{"id":1105,"date":"2021-12-28T09:22:03","date_gmt":"2021-12-28T08:22:03","guid":{"rendered":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/?p=1105"},"modified":"2022-01-05T09:09:22","modified_gmt":"2022-01-05T08:09:22","slug":"del-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/del-2\/","title":{"rendered":"\u00c4ven det dolda – del 2"},"content":{"rendered":"\n

L\u00e4s forts\u00e4ttningen av ber\u00e4ttelsen. Nu g\u00f6r vi en avstickare till f\u00f6rsta och andra v\u00e4rldskriget, d\u00e4r ni f\u00e5r f\u00f6lja G\u00f6sta. Vad det har med Konrad att g\u00f6ra? Det kommer senare.<\/span><\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r finns f\u00f6rra avsnittet om du missat det.<\/em><\/span> F\u00f6rra delen<\/a><\/p>\n\n\n\n

Kapitel 9 – <\/span><\/strong><\/a>Stockholm, augusti 1914<\/span><\/strong><\/em><\/h2>\n\n\n\n

Gustaf och G\u00f6sta gick som vanligt sida vid sida genom staden. Just idag var de ovanligt d\u00e4mpade. I vanliga fall brukade de prata och skoja med varandra hela v\u00e4gen, men idag var de tysta och slutna. G\u00f6sta gick som vanligt ett halvt steg framf\u00f6r Gustaf. Han gick med h\u00f6ger hand bakom ryggen i en mycket best\u00e4mt takt. Hans m\u00f6rka h\u00e5r och hans tunna mustasch fladdrade i vinden. Gustaf sv\u00e4ngde b\u00e5da armarna i en n\u00e4rmast milit\u00e4risk takt. Hans raka h\u00e5llning gjorde att han s\u00e5g ut att vara lite l\u00e4ngre \u00e4n G\u00f6sta, trots att de var exakt lika l\u00e5nga. G\u00f6sta hade lika m\u00f6rkt h\u00e5r, men saknade mustasch. Det var tur att det fanns denna skillnad i utseendet f\u00f6r i \u00f6vrigt s\u00e5 var de n\u00e4stan identiskt lika. Men G\u00f6sta var \u00e4ldre, han var f\u00f6dd tre minuter f\u00f6re sin tvillingbror. Det brukade han alltid ha som argument n\u00e4r de var oense. D\u00e5 han tyckte att den \u00e4ldre brodern alltid borde ha mer att s\u00e4ga till om.<\/p>\n\n\n\n

De hade b\u00e5da just b\u00f6rjat p\u00e5 Tandl\u00e4karinstitutet och promenerade dit till sina lektioner p\u00e5 Malmskillnadsgatan 44. Men idag var de tveksamma. Sverker som bodde i grannhuset hade kommit f\u00f6rbi p\u00e5 morgonen. Han viftade med ett papper framf\u00f6r dem.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag har f\u00e5tt inkallelseorder. Jag ska till flottan\u201d, ropade Sverker upphetsat. <\/p>\n\n\n\n

Han str\u00e4ckte p\u00e5 sig och gjorde honn\u00f6r \u00e5t alla han m\u00f6tte. Han var den f\u00f6rste av alla i kvarteret som hade f\u00e5tt en inkallelseorder.<\/p>\n\n\n\n

Nu gick b\u00e5de G\u00f6sta och Gustaf och funderade n\u00e4r deras inkallelseorder skulle komma. De f\u00f6rstod att den skulle komma, men n\u00e4r? Och skulle \u00e4ven deras far bli inkallad? Ivar Granqvist som var deras far var en viktig person i Stockholm. Han hade varit med och grundat Tandl\u00e4kares\u00e4llskapet och hade suttit med i dess styrelse i m\u00e5nga \u00e5r. Han hade trots att han \u201dbara\u201d var tandl\u00e4kare lyckats f\u00e5 en position i samh\u00e4llet. Tandl\u00e4kare var ju annars inte s\u00e5 v\u00e4l ansett yrke. N\u00e4, skulle man komma med bland societeten i staden m\u00e5ste man minst av allt vara l\u00e4kare eller bankdirekt\u00f6r. Men deras far hade lyckats, trots sitt underl\u00e4ge. Men hans intresse var inte societeten och dess fester, utan han brann f\u00f6r att utveckla yrket och forskningen kring tandv\u00e5rd. Det var han som styrt deras yrkesval mot tandl\u00e4kare. De hade inte haft n\u00e5got val, utan far hade styrt dem med j\u00e4rnhand. Tanken var att de skulle g\u00e5 utbildningen p\u00e5 Tandl\u00e4kareinstitutet och sedan bli l\u00e4rlingar i fars tandl\u00e4karklinik, f\u00f6r att sedan efter n\u00e5gra \u00e5r bli legitimerade tandl\u00e4kare, godk\u00e4nda av Sundhetskollegiet.<\/p>\n\n\n\n

Men nu, om de blev inkallade vad skulle d\u00e5 h\u00e4nda?<\/p>\n\n\n\n

De gick vidare under tystnad. Framme vid institutets lokaler m\u00f6tte de resten av klassen. Det var precis som de anat. M\u00e5nga hade f\u00e5tt inkallelseordern och skulle l\u00e4mna skolan. Kvar stod Gustaf, G\u00f6sta och ett f\u00e5tal till. De som f\u00e5tt en inkallelseorder \u00e5terv\u00e4nde hem f\u00f6r att b\u00f6rja packa och f\u00f6r att s\u00e4ga adj\u00f6 till familjen. F\u00f6r de som stannade kvar blev det en l\u00e5ng och okoncentrerad dag.<\/p>\n\n\n\n

Det gick en m\u00e5nad av oviss v\u00e4ntan f\u00f6r br\u00f6derna, sedan kom \u00e4ven inkallelseorder f\u00f6r dem. Men det som var konstigt var att G\u00f6sta hamnade i flottan och Gustaf hamnade i kavalleriet. De skulle infinna sig p\u00e5 plats redan en vecka efter att de f\u00e5tt sin inkallelse. Far var bedr\u00f6vad och mor var skr\u00e4ckslagen. G\u00f6sta var r\u00e4dd, han hade alltid haft Gustaf vid sin sida. Gustaf som kunde liva upp honom i alla sv\u00e5righeter. Fast\u00e4n G\u00f6sta var \u00e4ldre, s\u00e5 var det nog Gustaf som var den starkare och den som hade l\u00e4ttast att klara sig sj\u00e4lv. G\u00f6sta k\u00e4nde paniken. Vad var han utan Gustaf?<\/p>\n\n\n\n

