Handsken är kastad

Att jag slutat var som att kasta en handske och man kan inte ångra sig. I veckan åt jag middag med en del av ledningsgruppen från jobbet. Som ett “farväljobb”, men det kändes inte som jag var pensionär och de en grupp hårt arbetande chefer. Nä, jag kände mig som en i gruppen. Bara en som varit på semester drygt en vecka.

Visst hade det hänt en del, men inte så mycket så jag inte kunde följa med.

Vi skrattade mycket och det var väldigt trevligt. Tänkte att det är detta jag saknar. Människorna, gemenskapen och skratten.

Men i morse när jag låg kvar i sängen och läste tidningen i paddan, så saknade jag inte tidiga morgnar då man måste stiga upp.

Men jag är tacksam för mitt arbetsliv och alla härliga människor jag mött. Jag hoppas att jag kan hålla kontakten åtminstone med en del av dem. 

När jag slutade jobbet, så pratade jag just om människor jag mött som gett mig mer. Som gett mig uppmuntran, skratt och förtroenden. Vi tar ibland alla dessa medvandrare för givet. Vi måste vara rädd om varandra. 

Du kanske också gillar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *