{"id":1241,"date":"2022-01-03T14:14:54","date_gmt":"2022-01-03T13:14:54","guid":{"rendered":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/?p=1241"},"modified":"2022-01-05T12:51:39","modified_gmt":"2022-01-05T11:51:39","slug":"aven-det-dolda-del-1","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/aven-det-dolda-del-1\/","title":{"rendered":"\u00c4ven det dolda – del 1"},"content":{"rendered":"\n

L\u00e4s min bok \u00c4ven det dolda – ska bli synligt. En bok som handlar fr\u00e4mst om Konrad,men som str\u00e4cker sig fr\u00e5n f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget tills idag. Trevlig l\u00e4sning.<\/em><\/span> Denna del \u00e4r en sammanslagning av de tidigare kapitlen (1 – 8), som jag lade ut separat.<\/p>\n\n\n\n

\n
\n

Trelleborg 1943<\/span><\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

T\u00e5get stannade i Trelleborg. Sergeant Olsson och L\u00f6jtnant Bergholm kom ut fr\u00e5n den r\u00f6da tegelbyggnaden som var centralstationen och kisade mot solen. Vagnen stannade med en suck och m\u00e4nnen traskade i v\u00e4g till f\u00f6rsta vagnen. I d\u00f6rr\u00f6ppningen stod en tysk officer. Han gjorde honn\u00f6r mot de svenska soldaterna och l\u00e4mnade sedan \u00f6ver tv\u00e5 papper till dem. L\u00f6jtnant Bergholm besvarade honn\u00f6ren medan Sergeant Olsson tveksamt lyfte handen men l\u00e4t den aldrig ber\u00f6ra pannan till honn\u00f6r mot tysken. Han h\u00f6ll sig bakom l\u00f6jtnanten och kn\u00f6t ena handen h\u00e5rt bakom ryggen. Inom sig svor han tyst \u00e5t tyskt\u00e5gen. Hur kunde Sverige ha g\u00e5tt med p\u00e5 detta. <\/p>\n\n\n\n

L\u00f6jtnant Bergholm tog papperen och gick in till stationsbyggnaden. Han gick tv\u00e5 trappor upp i den tornlikade delen av byggnaden, d\u00e4r milit\u00e4ren hade sina kontor. Han l\u00e4mnade dokumenten till kapten Sj\u00f6berg som snabbt \u00f6gnade igenom texten och sedan satte en st\u00e4mpel p\u00e5 det ena bladet och \u00e5terl\u00e4mnade det till Bergholm och det andra bladet gav han till sin sekreterare Olga.<\/p>\n\n\n\n

L\u00f6jtnant Bergholm gick tillbaka till t\u00e5get och l\u00e4mnade det st\u00e4mplade dokumentet till den tyske officeren och d\u00e4refter vinkade Sergeant Olsson \u00e5t lokf\u00f6raren som startade t\u00e5get och som k\u00f6rde vidare.<\/p>\n\n\n\n

Vid t\u00e5get hade tv\u00e5 unga pojkar arbetat med mattunnorna till t\u00e5get. De hade burit in dem till t\u00e5gets k\u00f6ksregion och sedan tagit ut tv\u00e5 tunnor av matrester, skr\u00e4p och annat avfall som de nu lastade p\u00e5 sin lilla vagn som de sedan drog i v\u00e4g med.<\/p>\n\n\n\n

Tunnorna s\u00e5g tunga ut. Sergeant Olsson s\u00e5g n\u00e4r pojkarna sl\u00e4pade ut dem. N\u00e4r de l\u00e4mnade sina fulla matkantiner till t\u00e5get verkade de inte lika tunga att flytta. Konstigt. Han kliade sig i huvudet. Sj\u00e4lv var han van att maten sl\u00f6sade man inte med. Men tyskarna m\u00e5ste vara riktigt bortsk\u00e4mda som fyllde s\u00e5 stora tunnor med s\u00e5 mycket avfall bara under f\u00e4rden fr\u00e5n Tyskland till Trelleborg. <\/p>\n\n\n\n

Sergeant Olsson v\u00e4nde sig bort fr\u00e5n pojkarna och gick in till stationen. Det skulle visst vara dans p\u00e5 folkparken ikv\u00e4ll. T\u00e4nk om han skulle v\u00e5ga att fr\u00e5ga Olga om hon ville f\u00f6lja med.<\/p>\n<\/div><\/div>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

\n\n\n\n

Kapitel 1<\/strong> – Onsdag  4 feb  kl. 08:58<\/span><\/h2>\n\n\n\n

De samlades i det ena sammantr\u00e4desrummet p\u00e5 v\u00e5ning 7. Union kallades det.  Vid sammantr\u00e4desbordet satt de fyra dekanerna tillsammans med budgetchefen och v\u00e4ntade.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r klockan var exakt 9.00 klev \u00c5ke Axelsson, rektor f\u00f6r Ume\u00e5 universitet in med milit\u00e4risk g\u00e5ng och som alltid kom han i exakt r\u00e4tt tid och la ner sin v\u00e4lsorterade dokumenth\u00f6g p\u00e5 sammantr\u00e4desbordet Efter honom slank akademisekreteraren in st\u00e4ngde d\u00f6rren tyst. D\u00f6rren \u00f6ppnades n\u00e4stan p\u00e5 en g\u00e5ng igen. <\/p>\n\n\n\n

\u201dHej allihopa, vilken underbar dag. Sn\u00f6n gnistrar som en stj\u00e4rnhimmel p\u00e5 jorden.\u201d Kom det fr\u00e5n universitetsdirekt\u00f6ren som svepte in som en f\u00e4rgglad sommar\u00e4ng, med sina r\u00f6da linnebyxor och sin blommiga jacka och det stora lila halsbandet som klingade likt klockor n\u00e4r hon gick. Hon tittade p\u00e5 rektor och sa:<\/p>\n\n\n\n

 \u201dUrs\u00e4kta att jag \u00e4r sen\u201d och satte sig snabbt ner p\u00e5 en ledig plats.<\/p>\n\n\n\n

Rektor \u00c5ke Axelsson tittade sig omkring.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVar \u00e4r Konrad? Har han h\u00f6rt av sig?\u201d Rektor v\u00e4nde sig mot Ulla Nilsson, budgetchefen. <\/p>\n\n\n\n

\u201dNej, jag har inte h\u00f6rt ett ord fr\u00e5n honom. Han \u00e4r nog bara f\u00f6rsenad,\u201d svarade hon.<\/p>\n\n\n\n

\u201dRing efter honom\u201d, fortsatte rektor med en hetsig ton mot Ulla Nilsson, \u201dse till att han kommer snarast, vi har viktiga \u00e4renden att behandla och han m\u00e5ste vara med.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Ulla tog sin mobiltelefon och gick ut ur sammantr\u00e4desrummet. Hon fick ofta g\u00f6ra s\u00e5dana uppdrag. Ibland funderade hon p\u00e5 om det berodde p\u00e5 att hon var kvinna, eller att hon hade s\u00e5 sv\u00e5rt att s\u00e4ga ifr\u00e5n. Hon skakade p\u00e5 huvudet, vad hade det egentligen f\u00f6r betydelse. Hon visste att hon var uppskattad f\u00f6r sitt jobb och gjorde ett bra jobb, men ibland hade hon h\u00f6rt att hon var f\u00f6r sn\u00e4ll. Men sn\u00e4ll var v\u00e4l inget sk\u00e4llsord, \u00e4nd\u00e5 k\u00e4ndes det som en kritik. Men det var dags att ringa, f\u00f6rst ringde hon Konrad Bj\u00f6rks eget nummer, b\u00e5de mobil och arbetstelefon. Men inget svar. Hon gick d\u00e5 ned till sitt kontor p\u00e5 sj\u00e4tte v\u00e5ningen och s\u00f6kte r\u00e4tt p\u00e5 numret till prefekten p\u00e5 institutionen f\u00f6r odontologi, Lars Hammar. <\/p>\n\n\n\n

\u201dHej Lars, det \u00e4r Ulla Nilsson. Vi har dekanm\u00f6te och Konrad har inte dykt upp. Vet du var han \u00e4r?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dHej, Ulla. N\u00e4 jag har igen aning. Men jag kan unders\u00f6ka, jag ringer upp om fem minuter.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Sn\u00f6n knarrade under skorna. Anna drog upp halsduken \u00f6ver n\u00e4san f\u00f6r att skydda sig mot k\u00f6lden. N\u00e4r hon sneddade \u00f6ver universitetsomr\u00e5det s\u00e5g hon inga cyklar. De f\u00e5 m\u00e4nniskor hon m\u00f6tte kom g\u00e5ende med tjocka jackor, t\u00e4ckbyxor och vinterk\u00e4ngor. M\u00f6ssorna var l\u00e5ngt neddragna \u00f6ver huvudet och m\u00e5nga hade precis som hon dragit halsduken \u00f6ver n\u00e4san. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r hon klev in i tandl\u00e4karh\u00f6gskolans ing\u00e5ng stampade hon av sn\u00f6n fr\u00e5n skorna och tog av m\u00f6ssan och halsduken. Hon skakade p\u00e5 huvudet och drog handen genom h\u00e5ret och gick sen de tv\u00e5 v\u00e5ningarna upp till sin avdelning. Hennes rum l\u00e5g i mitten av en korridor med kopieringsrummet till h\u00f6ger och Professor Konrad Bj\u00f6rks rum till v\u00e4nster. Fikarummet l\u00e5g mittemot kopieringsrummet och d\u00e4r kunde hon se n\u00e5gon ta sin f\u00f6rsta kopp kaffe.<\/p>\n\n\n\n

Hon h\u00e4ngde av sig sin jacka p\u00e5 galgen och tog av sig sina t\u00e4ckbyxor och h\u00e4ngde in dem i garderoben. Hon s\u00e5g n\u00e5gra blad som ramlat fr\u00e5n blomman och plockade upp dessa och lade i papperskorgen och str\u00f6k samtidigt fingrarna \u00f6ver f\u00f6nsterkarmen, men inget damm fastnade p\u00e5 handen. P\u00e5 det tomma skrivbordet stod en dator, som hon startade. Samtidigt ringde hennes telefon.<\/p>\n\n\n\n

\u201dTandl\u00e4karh\u00f6gskolan, Anna Mosshed\u201d, svarade hon.<\/p>\n\n\n\n

\u201dEtt \u00f6gonblick bara, jag ska se efter.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Hon tog med en nyckel och gick in i Professor Bj\u00f6rks rum. Rummet var fyllt av papper och postitlappar. Varje g\u00e5ng hon kom dit fick hon hejda sig fr\u00e5n att l\u00e4gga papperen i raka h\u00f6gar. Men trots h\u00f6garna hittade hon snabbt hans kalender under en bunt papper. Hon bl\u00e4ddrade i den och l\u00e4ste hans anteckningar. Hon var just p\u00e5 v\u00e4g ut ur rummet n\u00e4r hon s\u00e5g att mobiltelefonen stack fram under h\u00f6garna p\u00e5 andra sidan skrivbordet. Hon plockade fram den.<\/p>\n\n\n\n

Hon gick tillbaka till sitt rum och lyfte p\u00e5 luren.<\/p>\n\n\n\n

\u201dHan \u00e4r inte h\u00e4r, men i hans kalender st\u00e5r det inringat ett m\u00f6te nu klockan 9, med kommentaren \u201dViktigt!\u201d vid sidan om. Dessutom s\u00e5 hittade jag hans mobil p\u00e5 skrivbordet och han har 25 missade samtal i den. Det \u00e4r n\u00e5t som inte st\u00e4mmer. Han g\u00e5r aldrig ett steg utan sin mobiltelefon\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dKonstigt\u201d, sa Lars, \u201djag ska nog f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 tag i Katarina. Han kanske \u00e4r sjuk.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Katarina var professor Bj\u00f6rks fru och jobbade som utredare \u00e5t Skolverket sedan ett \u00e5r. <\/p>\n\n\n\n