Men Gustaf var n\u00f6jd. Han var inte s\u00e5 f\u00f6rtjust i havet och b\u00e5tar. Men h\u00e4star det var n\u00e5got han gillade. Han hade inte ridit m\u00e5nga g\u00e5nger, men han hade i alla fall f\u00f6rs\u00f6kt och det hade g\u00e5tt bra. Det skulle visserligen bli konstigt att vara utan G\u00f6sta, men det kunde nog vara nyttigt f\u00f6r dem b\u00e5da. Det var sv\u00e5rt att hitta sin identitet n\u00e4r man hade en tvillingbror som man alltid umgicks med och en stark far. Gustaf hoppades att han skulle f\u00e5 sin chans nu. Han hade aldrig dr\u00f6mt om att bli tandl\u00e4kare, men det hade aldrig funnits n\u00e5got val f\u00f6r honom. Ja, vad skulle far ha sagt om han f\u00f6rs\u00f6kt undkomma tandl\u00e4karyrket, som h\u00e5rt som far jobbat f\u00f6r detta. F\u00f6r honom fanns bara en v\u00e4g f\u00f6r hans s\u00f6ner. Far hade ju satsat pengar p\u00e5 dem n\u00e4r de b\u00f6rjade p\u00e5 tandl\u00e4karinstitutet, s\u00e5 det hade inte funnits n\u00e5gon v\u00e4g ut.<\/p>\n\n\n\n

Gustaf hade sett G\u00f6stas min och f\u00f6rst\u00e5tt att han inte k\u00e4nt p\u00e5 samma s\u00e4tt, men det skulle nog g\u00e5 bra. G\u00f6sta var lite mer tillbakadragen \u00e4n honom, s\u00e5 det kunde vara nyttigt f\u00f6r honom. De beh\u00f6vde nog b\u00e5da vara ifr\u00e5n varandra ett tag. Fast visst, han skulle sakna G\u00f6sta. De hade s\u00e5 mycket gemensamt och det var s\u00e5 enkelt med G\u00f6sta, de f\u00f6rstod varandra s\u00e5 v\u00e4l. Men \u00e4nd\u00e5, det var en chans f\u00f6r dem b\u00e5da.<\/p>\n\n\n\n

De b\u00e5da br\u00f6derna funderade mycket \u00f6ver hur det skulle bli, men de kunde aldrig tro att allt skulle bli s\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndrat.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 10 -Gotland 1915<\/span><\/a><\/h1>\n\n\n\n

G\u00f6sta hade varit inkallad i ett \u00e5r nu. F\u00f6rsta tiden hade varit tuff f\u00f6r honom. Han hade skickats till Karlskrona f\u00f6r grundutbildning. D\u00e4r hade han bott p\u00e5 kasernen i ett logement tillsammans med mellan 30\u201340 man i varje rum. G\u00f6sta hade haft sv\u00e5rt att sm\u00e4lta in i den tuffa jargongen och dragit sig undan s\u00e5 ofta det var m\u00f6jligt. Sedan var det lukten. P\u00e5 kv\u00e4llarna n\u00e4r alla drog av sig sina k\u00e4ngor, stank hela rummet av en stark sur doft. Klosetterna och urinoarerna var gammeldags och stank vederv\u00e4rdigt. Hemma i Stockholm hade de f\u00e5tt vattenklosett redan f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan, men detta saknades vid kasernen. Vattentillg\u00e5ngen var dessutom d\u00e5lig. Visst fanns det vatten, men vissa dagar var vattnet gulaktigt och luktade lite unket. Varje s\u00f6ndag hade de r\u00e4tt att anv\u00e4nda skolans badstuga f\u00f6r att tv\u00e4tta hela kroppen, men m\u00e5nga av m\u00e4nnen hoppade \u00f6ver detta. G\u00f6sta d\u00e4remot nj\u00f6t av dessa timmar i badstugan, d\u00e4r han fick doppa ned kroppen i ett badkar och f\u00f6rs\u00f6ka skrubba bort dofterna. Tyv\u00e4rr doftade ju kl\u00e4derna lika illa n\u00e4r man efter tvagningen tog p\u00e5 sig dem igen. G\u00f6sta saknade Gustafs l\u00e4tthet att skoja om allt, d\u00e5 allt k\u00e4ndes l\u00e4ttare n\u00e4r man kunde skratta \u00e5t det. Gustaf kunde dessutom prata med alla och f\u00e5 alla att skratta och m\u00e5 gott och den egenskapen saknade G\u00f6sta. Men G\u00f6sta hade inte blivit ensam trots detta. Det fanns fler som i likhet med honom inte riktigt passade in. Han hade f\u00e5tt n\u00e5gra v\u00e4nner som var lika tystl\u00e5tna, f\u00f6rsiktiga och helst umgicks i mindre grupper som han sj\u00e4lv. Carl, som hade kommit samma dag som G\u00f6sta, hade redan fr\u00e5n f\u00f6rsta dagen n\u00e4rmat sig G\u00f6sta. Carl hade en tysk far och en svensk mor och bodde p\u00e5 ett stort gods i V\u00e4sterg\u00f6tland. Han f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla en l\u00e5g profil mot de andra bev\u00e4ringarna, d\u00e5 han visste att detta att han var halvtysk kunde reta upp mer radikala bev\u00e4ringar. Han kunde l\u00e4tt bli utsedd som hackkyckling om de fick veta mer om hans bakgrund. Hans far som var b\u00e5de godsherre och politiker, hade varit en av medf\u00f6rfattarna till \u201dAktivistboken\u201d som kommit ut 1914. Boken f\u00f6respr\u00e5kade att Sverige skulle avs\u00e4ga sig neutraliteten och st\u00e4lla sig p\u00e5 Tysklands sida i kriget. Carl sympatiserade med inneh\u00e5llet i boken och han och G\u00f6sta diskuterade ofta dessa fr\u00e5gor.  Robert var den tredje i den lilla gruppen, hade f\u00e5tt l\u00e4mna sina \u00e4lskade studier i historia p\u00e5 Uppsala universitet f\u00f6r att g\u00f6ra sitt uppdrag f\u00f6r Svenska folket. Robert fick snabbt namnet professorn, d\u00e5 han alltid l\u00e4ste i n\u00e5gon bok. Han var otroligt kunnig inom sitt \u00e4mne och kunde ber\u00e4tta om olika h\u00e4ndelser som h\u00e4nt sedan 1600-talet b\u00e5de i Sverige och \u00f6vriga Europa. Hans fr\u00e4msta intresse var kulturhistoria och hur olika id\u00e9er eller tankar kunnat p\u00e5verkat landet i en riktning. Han \u00e4lskade d\u00e4rf\u00f6r att diskutera med Carl och G\u00f6sta om detta med neutralitet eller inte. B\u00e5de Norge och Danmark hade ju \u00e4ven valt den neutrala v\u00e4gen i detta krig och Robert delade g\u00e4rna med sig hur det varit tidigare. Norge var ju ett k\u00e4nsligt kapitel sedan Sverige och Norge delades 1905 och relationerna var v\u00e4l inte alltid de b\u00e4sta.<\/p>\n\n\n\n

