Skriver allts\u00e5 ett manus med arbetsnamnet \u201dBibliotekarien\u201d. Har tidigare skrivit fem hela manus. \u00c4r jag f\u00f6rfattare? Nej! Varf\u00f6r? F\u00f6r jag har inte lyckats f\u00e5 n\u00e5gon bok publicerad. Jag \u00e4r tydligen f\u00f6r d\u00e5lig att skriva. Men f\u00f6r varje manus l\u00e4r jag mig n\u00e5got nytt. En dag blir det kanske verklighet att jag f\u00e5r ge ut en bok.<\/p>\n\n\n\n
Men varf\u00f6r publicerar du dem inte sj\u00e4lv? Kan man undra. Tja, det blir ganska dyrt f\u00f6r mig och jag vet ju att jag \u00e4r d\u00e5lig f\u00f6rs\u00e4ljare, speciellt att f\u00f6rs\u00f6ka marknadsf\u00f6ra och s\u00e4lja n\u00e5got man gjort sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n
H\u00e4r kommer ett kort utdrag fr\u00e5n b\u00f6rjan av manuset:<\/p>\n\n\n\n
Birgitta gick runt bland hyllorna, stannade till, sk\u00f6t in en bok, flyttade en annan och tog fram en tredje bok som hon granskade bokryggen p\u00e5. Ibland skakade hon p\u00e5 huvudet och lade ner boken i bokvagnen som hon sk\u00f6t framf\u00f6r sig. Men oftast st\u00e4llde hon tillbaka boken i hyllan.<\/em> Det h\u00e4r \u00e4r en av mina dr\u00f6mmar, att lyckats med en bok. En dag kanske?<\/p>\n\n\n\n Dagens fr\u00e5ga:<\/strong><\/p>\n\n\n\n Vilka dr\u00f6mmar har du?<\/em><\/p>\n\n\n\n Kommentera g\u00e4rna<\/em><\/strong>, j\u00e4tteroligt om du l\u00e4mnar en kommentar.<\/strong><\/em> <\/strong>
N\u00e4r hon g\u00e5tt sin runda gick hon f\u00f6rbi bokbindarna och l\u00e4mnade in de trasiga b\u00f6ckerna f\u00f6r ombindning och l\u00e4mnade bokvagnen i en korridor d\u00e4r det redan stod tre tomma bokvagnar.<\/em>
Bredvid bokvagnarna stod Viktoria som var en av de tre vaktm\u00e4starna.<\/em>
\u201dViktoria, det \u00e4r en trasig lampa i magasin tre. L\u00e4ngst in\u201d, sa hon.<\/em>
\u00a0\u00a0\u201dOk, jag antecknar\u201d, svarade Viktoria och log mot Birgitta.<\/em>
Hon gick in p\u00e5 sitt kontor och \u00f6ppnade kalendern och tog sedan sin kaffekopp och l\u00e4mnade rummet.<\/em>
\u00a0\u00a0\u201dBirgitta!\u201d, ropade n\u00e5gon, men Birgitta bara fortsatte rakt fram.<\/em>
\u00a0\u201dBirgitta\u201d, sa Patrik och knuffade till henne. \u201dVi saknade dig vid st\u00e5-uppm\u00f6tet vid tavlan i morse\u201d, sa han. Han var teamledare och deras team tr\u00e4ffades varje morgon och gick igenom dagens uppgifter.<\/em>
\u00a0\u00a0\u201dJag var tvungen att hj\u00e4lpa en student\u201d, svarade Birgitta och fortsatte att g\u00e5.<\/em>
\u00a0\u00a0\u201dMen ig\u00e5r d\u00e5?\u201d fortsatte Patrik.<\/em>
\u00a0\u00a0\u201dHade en akut tandl\u00e4kartid\u201d, svarade Birgitta och sv\u00e4ngde snabbt in i lunchrummet.<\/em><\/p>\n\n\n\n
Tyv\u00e4rr f\u00e5r du inget mail n\u00e4r n\u00e5gon skriver svar p\u00e5 din kommentar, utan du m\u00e5ste komma tillbaka sj\u00e4lv till bloggen och kolla<\/em> om<\/em> n\u00e5gon svarat p\u00e5 din kommentar.<\/em><\/p>\n\n\n\n