Lars ringde till Katarina och hon blev mycket konfunderad.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag pratade med honom p\u00e5 m\u00e5ndag vid halv \u00e5tta p\u00e5 kv\u00e4llen. D\u00e5 skulle han l\u00e4mna arbetet och tr\u00e4ffa n\u00e5gra kollegor sa han. Jag \u00e4r i Stockholm p\u00e5 jobbet och ska komma hem ikv\u00e4ll. S\u00e5 jag vet inte hur sent det blev. Ig\u00e5r var jag upptagen hela dagen, s\u00e5 d\u00e5 v\u00e4ntade jag mig inget samtal.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Lars ringde upp Ulla, igen. <\/p>\n\n\n\n

\u201dTyv\u00e4rr jag vet inte var han \u00e4r. Han har inte varit p\u00e5 jobbet sen m\u00e5ndagskv\u00e4ll.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Ulla Nilsson gick tillbaka till dekanm\u00f6tet. Rektor skulle inte bli glad. Det var ett viktigt m\u00f6te, ett viktigt beslut som m\u00e5ste tas. Men utan alla dekaner var det sv\u00e5rt att fatta n\u00e5gra beslut.<\/p>\n\n\n\n

Hon \u00f6ppnade d\u00f6rren f\u00f6rsiktigt till sammantr\u00e4desrummet. Universitetsdirekt\u00f6ren f\u00f6redrog sitt \u00e4rende om en f\u00f6r\u00e4ndringspilot med armarna viftande som v\u00e4derkvarnar vilket gjorde att det l\u00e4t som en klockringning fr\u00e5n hennes halsband.  Alla l\u00e5tsades vara helt uppslukade av hennes f\u00f6redrag, men Ulla kunde se hur en del passade p\u00e5 att besvara mail under tiden. N\u00e4r hon kom in kastade de f\u00f6rstulna blickar p\u00e5 henne.<\/p>\n\n\n\n

Rektor vinkade \u00e5t henne och hon gick fram till honom. Han s\u00e5g fr\u00e5gande p\u00e5 henne.<\/p>\n\n\n\n

\u201dIngen vet var han \u00e4r, ingen har sett honom sen i m\u00e5ndagskv\u00e4ll. Som uppslukad av jorden\u201d, viskade Ulla.<\/p>\n\n\n\n

Rektor rynkade p\u00e5 pannan.<\/p>\n\n\n\n

Universitetsdirekt\u00f6ren avslutade sin f\u00f6redragning och satte sig ned. Allas blickar drogs till Ulla och sedan p\u00e5 rektor som b\u00f6rjade tala.<\/p>\n\n\n\n

\u201dSom ni vet \u00e4r detta ett viktigt beslut f\u00f6r hela v\u00e5rt universitet och d\u00e4rf\u00f6r vill jag inte g\u00e5 till Universitetsstyrelsen utan att ha er i Dekangruppen bakom mig, men\u2026\u201d<\/p>\n\n\n\n

Han drog p\u00e5 orden, s\u00e5g fundersam ut.<\/p>\n\n\n\n

\u201dD\u00e5 vi inte f\u00e5r tag i Konrad Bj\u00f6rk \u00e4r det sv\u00e5rt att fatta n\u00e5gra beslut, d\u00e5 medicinska fakulteten \u00e4r den fakultet som detta p\u00e5verkar mest. S\u00e5 vi m\u00e5ste skjuta p\u00e5 detta beslutsm\u00f6te.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Han plockade fram kalendern. <\/p>\n\n\n\n

\u201dP\u00e5 fredag \u00e4r absolut sista tidpunkten och f\u00e5r vi inte tag i Konrad Bj\u00f6rk innan dess, f\u00e5r de skicka sin prodekan. Fredag kl 10.00 i detta sammantr\u00e4desrum.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Rektor reste sig och visade p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att m\u00f6tet var slut och inga diskussioner om tiden f\u00f6r m\u00f6tet fick f\u00f6rekomma.<\/p>\n\n\n\n

Anna-Karin Fredriksson, dekan f\u00f6r humanistiska fakulteten, r\u00e4ckte upp armen f\u00f6r att f\u00e5 ordet. Rektorn tittade ned och reste sig. <\/p>\n\n\n\n

\u201dMen\u201d kom det fr\u00e5n Anna-Karin \u201dP\u00e5 fredag ska jag ..\u201d<\/p>\n\n\n\n

L\u00e4ngre hann hon inte innan rektorn var ute ur rummet. De andra dekanerna s\u00e5g bekymrade ut. Att s\u00e4tta in ett m\u00f6te med s\u00e5 kort varsel var aldrig bra. De var f\u00f6r det mesta fullt uppbokade flera veckor i str\u00e4ck. M\u00e5nga g\u00e5nger var de ute p\u00e5 resor i hela v\u00e4rlden. Dessutom funderade de alla var Konrad Bj\u00f6rk fanns. Visst var beslutet viktigt, men den som mest kunde bli \u201ddrabbad\u201d av beslutet var ju \u00e4nd\u00e5 medicinska fakulteten.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r rektor g\u00e5tt satt alla dekaner kvar med sina mobiler och kollade kalendrarna och skickade mail f\u00f6r att st\u00e4lla in andra m\u00f6ten.<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 2 – Onsdag 4 feb kl. 19:45<\/span><\/h2>\n\n\n\n

Jag kom f\u00f6r ovanlighetens sent p\u00e5 morgonen och det innebar en l\u00e5ng dag p\u00e5 jobbet. Telefonen hade ringt oavbrutet hela f\u00f6rmiddagen.<\/p>\n\n\n\n

 \u201dTandl\u00e4karh\u00f6gskolan, Anna Mosshed\u201d, hade varit det vanligaste jag sagt under hela f\u00f6rmiddagen. Fr\u00e5gorna hade handlat om bokslut, fikabest\u00e4llningar, reser\u00e4kningar och naturligtvis var professor Bj\u00f6rk befann sig. <\/p>\n\n\n\n

Jobbet som ekonomisamordnare p\u00e5 institutionen f\u00f6r Odontologi innebar att jag var inblandad i det mesta p\u00e5 institutionen. Min n\u00e4rmaste chef var dekanen Konrad Bj\u00f6rk eller professor Bj\u00f6rk som vi oftast kallade honom. Han var noga med titlar och kunde behandla oss administrat\u00f6rer nonchalant samtidigt som han var hur trevlig som helst med andra professorer. D\u00e4remot kunde han vara ganska flirtig bland unga kvinnor. Jag var tydligen inte hans typ, s\u00e5 mot mig var han mer bossig \u00e4n flirtig. Professor Bj\u00f6rk hade sitt rum bredvid mitt. Hans rum var naturligtvis n\u00e4stan dubbelt s\u00e5 stort som mitt. Men s\u00e5 brukar det vara. Vi administrat\u00f6rer brukar skoja om detta och s\u00e4ga: \u201dju st\u00f6rre rum, ju h\u00f6gre l\u00f6n och ju mindre tid tillbringar man i sitt rum\u201d. Jag har ett v\u00e4ldigt litet rum och tillbringade i princip all min tid i mitt rum ocks\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

Klockan var ganska mycket, men jag hade sv\u00e5rt att l\u00e4mna jobbet n\u00e4r det fortfarande fanns \u00e4renden som m\u00e5ste \u00e5tg\u00e4rdas. S\u00e5 n\u00e4r mobiltelefonen ringde satt jag kvar p\u00e5 kontoret. <\/p>\n\n\n\n

\u201dHej, det \u00e4r Katarina, har Konrad dykt upp.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Hon l\u00e4t lite andf\u00e5dd, lite orolig. Inga on\u00f6diga fraser bara f\u00f6r att vara trevlig utan rakt p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\u201dNej, har inte sett eller h\u00f6rt av honom\u201d, svarade jag.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag har just kommit hem och han har inte varit h\u00e4r sedan i m\u00e5ndags. Vi \u00e5kte tillsammans i m\u00e5ndags morse. Han skjutsade in mig till flyget. Vi hade lite br\u00e5ttom, s\u00e5 vi hann inte plocka undan disken, utan han lovade ta det p\u00e5 m\u00e5ndagskv\u00e4ll. Men allt ser ut som d\u00e5 vi for.
Han skulle ha h\u00e4mtat mig p\u00e5 flyget idag men jag fick ta taxi och ingen bil \u00e4r h\u00e4r hemma.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dKonstigt\u201d, sa jag. \u201dMen var \u00e4r han och var \u00e4r bilen.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dDu har inte sett om bilen \u00e4r p\u00e5 universitetet\u201d, fr\u00e5gade Katarina.<\/p>\n\n\n\n

\u201dN\u00e4 jag har aldrig kollat efter den\u201d, svarade jag. \u201dMen jag kan g\u00f6ra det nu.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dSn\u00e4lla, kan du\u201d svarade hon.<\/p>\n\n\n\n

Jag tog p\u00e5 mig vinterskorna och jackan. Det var -15 grader kallt idag, s\u00e5 man m\u00e5ste ta p\u00e5 ytterkl\u00e4derna \u00e4ven om det bara var en liten bit att g\u00e5. Jag visste mycket v\u00e4l var han hade sin parkeringsplats. Han hade skjutsat hem mig flera g\u00e5nger efter sena m\u00f6ten och arbetskv\u00e4llar.<\/p>\n\n\n\n

Jag gick fram till Universitetsledningens hus som var ett stort glashus. Det var ett av de senast byggda husen p\u00e5 Campusomr\u00e5det. Jag kikade upp mot glasf\u00f6nstren f\u00f6r att se om \u00e4ven ledningen jobbade sent. Men det var m\u00f6rkt i alla f\u00f6nster och det h\u00e4ngde l\u00e5nga istappar fr\u00e5n taket. Jag gick \u00f6ver gatan direkt efter rondellen, till en stor parkeringsplats. L\u00e4ngre fram, uppe p\u00e5 en kulle l\u00e5g V\u00e5rdvetarhuset d\u00e4r framf\u00f6rallt fysioterapeuter och arbetsterapeuter utbildades. P\u00e5 den stora parkeringsplatsen hade Konrad sin plats.  P\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll s\u00e5g jag den. En bl\u00e5 metallic BMW M5, d\u00e4r stod den. Han hade alltid nya dyra bilar. Aldrig var det mer \u00e4n tv\u00e5 \u00e5r mellan de olika bilk\u00f6pen. Men s\u00e5 tyckte han om att visa upp sig och det yttre verkade vara viktigt f\u00f6r honom. Denna bil hade registreringsnumret som b\u00f6rjade med RTZ. Jag minns hur han klagat n\u00e4r han hade k\u00f6pt bilen. <\/p>\n\n\n\n

\u201dHur ska man komma ih\u00e5g dessa bokst\u00e4ver RTZ. F\u00f6rut hade vi ju KRA och det var ju enkelt att komma ih\u00e5g\u201d, klagade Konrad.<\/p>\n\n\n\n

Jag skrattade och b\u00f6rjade sjunga f\u00f6r honom:<\/p>\n\n\n\n

\u201cIf you\u2019re blue and you don\u2019t know, where to go to why don\u2019t you go, where fashion sits, Puttin\u2019 on the Ritz\u2026\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dT\u00e4nk p\u00e5 Ritz, s\u00e5 \u00e4r det enkelt att komma ih\u00e5g,\u201d sa jag sen.<\/p>\n\n\n\n

Jag tittade p\u00e5 bilen, motorv\u00e4rmaren var inkopplad, s\u00e5 den var inte helt igenfrusen, s\u00e5 hur l\u00e4nge den st\u00e5tt d\u00e4r kunde man inte veta.<\/p>\n\n\n\n