Efter grundutbildningen f\u00f6rflyttades de tre till Gotland f\u00f6r att vakta det svenska vattnet. De blev alla placerade p\u00e5 en jagare, n\u00e4mligen HMS Magne. De skulle ha f\u00e5tt sin f\u00f6rsta placering p\u00e5 pansarkryssaren Fylgia, men vid f\u00f6rsta v\u00e4rldskrigets utbrott var Fylgia i Medelhavet och det tog tid att \u00e5terv\u00e4nda till Sverige under de f\u00f6rsta krigs\u00e5ren, s\u00e5 ist\u00e4llet blev de placerade p\u00e5 HMS Magne. Vid Gotlands kust skedde flera \u00f6vertr\u00e4delser b\u00e5de av tyska som av ryska b\u00e5tar. Robert som var van att koncentrera sig f\u00f6r att l\u00e4sa b\u00f6cker hamnade ganska snart vid styrmans sida f\u00f6r att l\u00e4sa sj\u00f6kort och spana efter fr\u00e4mmande fartyg. Carl hamnade som kockassistent och fick ganska snart ta \u00f6ver som ordinarie kock, d\u00e5 denne insjuknade och m\u00e5ste l\u00e4ggas in p\u00e5 sjukhuset. G\u00f6sta fick arbeta h\u00e5rt som menig, men tack vara sitt h\u00e5rda arbete och p\u00e5 grund av de m\u00e5nga sjukdomarna bland de andra soldaterna, avancerade han snabbt och blev korpral och fick leda gruppen av de nytillkomna soldaterna. De tre delade hytt p\u00e5 b\u00e5ten och fortsatte med sina diskussioner om neutralitet, historia och \u00e4ven filosofi och framtida yrkesval. Carl var intresserad av tandl\u00e4karyrket och fr\u00e5gade ut G\u00f6sta. Han hade h\u00f6rt talas om r\u00f6ntgenapparater och tyckte det verkade som om framtiden fanns d\u00e4r. G\u00f6sta ber\u00e4ttade det han visste om r\u00f6ntgenapparater och kunde meddela Carl att det fanns en s\u00e5dan p\u00e5 tandl\u00e4kareinstitutet sedan 1912. Han ber\u00e4ttade \u00e4ven hur utbildningen var upplagd, med provtj\u00e4nstg\u00f6ring innan man fick bli legitimerad tandl\u00e4kare.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta i sin tur var intresserad av \u201dAktivistboken\u201d och tanken att Sverige skulle bli fr\u00e4mst i Skandinavien. Att Sverige skulle bli en stormakt som f\u00f6rr i tiden. Robert pumpade dem med uppgifter hur det varit d\u00e5 Sverige var stort och starkt och var ett land som alla r\u00e4knade med.<\/p>\n\n\n\n

Sommaren kom med v\u00e4rme. Solen stekte deras skinn och de fick f\u00e4rg i ansiktet och h\u00e4nderna. G\u00f6sta som arbetade med ett praktiskt arbete ute p\u00e5 d\u00e4ck fick \u00e4ven sina armar m\u00f6rka av solen. Carl som var ganska ljus i hyn fick fr\u00e4knar i ansiktet och en r\u00f6daktig f\u00e4rg av solen. Robert undvek solen s\u00e5 mycket han kunde, d\u00e5 hans \u00f6gon hade sv\u00e5rt f\u00f6r det starka solskenet. G\u00f6sta hade inget emot sommarv\u00e4rmen. Han nj\u00f6t av solen men \u00e4ven av den svalkande brisen som fanns h\u00e4r ute p\u00e5 havet. Fartyget f\u00f6rflyttades hela tiden, fr\u00e5n Gotland i norr till Karlskrona i s\u00f6der. Den mesta tiden l\u00e5g de p\u00e5 \u00f6stra sidan av Gotland och spanande efter fr\u00e4mmande fartyg. En dag blev de kallade till Herrvik, som \u00e4r en vik strax s\u00f6der Ljugarn. Det var ett tyskt minfartyg hade g\u00e5tt p\u00e5 grund efter att blivit jagade och beskjutna av ryska pansarkryssare. B\u00e5de HMS Magne och HMS Wale kallades till platsen f\u00f6r att jaga bort de ryska b\u00e5tarna. Men n\u00e4r de anl\u00e4nde till Herrvik var de redan borta. L\u00e5ngt inne i viken l\u00e5g Albatross, det tyska minfartyget. Sm\u00e5 b\u00e5tar fr\u00e5n Herrvik gick i skytteltrafik mellan fastlandet och b\u00e5ten. Ljudet av skrik fr\u00e5n skadade och bybornas uppr\u00f6rda r\u00f6ster blandades i en overklig krigsscen. Havet var vid skeppet ljusr\u00f6tt av allt blod som kommit fr\u00e5n de skadade och d\u00f6dade soldaterna. Fr\u00e5n Magne och Wale valdes fem personer vardera ut och besteg Albatross. G\u00f6sta var glad att han fick stanna kvar p\u00e5 Magne, d\u00e5 han redan p\u00e5 avst\u00e5nd k\u00e4nde r\u00e4dslan, skr\u00e4cken som kom krypande. Han tittade ned i vattnet och s\u00e5g n\u00e5got komma flytande. N\u00e4r han f\u00f6rstod att det var en bortsliten arm l\u00e4mnade han relingen snabbt. Hans mage reagerade, men han klarade av det utan att spy, som han s\u00e5g ett flertal andra gjorde. Soldaterna fr\u00e5n b\u00e5tarna hj\u00e4lpte till att evakuera de kvarvarande tyska soldaterna. De f\u00f6rdes sedan till en internering i Roma. <\/p>\n\n\n\n

Kv\u00e4llen kom och skymningen s\u00e4nkte sig \u00f6ver viken. G\u00f6sta la sig i deras gemensamma hytt. N\u00e4r han st\u00e4ngde \u00f6gonen h\u00f6rde han inom sig skriken och s\u00e5g den avslitna armen. F\u00f6rst fram\u00e5t morgonsidan lyckades han slumra till. HMS Magne och HMS Wale l\u00e4mnades kvar vid b\u00e5ten n\u00e5gra dagar f\u00f6r att vakta den f\u00f6r plundrare och n\u00e4r b\u00e4rgningsfartyget kom till platsen fick de eskortera det till Oskarshamn. Framme i Oskarshamn v\u00e4ntade ett brev p\u00e5 G\u00f6sta och de fick \u00e4ntligen en kort ledighet.<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4ra bror!<\/em><\/p>\n\n\n\n

Hur har du det p\u00e5 dina b\u00e5tar? \u00c4r det sp\u00e4nnande att f\u00e5 vakta Sveriges str\u00e4nder? Du ska<\/em> veta att ni g\u00f6r ett viktigt arbete d\u00e4r ute i kusten. Min tid i Ume\u00e5 blev kort, d\u00e5 vi i<\/em> oktober, n\u00e4r det blev mer oroligt i Europa, s\u00e5 blevo vi s\u00e4nda till Boden. T\u00e5gen p\u00e5<\/em> stambanan var \u00f6verfulla, d\u00e5 det var s\u00e5 mycket flyktingar fr\u00e5n Europa, som skulle hem till Ryssland och Finland. Vi utspisades i V\u00e4nn\u00e4s och ankommo bra f\u00f6rsenade till Boden. <\/em><\/p>\n\n\n\n

V\u00e5r f\u00f6rl\u00e4ggning var en gammal gymnastikvind i gamla folkh\u00f6gskolan. Sedan gingo vi och slogo dank i flera veckor innan vi fingo g\u00e5 p\u00e5 handr\u00e4ckning uppe p\u00e5<\/em> Garnisonssjukhuset. Det var f\u00f6r mig en mycket sp\u00e4nnande tid. Jag har l\u00e4rt k\u00e4nna<\/em> \u00d6verl\u00e4kare af Ackerman, som \u00e4ro en mycket v\u00e4nlig herre. Han kommer fr\u00e5n \u00d6rebro<\/em> och har l\u00e5tit mig g\u00e5 bredvid honom och l\u00e4ra mig lite om l\u00e4karyrket.<\/em><\/p>\n\n\n\n

 I Boden finns m\u00e5nga bev\u00e4ringar och det blir m\u00e5nga fester d\u00e5 de flesta idag ligger stilla inom kasernomr\u00e5det. Har sett n\u00e5gra s\u00f6ta flickor, men inte n\u00e5gon som f\u00e5tt mitt hj\u00e4rta att<\/em> banka h\u00e5rdare. Hur g\u00e5r det f\u00f6r dig G\u00f6sta? Har du funnit en flicka vid varje hamn, nu<\/em> n\u00e4r du \u00e4r vid flottan?<\/em><\/p>\n\n\n\n

B\u00e4sta h\u00e4lsningar din bror Gustaf.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 11-Kogrundsr\u00e4nnan 1916<\/span><\/a><\/h1>\n\n\n\n

G\u00f6sta, Robert och Carl fick ny placering i b\u00f6rjan av 1916. Efter Albatross grundst\u00f6tning best\u00e4mde Sveriges riksdag att minera Kogrundsr\u00e4nnan och stoppa all trafik till Sverige. R\u00e4nnan l\u00e5g alldeles utanf\u00f6r Klagshamn och hade egentligen gjorts iordning 1915 f\u00f6r att svenska och neutrala fartyg skulle kunna undvika tyska mineringar. Men 1916 var det slut med trafiken d\u00e5 r\u00e4nnan minsp\u00e4rrades. Carl, Robert och G\u00f6sta placerades denna g\u00e5ng p\u00e5 pansarskeppet Fylgia. Pansarskeppet kryssade runt i n\u00e4romr\u00e5det och arbetsuppgifterna bestod fr\u00e4mst i att vakta farleden. Dagarna var l\u00e5nga och slitsamma. Maten var d\u00e5lig, d\u00e5 krigets verklighet \u00e4ven drabbade flottan. M\u00e5nga blev sjuka och det var l\u00f6ss \u00f6verallt i hytterna. G\u00f6sta brukade skriva brev till Gustaf f\u00f6r att f\u00e5 tr\u00f6st. Men han fick s\u00e4llan svar. Gustaf hade f\u00f6rflyttats norrut och var f\u00f6r tillf\u00e4llet placerad i Boden. Han avancerade hela tiden och hade nu f\u00e5tt officersuppdrag. Det senaste brevet var f\u00f6r tre m\u00e5nader sedan.<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4re bror!<\/em><\/p>\n\n\n\n

Fick f\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan en ny inkallelse till utbildning som underbef\u00e4l vilket jag<\/em> tyckte var mycket sp\u00e4nnande. Jag l\u00e4mnade Boden och \u00e5terv\u00e4nde till Ume\u00e5 f\u00f6r att starta<\/em> utbildningen.<\/em> Vi hade man\u00f6ver i fyra dagar i str\u00e4ck efter en m\u00e5nads utbildning<\/em> och de sista dagarna i Ume\u00e5 blev ingenting sovit, d\u00e5 det var vaktavl\u00f6sning varannan<\/em> timme. Allt detta gjorde att jag d\u00e4refter sov i flera dagar i str\u00e4ck, men nu har jag kommit i normalt tillst\u00e5nd igen.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Som det h\u00f6res p\u00e5 officerarna vid Dragonerna, s\u00e5 torde v\u00e5r \u00e5rsklass g\u00e5 ut igen i februari<\/em> f\u00f6r vinter\u00f6vningar. Troligtvis blir vi d\u00e5 \u00e4n en g\u00e5ng f\u00f6rflyttade till Boden.<\/em> <\/p>\n\n\n\n

Tack skall Du ha f\u00f6r Ditt senaste meddelande. Roligt att Du m\u00e5r bra i kronans kl\u00e4der<\/em> och f\u00e5tt n\u00e5gra nya v\u00e4nner, vilket \u00e4ven jag har.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r nu mycket str\u00e4ngare med tj\u00e4nstg\u00f6ringen, disciplinen \u00e4r h\u00e5rdare \u00e4n f\u00f6rsta<\/em> g\u00e5ngen jag var h\u00e4r. Jag har hela tiden legat i t\u00e4lt. Det tycker jag var h\u00e4rligare \u00e4n att ligga i ett magasin som de flesta i v\u00e5r \u00e5rsklass g\u00f6r.<\/em><\/p>\n\n\n\n

H\u00e4lsningar fr\u00e5n din bror Gustaf.<\/em><\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta funderade p\u00e5 kriget. Han lyssnade p\u00e5 Carls \u00f6vertygande argumentering om att sl\u00e4ppa neutraliteten. Men den verkade g\u00f6ra Sverige till ov\u00e4n med alla.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r r\u00e4nnan minsp\u00e4rrades br\u00e5kade engelsm\u00e4nnen att detta var gjort f\u00f6r att Tyskland \u00f6nskade det. Men tyskarna stoppades ju \u00e4ven de. Det senaste var att \u00e4ven Amerika var irriterad \u00f6ver Sveriges agerande. Detta hade gjort att b\u00e5de fotogen och kol var en bristvara idag. Det var till och med sv\u00e5rt att f\u00e5 tag i stearin. F\u00f6r de flesta tillbringades kv\u00e4llarna i kompakt m\u00f6rker p\u00e5 grund av detta. Om nu detta berodde p\u00e5 Sveriges neutralitet, var det inte b\u00e4ttre att v\u00e4lja sida d\u00e5? Carl var \u00f6vertygad om att Tyskland sida var den b\u00e4sta, den segrande och den starka sidan. Robert var inne i sina perioder av l\u00e4sande och hade s\u00e4llan tid med att diskutera.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta kliade sig. \u00c4ven han hade f\u00e5tt problem med ohyra. Han som var van med rena fina bost\u00e4der och hade l\u00e4rt sig att ohyra fanns bara hos de fattiga. Han suckade. Han ville tillbaka och forts\u00e4tta sin utbildning. <\/p>\n\n\n\n

Sirenen tj\u00f6t mitt i natten. Alla tre drog snabbt p\u00e5 sig kl\u00e4derna och sprang ut. En fr\u00e4mmande b\u00e5t n\u00e4rmade sig. Robert sprang in i styrhytten. Carl sprang ned mot kabyssen och G\u00f6sta tog sin grupp till en av de \u00e5tta kanonerna. G\u00f6sta fick klartecken fr\u00e5n kapten, ett varningsskott fr\u00e5n kanonerna skulle skjutas. G\u00f6sta befallde skott babord om b\u00e5ten och kanonen laddades och sk\u00f6t. N\u00e4sta kanon sk\u00f6t \u00e4ven de ett varningsskott. Pansarb\u00e5ten kom dock bara n\u00e4rmare. Kanon nummer tre laddades och sk\u00f6ts. Denna g\u00e5ng mycket n\u00e4ra den fr\u00e4mmande b\u00e5ten.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta l\u00e4mnade sin grupp och gick fram till lejdaren och tittade ut. Han s\u00e5g b\u00e5ten n\u00e4rma sig. Kapten gav order om kanon nummer fyra och fem. De sk\u00f6t i snabb f\u00f6ljd och d\u00e4r G\u00f6sta stod s\u00e5g han hur n\u00e4ra dessa varit att tr\u00e4ffa b\u00e5ten. Fr\u00e5n det tyska pansarfartyget, det gick nu att se flaggan i b\u00e5ten, kom ett skott tillbaka p\u00e5 dem. Skotten landade strax styrbord om Fylgia. G\u00f6sta stirrade f\u00f6rskr\u00e4ckt, skulle de vara med om ett sj\u00f6slag. Han stelnade till och stirrade p\u00e5 vattenkaskaden som kanonkulan gjort. S\u00e5 h\u00f6rde han ett skott till och k\u00e4nde hur han fl\u00f6g \u00e5t sidan av sm\u00e4llen. Kapten beordrade skott fr\u00e5n de sista kanonerna och de kunde d\u00e5 se hur det tyska pansarfartyget v\u00e4nde sakta om och l\u00e4mnade svenskt territorium.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta f\u00f6rs\u00f6kte resa sig d\u00e4r han l\u00e5g, men k\u00e4nde att benet inte ville b\u00e4ra honom. Han k\u00e4nde ingen sm\u00e4rta, men s\u00e5g p\u00e5 benet att det troligtvis var av. Fr\u00e5n hans grupp kom n\u00e5gra m\u00e4n springande. Sakta b\u00f6rjade sm\u00e4rtan sprida sig i benet och det svartnade f\u00f6r hans \u00f6gon.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r han \u00f6ppnade \u00f6gonen l\u00e5g han i sjukhushytten. Fartygets l\u00e4kare tittade p\u00e5 hans ben. <\/p>\n\n\n\n

\u201dDet \u00e4r brutet\u201d, muttrade han f\u00f6r sig sj\u00e4lv. \u201dJag m\u00e5ste f\u00e5 det rakt innan jag kan spj\u00e4lka det.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Han tittade upp och s\u00e5g att G\u00f6sta var vid medvetande. Just d\u00e5 kom Carl in i rummet.<\/p>\n\n\n\n

\u201dBra att korpral Gerber \u00e4r h\u00e4r, ni ska f\u00e5 hj\u00e4lpa till.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Han gav Carl instruktioner att h\u00e5lla fast axlarna p\u00e5 G\u00f6sta. D\u00e4refter gav han G\u00f6sta ett tygstycke som han satte i munnen. Det luktade illa och G\u00f6sta k\u00e4nde att det snurrade lite i huvudet av detta och f\u00f6rstod att det nog var n\u00e5gon sorts bed\u00f6vningsmedel. D\u00e4refter tog l\u00e4karen tag i det onda benet. Han tittade p\u00e5 Carl och nickade samtidigt som han drog till i benet. Sm\u00e4rtan som kom var olidlig. G\u00f6sta f\u00f6rs\u00f6kte skrika, men tygstycket hindrade honom. Han f\u00f6rs\u00f6kte slita sig loss, men Carl h\u00f6ll honom h\u00e5rt. <\/p>\n\n\n\n

\u201dBra\u201d, sa l\u00e4karen. \u201dNu \u00e4r det rakt. Nu ska det bara spj\u00e4lkas.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Han tittade p\u00e5 G\u00f6sta och nickade. Han tog ut tygstycket fr\u00e5n munnen och gick bort till ett h\u00f6rn i rummet f\u00f6r att h\u00e4mta n\u00e5gra tr\u00e4bitar, spj\u00e4lor f\u00f6r att fixera benet med.<\/p>\n\n\n\n

Sm\u00e4rtan var fortfarande stor, men mest dunkande det i benet. G\u00f6sta slappnade av en del och Carl l\u00e4ttade d\u00e5 lite p\u00e5 greppet han h\u00f6ll om honom.   <\/p>\n\n\n\n

Det gick en vecka innan fartyget n\u00e4rmade sig en hamn. Allt G\u00f6sta kunde g\u00f6ra var att ligga stilla och f\u00f6rs\u00f6ka slumra till ibland. Sm\u00e4rtan kom och gick hela tiden och medicinf\u00f6rr\u00e5det p\u00e5 fartyget var d\u00e5ligt.  Men v\u00e4l i hamn skulle han f\u00e5 komma till sjukhuset. <\/p>\n\n\n\n

Det var sk\u00f6nt f\u00f6r G\u00f6sta att \u00e4ntligen f\u00e5 l\u00e4mna fartyget, men f\u00f6rflyttningen var sm\u00e4rtsam f\u00f6r honom. Han hamnade i Karlskrona och p\u00e5 garnisonssjukhuset d\u00e4r. Behandlingen var inte mycket b\u00e4ttre \u00e4n p\u00e5 fartyget, men det fanns en del medicin, som kunde lindra v\u00e4rken. En dag fick han \u00e4ven ett brev fr\u00e5n sin bror.<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4re bror!<\/em><\/p>\n\n\n\n

Fick h\u00f6ra talas om din olycka. Stackars G\u00f6sta. Hoppas det finns s\u00f6ta sjuksk\u00f6terskor p\u00e5 sjukhuset, s\u00e5 du f\u00e5r lite roligare under din konvalescenstid. H\u00e4r g\u00e5r allt sin gilla g\u00e5ng. Vi \u00e4r nu placerade i Boden igen. Har blivit hembjuden till \u00f6verl\u00e4kare af Ackerman. Hans fru och deras dotter bor i en av Officersbost\u00e4derna i Boden. Elsa, som \u00e4r hans dotter \u00e4r helt f\u00f6rtjusande. Jag \u00e4r kanske k\u00e4r.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Sk\u00f6t nu om dig b\u00e4ste bror.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n din bror Gustaf.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Robert och Carl brukade komma f\u00f6rbi och h\u00e4lsa p\u00e5 om fartyget l\u00e5g i hamn, men det h\u00e4nde inte s\u00e5 ofta. Efter fem veckor fick G\u00f6sta f\u00f6rs\u00f6ka st\u00f6dja p\u00e5 benet. Det var sv\u00e5rt, d\u00e5 han inte brukat m\u00e5nga muskler under sin konvalescenstid. Han fick sakta ta sig fram med k\u00e4ppar och efter tv\u00e5 veckor klarade han sig med en k\u00e4pp. L\u00e4karen p\u00e5 garnisonssjukhuset tr\u00e4ffade honom d\u00e5 och gjorde den bed\u00f6mningen att han inte skulle kunna \u00e5terg\u00e5 till milit\u00e4rtj\u00e4nst. G\u00f6sta drog en djup suck. Han skulle \u00e4ntligen f\u00e5 \u00e5ka hem igen. Efter en vecka ordnades en transport och G\u00f6sta \u00e5kte tillbaka till Stockholm.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 12 – Stockholm augusti 1917<\/span><\/a><\/h1>\n\n\n\n

H\u00f6sten kom och G\u00f6sta t\u00e4nkte \u00e5teruppta sina studier. Han hade skickat ett brev till Gustaf f\u00f6r att fr\u00e5ga om \u00e4ven han skulle m\u00f6nstra av och p\u00e5b\u00f6rja studierna. Men brevet han fick fr\u00e5n Gustaf gjorde honom inte glad.<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4re bror!<\/em><\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 min officersutbildning framskrider s\u00e5 bra, vill jag inte avbryta detta f\u00f6r tandl\u00e4karutbildning. Min k\u00e4resta Elsa finns ju \u00e4ven h\u00e4r, vilket g\u00f6r att jag har sv\u00e5righeter att l\u00e4mna Boden. Min h\u00e5g till att bli tandl\u00e4kare har minskat under \u00e5ren. Sn\u00e4lla G\u00f6sta tala inte om detta f\u00f6r Far. Min v\u00e4nskap med regementsl\u00e4kare har dock \u00f6ppnat mitt intresse mot l\u00e4karyrket. Men tills jag med s\u00e4kerhet vet vilken min inriktning ska blivfa, s\u00e5 forts\u00e4tter jag min officersbana. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Sk\u00f6t nu om dig b\u00e4ste bror och lycka till med studierna.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n din bror Gustaf.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Skulle G\u00f6sta l\u00e4sa utan Gustaf. Det hade inte funnits med i G\u00f6stas tankev\u00e4rld n\u00e5gonsin. G\u00f6sta och Gustaf skulle f\u00f6ljas \u00e5t och \u00f6verta Fars praktik n\u00e4r de f\u00e5tt sin legitimation. Men det fanns en ljusning. Carl hade s\u00f6kt in p\u00e5 utbildningen och skulle b\u00f6rja sin utbildning samtidigt som G\u00f6sta. D\u00e5 Gustaf inte skulle komma erbj\u00f6d Far Carl att \u00e4ven f\u00e5 bo hemma hos dem. <\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta och Carl vandrade tillsammans till Tandl\u00e4karinstitutet p\u00e5 samma s\u00e4tt som G\u00f6sta och Gustaf gjort f\u00f6r tre \u00e5r sedan. De \u00e4mnen som de l\u00e4ste var allt som allt 8 \u00e4mnen den f\u00f6rsta terminen. De l\u00e4ste kemi (organisk och oorganisk) fysiologi, anatomi, (skallens ben och muskler), patologi, histologi, farmakologi. Det var d\u00e5ligt med l\u00e4rob\u00f6cker, s\u00e5 de fick anteckna allt i sina anteckningsb\u00f6cker. Carl och G\u00f6sta var glada att de tv\u00e5 kunde hj\u00e4lpas \u00e5t med detta. N\u00e4r en inte f\u00f6rst\u00e5tt eller missat en anteckning fanns den andre som hj\u00e4lp. Livet blev inrutat med promenaden till institutet p\u00e5 morgonen och hem till kv\u00e4llsvarden och d\u00e4refter satt de och renskrev sina anteckningar. P\u00e5 l\u00f6rdagarna var skoldagen kortare och de kunde \u00e4gna sig \u00e5t annat \u00e4n skolarbetet. Varken G\u00f6sta eller Carl var s\u00e5 intresserad av dans eller umg\u00e4nge med de andra kandidaterna, s\u00e5 de stannade oftast hemma med en bok eller med att diskutera med varandra. De var d\u00e4remot intresserade av flickor, s\u00e5 n\u00e5gon g\u00e5ng gick de \u00e4nd\u00e5 iv\u00e4g till dansbanan f\u00f6r att se om det fanns n\u00e5gra s\u00f6ta flickor att titta p\u00e5. Att tala med flickorna eller att dansa med dem var fortfarande f\u00f6r o\u00f6verstigligt f\u00f6r dem. <\/p>\n\n\n\n

I mitten av februari 1918 fick G\u00f6sta ett brev fr\u00e5n sin bror. Breven var efterl\u00e4ngtade, men kom med l\u00e5nga mellanrum.<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4re bror!<\/em><\/p>\n\n\n\n

Ett nytt krig har startat i Finland, frihetskriget. D\u00e5 jag anser att vi m\u00e5ste st\u00f6dja v\u00e5rt broderfolk har jag nu anslutit mig till \u201dFinlands v\u00e4nner\u201d och \u00e4r nu i Torne\u00e5. Vi kommer att forts\u00e4tta mot Ule\u00e5borg och ansluta till Svenska brigaden. Brigaden leds av en kusin till \u00f6verl\u00e4kare af Ackerman och vi hoppas vi ska kunna skydda Finland fr\u00e5n den \u201dr\u00f6da terrorn\u201d.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Jag kommer inte att kunna skriva p\u00e5 l\u00e4nge, men t\u00e4nk p\u00e5 mig i din aftonb\u00f6n, f\u00f6r det kommer jag att beh\u00f6va. <\/em>
Sk\u00f6t nu om dig b\u00e4ste bror och lycka till med studierna.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n din bror Gustaf.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Mor och Far blev f\u00f6rskr\u00e4ckta och b\u00f6rjade f\u00f6lja det finska kriget noggrant. Rapporteringen handlade om blodiga slag och gjorde dem inte lugnare. G\u00f6sta var sj\u00e4lv mycket orolig, men f\u00f6rs\u00f6kte att visa sig stark, f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt vara ett st\u00f6d d\u00e4rhemma. Men i de m\u00f6rkaste stunderna t\u00e4nkte han vad som kunde h\u00e4nda. T\u00e4nk om Gustaf inte \u00f6verlevde. Hur skulle hans liv bli utan hans tvillingbror. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r den andra terminen b\u00f6rjade kom mer praktiskt hantverk in i undervisningen. F\u00f6rel\u00e4sningarna b\u00f6rjade kl 8 varje morgon och varade ett par timmar. Efter lunch blev det praktiska arbeten mellan 13 – 17 och ibland \u00e4nda till kl 18. Hela andra terminen var det bara fantomarbete, men sedan fick de under den tredje terminen pr\u00f6va p\u00e5 att ta emot patienter. De praktiska arbetena genomf\u00f6rdes j\u00e4msides med f\u00f6rel\u00e4sningar i protesl\u00e4ra, tandkirurgi, tandfyllnadskonst. F\u00f6rst i slutet av tredje terminen fick de undervisning i r\u00f6ntgenologi som var det \u00e4mne som hela tiden fascinerat Carl s\u00e5 mycket. <\/p>\n\n\n\n

I slutet av juni 1918 fick G\u00f6sta n\u00e4sta brev fr\u00e5n sin bror. <\/p>\n\n\n\n

K\u00e4re bror!<\/em><\/p>\n\n\n\n

Min tid som soldat \u00e4r nu \u00f6ver. Tiden i Finland \u00f6ppnade mina \u00f6gon. Jag vill inte ber\u00e4tta n\u00e5gra detaljer trots att de kommer till mig varje natt. Krig \u00e4r f\u00f6rskr\u00e4ckliga. Jag vet nu vad min uppgift i livet \u00e4r. Det \u00e4r att r\u00e4dda liv. Magnus af Ackerman har rekommenderat mig till utbildning p\u00e5 l\u00e4karutbildningen i Lund. Till dess kommer jag att vara hans hj\u00e4lpreda p\u00e5 Bodens garnisonssjukhus, f\u00f6r att f\u00e5 en ing\u00e5ng till yrket. Kan du ber\u00e4tta detta f\u00f6r Far?<\/em><\/p>\n\n\n\n

Elsa och jag har nu f\u00f6rlovat oss, det kan du ber\u00e4tta f\u00f6r b\u00e5de Far och Mor.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Sk\u00f6t nu om dig b\u00e4ste bror och lycka till med studierna.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n din bror Gustaf.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Han skulle inte komma hem. Gustaf hade f\u00f6rlovat sig och skulle flytta till Lund och bli l\u00e4kare. Det var ju inte s\u00e5 G\u00f6sta hade t\u00e4nkt sig framtiden. Han k\u00e4nde sig ensam och \u00f6vergiven. Gustaf hade n\u00e5gon annan att dela livet med. G\u00f6sta beh\u00f6vde inte v\u00e4nta l\u00e4nge med att ber\u00e4tta om nyheterna. Mor hade sett n\u00e4r han f\u00e5tt brevet och var nyfiken. G\u00f6sta ber\u00e4ttade f\u00f6rst f\u00f6r henne om f\u00f6rlovningen och sedan om hans framtidsplaner. Mor s\u00e5g p\u00e5 G\u00f6sta och klappade honom p\u00e5 axeln. Stackars G\u00f6sta, det \u00e4r inte l\u00e4tt n\u00e4r det inte blir som han t\u00e4nkt. Men huvudsaken att Gustaf \u00f6verlevde kriget och han beh\u00f6ver g\u00e5 sin egen v\u00e4g. Mor sa sedan att hon skulle ber\u00e4tta f\u00f6r Far. G\u00f6sta drog en djup suck av l\u00e4ttnad. Att ber\u00e4tta f\u00f6r Far att Gustaf hade valt ett annat yrke \u00e4n tandl\u00e4karyrket hade varit sv\u00e5rt f\u00f6r honom att ber\u00e4tta.<\/p>\n\n\n\n

Sista terminen p\u00e5 institutet \u00e4gnades \u00e5t en s\u00e5 kallad provtj\u00e4nstg\u00f6ring. D\u00e5 skulle de g\u00f6ra ett visst antal proteser och plomberingar, j\u00e4mte prover i tandutdragning och bed\u00f6vning, allt p\u00e5 patienter. En hel del av denna provtj\u00e4nstg\u00f6ring gjorde Carl och G\u00f6sta p\u00e5 Fars tandklinik. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 institutet hade de endast tillg\u00e5ng till trampborrmaskiner, s\u00e5 hos Far var det mycket modernare. Det var mycket som var efterblivet p\u00e5 institutet, s\u00e5 Carl och G\u00f6sta hade tur som hade G\u00f6stas Far, som st\u00e4ndigt f\u00f6ljde med i den nyaste forskningen. Under provtj\u00e4nstg\u00f6ringen st\u00e5tade alla studenter i jacket, vilket egentligen var lite komiskt att alla tandl\u00e4karkandidater var kl\u00e4dda i h\u00f6gtidsdr\u00e4kt en hel termin, men de tog det p\u00e5 fullt allvar och de ville skilja sig fr\u00e5n de andra kandidaterna som inte hunnit lika l\u00e5ngt i utbildningen. Strax f\u00f6re jul 1918 fick de sina tj\u00e4nstg\u00f6ringsbetyg, och i januari genomf\u00f6rdes den muntliga examen.<\/p>\n\n\n\n

