Läs berättelsen om Konrad. Jag lägger ut nya kapitel två till tre gånger i veckan.
Här finns förra avsnittet om du missat det. Förra avsnittet.
Onsdag 4 feb kl. 19:45
Jag kom för ovanlighetens sent på morgonen och det innebar en lång dag på jobbet. Telefonen hade ringt oavbrutet hela förmiddagen.
”Tandläkarhögskolan, Anna Mosshed”, hade varit det vanligaste jag sagt under hela förmiddagen. Frågorna hade handlat om bokslut, fikabeställningar, reseräkningar och naturligtvis var professor Björk befann sig.
Jobbet som ekonomisamordnare på institutionen för Odontologi innebar att jag var inblandad i det mesta på institutionen. Min närmaste chef var dekanen Konrad Björk eller professor Björk som vi oftast kallade honom. Han var noga med titlar och kunde behandla oss administratörer nonchalant samtidigt som han var hur trevlig som helst med andra professorer. Däremot kunde han vara ganska flirtig bland unga kvinnor. Jag var tydligen inte hans typ, så mot mig var han mer bossig än flirtig. Professor Björk hade sitt rum bredvid mitt. Hans rum var naturligtvis nästan dubbelt så stort som mitt. Men så brukar det vara. Vi administratörer brukar skoja om detta och säga: ”ju större rum, ju högre lön och ju mindre tid tillbringar man i sitt rum”. Jag har ett väldigt litet rum och tillbringade i princip all min tid i mitt rum också.
Klockan var ganska mycket, men jag hade svårt att lämna jobbet när det fortfarande fanns ärenden som måste åtgärdas. Så när mobiltelefonen ringde satt jag kvar på kontoret.
”Hej, det är Katarina, har Konrad dykt upp.”
Hon lät lite andfådd, lite orolig. Inga onödiga fraser bara för att vara trevlig utan rakt på.
”Nej, har inte sett eller hört av honom”, svarade jag.
”Jag har just kommit hem och han har inte varit här sedan i måndags. Vi åkte tillsammans i måndags morse. Han skjutsade in mig till flyget. Vi hade lite bråttom, så vi hann inte plocka undan disken, utan han lovade ta det på måndagskväll. Men allt ser ut som då vi for.
Han skulle ha hämtat mig på flyget idag men jag fick ta taxi och ingen bil är här hemma.”
”Konstigt”, sa jag. ”Men var är han och var är bilen.”
”Du har inte sett om bilen är på universitetet”, frågade Katarina.
”Nä jag har aldrig kollat efter den”, svarade jag. ”Men jag kan göra det nu.”
”Snälla, kan du” svarade hon.
Jag tog på mig vinterskorna och jackan. Det var -15 grader kallt idag, så man måste ta på ytterkläderna även om det bara var en liten bit att gå. Jag visste mycket väl var han hade sin parkeringsplats. Han hade skjutsat hem mig flera gånger efter sena möten och arbetskvällar.
Jag gick fram till Universitetsledningens hus som var ett stort glashus. Det var ett av de senast byggda husen på Campusområdet. Jag kikade upp mot glasfönstren för att se om även ledningen jobbade sent. Men det var mörkt i alla fönster och det hängde långa istappar från taket. Jag gick över gatan direkt efter rondellen, till en stor parkeringsplats. Längre fram, uppe på en kulle låg Vårdvetarhuset där framförallt fysioterapeuter och arbetsterapeuter utbildades. På den stora parkeringsplatsen hade Konrad sin plats. På långt håll såg jag den. En blå metallic BMW M5, där stod den. Han hade alltid nya dyra bilar. Aldrig var det mer än två år mellan de olika bilköpen. Men så tyckte han om att visa upp sig och det yttre verkade vara viktigt för honom. Denna bil hade registreringsnumret som började med RTZ. Jag minns hur han klagat när han hade köpt bilen.
”Hur ska man komma ihåg dessa bokstäver RTZ. Förut hade vi ju KRA och det var ju enkelt att komma ihåg”, klagade Konrad.
Jag skrattade och började sjunga för honom:
“If you’re blue and you don’t know, where to go to why don’t you go, where fashion sits, Puttin’ on the Ritz…”
”Tänk på Ritz, så är det enkelt att komma ihåg,” sa jag sen.
Jag tittade på bilen, motorvärmaren var inkopplad, så den var inte helt igenfrusen, så hur länge den stått där kunde man inte veta.
Jag gick tillbaka till kontoret och ringde Katarina och berättade.
”Jag ringer polisen”, sa hon. ”Nåt är fel.”
Jag sa inte emot henne. Jag höll med. Nåt var fel.
Här är länken till nästa del. Kapitel 3 och 4.
Kommentera gärna. Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.
Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!