Jag gick tillbaka till kontoret och ringde Katarina och ber\u00e4ttade.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag ringer polisen\u201d, sa hon. \u201dN\u00e5t \u00e4r fel.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Jag sa inte emot henne. Jag h\u00f6ll med. N\u00e5t var fel. <\/p>\n\n\n\n

Kapitel 3<\/strong> – Onsdag  4 feb  kl. 20:45<\/span><\/h2>\n\n\n\n

Det blev inte mycket mer jobbat denna kv\u00e4ll. Jag f\u00f6rs\u00f6kte koncentrera mig. Men hela tiden t\u00e4nkte jag p\u00e5 Professor Bj\u00f6rk. F\u00f6r att i n\u00e4sta \u00f6gonblick skaka p\u00e5 huvudet. Inte hade det h\u00e4nt honom n\u00e5got. Han skulle s\u00e4kert dyka upp. Men det var s\u00e5 olikt honom. N\u00e5gonting var fel.<\/p>\n\n\n\n

Telefonen ringde. Det var Katarina igen.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag har polisen h\u00e4r\u201d, sa hon. \u201dDe kommer upp till jobbet nu. De vill se hans rum och bilen. Kan du \u00f6ppna f\u00f6r dem?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dJa, det g\u00e5r bra. Jag g\u00e5r ner till ytterd\u00f6rren och \u00f6ppnar.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Jag la p\u00e5 telefonen. Jag fr\u00f6s. Det k\u00e4ndes s\u00e5 overkligt. Vad hade h\u00e4nt. Jag tog p\u00e5 mig en kofta. Jag hade alltid en extra kofta vid skrivbordet. En del dagar var det s\u00e5 kallt p\u00e5 kontoret. Det g\u00e4llde speciellt m\u00e5ndagar. Jag tror att de drog ner v\u00e4rmen under helgen och p\u00e5 m\u00e5ndagar hann aldrig temperaturen g\u00e5 upp till det normala. Det kunde ju ocks\u00e5 bero p\u00e5 att man vant sig vid en annan temperatur under helgen. Att man hade det varmare hemma \u00e4n vad man hade p\u00e5 jobbet. Men nu var det inte m\u00e5ndag, men jag fr\u00f6s \u00e4nd\u00e5. Koftan var varm, men denna g\u00e5ng hj\u00e4lpte det inte. Jag fortsatte att frysa. <\/p>\n\n\n\n

Jag gick ut fr\u00e5n kontoret och ut i trapphuset. Jag gick ner tv\u00e5 v\u00e5ningar och sedan till h\u00f6ger fram till ytterd\u00f6rren. Vi m\u00e5ste dra kort i d\u00f6rren och knappa in en kod f\u00f6r att ta oss in efter klockan fem. Jag hade f\u00f6r s\u00e4kerhetsskull tagit med mig kortet. Om jag av misstag skulle st\u00e4nga igen d\u00f6rren n\u00e4r jag g\u00e5tt ut skulle jag inte ta mig in igen. Det hade h\u00e4nt mig en g\u00e5ng f\u00f6rut.<\/p>\n\n\n\n

Den g\u00e5ngen skulle jag bara g\u00e5 till fiket f\u00f6r att k\u00f6pa en macka, men s\u00e5 s\u00e5g jag en bekant p\u00e5 v\u00e4g ut. Jag stoppade henne och b\u00f6rjade prata. Hur det \u00e4n var, s\u00e5 r\u00e5kade jag f\u00f6lja med henne ut under tiden vi pratade. Helt pl\u00f6tsligt st\u00e5r jag d\u00e4r utomhus, med en ostmacka i h\u00e4nderna och d\u00f6rren in \u00e4r l\u00e5st. Utan mobiltelefon eller kort. Min bekant hade inte heller ett kort med sig. Som tur var, var det sommar denna g\u00e5ng. Idag var det 15 grader kallt och vinter. Ville inte g\u00f6ra om samma misstag idag.<\/p>\n\n\n\n

Jag tog mig in till slut den g\u00e5ngen. Jag gick runt huset tills jag hittade ett f\u00f6nster det lyste i. D\u00e4r knackade jag p\u00e5 och han som satt d\u00e4r gick och \u00f6ppnade d\u00f6rren \u00e5t mig.<\/p>\n\n\n\n

Jag tittade ut genom d\u00f6rren och kunde se en polisbil komma k\u00f6rande. Jag \u00f6ppnade d\u00f6rren, s\u00e5 de kunde se var de skulle g\u00e5 in. I baks\u00e4tet p\u00e5 bilen satt Katarina. En polisman hj\u00e4lpte henne ut. Hon tittade p\u00e5 mig och nickade. Hennes min var sammanbiten och koncentrerad. Det var tv\u00e5 polism\u00e4n som f\u00f6ljde henne.  De gick in alla tre och sedan r\u00e4ckte den ena polismannen handen till mig. Det var han som k\u00f6rt bilen.<\/p>\n\n\n\n

\u201dKalle Jansson heter jag \u201d, sa han.<\/p>\n\n\n\n

\u201dAnna Mosshed,\u201d svarade jag och tittade p\u00e5 honom. <\/p>\n\n\n\n

Det var inte ofta man s\u00e5g en polis p\u00e5 s\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll. Han var v\u00e4l i ungef\u00e4r min \u00e5lder mellan 40 och 45 \u00e5r. St\u00e4mde inte alls in med hur de brukade se ut i polisfilmer. Han s\u00e5g ut som en ganska vanlig svensk kille med sitt ljusa h\u00e5r. <\/p>\n\n\n\n

Katarina kom fram och jag kramade om henne. Hon h\u00f6ll kvar kramen l\u00e4ngre \u00e4n man brukar. <\/p>\n\n\n\n

Vi gick upp till mitt kontor p\u00e5 fj\u00e4rde v\u00e5ningen. Hela v\u00e4gen upp pratade den polis som hette Kalle med mig. <\/p>\n\n\n\n

\u201dJobbar du alltid s\u00e5 h\u00e4r sent\u201d, undrade han.<\/p>\n\n\n\n

\u201dN\u00e4, svarade jag, men jag ville g\u00f6ra klart fakturorna innan jag gick hem\u201d.<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen v\u00e4ntar inte n\u00e5gon familj hemma p\u00e5 dig?\u201d, fortsatte han fr\u00e5gande.<\/p>\n\n\n\n

\u201dN\u00e4\u201d, svarade jag. \u201dJag har ingen familj, \u00e4r skild sedan 12 \u00e5r\u201d.<\/p>\n\n\n\n

\u201dHur l\u00e4nge har du jobbat h\u00e4r d\u00e5?\u201d kom n\u00e4sta fr\u00e5ga.<\/p>\n\n\n\n

\u201dUngef\u00e4r 10 \u00e5r\u201d svarade jag.<\/p>\n\n\n\n

\u201dOch Konrad Bj\u00f6rk d\u00e5? Hur l\u00e4nge har han jobbat h\u00e4r? \u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dVi b\u00f6rjade ungef\u00e4r samtidigt\u201d, svarade jag. \u201dJag tror han kom tv\u00e5 m\u00e5nader f\u00f6re mig\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Kan du inte ber\u00e4tta lite om ditt och hans jobb?\u201d fortsatte Kalle att fr\u00e5ga.<\/p>\n\n\n\n

Jag b\u00f6rjade ber\u00e4tta om att jag b\u00f6rjat d\u00e4r f\u00f6r ungef\u00e4r tio \u00e5r sedan. Jag b\u00f6rjade som institutionssekreterare, men titeln var numera ekonomiadministrat\u00f6r. Det var ungef\u00e4r samma jobb, fast idag var det inte n\u00e5gra kopieringar, d\u00e5 alla skrev ut sina dokument sj\u00e4lva. Det var dessutom mer ekonomi allt fr\u00e5n fakturor till bokslut. Men i \u00f6vrigt var man en allt i allo p\u00e5 institutionen. Fr\u00e5n att best\u00e4lla fika till m\u00f6ten, h\u00e4mta folk vid flygplats eller j\u00e4rnv\u00e4gsstation, ringa olika samtal och f\u00f6rs\u00f6ka h\u00e5lla reda p\u00e5 olika tider f\u00f6r m\u00f6ten och stopptider f\u00f6r ekonomi etc.<\/p>\n\n\n\n

Institutionen som f\u00f6rut kallades f\u00f6r tandl\u00e4karh\u00f6gskolan kallades idag f\u00f6r institutionen f\u00f6r odontologi och vi var ca 120 anst\u00e4llda uppdelade p\u00e5 8 avdelningar.<\/p>\n\n\n\n

Den avdelning som jag och Konrad Bj\u00f6rk jobbar som professor p\u00e5 \u00e4r Cariologi. Sj\u00e4lv delade jag tiden mellan den avdelningen samt den administrativa avdelningen d\u00e4r prefekten satt.<\/p>\n\n\n\n

\u201dS\u00e5 Konrad Bj\u00f6rks jobb \u00e4r professor, men jag tyckte n\u00e5gon kallade honom dekan\u201d, undrade Kalle.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJa, det st\u00e4mmer\u201d, svarade jag. \u201dAtt vara dekan \u00e4r att man blir vald f\u00f6r fyra \u00e5r att representera medicinska fakulteten\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dVad menar du med att representera\u201d, undrade den andra polismannen.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJa, han \u00e4r egentligen chef \u00f6ver hela medicinska fakulteten och sitter med i rektors ledningsr\u00e5d\u201d, svarade jag.<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen vad \u00e4r en fakultet\u201d undrade Kalle.<\/p>\n\n\n\n

\u201dUniversitetet best\u00e5r av centrala administrationen, fyra fakulteter och l\u00e4rarh\u00f6gskolan\u201d b\u00f6rjade jag. Varje fakultet best\u00e5r av en del institutioner som t.ex. v\u00e5r som kallas institutionen f\u00f6r Odontologi och de stora institutionerna kan dessutom best\u00e5 av n\u00e5gra avdelningar.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dOK\u201d Kalle suckade. \u201dInte l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 sig p\u00e5 den akademiska v\u00e4rlden\u201d.<\/p>\n\n\n\n

\u201dN\u00e4\u201d, svarade jag och skrattade till. \u201dOch \u00e4nd\u00e5 har jag bara n\u00e4mnt en br\u00e5kdel\u201d.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag hunnit s\u00e5 l\u00e5ngt var vi framme vid Professor Bj\u00f6rks och mitt kontor. V\u00e4gg i v\u00e4gg l\u00e5g de. Mitt rum med en h\u00f6g papper i exakt vinkel och hans rum med pappersh\u00f6gar \u00f6ver hela skrivbordet. Jag l\u00e5ste upp hans kontor och polism\u00e4nnen gick in. De fr\u00e5gade om det s\u00e5g ut som vanligt och var almanackan var. Jag sa att det gjorde det och pekade ut almanackan.<\/p>\n\n\n\n

\u201dFast, sa jag, en sak \u00e4r inte sig lik. Det \u00e4r mobiltelefonen. Han brukar aldrig l\u00e4mna den. Den brukar vara som fastsydd p\u00e5 honom.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Jag pekade var den l\u00e5g. De fortsatte att titta en del i rummet. <\/p>\n\n\n\n

\u201dJag tittar bara i detta l\u00e4ge\u201d, sa polismannen som hette Kalle, \u201dom han inte kommer tillbaka, ska vi skicka hit n\u00e5gon fr\u00e5n tekniska. S\u00e5 det \u00e4r bra om du inte r\u00f6r s\u00e5 mycket h\u00e4rinne i forts\u00e4ttningen.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Jag nickade bara, det k\u00e4ndes s\u00e5 overkligt.<\/p>\n\n\n\n

