Jag drog upp rullgardinen i sovrummet. Den åkte upp med en smäll. Jag tittade ut genom fönstret.
Vad i all sina dar, vad är detta, skrek jag till.
Jag tittade en gång till. Det stod något på min gård. En älg? Nej, en hjort? Nej. det såg ut som en ko!
Jag gick till ytterdörren och öppnade den. Det var en ko. En ko som stod där i lugn och ro och mumsade på mina pioner. Mina vackra blommande pioner. Jag blev tvärarg och rusade ut.
Du får inte äta på mina pioner, skrek jag åt kon.
Mu, svarade hon och tittade på mig med sina blida ögon.
Jag tittade på bron. Där stod en liten kvast. Jag tog den i händerna och gick ned på gräsmattan.
SCHAS, sa jag och viftade med kvasten.
Kon, tittade på mig, och började i ganska snabb takt gå mot mig.
Jag backade samtidigt som jag viftade med kvasten. Men bakom mig var kantstenen till en rabatt och jag snubblade och hamnade sittande på knäna. Kon kom närmare. Jag lyfte upp händerna framför ansiktet som skydd. Jag var ganska så rädd, hade aldrig mött en ko så nära förut. Jag som alltid bott i staden och var van vid bilar, bussar och skrikiga ungdomar. Men kor, nä, de var mig helt främmande. Jag kände en sträv tunga mot min skyddande arm. Jag rusade upp.
Hjälp, hon äter upp mig, skrek jag.
Jag tog mig tillbaka till bron och rusade in. Jag stod flämtade vid ytterdörren och funderade. Vad gör man när man får en ko på gården?frågade jag mig.
Jag bodde i ett villaområde nära stadskärnan. Några bönder fanns inte i närheten. Så varifrån kon kom, hade jag ingen aning. Jag öppnade ytterdörren igen och kikade ut. Kon hade flyttat sig tillbaka till mina pioner igen. Jag gick fram en bit på bron, tog kvasten och viftade och skrek samtidigt:
Sluta äta på mina pioner, Schas!
Då kände jag en puff i ryggen. Där stod en ko till. Jag släppte snabbt kvasten och rusade in.
Jag tog telefonen och ringde polisen.
Jag har en ko på tomten, sa jag. Ni måste fixa det. Eller två kor. Varje gång jag öppnar ytterdörren kommer det fram en ko till.
En, ko, sa det förvånat i andra änden. Nej, nu tror jag ni försöker skoja med mej.
Nej, det är säkert, svarade jag. En försökte äta upp mig.
Jag tror frun har tittat för djupt i glaset, sa rösten i andra änden av luren.
Nej, det är riktiga kor, såna från bondgårdar, bruna med såna där spenar på sig, som man får mjölk av, fortsatte jag, jag vill inte ha dom på min gård.
Sista meningen kom med en gråtfylld röst.
Polisen lovade skicka en bil, men i bakgrunden hörde jag skratten.
Jag stod och samlade mig och öppnade ytterdörren igen. Jag tog min kvast och gick modigt ut mellan de två korna. Splash lät det när jag gick. Jag tittade ner och hela min högra fot stod nertryckt i en jättelik hög kodynga. Jag hörde polisbilen och lyfte upp min fot ur dynghögen. En polisman steg ur bilen. Han tittade förvånat på korna.
Du har verkligen kor här, sa han förvånat till mig.
Jag sa ju det, sa jag irriterat. Två stycken.
Nä, sa han, tre. Det står en här på höger sida om huset och äter på några röda blommor.
Nej, inte mina prisbelönta…
Samtidigt sjönk jag ned på vår trädgårdsbänk. Slurp sa det.
Nu, sitter du verkligen i skiten, sa polismannen.
Han gick till polisbilen och anropade stationen. Där hade de just fått reda på att någon hade släppt ut korna från en hage. De trodde det var en scoutgrupp i staden som haft ett läger i närheten av platsen under helgen. De hade glömt stänga grinden och fyra kor hade rymt, varav en hade kommit tillbaka.
Om du vaktar korna, så kommer snart bonden och hämtar dem sa polismannen käckt.
Du måste stanna, skrek jag.
Tyvärr, det har skett ett rån på Coop, så jag måste dit. Lycka till, avslutade han och satte sig i bilen och körde iväg.
Jag reste mig och gick in och bytte kläder och gick ut igen. Korna höll sig lugna förutom att de åt alla mina dyraste och finaste blommor. Men jag orkade inte protestera längre utan såg bara på dem med en ilsken blick.
Mu, sa de då och då åt mig som en liten uppmuntran.
Bonden kom och hämtade korna och körde iväg.
Fyra timmar försenad kom jag till jobbet.
Det var då på tiden du kom, sa min chef, du missade morgonmötet, var har du varit.
Jag har vaktat kor, svarade jag och gick raka vägen till mitt arbetsrum.