Har tänkt mycket på vilken identitet vi har. Hur ofta den bygger på vilket jobb, vilken arbetsplats eller vilken prestation man gör. Där är Ulla som är administrativ chef på biblioteket. Eller där är Magdalena Forsberg VM-medaljör i skidskytte. Det där är Hans som är rektor på Umeå universitet. Vi bygger ofta vår identitet just på detta. Vilket jobb vi har eller vad vi presterar. Min dotter har disputerat och en doktor berättar man gärna om. Ibland, detta gäller främst kvinnor, kan vi identifiera dem utifrån hur många barn de har. Min andra dotter är 3-barns mamma. Inte är det ofta man identifierar en man med att han är 2-barns förälder, möjligen efter man berättat att han är VD. Nej där handlar det ännu mer om jobb eller prestation. Fast att ha fött tre barn är en prestation.
Men i det läget när jag slutat mitt jobb blir det så tydligt. Jag jobbar inte längre på Umeå universitet. Jag är inte chef längre. Nej, numera är jag ”bara” en pensionär.
Men för mig är det inte en identitet jag känner mig bekväm med.
Jag tänker då på Mose som en gång mötte Gud i en brinnande buske. (Står i Moseböckerna) Mose undrar vad hans namn är och Gud säger att hans namn är ”Jag är”.
Ungefär så vill jag säga att min identitet är idag. Jag är Ulla. Jag är den jag är.
När jag fyllde 60 år fick jag en bunt lappar i en burk. När jag var deppig skulle jag ta en lapp och få veta vem de andra tyckte jag var. De flesta lappar gör mig glad. Men det finns några som jag inte tyckte jag känner igen mig i. Men så är det. Vem jag är, det har jag en bild av och du har en annan bild. Ingen är helt fel eller helt rätt. Jag är en person med många sidor, dom kan se olika ut olika dagar. Men oavsett så är jag bara jag.
Så nu ska jag börja med att hitta en ny identitet, hitta nya spännande sidor. Jag börjar med att ta en lapp från min burk. Där står det att jag är ”Monster-Ulla”.
Vilken är din identitet?
4 kommentarer
Hej monster-Ulla
Jag kan relatera till det du säger. Jag jobbar också på att omdefiniera min identitet sen jag blev sjuk och förtidspensionär. Det kan vara svårt att känna sitt värde när man inte är produktiv. Vi värderas så mycket efter vad vi gör och inte vem vi är. Kan nog vara bra att tänka jag är. Jag är mamma, syster, dotter, vän, kæreste.. Jag är viktig.
Du är viktig – jag är viktig. Det gillar jag Lisa. När Mamma var sjuk sjöng jag sången “Du är värdefull” för henne. För hon trodde att hon inte betydde nåt bara för att hon inte klarade av att göra saker och så är det inte.
Dessutom blir jag glad varje gång jag läser Monster-Ulla för då tänker jag på den som skrev det 🙂
Många kloka ord! <3
Jag brukar ibland få stanna upp och tänka bort alla ”måsten” som 3-barns mamman borde göra och istället tänka: vad tycker Emma om att göra? Så jag inte tappar bort Emma bland alla barnen. Vare sig det blir 5 minuter eller en timme så måste hon också få plats.