\u201dSka vi g\u00e5 ut till bilen\u201d, fortsatte Kalle. <\/p>\n\n\n\n

Jag plockade med mig bilnyckeln fr\u00e5n hans skrivbordsl\u00e5da och tog p\u00e5 mig ytterkl\u00e4derna. Kortet till d\u00f6rren satte jag i fickan.<\/p>\n\n\n\n

Jag gick f\u00f6rst och visade v\u00e4gen och de andra gick efter mig. Det hade b\u00f6rjat bl\u00e5sa och sn\u00f6n yrde. Jag drog upp halsduken \u00f6ver n\u00e4san och drog igen dragkedjan.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r vi kom fram till bilen gav jag nyckeln till Kalle. Han tryckte p\u00e5 knappen och bilen \u00f6ppnades.<\/p>\n\n\n\n

Han tittade in i bilen. Den andra polismannen tog bilnyckeln av honom och \u00f6ppnade bagageluckan. B\u00e5da s\u00f6kte i bilen, mest genom att titta. Men d\u00e5 det var kallt ute hade ju b\u00e5da handskar p\u00e5 sig, s\u00e5 det kunde \u00f6ppna luckor och lyfta p\u00e5 mattor och de gjorde de lite f\u00f6rsiktigt.<\/p>\n\n\n\n

Efter n\u00e5gra minuter st\u00e4ngde de d\u00f6rrarna och luckan. Kalle l\u00e5ste bilen och v\u00e4nde sig till Katarina.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVi t\u00e4nkte beh\u00e5lla bilnyckeln, \u00e4r det ok?\u201d Fr\u00e5gade han henne.<\/p>\n\n\n\n

Katarina bara nickade men sa inget, men jag s\u00e5g en t\u00e5r p\u00e5 sidan om kinden och lade armarna om henne.<\/p>\n\n\n\n

Vi gick tillbaka i samlad tropp. Vi gick upp till kontoret en sv\u00e4ng och de tittade en sista g\u00e5ng in i Konrads kontor.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVi \u00e4r f\u00e4rdiga nu,\u201d sa Kalle. <\/p>\n\n\n\n

Han v\u00e4nde sig d\u00e4refter till Katarina. <\/p>\n\n\n\n

\u201dVi kan skjutsa hem dig nu. Det finns inget mer vi kan g\u00f6ra just f\u00f6r stunden.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen,\u201d Katarina snyftade fram,\u201d men var \u00e4r han. Ska ni inte s\u00f6ka efter honom?\u201d <\/p>\n\n\n\n

\u201dDet ska vi,\u201d svarade Kalle. \u201dMen ikv\u00e4ll kan vi inte g\u00f6ra mer. Om han inte kommit tillbaka imorgon ska vi f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 hit en hundpatrull, samt n\u00e5gra fr\u00e5n tekniska roteln som f\u00e5r titta igenom rummet och bilen ordentligt.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dHar du n\u00e5gon som kan vara hos dig i natt,\u201d fortsatte han v\u00e4nd mot Katarina.<\/p>\n\n\n\n

Hon skakade p\u00e5 huvudet.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag kan komma till dig, sa jag \u00e5t Katarina. Men jag m\u00e5ste hem f\u00f6rst och h\u00e4mta n\u00e5gra saker.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dBlir det bra,\u201d fr\u00e5gade Kalle Katarina.<\/p>\n\n\n\n

Hon bara nickade. <\/p>\n\n\n\n

\u201dOm du f\u00f6ljer med oss kan vi skjutsa hem dig f\u00f6rst och h\u00e4mta sakerna och sen forts\u00e4tter vi mot Bj\u00f6rks hus,\u201d sa Kalle, men denna g\u00e5ng v\u00e4nd mot mig.<\/p>\n\n\n\n

\u201dDet blir bra\u201d, sa jag, \u201dska bara sl\u00e4cka och st\u00e4nga efter mig.\u201d<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 4<\/strong> – Torsdag 5 feb kl. 08:00<\/h2>\n\n\n\n

P\u00e5 natten hade jag h\u00f6rt steg p\u00e5 som vandrat runt i huset. Jag steg upp vid ett-tiden och s\u00e5g Katarina g\u00e5ende med t\u00e5rarna rinnande p\u00e5 kinderna. Hon hade viftat i v\u00e4g mig och tydligt visat att hon ville vara ifred.  Vid fyratiden hade jag h\u00f6rt hur hon g\u00e5tt in i sitt rum, s\u00e5 jag tror hon somnade d\u00e5. Jag hade slumrat till d\u00e5 och d\u00e5 och n\u00e4r Katarina vandrat runt och n\u00e4r hon tystnade somnade jag ordentligt. N\u00e4r telefonen ringde den morgonen sov vi b\u00e5da tv\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Katarina hoppade upp och rusade mot telefonen. Jag h\u00f6rde hur besviken hon blev n\u00e4r hon svarade. Hon blev kortfattad och svarade bara ja och nej. N\u00e4r samtalet var slut la hon sakta ner luren och satte sig. T\u00e5rarna kom rinnande och hon satte h\u00e4nderna f\u00f6r ansiktet. Jag gick fram till henne och h\u00f6ll om henne. Efter n\u00e5gra minuter minskade t\u00e5rarna och hon tittade p\u00e5 mig. <\/p>\n\n\n\n

\u201dPolisen kommer hit om ett tag, vi m\u00e5ste kl\u00e4 p\u00e5 oss\u201d, sa hon.<\/p>\n\n\n\n

\u201dOm du st\u00e4ller dig i duschen, s\u00e5 fixar jag lite kaffe och frukost\u201d, svarade jag.<\/p>\n\n\n\n

Hon reste sig och gick sakta mot duschen. Jag \u00f6ppnade sk\u00e5p i k\u00f6ket och s\u00f6kte efter kaffe och n\u00e4r jag hittat det satte jag p\u00e5 en kanna kaffe. Sen tog jag fram en tallrik och h\u00e4llde upp fil och flingor och b\u00f6rjade \u00e4ta. T\u00e4nkte att det var b\u00e4st att jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 n\u00e5got i mig innan polisen kom. Ur skafferiet plockade jag fram en limpa som jag skar upp n\u00e5gra bitar av och la upp p\u00e5 ett br\u00f6dfat. I kylen hittade jag ost och skinka och st\u00e4llde fram tillsammans med sm\u00f6ret. N\u00e4r jag hunnit s\u00e5 l\u00e5ngt kom Katarina till k\u00f6ket med fuktigt h\u00e5r och fuktiga \u00f6gon.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVill du ha lite fil\u201d, fr\u00e5gade jag.<\/p>\n\n\n\n

Hon tittade p\u00e5 det jag st\u00e4llt fram p\u00e5 k\u00f6ksbordet innan hon svarade.<\/p>\n\n\n\n

\u201dNej, jag tar bara en kopp kaffe\u201d, sa hon.<\/p>\n\n\n\n

Jag gick till badrummet och st\u00e4llde mig i duschen. Det k\u00e4ndes friskt att f\u00e5 vattnet \u00f6ver sig. Jag stod ett tag och l\u00e4t det bara rinna innan jag tv\u00e5lade in mig och schamponerade h\u00e5ret.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag kom ut nyduschad och ombytt satt poliserna redan i k\u00f6ket. Jag tog en kopp kaffe och satte mig vid k\u00f6ksbordet.<\/p>\n\n\n\n

Den ena polisen var Kalle som vi m\u00f6tte ig\u00e5r, men den andra var en ny polisman eller r\u00e4ttare sagt en poliskvinna. Hon str\u00e4ckte fram handen mot mig och presenterade sig.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag h\u00f6rde talas om dig fr\u00e5n Kalle, sa hon och nickade mot honom. Du jobbade ihop med Konrad Bj\u00f6rk f\u00f6rst\u00e5r jag.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dJa, det g\u00f6r jag\u201d, svarade jag. Jag hade lagt m\u00e4rke till att hon ben\u00e4mnde honom som om han inte fanns, eller var d\u00f6d eller s\u00e5, s\u00e5 jag betonade G\u00d6R i svaret v\u00e4ldigt noga. <\/p>\n\n\n\n

\u201dJa, naturligtvis, jobbar med honom.\u201d Hennes kinder blev svagt r\u00f6da n\u00e4r hon svarade.<\/p>\n\n\n\n

De ber\u00e4ttade att de t\u00e4nkte skicka teknisk personal s\u00e5 snart som m\u00f6jligt till arbetsplatsen. Men de skulle bli tvungna att sp\u00e4rra av en del av korridorerna och undrade om jag kunde hj\u00e4lpa dem med att ta kontakt med r\u00e4tt personer. <\/p>\n\n\n\n

Det lovade jag att g\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n

Sedan skulle de ta dit en hund, f\u00f6r att se om det var m\u00f6jligt att hitta n\u00e5got sp\u00e5r trots att det springer s\u00e5 m\u00e5nga dagligen d\u00e4r. Men de hade ju inga sp\u00e5r \u00e5t vilket h\u00e5ll de skulle leta.<\/p>\n\n\n\n

Poliskvinnan skulle stanna med Katarina i huset och jag skulle f\u00e5 f\u00f6lja Kalle till universitetet.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag druckit kaffet klart h\u00e4mtade jag min v\u00e4ska och gav Katarina en kram.<\/p>\n\n\n\n

\u201dFia kommer v\u00e4l hem ikv\u00e4ll,\u201d fr\u00e5gade jag Katarina.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJa, hon kommer med flyget kl 18.00\u201d svarade Katarina.<\/p>\n\n\n\n

\u201dAxel d\u00e5?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dHan avvaktar, han kommer till n\u00e4sta helg om inget har h\u00e4nt,\u201d svarade hon.<\/p>\n\n\n\n

Fia och Axel var deras barn. Fia var 25 \u00e5r och jobbade som sjuksk\u00f6terska i \u00d6rebro. En f\u00f6rst\u00e5ndig flicka, som nog skulle vara ett bra st\u00f6d f\u00f6r Katarina. Axel var yngre, han hade just fyllt 21 \u00e5r. Han gick n\u00e5gon kurs i Uppsala, vilken visste jag inte. Han spelade samtidigt i ett band, spelade visst trummor. Var, enligt min uppfattning, lite bortsk\u00e4md som minsta barnet ofta \u00e4r. Hade inte beh\u00f6vt ta ansvar s\u00e5 mycket. Det fanns alltid n\u00e5gon som skyddade honom. Men han var rolig och glad, i alla fall bland kamraterna. Men n\u00e4r det kr\u00e4vdes kunde nog han vara ett tillskott genom att f\u00e5 folk att skratta och det \u00e4r ju inte det s\u00e4msta.<\/p>\n\n\n\n

Framme vid universitetet s\u00e5g det ut som vanligt. Ungdomar av alla storlekar och former gick \u00e5t ena eller andra h\u00e5llet. Kalle valde denna g\u00e5ng att st\u00e4lla sig p\u00e5 en vanlig parkeringsplats. Vi hade turen att hitta en utanf\u00f6r Universum, som ofta \u00e4r sv\u00e5r att f\u00e5 en parkeringsplats p\u00e5.  Om man g\u00e5r \u00f6ver v\u00e4gen mot lasarettet s\u00e5 hamnar man snart vid v\u00e5r institution. Vi gick upp p\u00e5 fj\u00e4rde v\u00e5ningen d\u00e4r jag satt. Det var lite sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 n\u00e4r man \u201dbara\u201d gick tv\u00e5 v\u00e5ningar upp, men v\u00e5ning tv\u00e5 \u00e4r bottenv\u00e5ningen, medan v\u00e5ning ett \u00e4r k\u00e4llaren.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag kom till mitt kontor stod en del av mina kollegor d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVad \u00e4r det som h\u00e4nt? Har Konrad f\u00f6rsvunnit?\u201d<\/p>\n\n\n\n

