. Efter en första bedömning har vi kommit fram till att vi inte är rätt förlag för det du skrivit. Piratförlaget har en relativt liten utgivning och vi antar sällan nya författare. Vi hoppas att du hittar ett annat förlag och önskar dig lycka till.

Däremot vet jag inte hur ett JA TACK ser ut. Jag väntar och hoppas.

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Mitt manus som nu väntar på svar är inom genren Feelgood. Det handlar om Amanda som bor i Umeå och jobbar på charken i en livsmedelsbutik. 

Här kommer några korta utdrag från den:

”Bussen var fylld av människor på väg till jobbet. Amanda fick stå tätt intill andra och kände sig olustig med värmen och dofterna som blandades i det trånga utrymmet. Hon tog ett djupt andetag när hon lämnade bussen och gick en omväg till jobbet bara för att få gå på de mindre gatorna där hon fick vara ensam.”

”När Amanda kom hem den kvällen var hon både trött och glad. Hon var nöjd med sitt nya jobb. Det var kreativt och samtidigt gillade hon att stå och prata. Det kändes som att en ny Amanda höll på att växa fram. Imorgon skulle hon testa en del recept hemma. Köket i butiken var litet, så det var mer effektivt att göra det hemifrån. Hon skulle behöva fota av maträtterna imorgon. Skulle hon fråga Alexander? Hon tvekade innan hon skickade ett sms.”

 ”Hon lade ifrån sig brevet som om det hade bränt henne på fingrarna. Hon lyfte mobilen.
– Alexander, kom hit! Nu!
Sen stängde hon av samtalet och släppte ned mobilen i sitt knä och grät.”

I Amandas liv händer en hel del, både sorgliga, skrämmande och positiva. Hon måste omvärdera hela sitt liv och vem hon är. Det blir både en resa inom henne och på olika ställen.

Och frysboxen? Ja det får ni läsa om ifall det blir en bok av det.

Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!