Under veckorna som g\u00e5tt har jag f\u00e5tt en l\u00e4ngtan till skogen. Till h\u00f6ga tr\u00e4d och fina stigar. Tystnaden som g\u00f6r att axlarna sjunker ned ett steg och man lyssnar p\u00e5 skogens vinande ljud och doften av k\u00e5da.<\/p>\n\n\n\n
Vi har testat olika stigar, men tyv\u00e4rr har det varit lite f\u00f6r bl\u00f6tt \u00e4n i skogen. Sedan vill mitt h\u00f6gra ben g\u00e4rna snava \u00f6ver r\u00f6tterna. <\/p>\n\n\n\n
Men jag tror alla har ett st\u00e4lle d\u00e4r man kan slappna av och bara vara. Det kan vara djupt inne i skogen, n\u00e4ra havet d\u00e5 man lyssnar p\u00e5 havets brus eller i sitt blomsterland d\u00e4r man k\u00e4nner doften av rosor och pion.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r jag var liten \u00e5kte vi ofta till min mormor. Hon bodde vid en sj\u00f6. Jag och hon hade ett gemensamt intresse. Det var att meta. Vi kunde ganska ofta \u00e5ka ut i b\u00e5ten med varsitt metsp\u00f6 och bara titta p\u00e5 n\u00e4r fl\u00f6tet guppade. Vi sa ingenting f\u00f6rutom n\u00e4r hon sa \u00e5t mig: Sitt still i b\u00e5ten<\/em>! I \u00f6vrigt sk\u00f6tte vi var och en sitt. <\/p>\n\n\n\n Naturen \u00e4r viktig f\u00f6r v\u00e5rt v\u00e4lbefinnande. Den kan f\u00e5 stressen att rinna av, kan f\u00e5 en att gr\u00e5ta ut i lugn och ro och f\u00e5 m\u00f6jlighet att t\u00e4nka.<\/p>\n\n\n\n Ge tystnaden, dofterna, suset och stillheten en chans i dagens stressiga tillvaro. F\u00f6rs\u00f6k att hitta din plats i naturen.<\/p>\n\n\n\n