Jag l\u00e4t Kalle besvara fr\u00e5gorna medan jag ringde en del samtal. F\u00f6rst ringde jag prefekten, Lars Hammar. Jag ber\u00e4ttade hur situationen var, att Konrad verkligen var borta och att polisen ville sp\u00e4rra av hans rum. Lars l\u00e4t lite chockerad, han hade h\u00f6rt rykten att polisen varit h\u00e4r, men inte hade han trott att det skulle ha h\u00e4nt Konrad n\u00e5got. Att sp\u00e4rra av rummet var inga problem, men han bad mig ringa husservice och lokalf\u00f6rs\u00f6rjningen, s\u00e5 de inte skulle komma och st\u00e4da eller s\u00e5. Han skulle sj\u00e4lv ta kontakt med prodekan, Anita Sveder och meddela att hon fick ta \u00f6ver som dekan tills vidare. Han m\u00e5ste \u00e4ven ringa till rektor f\u00f6r universitetet och meddela vad som h\u00e4nt.<\/p>\n\n\n\n

Polisen kom med b\u00e5de hund och personal. Jag svarade p\u00e5 fr\u00e5gor visade dem runt och svarade i telefon. Det var full fart hela tiden. Jag suckade n\u00e4r jag \u00e4n en g\u00e5ng la ner telefonluren. Jag k\u00e4nde d\u00e5 att n\u00e5gon knackade mig p\u00e5 axeln. Vad nu d\u00e5, mer och mer och mer. Jag v\u00e4nde mig om.<\/p>\n\n\n\n

\u201dLunchdags,\u201d sa Kalle Jansson. \u201dKom du beh\u00f6ver en paus. Vi tar bilen och \u00e5ker i v\u00e4g, jag tror du beh\u00f6ver l\u00e4mna universitetsomr\u00e5det ett tag.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Jag nickade l\u00e4ttat och tog fram jacka, skor och handv\u00e4ska.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVi g\u00e5r p\u00e5 lunch,\u201d meddelade Kalle sina kollegor och drog sedan iv\u00e4g mig.<\/p>\n\n\n\n

Vi sa ingenting p\u00e5 v\u00e4g till bilen. Vi satte oss i den och han k\u00f6rde iv\u00e4g. Jag nj\u00f6t av att bara vara tyst och sl\u00f6t \u00f6gonen ett \u00f6gonblick. Jag \u00f6ppnade \u00f6gonen och m\u00e4rkte att vi stod stilla. F\u00f6rarplatsen var tom och jag tittade mig omkring. Vi stod i parkeringshuset Nanna, jag s\u00e5g Kalle komma g\u00e5ende tillbaka med parkeringsbiljetten.<\/p>\n\n\n\n

\u201dGod morgon,\u201d sa han n\u00e4r han \u00f6ppnade bild\u00f6rren, du var visst tr\u00f6tt.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJa,\u201d svarade jag s\u00f6mndrucken och drog h\u00e4nderna genom h\u00e5ret f\u00f6r att se lite mer v\u00e5rdad ut.<\/p>\n\n\n\n

\u201dBlir TajMahal bra,\u201d undrade han. \u201dDeras lunchbuff\u00e9 tycker jag \u00e4r riktigt bra.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dBlir bra\u201d, svarade jag och klev ur bilen.<\/p>\n\n\n\n

Vi gick tv\u00e4rs \u00f6ver gatan till TajMahal. Det var sex olika indiska r\u00e4tter som serverades i buff\u00e9n och de flesta var riktigt bra. Det var framf\u00f6r allt sk\u00f6nt att bara sitta ned och slappna av. Vi pratade bara lite med varandra. Det var mer allm\u00e4nna fraser, inget om Konrad eller om poliserna. Men vi blev inte kvar s\u00e5 l\u00e4nge, det var fortfarande mycket att g\u00f6ra p\u00e5 jobbet.<\/p>\n\n\n\n

Det blev lugnare p\u00e5 eftermiddagen och vid fyratiden l\u00e4mnade polisen universitetet, f\u00f6r att \u00e5terkomma under morgonen n\u00e4sta dag. Avsp\u00e4rrningen av rummet var kvar, och bilen var ej \u00e5terl\u00e4mnad \u00e4n. <\/p>\n\n\n\n

Jag f\u00f6rs\u00f6kte ta hand om obetalda fakturor och mejl som kommit in, men kl. fem gav jag upp. Jag var tr\u00f6tt och slut och gjorde mest fel. Jag l\u00e4mnade jobbet och for hem.<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 5 – Fredag 6 feb kl. 09:30<\/h2>\n\n\n\n

Lars Hammar satt p\u00e5 sitt rum och funderade. Idag hade rektor kallat alla dekaner f\u00f6r att prata om medicinska fakultetens framtid. Det handlade inte bara om fakulteten utan b\u00e5de om f\u00f6r\u00e4ndring av synen p\u00e5 tandl\u00e4kare\/l\u00e4kare och \u00e4ven om lokaliseringen. Just n\u00e4r det g\u00e4llde lokalerna kunde detta \u00e4ven p\u00e5verka de andra fakulteterna, men de stora f\u00f6r\u00e4ndringarna skulle fr\u00e4mst ske inom tandl\u00e4karh\u00f6gskolan. Det var d\u00e4rf\u00f6r det var s\u00e5 passande att Konrad Bj\u00f6rk skulle f\u00f6retr\u00e4da fakulteten. Han jobbade ju inom tandl\u00e4karh\u00f6gskolan och var en internationellt erk\u00e4nd forskare inom omr\u00e5det. Prodekan Anita Sveder var v\u00e4l bra, men hon jobbade inom omv\u00e5rdnad och var inte alls p\u00e5 samma s\u00e4tt insatt i fr\u00e5gan.<\/p>\n\n\n\n

Konrad Bj\u00f6rk hade varit tyst och sluten sista tiden. Han minns ett m\u00f6te de haft bara f\u00f6r en vecka sen. Han hade st\u00e4llt en fr\u00e5ga till Konrad och n\u00e4r han inte f\u00e5tt n\u00e5got svar, hade han h\u00f6jt r\u00f6sten lite.<\/p>\n\n\n\n

Konrad hade n\u00e4stan exploderat, han som brukade vara lugn och samlad hade varit n\u00e4ra att g\u00e5 till fysisk attack. Han hade blivit f\u00f6rskr\u00e4ckt, men just d\u00e5 v\u00e5gade han helt enkelt inte fr\u00e5ga vidare.<\/p>\n\n\n\n

Telefonen ringde.<\/p>\n\n\n\n

\u201dLars Hammar\u201d, svarade han.<\/p>\n\n\n\n

\u201dNej, det \u00e4r inte m\u00f6jligt, vad s\u00e4ger du, vad har h\u00e4nt.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dJa, d\u00e5 s\u00e4ger vi de. Ta hand om henne. Hej d\u00e5.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Lars Hammar tittade rakt fram. Han lyfte handen framf\u00f6r sig. Den darrade. Vad \u00e4r det som h\u00e4nder? Varf\u00f6r?<\/p>\n\n\n\n

Han tog ett djupt andetag och lyfte sedan luren och slog ett nummer.<\/p>\n\n\n\n

\u201dUlla Nilsson\u201d, svarade det i andra \u00e4nden.<\/p>\n\n\n\n

\u201dHej, det \u00e4r Lars Hammar. Jag har ett tr\u00e5kigt meddelande g\u00e4llande Anita Sveder, v\u00e5r prodekan. Hon skulle ju komma p\u00e5 sammantr\u00e4det idag. Jag fick just ett samtal fr\u00e5n hennes man. P\u00e5 v\u00e4gen till jobbet, du vet hon bor p\u00e5 Sofiehem och skulle \u00f6ver gatan fr\u00e5n Sofiehem till \u00c5lidhem. N\u00e4r hon gick \u00f6ver gatan kom en bil i full fart, fr\u00e5n ingenstans, s\u00e4ger tydligen n\u00e5gon som var i n\u00e4rheten. Han bara k\u00f6rde rakt p\u00e5 henne och for sedan d\u00e4rifr\u00e5n.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dVad s\u00e4ger du? S\u00e5 fruktansv\u00e4rt, hur gick det med henne, blev hon mycket skadad,\u201d fr\u00e5gade Ulla?<\/p>\n\n\n\n

\u201dHon \u00e4r mycket sv\u00e5rt skadad, h\u00f6ften \u00e4r krossad, och k\u00e4ken. Hon \u00e4r medvetsl\u00f6s \u00e4n och ligger visst p\u00e5 operation nu.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dVilket \u00f6de. Hur kan man k\u00f6ra s\u00e5?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen som du f\u00f6rst\u00e5\u201d, fortsatte Lars Hammar, \u201dvi har ingen att skicka p\u00e5 sammantr\u00e4det idag. Konrad Bj\u00f6rk \u00e4r f\u00f6rsvunnen och Anita Sveder \u00e4r \u00f6verk\u00f6rd.\u201d <\/p>\n\n\n\n

\u201dN\u00e4, jag f\u00f6rst\u00e5r. Jag ska genast meddela rektor.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen varf\u00f6r\u201d, fortsatte Lars Hammar. \u201dVad \u00e4r det som h\u00e4nder?\u201d<\/p>\n\n\n\n

Ulla var tyst, vad skulle hon svara. Lars Hammar l\u00e4t pressad, faktiskt n\u00e4ra t\u00e5rarna. Det var mycket olikt honom. Han skulle kanske ta kontakt med POU. Det var personal- och utvecklingsavdelningen, de hade personal som kunde handskas med s\u00e5dana situationer.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag f\u00f6rst\u00e5r att du inte har n\u00e5got svar. Det \u00e4r b\u00e4st du g\u00e5r till rektor nu.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dDu kanske skulle ta kontakt med POU\u201d, sa Ulla, \u201ddet blir tufft f\u00f6r personalen.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dKanske det, kanske det \u201d, sa Lars Hammar tankfullt och sedan avslutade de samtalet.<\/p>\n\n\n\n

Ulla Nilsson la sakta ner luren. Nog hade dom v\u00e4l otur d\u00e4r borta. Eller var det n\u00e5got underligt att det h\u00e4nde b\u00e5da tv\u00e5 n\u00e5gonting. Ja konstigt att n\u00e5gon f\u00f6rsvinner, det \u00e4r det ju alltid.<\/p>\n\n\n\n

Hon reste sig och gick ut i korridoren. Rektor skulle inte bli glad \u00f6ver detta. Men det var ju inte bara en f\u00f6rkylning utan en allvarligare olycka, s\u00e5 det var ju inte mycket att g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t detta.<\/p>\n\n\n\n

D\u00f6rren stod p\u00e5 gl\u00e4nt, hon knackade f\u00f6rsiktigt.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJA,\u201d h\u00f6rdes inne fr\u00e5n rummet.<\/p>\n\n\n\n

Ulla gick in. Kontoren l\u00e5g p\u00e5 6:e v\u00e5ningen. Ulla hade kontoret in mot en s.k. innerg\u00e5rd, d\u00e4r hon kunde genom sitt f\u00f6nster se \u00e4nda ned till entr\u00e9planet p\u00e5 3:e v\u00e5ningen.<\/p>\n\n\n\n

Rektors rum var p\u00e5 andra sidan och hela sidan var t\u00e4ckt av f\u00f6nster ut mot staden. N\u00e4r Ulla gick in kom hon ofta av sig n\u00e4r hon tittade p\u00e5 utsikten.<\/p>\n\n\n\n

Rakt fram s\u00e5g man de stora byggnaderna tillh\u00f6rande Ume\u00e5 Universitetssjukhus. Lite bortanf\u00f6r sjukhuset kunde man skymta bron, den vackra h\u00e4ngbron \u00f6ver Ume\u00e4lven. \u00c5t v\u00e4nster s\u00e5g man hela universitetsomr\u00e5det med dammen i mitten och alla slingrande g\u00e5ngv\u00e4gar som fanns \u00f6ver hela Campusomr\u00e5det. Till h\u00f6ger i f\u00f6nstret s\u00e5g man ned mot centrala staden. Man s\u00e5g inte ned till centrum, men man s\u00e5g de andra tv\u00e5 broarna \u00f6ver Ume\u00e4lven.<\/p>\n\n\n\n

Rektor hade ett stort avrundat skrivbord i Bj\u00f6rk. De hade valt just tr\u00e4slaget bj\u00f6rk f\u00f6r sina m\u00f6bler och \u00e4ven i olika inredningsdetaljer just f\u00f6r att det h\u00e4r var Bj\u00f6rkarnas stad.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJaha, vad vill du\u201d, sa rektor.<\/p>\n\n\n\n

Ulla tittade p\u00e5 honom. Han l\u00e4t lugn och samlad. Hur skulle han reagera.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag fick just ett samtal fr\u00e5n Lars Hammar. Anita Sveder kommer inte p\u00e5 m\u00f6tet. Hon har r\u00e5kat ut f\u00f6r en olycka. Hon blev \u00f6verk\u00f6rd av en bil p\u00e5 v\u00e4g till jobbet i morse.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dVad s\u00e4ger du,\u201d rektor stirrade p\u00e5 henne.<\/p>\n\n\n\n

\u201dHon \u00e4r allvarligt skadad, b\u00e5de h\u00f6ft och k\u00e4ke \u00e4r krossad och hon hade inte vaknat fr\u00e5n medvetsl\u00f6sheten. Hon skulle visst opereras nu\u201d, fortsatte Ulla.<\/p>\n\n\n\n

Rektor s\u00e5g gr\u00e5 ut i ansiktet. Han h\u00f6ll h\u00e4nderna f\u00f6r ansiktet. Han s\u00e5g n\u00e4stan r\u00e4dd ut. Nej, det m\u00e5ste vara inbillning t\u00e4nkte Ulla. Han var nog bara chockad. S\u00e5 viktigt kunde ju inte detta beslut vara, men det verkade ju konstigt att s\u00e5 mycket skulle h\u00e4nda just vid dessa tillf\u00e4llen d\u00e5 fr\u00e5gan skulle diskuteras. Ulla var inte s\u00e5 insatt i sakfr\u00e5gan. En del k\u00e4nde hon till, d\u00e5 det ber\u00f6rde en omflyttning av lokaler, d\u00e4r universitetet och landstinget inte skulle ha s\u00e5 m\u00e5nga lokaler tillsammans som idag. Detta skulle kunna g\u00f6ra att universitetet skulle kunna minska sina lokalkostnader genom att minska lokalytorna, eller f\u00f6rt\u00e4tning som det s\u00e5 fint kallades. Men detta kunde v\u00e4l inte vara s\u00e5 viktigt?<\/p>\n\n\n\n

Sen handlade det om undervisning och den delen var hon inte alls insatt i.<\/p>\n\n\n\n

Rektor tog ett djupt andetag.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVad fruktansv\u00e4rt, vi m\u00e5ste be Kristina skicka en blomma till sjukhuset\u201d, sa han.<\/p>\n\n\n\n

Kristina var rektors sekreterare. Hon fixade allt \u00e5t honom. Blommor, hotellrum, m\u00f6teslokaler, h\u00f6ll reda p\u00e5 tider och s\u00e5g till att han inte missade n\u00e5gra \u00e5taganden. <\/p>\n\n\n\n

\u201dVi m\u00e5ste g\u00e5 p\u00e5 m\u00f6tet nu\u201d, fortsatte rektor. \u201dVi f\u00e5r meddela dekanerna detta p\u00e5 m\u00f6tet.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Ulla gick tillbaka till sitt rum och h\u00e4mtade materialet som skulle med och tog sig sedan en trappa upp f\u00f6r att komma till m\u00f6teslokalen.<\/p>\n\n\n\n

Alla dekaner satt samlade i rummet n\u00e4r rektor och Ulla kom in.<\/p>\n\n\n\n

\u201dTack f\u00f6r att ni kunde komma\u201d, b\u00f6rjade rektor. \u201dDet har h\u00e4nt en sak nu p\u00e5 morgonen som jag vill b\u00f6rja ber\u00e4tta.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Han ber\u00e4ttade om olyckan och alla s\u00e5g chockade ut.<\/p>\n\n\n\n

\u201dStackars Anita,\u201d suckade Anna-Karin Fredriksson, dekan p\u00e5 humanistiska fakulteten. <\/p>\n\n\n\n

\u201dDet blir sv\u00e5rt att ta ett beslut utan n\u00e5gon representant fr\u00e5n medicinska fakulteten,\u201d fortsatte rektor, \u201ds\u00e5 jag vill bara h\u00f6ra om ni har n\u00e5gra \u00e5sikter om f\u00f6rslaget till f\u00f6r\u00e4ndring?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag tycker det l\u00e5ter bra sa Carina Almqvist\u201d, rektor f\u00f6r l\u00e4rarutbildningen. \u201dDet blir en mer likartad organisation som \u00f6vriga universitetet och lokalerna kan utnyttjas mer rationellt.\u201d <\/p>\n\n\n\n

\u201dH\u00e5ller med\u201d, sa Anders Gyllberg fr\u00e5n tekniska fakulteten.<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vriga p\u00e5 m\u00f6tet nickade inst\u00e4mmande.<\/p>\n\n\n\n

Rektor avslutade m\u00f6tet och alla gick till sitt.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 6 – Torsdag 12 feb kl 12:30<\/h2>\n\n\n\n

Polisen hade l\u00e4mnat byggnaden f\u00f6rst under onsdagen och jag f\u00f6rs\u00f6kte nu \u00e5terg\u00e5 till mitt normala arbete. Morgonen hade g\u00e5tt \u00e5t till att attestera och kontera fakturor p\u00e5 n\u00e4tet. Det hade kommit 95 fakturor under tiden d\u00e5 allt varit upp och ned. Jag fick kontera dessa samt omdirigera en del till Mats Lundh som f\u00e5tt hoppa in som vikarierande dekan tills n\u00e5gon av dekanerna kom tillbaka. Anita v\u00e5r prodekan l\u00e5g kvar p\u00e5 lasarettet. Hon hade visst vaknat till n\u00e5gon g\u00e5ng, men var fortfarande mycket d\u00e5lig och ingen visste riktigt hur det skulle g\u00e5. Konrads rum stod kvar som han l\u00e4mnat det eller r\u00e4ttare sagt som poliserna hade l\u00e4mnat det efter deras genomg\u00e5ng. De hade inte hittat n\u00e5gonting som var intressant eller kunde ge n\u00e5gra sp\u00e5r. P\u00e5 institutionen hade vi slutat prata om honom. Det var f\u00f6r jobbigt att prata om vad som h\u00e4nt. Vi ville inte ta ut n\u00e5gonting i f\u00f6rv\u00e4g, men m\u00e5nga av oss trodde att han var borta f\u00f6r alltid.<\/p>\n\n\n\n

Katarina ringde varje dag, men jag sa inte s\u00e5 mycket utan lyssnade mest. <\/p>\n\n\n\n

Jag tittade p\u00e5 min kalender i datorn, d\u00e4r brukade jag skriva upp vilka arbetsuppgifter som m\u00e5ste g\u00f6ras och vilka m\u00f6ten som skulle f\u00f6rberedas p\u00e5 olika s\u00e4tt, som att best\u00e4lla fika eller att skicka kallelser till olika sammantr\u00e4den. Ibland kunde det intr\u00e4ffa att jag \u00e4ven skulle medverka och vara f\u00f6redragande om ekonomin eller skriva minnesanteckningar.<\/p>\n\n\n\n

I kalendern hade jag antecknat ett m\u00f6te som studierektorerna skulle ha, d\u00e4r de skulle planera n\u00e4sta \u00e5rs utbildning. De ville \u00e4ven att jag skulle plocka fram ett material om ett jubileum som tandl\u00e4karh\u00f6gskolan hade \u00e5r 2006, d\u00e5 de firade femtio \u00e5r som tandl\u00e4karh\u00f6gskola i Ume\u00e5. Det var tydligen n\u00e5gon student som skulle skriva en uppsats om Ume\u00e5 universitets historia och studierektorerna ville titta igenom materialet innan de l\u00e4mnade det till henne. Problemet var ju alltid med s\u00e5dant material. Var fanns det? Troligtvis fanns det ett exemplar p\u00e5 diariet, men vi borde ha kvar n\u00e5gra egna exemplar av denna jubileumsskrift. Jag funderade ett tag. 2006 var ju inte s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r sedan, kunde det ligga kvar i n\u00e5got rum. N\u00e4, troligtvis inte. Vi hade under slutet av 2007 flyttat runt och bytt rum med varandra, s\u00e5 d\u00e5 hade en hel del utrensningar gjorts. D\u00e5 borde de exemplar som fanns kvar vara nere i k\u00e4llararkivet. K\u00e4llararkivet fanns precis som namnet antyder nere i k\u00e4llaren. Man gick ner i kulverten och gick en bit \u00e5t v\u00e4nster och d\u00e4r fanns n\u00e5gra arkiv. B\u00e5de tandl\u00e4karh\u00f6gskolan och biomedicin hade sina arkiv d\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

Jag plockade fram min gr\u00f6na kofta som alltid h\u00e4ngde p\u00e5 en krok i mitt rum, fr\u00e4mst f\u00f6r de kalla m\u00e5ndagarna, men \u00e4ven f\u00f6r andra tillf\u00e4llen. Detta var just ett s\u00e5dant tillf\u00e4lle. N\u00e4r man l\u00e4mnade trappen och gick ned i kulverten var det en temperaturs\u00e4nkning med ett par grader och ofta lite r\u00e5 kall bl\u00e5sig luft.<\/p>\n\n\n\n

Jag gick ned f\u00f6r trapporna och gick tills trappen avslutades med en brandd\u00f6rr. Jag \u00f6ppnande den. D\u00f6rren var tung, s\u00e5 jag fick anv\u00e4nda b\u00e5da h\u00e4nderna f\u00f6r att \u00f6ppna den, och den gnisslade en del n\u00e4r man \u00f6ppnade den. N\u00e4r man g\u00e5tt genom brandd\u00f6rren var det alldeles m\u00f6rkt trots att det var mitt p\u00e5 dagen. Jag tryckte in lysknappen och d\u00e5 s\u00e5g man kulverten som gick b\u00e5de till h\u00f6ger och till v\u00e4nster. Jag gick till v\u00e4nster en liten bit och p\u00e5 h\u00f6ger sida om g\u00e5ngen fanns en d\u00f6rr som det stod arkiv p\u00e5. Jag tog min nyckel och \u00f6ppnade d\u00f6rren och innanf\u00f6r flera d\u00f6rrar p\u00e5 varje sida. Jag gick fram till den andra d\u00f6rren p\u00e5 h\u00f6ger sida. P\u00e5 d\u00f6rren stod F\u00f6rr\u00e5d A:II. Det var v\u00e5rt ena f\u00f6rr\u00e5d. D\u00e4r fanns mest gamla papper. Sedan hade vi \u00e4ven tv\u00e5 f\u00f6rr\u00e5d till. F\u00f6rr\u00e5den A:III och A:IV I dessa f\u00f6rr\u00e5d fanns olika instrument och maskiner, samt en del gamla m\u00f6bler och en del tavlor med mera.<\/p>\n\n\n\n

