Begravning

Jag har skrivit tidigare hur viktigt det är att man försöker hålla kontakten med varandra. Det går att göra även om man fortfarande ska begränsa sina fysiska kontakter.

Det blev en extra väckarklocka för oss för en vecka sedan när vi var på en begravning av en vän. Hon dog helt plötsligt av en brusten aorta. Ingen förvarning, ingen möjlighet att förbereda sig. Det blev som en stor tung sten i hjärtat. Det var sorgen som hälsade på. Sorgen som kommer på besök då och då. En mamma eller pappa som dör, en vän, en släkting eller i vissa fall ett barn.

I detta fall kom först chocken, sedan frågan varför och sedan omtanken om hennes familj som nu lämnats ensamma. Sorgen den dunkade smärtan kom senare. Nästan det första vi gjorde var att ringa till några andra vänner. Både för att få tala om vad som hänt, men också för att i detta ögonblick blev det så tydligt hur viktigt det var att hålla kontakt med varandra.

Vi är beroende av varandra. Inte bara psykologiskt utan även vad vi gör påverkar varandra. Det är väl tydligt när de sa att de konstiga molnen över Umeå berodde på branden i Kalifornien.

Ja, vi gick fysiskt på begravningen. Det var tungt, men också skönt med ett riktigt avsked. Men sorgen är kvar.

Skicka gärna en kommentar i kommentarsfältet. Tyvärr får du inget mail om jag svarar på din kommentar, utan du får komma tillbaka till bloggen för att se vilka fler kommentarer som kommit in. För min blogg fungerar ju inte som Facebook.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Du kanske också gillar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *