Jag har skrivit tidigare hur viktigt det \u00e4r att man f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla kontakten med varandra. Det g\u00e5r att g\u00f6ra \u00e4ven om man fortfarande ska begr\u00e4nsa sina fysiska kontakter. <\/p>\n\n\n\n
Det blev en extra v\u00e4ckarklocka f\u00f6r oss f\u00f6r en vecka sedan n\u00e4r vi var p\u00e5 en begravning av en v\u00e4n. Hon dog helt pl\u00f6tsligt av en brusten aorta. Ingen f\u00f6rvarning, ingen m\u00f6jlighet att f\u00f6rbereda sig. Det blev som en stor tung sten i hj\u00e4rtat. Det var sorgen som h\u00e4lsade p\u00e5. Sorgen som kommer p\u00e5 bes\u00f6k d\u00e5 och d\u00e5. En mamma eller pappa som d\u00f6r, en v\u00e4n, en sl\u00e4kting eller i vissa fall ett barn. <\/p>\n\n\n\n
I detta fall kom f\u00f6rst chocken, sedan fr\u00e5gan varf\u00f6r och sedan omtanken om hennes familj som nu l\u00e4mnats ensamma. Sorgen den dunkade sm\u00e4rtan kom senare. N\u00e4stan det f\u00f6rsta vi gjorde var att ringa till n\u00e5gra andra v\u00e4nner. B\u00e5de f\u00f6r att f\u00e5 tala om vad som h\u00e4nt, men ocks\u00e5 f\u00f6r att i detta \u00f6gonblick blev det s\u00e5 tydligt hur viktigt det var att h\u00e5lla kontakt med varandra.<\/p>\n\n\n\n
Vi \u00e4r beroende av varandra. Inte bara psykologiskt utan \u00e4ven vad vi g\u00f6r p\u00e5verkar varandra. Det \u00e4r v\u00e4l tydligt n\u00e4r de sa att de konstiga molnen \u00f6ver Ume\u00e5 berodde p\u00e5 branden i Kalifornien. <\/p>\n\n\n\n
Ja, vi gick fysiskt p\u00e5 begravningen. Det var tungt, men ocks\u00e5 sk\u00f6nt med ett riktigt avsked. Men sorgen \u00e4r kvar.<\/p>\n\n\n\n
Skicka g\u00e4rna en kommentar i kommentarsf\u00e4ltet. Tyv\u00e4rr f\u00e5r du inget mail om jag svarar p\u00e5 din kommentar, utan du f\u00e5r komma tillbaka till bloggen f\u00f6r att se vilka fler kommentarer som kommit in. F\u00f6r min blogg fungerar ju inte som Facebook.<\/em><\/p>\n\n\n\n