Att misslyckas

Jag har misslyckas många gånger. Ibland har jag skämts inför andra, när misslyckandet varit offentligt. Ibland har jag blivit arg på mig själv. Varför ska jag alltid misslyckas, har jag undrat och gärna slängt något i golvet.
Men ibland har jag ryckt på axlarna och försökt igen.

Har du misslyckats någon gång? Jag tror alla har gjort det. En del ofta, som jag. En del bara någon enstaka gång. 

Thomas Edison har sagt att ”Jag misslyckades inte 1000 gånger, utan glödlampan uppfanns i 1001 steg.” Om man verkligen vill något får man räkna med att misslyckas på vägen. Men väljer man att ge upp, så får man ju aldrig veta om det skulle ha blivit en glödlampa till sist.

Jag brukar säga att de som alltid lyckas är inte de som är bättre utan de som inte vågar. Om man inte vågar gå utanför sin bekvämlighetszon, så är det ju enkelt att lyckas.
Men om man vågar göra något nytt, något annorlunda, så får man räkna med att misslyckas några gånger.

Jag har ju skrivit tre romaner. Men inte lyckats sälja in dem till förlag. Är detta ett misslyckande eller är det en utveckling för mig för att äntligen lyckas? 

Jag är mycket höjdrädd. Men trots detta, så vill jag alltid försöka. Det är så att innan jag själv uppfattar att det är högt, så börjar mina ben skaka. Men trots detta fick jag för mig att gå upp i lutande tornet i Pisa.
Första biten var enkel. En trappa inne i ett torn. Men sen! Då skulle man gå runt tornet på en öppen avsats. Jag gjorde det helt stel av skräck och med ett hårt tag i min mans arm samtidigt som jag tryckte mig mot väggen.
Men när det var en öppen trapp kvar, så orkade jag inte längre. Jag lät de andra gå upp och själv försökte jag ta kort samtidigt som jag tryckte mig hårt mot en vägg.

Men jag har varit uppe i det lutande tornet!

Så våga ta ut svängarna, det är spännande och utvecklande. Det kommer också att göra att du misslyckas oftare, men att misslyckas är en del av utvecklingen.