S\u00e5 blev titeln p\u00e5 boken om bibliotekarien Birgitta. I f\u00f6rra veckan skickade jag in manuset till fem bokf\u00f6rlag. Det blev 306 sidor. Vi f\u00e5r v\u00e4l se hur det g\u00e5r. Innan jul b\u00f6r jag ha f\u00e5tt deras svar. Det \u00e4r sp\u00e4nnande, men samtidigt har jag l\u00e4rt mig att inte ha s\u00e5 stora f\u00f6rhoppningar. Men det blir som ett avslut av ett stort projekt. Man blir rastl\u00f6s, men samtidigt har jag ingen lust att g\u00f6ra n\u00e5got annat. Bara rastl\u00f6s.<\/p>\n\n\n\n
Modet att b\u00f6rja om – eller b\u00f6rja p\u00e5 nytt igen \u00e4r v\u00e4l en ganska sl\u00e5ende titel f\u00f6r denna rastl\u00f6shet. Men \u00e4nnu v\u00e4rre \u00e4r det att b\u00f6rja om n\u00e4r hemska saker h\u00e4nder. Hur m\u00e5r de i Fagersta? Det \u00e4r en sv\u00e5r tid f\u00f6r dem.
Jag minns hur min mamma reagerade n\u00e4r pappa dog. Hon b\u00f6rjade direkt rensa ut hans kl\u00e4der och saker. N\u00e4r jag sa att det kan vi ta l\u00e4ngre fram, br\u00f6t hon ihop. Det \u00e4r den d\u00e4r rastl\u00f6sheten. Hon k\u00e4nde att hon m\u00e5ste g\u00f6ra n\u00e5got.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r n\u00e5gon d\u00f6r \u00e4r det ju ganska mycket praktiskt man m\u00e5ste ta tag i. Begravning, hur man ska kunna betala r\u00e4kningar som kommer, bouppteckning och alla blommor som kommer etc.
Men sen, n\u00e4r allt detta \u00e4r gjort. Vad g\u00f6r man d\u00e5?<\/p>\n\n\n\n
Naturligtvis kan jag inte j\u00e4mf\u00f6ra ett avslutat manus med ett d\u00f6dsfall, men det finns vissa likheter. Likheter med m\u00e5nga avslut. Som bilden jag valde. N\u00e4r vintern \u00e4r slut och v\u00e5ren kommer igen. <\/p>\n\n\n\n
Men jag har ju ett nytt manus p\u00e5 g\u00e5ng och denna blogg. Det kan skingra mina tankar p\u00e5 hur det ska g\u00e5. F\u00f6r visst kan man skriva utan inspiration. Men det \u00e4r inte lika roligt. Men s\u00e5 \u00e4r det. Allt \u00e4r inte roligt.<\/p>\n\n\n\n
Eller \u00e4r det roligt att g\u00e5 tillbaka till skolan och jobbet? Skulle tro att det \u00e4r blandade k\u00e4nslor. En del har l\u00e4ngtat en del har gruvat sig. Men jag hoppas det blir bra.<\/p>\n\n\n\n
Till sist. Be en b\u00f6n f\u00f6r dem i Fagersta, de beh\u00f6ver ditt st\u00f6d!<\/p>\n\n\n\n
Dagens fr\u00e5g<\/strong>or:<\/p>\n\n\n\n Modet att b\u00f6rja om livet. Har du det modet? Eller modet att starta om igen? Har du haft n\u00e5gra avslut som varit sv\u00e5ra att b\u00f6rja om efter?<\/p>\n\n\n\n Kommentera g\u00e4rna<\/em><\/strong>, j\u00e4tteroligt om du l\u00e4mnar en kommentar.<\/strong><\/em>
Tyv\u00e4rr f\u00e5r du inget mail n\u00e4r n\u00e5gon skriver svar p\u00e5 din kommentar, utan du m\u00e5ste komma tillbaka sj\u00e4lv till bloggen och kolla<\/em> om<\/em> n\u00e5gon svarat p\u00e5 din kommentar.<\/em><\/p>\n\n\n\n