Jag läste en text av Tomas Sjödin. Han berättade om en äldre dam som varje kväll funderade om hon gjort något gott denna dag. När hon kände att hon gjort det var hon tillfreds med dagen. Jag funderade på detta. Det låter ju bra att göra gott mot andra varenda dag. 

Vad har jag gjort? Vad kan jag göra nu när jag har en lite avskalad vardag. Jag träffar ju inte så många varje dag och det är ju faktiskt det bästa för andra. Men räcker det för att känna att man gjort bra för andra. Det jag gjort bra idag är att jag inte träffat andra. Visst låter det konstigt. Men det är ju faktiskt sant.

Men vad mer kan man göra? Man kan ju faktiskt hålla kontakt med andra ändå. Hålla kontakt med de som måste vara isolerade eller de som bara får ha begränsat fysisk kontakt. För social kontakt kan vi ha.

Idag skickade jag ett mail till en gammal vän jag inte haft kontakt med på länge. Det kändes bra, i alla fall för mig. Det kanske var gott för mig. Jag är väldigt dålig på att ringa till människor jag inte så ofta har kontakt med. Men skriva gör jag gärna. Jag har inget emot att prata i telefon med dem, men att ta initiativet att ringa, det finns en spärr i min kropp. 

Har du ringt till någon idag? Eller skrivit ett mail eller ett brev? Eller bara ett kort meddelande att du tänker på henne/honom. Ge den personen en extra solstråle genom att du tar kontakt.

Så min uppmaning är: Håll extra mycket social kontakt och mycket lite fysisk kontakt. Vem tror du skulle bli glad av att du tog kontakt idag?

Intresserad att följa min blogg? Du kan få meddelande varje gång det kommer ett nytt inlägg.

När man inte har möjlighet att resa kan man titta på gamla bilder och minnas. När man gör det kan glädjen med resan leva längre.

Jag minns en resa vi gjorde till Italien. Det var nog första gången vi hyrde ett hus av en person vi inte kände. Vi var tre par som åkte tillsammans. Vi reste till en by utanför Pisa i Italien. En vecka före resan ringde hon som hyrde ut huset och sa att hon skulle och möta oss på flygplatsen. Vilken service tyckte vi. Men sen förstod vi. Vi skulle aldrig ha hittat dit utan henne. Det var små vägar att följa. På ett ställe kändes det som vi körde över någon annans gårdsplan. Men fint var det.

Vi kom sent på kvällen, så vi kunde inte handla något. Vi frågade kvinnan om affärer. Nä. Alla är stängda. Det är ju lördagkväll. Men i morgon bitti då, undrade vi. Nä, det är ju söndag, svarade hon.  Så på söndag morgon samlade vi ihop vad vi hade som var ätbart till frukost. Två bananer, delad på sex. Twix, kexchoklad och riesen. Sen hade som tur var vi med oss lite kaffe som vi drack till. Inte så näringsriktig frukost.

Sedan körde vi runt i omgivningen ganska länge innan vi till sist hittade en livsmedelsaffär som faktiskt var öppen och då var vi alla rejält hungriga. (Vi hittade inte heller en öppen restaurang. Detta var verkligen på landsbygden.) Men veckan i Italien blev sedan en fantastisk reseupplevelse. Jag kanske återkommer med mer om denna resa. Men det jag minns mest är nog ändå gemenskapen vi hade. Den är så viktig och det märker vi i dessa tider.

Nu kan du bli påmind när det kommer nya inlägg, klicka på knappen här under och fyll i namn och e-postadress.

Har fått frågan om jag inte kan ge några boktips. Visst kan jag det. I dessa oroliga tider läser jag gärna Feelgood, då det känns skönt med bra slut. Jag får många tips från en grupp i facebook som heter Feelgoodfredag. Många boktips och bara snälla kommentarer. En otroligt trevlig och positiv grupp. Gå gärna med i den gruppen.

Men vad läser jag just nu. Jag plockade fram några som fanns hos mig.

Först mina pocket böcker. Tomas Sjödins böcker är aldrig fel. Han skriver så bra och riktigt. Här en mängd kåserier.
Sophie Kinsella skriver Feelgood, varm och lättläst.
Nina Wähä blev nominerad till Augustpriset 2019. Ligger högt i pockettopplistor. Handlar om en familj med 14 barn. De flesta vuxna. Hade lite svårt med ett så stort persongalleri, men hon skriver väldigt bra.
Sen en av mina favoriter: Lucinda Riley med de sju systrarna. Det kommer en bok om varje syster. Hitintills är fem utgivna och varje bok är ordentligt tjock. Men svår att lägga ifrån sig.

Sedan vill jag naturligtvis göra reklam för min kusin Karin Alfredssons böcker. Detta är de två senaste. Först är det Vajlett och Rut och sen kommer Roger och Rebecka. Igenkännande från Västerbottens inland. Jag hittar även några släktingar instängda i handlingen. Mycket bra. Läs dom.

Här kommer en deckare Mari Jungstedt. Som vanligt utspelas det på Gotland med kommissarie Anders Knutas.
Den andra av Liane Moriarty är en speciell historia om nio personer på ett hälsohem. Den slutar lyckligt, så det räknas nog till Feelgood.