Jag \u00f6ppnade d\u00f6rren. Luften k\u00e4ndes inst\u00e4ngd och jag hostade lite. N\u00e4r jag t\u00e4nde lyset kunde jag se dammet som fl\u00f6g upp i luften. F\u00f6rr\u00e5det bestod av en massa hyllor som man med hj\u00e4lp av en ratt kunde skjuta fram och tillbaka. L\u00e4ngst in stod det \u00e4ldsta materialet, s\u00e5 jag gick till de yttersta hyllorna och b\u00f6rjade titta. Troligtvis skulle det finnas en l\u00e5da i storlek mellan en st\u00f6rre skokartong och en banankartong. Jag tittade \u00f6ver hyllorna, p\u00e5 den yttersta fanns mest p\u00e4rmar av olika f\u00e4rger och storlekar. Jag drog efter ratten och fick fram n\u00e4sta par av hyllor. D\u00e4r n\u00e4stan nere p\u00e5 golvet stod n\u00e5gra l\u00e5dor. Jag gick fram och tittade. Den f\u00f6rsta inneh\u00f6ll gamla disketter. Den andra var budget och andra ekonomipapper fr\u00e5n 2003\u20132006. Men den tredje l\u00e5dan inneh\u00f6ll broschyrer, affischer och just dessa minnesb\u00f6cker jag s\u00f6kte efter. Jag tog upp en av dessa b\u00f6cker och st\u00e4ngde l\u00e5dan och st\u00e4llde tillbaka de tv\u00e5 andra l\u00e5dorna p\u00e5 sin plats.<\/p>\n\n\n\n

Jag sl\u00e4ckte lyset och l\u00e4mnade f\u00f6rr\u00e5det. Den d\u00f6rr som gick in till f\u00f6rr\u00e5dsl\u00e4ngan m\u00e5ste l\u00e5sas igen. Det r\u00e4ckte inte att man sl\u00e4ngde igen d\u00f6rren som det var i f\u00f6rr\u00e5dsd\u00f6rrarna innanf\u00f6r. Jag st\u00e4ngde d\u00f6rren och med ena handen gr\u00e4vde jag i fickan efter nyckeln och med andra handen h\u00f6ll jag i boken.  Jag tog fram nyckeln och l\u00e5ste, men n\u00e4r jag skulle stoppa tillbaka den i fickan ramlade den ner p\u00e5 golvet. Jag plockade upp den, men samtidigt drogs min blick mot n\u00e5got p\u00e5 golvet. Det var en del av en penna samt en pappersbit. Skr\u00e4p t\u00e4nkte jag f\u00f6rst, men s\u00e5 tittade jag p\u00e5 den biten av pennan. Jag k\u00e4nde igen den. Det var just den pennan Konrad alltid brukade ha. Han hade varit p\u00e5 en konferens i Paris och d\u00e4r fick de varsin penna som p\u00e5 skaftet hade en liten m\u00e5lning av Mona-Lisa. Bara en reklampenna, men jag vet att det var den penna han st\u00e4ndigt hade i sin br\u00f6stficka. Hade han haft den de senaste dagarna, eller hade den g\u00e5tt s\u00f6nder och hamnat h\u00e4r f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Jag hade ingen aning. Jag lyfte pappersbiten. Det stod n\u00e5gra ord, men det var inte svenska i alla fall, fast handstilen. Ja handstilen liknade Konrads. Jag sl\u00e4ppte lappen. T\u00e4nk om polisen beh\u00f6vde se detta och s\u00e5 hade jag kanske sabbat det genom att r\u00f6ra p\u00e5 den. Men biten av pennan hade jag inte r\u00f6rt.<\/p>\n\n\n\n

Jag skyndade mig i v\u00e4g och sprang upp p\u00e5 rummet. Jag sl\u00e4ngde mig p\u00e5 telefon och s\u00f6kte efter Kalle Jansson p\u00e5 polisen. <\/p>\n\n\n\n

Kapitel 7 – Torsdag 12 feb kl 19:00<\/h2>\n\n\n\n

Jag st\u00e4ngde d\u00f6rren f\u00f6rsiktigt och sl\u00e4ppte ner handv\u00e4skan p\u00e5 golvet tillsammans med posten och sj\u00f6nk ner i stolen som stod i hallen. T\u00e5rarna rann nedf\u00f6r b\u00e5da kinderna. Polisen hade kommit tillbaka till universitetet efter min uppringning och sp\u00e4rrat av k\u00e4llaren med alla sina kulvertar. Jag hade blivit utfr\u00e5gad av Kalle Jansson \u00e4nnu en g\u00e5ng, vilket i f\u00f6r sig inte var en otrevlig upplevelse. D\u00e4refter hade jag f\u00e5tt f\u00f6lja dem ner i k\u00e4llaren och visat var pennan l\u00e5g. Polisen hade unders\u00f6kt kulverten och s\u00f6kt efter fler ledtr\u00e5dar men de inte hittat n\u00e5got mer. Jag hade f\u00f6rs\u00f6kt att arbeta lite medan polisen unders\u00f6kte kulvertarna, eftersom jag l\u00e5g efter s\u00e5 mycket i jobbet. Men det var n\u00e4stan hoppl\u00f6st. Telefonen ringde i ett och jag klarade inte av att koncentrera mig. Lars Hammar, v\u00e5r prefekt kom f\u00f6rbi och pratade en del med mig. Han s\u00e5g ocks\u00e5 tr\u00f6tt och sliten ut. Tillsammans kunde vi nog spela in en film med titeln Nyanser av gr\u00e5tt, <\/em>f\u00f6r det var s\u00e5 vi s\u00e5g ut i v\u00e5ra ansikten.<\/p>\n\n\n\n

En av studierektorerna p\u00e5 v\u00e5r institution kom f\u00f6rbi och undrade \u00f6ver jubileumsskriften jag skulle s\u00f6ka r\u00e4tt p\u00e5. Den hade jag naturligtvis gl\u00f6mt kvar nere i k\u00e4llaren, s\u00e5 jag var tvungen att be en polis h\u00e4mta upp den. <\/p>\n\n\n\n

Studierektorn stod kvar tills han fick skriften i sin hand. Han s\u00e5g ut att tycka det var sp\u00e4nnande och var nog glad att han hade haft en orsak att komma hit. Det var sv\u00e5rt f\u00f6r de stackars professorerna och lektorerna som inte ville visa hur nyfikna de egentligen var. Jag har aldrig f\u00e5tt s\u00e5 m\u00e5nga bes\u00f6k av s\u00e5 m\u00e5nga v\u00e4lutbildade m\u00e4nniskor som under dessa dagar. Bes\u00f6ken \u00f6kade dessutom med m\u00e5nga procent de dagar polisen var h\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

Men nu n\u00e4r jag \u00e5kt hem brast alla f\u00f6rd\u00e4mningar och t\u00e5rarna kom tillsammans med tr\u00f6ttheten. Efter en l\u00e5ng stund reste jag mig till slut och tog av mig mina ytterkl\u00e4der. Allt gick sakta. Jag gick in i k\u00f6ket och la posten p\u00e5 k\u00f6ksbordet och \u00f6ppnade kylsk\u00e5pet. Det fanns inte mycket mat d\u00e4r, s\u00e5 tv\u00e5 \u00e4gg fick bli grunden till middagen och jag vispade snabbt ihop en \u00e4ggr\u00f6ra. Jag kompletterade det med oliver, salladsblad och lite lufttorkad skinka. En enkel och l\u00e4ttsm\u00e4lt m\u00e5ltid. Det var alldeles lagom efter denna dag. Jag tog tallriken och gick till tv:n, satte p\u00e5 den och satte mig i soffan. Jag bl\u00e4ddrade runt i kanalerna tills jag hittade ett inredningsprogram som jag kunde se p\u00e5 medan jag sakta \u00e5t min mat. Vilken vecka det varit, mycket jobb, poliser och en st\u00e4ndig str\u00f6m av m\u00e4nniskor till mitt kontor.  <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag \u00e4tit maten gick jag till k\u00f6ket och stoppade undan disken i diskmaskinen. Sedan lade jag mig p\u00e5 soffan framf\u00f6r tv:n och fortsatte att se hur de satte upp en storblommig tapet med lila inslag och kombinerade detta med en m\u00f6rkgr\u00f6n soffa full med kuddar i orange och bl\u00e5tt. Naturligtvis fylldes rummet med stearinljus i alla vr\u00e5r. In kom hus\u00e4garna och skrek ut sin gl\u00e4dje (eller m\u00f6jligen sin f\u00f6rskr\u00e4ckelse) \u00f6ver rummet. Allt slutade i ett kramkalas och ett glas champagne. Tv:n fortsatte med en sjukhusserie och n\u00e4r l\u00e4karna f\u00f6r tredje g\u00e5ngen kommit ihop sig, d\u00e4r grundorsaken naturligtvis var en ung kvinnlig l\u00e4kare, somnade jag i soffan.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 hade det varit den senaste tiden att jag somnade jag framf\u00f6r tv:n, sov en orolig s\u00f6mn och f\u00f6r att sedan bli helt klarvaken n\u00e4r jag l\u00e4mnade soffan och kr\u00f6p ned i min s\u00e4ng. <\/p>\n\n\n\n

Denna g\u00e5ng vaknade jag upp i soffan kl tre p\u00e5 natten. D\u00e5 steg jag upp och borstade t\u00e4nderna och satte p\u00e5 mig ett nattlinne. Mina tankar gick till Katarina och funderade hur hennes dagar och n\u00e4tter s\u00e5g ut. Hon m\u00e5ste ha det s\u00e5 mycket v\u00e4rre. Jag fick n\u00e4stan d\u00e5ligt samvete \u00f6ver att jag hur s\u00e5 tr\u00f6tt och sliten jag var. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att kunna koppla av tog jag en bok och f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e4sa. Men jag hade inte koncentrationsf\u00f6rm\u00e5gan f\u00f6r detta. Jag sl\u00e4ckte, men tankarna gick bara \u00e5t allt som h\u00e4nt. Till sist tog jag med mig kudde och t\u00e4cke och la mig i soffan. D\u00e4r slog jag p\u00e5 tv:n och b\u00f6rjade titta p\u00e5 n\u00e5gon serie som handlade om n\u00e5gon sl\u00e4kt i USA, som br\u00e5kade med varandra. Jag f\u00f6rstod aldrig vem som var vem och vem som var ov\u00e4n med vem, men det skingrade mina tankar. N\u00e4r mobilen ringde kl 06.30 rullade fortfarande tv-bilderna fram i rutan, men de hade h\u00e5llit mig neds\u00f6vda under natten.<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 8<\/strong> – Fredagen 13 februari kl 10:00<\/h2>\n\n\n\n

Universitetsstyrelsen samlades i sammantr\u00e4desrummet \u201dprofessorn\u201d p\u00e5 plan 8 i f\u00f6rvaltningshuset. Det var ett rum med ett stort bord samt tre sk\u00e4rmar att titta p\u00e5, s\u00e5 oavsett var man satt hade man en sk\u00e4rm att titta p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Vid ena kortsidan satt ordf\u00f6rande, med smartboarden bakom sig. P\u00e5 andra kortsidan fanns en d\u00f6rr in till rummet docenten d\u00e4r det serverades kaffe fr\u00e5n b\u00f6rjan.<\/p>\n\n\n\n

Ordf\u00f6rande Lena Bergh h\u00f6ll kaffekoppen i ena handen och tittade p\u00e5 klockan. Hon var irriterad. Resan upp hade varit strulig. Som tur var \u00e5kte hon redan ig\u00e5r kv\u00e4ll, men redan d\u00e5 var det sv\u00e5righeter. Sn\u00f6n hade kommit i Stockholm och som vanligt blev det mer eller mindre kaotiskt i huvudstaden d\u00e5.  Hon hade till sist varit tvungen att ta taxi till Arlanda, f\u00f6r att ha en chans att hinna med planet. Sedan hade dessutom planet varit f\u00f6rsenat. Men hon hade \u00e4nd\u00e5 haft tur som \u201dbara\u201d blev tv\u00e5 timmar f\u00f6rsenad, eftersom m\u00e5nga plan hade varit inst\u00e4llda.<\/p>\n\n\n\n

Men nu var hon h\u00e4r, klockan var tio och endast h\u00e4lften av ledam\u00f6terna hade kommit. Hon gillade ordning och reda och att man startade vid utsatt tid. Men nu, kunde hon inte starta f\u00f6rr\u00e4n alla kommit. Samuel, som var sekreterare i universitetsstyrelsen hade kollat upp hur det s\u00e5g ut med flygen och det verkade som de skulle kunna starta m\u00f6tet om en halvtimme, eftersom planet som flera ledam\u00f6ter tagit hade landat f\u00f6rst nu. \u00c5ke, rektorn f\u00f6r universitetet hade svansat oroligt efter henne sedan hon kommit hit. Det brukade betyda att n\u00e5got \u00e4rende inte blivit ordentligt berett och att han ville d\u00f6lja det genom att vara lite extra trevlig med henne. Att han inte kunde l\u00e4ra sig. Hon hatade fj\u00e4skeri och hans beteende fick henne att vara mer misst\u00e4nksam och negativt inst\u00e4lld. Hon tittade p\u00e5 klockan igen. En kvart kvar. Hon tog mobilen i handen och visade den f\u00f6r rektor \u00c5ke och gick ut i korridoren. Hon hade egentligen inget samtal hon m\u00e5ste ringa, det var bara ett s\u00e4tt att f\u00e5 komma bort fr\u00e5n honom. Hon slog ett nummer. <\/p>\n\n\n\n

\u201dHej gumman, \u00e4r det mycket sn\u00f6 idag? B\u00e4st du g\u00e5r iv\u00e4g i god tid. Risk att pendeln \u00e4r f\u00f6rsenad. Vi ses ikv\u00e4ll. Puss\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Hon gick sedan in p\u00e5 toaletten och kollade frisyren. Hon tog fram l\u00e4ppstiftet och la p\u00e5 lite mer p\u00e5 l\u00e4pparna. Hon tog ett djupt andetag och gick tillbaka till sammantr\u00e4desrummet.<\/p>\n\n\n\n

Hon s\u00e5g att tre till kommit nu. Hon h\u00e4lsade p\u00e5 dem och l\u00e4t dem ta var sin kopp kaffe.<\/p>\n\n\n\n

Sedan satte hon sig ner p\u00e5 ordf\u00f6randeplatsen. <\/p>\n\n\n\n

\u201dOkej, nu startar vi\u201d, sa hon och alla skyndade till sina platser.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rst var det formella \u00e4renden som val av justeringsm\u00e4n och f\u00f6reg\u00e5ende protokoll, d\u00e4refter de alltid \u00e5terkommande informationspunkterna. Det var rektor som informerade om vad som h\u00e4nt och sedan var det alltid n\u00e5gon av dekanerna som informerade om n\u00e5got specifikt som de f\u00e5tt i uppdrag att redovisa. D\u00e4refter b\u00f6rjade de \u201driktiga\u201d \u00e4rendena.<\/p>\n\n\n\n

\u201dPunkt 13. F\u00f6rt\u00e4tning av lokalerna, samt f\u00f6r\u00e4ndrat avtal med landstinget. Samt f\u00f6r\u00e4ndring av l\u00e4kar\/tandl\u00e4karutbildningen.\u201d Hon lyfte p\u00e5 huvudet och s\u00e5g p\u00e5 alla ledam\u00f6ter n\u00e4r hon l\u00e4st upp punkten. Hon tittade d\u00e4refter p\u00e5 rektor \u00c5ke.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVar \u00e4r dekanen fr\u00e5n medicinska fakulteten\u201d, fr\u00e5gade hon honom. Han skulle ju vara med och f\u00f6redra \u00e4rendet f\u00f6r oss. Han beh\u00f6vs ju \u00e4ven f\u00f6r att kunna svara p\u00e5 fr\u00e5gorna. Detta \u00e4r ju verkligen ett stort \u00e4rende.<\/p>\n\n\n\n

\u201dHan \u00e4r f\u00f6rsvunnen,\u201d svarade rektor \u00c5ke tyst.<\/p>\n\n\n\n

\u201dF\u00f6rsvunnen! Vad s\u00e4ger du\u201d, undrade ordf\u00f6rande Lena.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJo, han f\u00f6rsvann fr\u00e5n sitt arbetsrum f\u00f6r en vecka sen sedan och ingen vet var han \u00e4r. Vi f\u00f6rs\u00f6kte d\u00e5 med deras prodekan, men hon blev \u00f6verk\u00f6rd strax efter och ligger p\u00e5 lasarettet mycket sv\u00e5rt skadad. Och det finns ingen annan p\u00e5 medicinska fakulteten som \u00e4r tillr\u00e4ckligt insatt i fr\u00e5gan.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dVa s\u00e4ger du\u201d, Lena gapade. \u201dVad h\u00e4nder p\u00e5 medicinska fakulteten. Men vad menar du med f\u00f6rsvunnen?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dJo, han \u00e4r borta, polisen har s\u00f6kt b\u00e5de hemma och p\u00e5 kontoret, b\u00e5de med teknisk personal och med hundpatruller, men ingen vet var han \u00e4r.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Det b\u00f6rjade viskas bland ledam\u00f6terna, alla verkade chockade. Ingen hade h\u00f6rt n\u00e5got. <\/p>\n\n\n\n

\u201dMen, jag har inte sett n\u00e5got i tidningen\u201d, fortsatte Lena \u201doch borde inte vi i styrelsen f\u00e5tt information om detta?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dKonstigt nog har ingen tidning f\u00e5tt nys om detta,\u201d fortsatte \u00c5ke, \u201ddetta trots att polisen varit h\u00e4r i flera omg\u00e5ngar. Sen trodde jag att allt skulle l\u00f6sa sig innan styrelsen och han skulle komma tillbaka.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen,\u201d Lena var chockad. Hon visste inte vad mer hon skulle s\u00e4ga. Hur skulle hon handskas med detta. Att f\u00e5 besked om detta p\u00e5 ett styrelsem\u00f6te var oacceptabelt. Det k\u00e4ndes som om rektor \u00c5ke f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla styrelsen utanf\u00f6r lite f\u00f6r mycket. Att han inte alltid ville att de skulle f\u00e5 veta vad som h\u00e4nde p\u00e5 universitetet.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVi tar femton minuters paus\u201d, fortsatte hon, \u201ds\u00e5 f\u00e5r jag \u00f6verl\u00e4gga med \u00c5ke om detta.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Hon k\u00e4nde att hon var n\u00e4ra att explodera. Hon hade varit irriterad redan f\u00f6re sammantr\u00e4det, men detta var bara f\u00f6r mycket.<\/p>\n\n\n\n

\u201dDetta var otroligt opassande,\u201d v\u00e4ste hon fram till \u00c5ke. \u201dS\u00e5dana h\u00e4ndelser m\u00e5ste \u00e5tminstone jag som ordf\u00f6rande f\u00e5 information om.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen, jag trodde han skulle komma tillbaka\u201d, svarade \u00c5ke.<\/p>\n\n\n\n

\u201dOavsett om han skulle komma tillbaka eller ej, s\u00e5 m\u00e5ste jag f\u00e5 information. Trodde du att prodekan skulle hinna tillfriskna fr\u00e5n bilolyckan ocks\u00e5?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dN\u00e4\u201d, \u00c5ke tvekade innan han svarade. \u201dDu har r\u00e4tt, det var ett felaktigt beslut av mig.\u201d <\/p>\n\n\n\n

Lena k\u00e4nde irritationen, men visste att hon inte kunde g\u00e5 l\u00e4ngre. Han hade erk\u00e4nt fel och fel kan alla g\u00f6ra n\u00e5n g\u00e5ng. <\/p>\n\n\n\n

\u201dMen hur g\u00f6r vi nu med detta \u00e4rende\u201d, undrade Lena.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag tycker att vi tar det \u00e4nd\u00e5\u201d, svarade \u00c5ke. \u201dJag kan f\u00f6redra det.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen \u00e4r det riktigt\u201d, undrade Lena, \u201dska vi verkligen ta ett s\u00e5dant \u00e4rende utan att f\u00e5 m\u00f6jlighet att h\u00f6ra medicinska fakultetens \u00e5sikt om vad det skulle inneb\u00e4ra? Det \u00e4r ett stort beslut. Jag tycker att vi skjuter p\u00e5 det till n\u00e4sta sammantr\u00e4de.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dNej, det \u00e4r dumt, vi m\u00e5ste ta det nu\u201d, svarade \u00c5ke. Han s\u00e5g blek och pressad ut.<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen varf\u00f6r? Om vi tar det i april, s\u00e5 kan vi p\u00e5b\u00f6rja arbetet med f\u00f6rt\u00e4tningen fr\u00e5n \u00e5rsskiftet.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen\u201d, \u00c5ke tvekade. \u201dMen, det skulle vara bra att f\u00e5 b\u00f6rja direkt efter sommaren.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dVarf\u00f6r\u201d, Lena fortsatte att pressa honom. Hon f\u00f6rstod inte varf\u00f6r han hade s\u00e5 br\u00e5ttom med detta \u00e4rende. Egentligen hade det kunnat v\u00e4nta till styrelsen i september, men \u00c5ke hade pressat henne att det m\u00e5ste upp redan p\u00e5 detta sammantr\u00e4de.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5ke tvekade f\u00f6r l\u00e4nge i sitt svar, s\u00e5 Lena satte sig p\u00e5 sin plats och kallade alla ledam\u00f6ter tillbaka till sina platser.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJa, tillbaka till \u00e4rende 13\u201d, b\u00f6rjade Lena. \u201dMitt f\u00f6rslag \u00e4r att vi bordl\u00e4gger detta \u00e4rende till n\u00e4sta sammantr\u00e4de, s\u00e5 vi f\u00e5r med n\u00e5gon fr\u00e5n medicinska fakulteten. Helst skulle jag vilja att det sk\u00f6ts fram till juni eller september, s\u00e5 vi f\u00e5r mer tid att diskutera denna fr\u00e5ga. \u201d<\/p>\n\n\n\n

Diskussionen gick h\u00f6ga, men de flesta var \u00f6verens med Lena. Det fanns n\u00e5gra f\u00f6rutom rektor \u00c5ke som ville ta \u00e4rendet nu, men deras argument f\u00f6r orsaken till detta var mycket svaga.<\/p>\n\n\n\n

\u201dD\u00e5 beslutar vi att bordl\u00e4gga \u00e4rendet till n\u00e4sta m\u00f6te\u201d, sa Lena och lyfte klubban och slog till i bordet.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4sta del kan du l\u00e4sa<\/span> h\u00e4r<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

L\u00e4s min bok \u00c4ven det dolda – ska bli synligt. En bok som handlar fr\u00e4mst om Konrad,men som str\u00e4cker sig fr\u00e5n f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget tills idag. Trevlig l\u00e4sning. Denna del \u00e4r en sammanslagning av de tidigare kapitlen (1 – 8), som jag lade ut separat. Trelleborg 1943 T\u00e5get stannade i Trelleborg. Sergeant Olsson och L\u00f6jtnant Bergholm […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1114,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[19,16],"tags":[],"class_list":["post-1241","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bok-aven-det-dolda","category-forfattande"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1241","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1241"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1241\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1266,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1241\/revisions\/1266"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1114"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1241"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1241"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1241"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}