B\u00e5de G\u00f6sta och Carl fick bra betyg och gick sedan iv\u00e4g med de andra kandidaterna p\u00e5 Rosenbadsrestauranten och \u00e5t en finare lunch a\u00b4 35 kr. De var kl\u00e4dda i frack och i h\u00f6g hatt, f\u00f6r att verkligen visa att de lyckats.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 13- Berlin mars 1933<\/span><\/a><\/h1>\n\n\n\n

G\u00f6sta gjorde sitt \u00e5rliga bes\u00f6k i Berlin som han gjort sedan 1928, d\u00e5 Carl f\u00e5tt anst\u00e4llning under professor Diecks p\u00e5 Berlins universitet. Diecks specialitet var r\u00f6ntgenstr\u00e5lning och Carl hade f\u00e5tt en anst\u00e4llning med uppgift att forska kring m\u00f6jligheterna f\u00f6r b\u00e4ttre tandv\u00e5rd tack vare r\u00f6ntgen. Carl samarbetade i denna forskning mycket med en tandl\u00e4kare fr\u00e5n G\u00f6teborg vid namn Albin Lundberg som arbetade med att testa olika tandfyllningar av olika material. De fyllde t\u00e4nderna med guld, silver, porslin och glas och j\u00e4mf\u00f6rde dessa genom r\u00f6ntgen, d\u00e4r s\u00e5g de p\u00e5 b\u00e5de h\u00e5llbarhet och hur dessa fyllningar kunde f\u00e5 b\u00e4ttre f\u00e4ste i t\u00e4nderna. G\u00f6sta bes\u00f6kte Carl f\u00f6r att f\u00e5 h\u00f6ra om den nyaste forskningen, men ocks\u00e5 f\u00f6r att f\u00e5 en v\u00e4n att dela vardagen med. Varken G\u00f6sta eller Carl hade gift sig utan deras liv hade kretsat kring tandv\u00e5rd, politik och att beklaga sig f\u00f6r varandra.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta hade nu helt \u00f6vertagit sin Fars tandklinik och \u00e4ven hans plats i tandl\u00e4kares\u00e4llskapets styrelse. Att han fick \u00f6verta platsen i styrelsen var tack vare sin fars inflytande. Han visste att det varit med stor tvekan de l\u00e5tit honom ta denna f\u00f6rn\u00e4mliga styrelseplats. S\u00e5 risken var stor att n\u00e4r far dog, skulle platsen g\u00e5 till n\u00e5gon annan. Han hade inte samma karisma och retoriska f\u00f6rm\u00e5ga som sin far. De flesta verkade tycka att han var tr\u00e5kig och ointressant. Han var glad att han fortfarande hade Carl som sin v\u00e4n, som uppskattade hans s\u00e4llskap.  Dessutom tyckte tands\u00e4llskapet att det var intressant att han hade en v\u00e4n inom tandv\u00e5rdsforskningen i Tyskland och det var nog \u00e4ven det en r\u00e4ddningsplanka f\u00f6r att f\u00e5 beh\u00e5lla platsen i styrelsen. G\u00f6stas mor hade hastigt avlidit i lunginflammation f\u00f6r fem \u00e5r sedan. Far hade efter detta blivit vresig och dragit sig undan mer och mer. Gustaf d\u00e4remot blommade upp mer och mer varje \u00e5r. Han hade blivit en fantastisk l\u00e4kare, som alla hade trott. Han brukade ju lyckas med det han tog sig f\u00f6r. Han och Elsa hade numera fyra barn, tv\u00e5 flickor och tv\u00e5 pojkar. F\u00f6r fyra \u00e5r sedan flyttade de till Drottningholm d\u00e5 han blivit hovl\u00e4kare och sk\u00f6tte numera om hela kungafamiljens h\u00e4lsa. De hade som tj\u00e4nstebostad f\u00e5tt ett stort gods i n\u00e4rheten av slottet. De g\u00e5nger de m\u00f6ttes k\u00e4nde G\u00f6sta sig underl\u00e4gsen, Gustaf str\u00f6dde pengar omkring sig och hade s\u00e5 fina kl\u00e4der. M\u00e5nga h\u00e4lsade och log n\u00e4r de gick p\u00e5 promenad. Gustaf verkade inte m\u00e4rka skillnaden utan pratade p\u00e5 om sitt arbete, om barnen och om de m\u00e5nga resorna de gjorde. Han var ocks\u00e5 intresserad av hur tandl\u00e4karkliniken gick. Men det var n\u00e5got G\u00f6sta inte g\u00e4rna pratade om. Kliniken gick inte s\u00e5 bra. Det fasta klientel som far hade haft fortsatte att g\u00e5, men det kom inga nya. D\u00e5 fars klientel var gamla och en del hade redan d\u00f6tt, s\u00e5 minskade klienterna stadigt och med dem b\u00e5de inkomster och anseende. G\u00f6sta f\u00f6rs\u00f6kte undvika att tr\u00e4ffa Gustaf s\u00e5 ofta, s\u00e5 han skulle slippa ber\u00e4tta om sitt misslyckande.<\/p>\n\n\n\n

Men nu var han i Berlin. F\u00f6r Carl kunde han klaga \u00f6ver sin lott. De var b\u00e5da \u00f6verens att det berodde p\u00e5 otur. Tanken hade ju varit att G\u00f6sta och Gustaf skulle ha kliniken tillsammans. N\u00e4r Gustaf drog sig ur, s\u00e5 var det ju inte konstigt att det gick som det gick. Inte kunde man beskylla G\u00f6sta f\u00f6r misslyckandet. De brukade s\u00e4tta sig p\u00e5 en bar med varsin \u00f6l och beklaga sig. B\u00e5da saknade tillg\u00e5ng till pengar och brukade sitta och fundera hur de skulle kunna dra in mer pengar. Carl som jobbade en del med guldfyllningar tog fram en id\u00e9 att man skulle kombinera guld med n\u00e5gon annan metall och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kunna beh\u00e5lla halva guldet f\u00f6r egen del. De diskuterade olika m\u00f6jligheter f\u00f6r att lyckas med detta. Det m\u00e5ste ju ha samma f\u00e4rg som guld och tillr\u00e4ckligt h\u00e5rt, s\u00e5 inte klientens fyllning gick s\u00f6nder. De best\u00e4mde sig att b\u00e5da tv\u00e5 l\u00e4sa in sig p\u00e5 detta \u00e4mne f\u00f6r att kanske hitta en l\u00f6sning.<\/p>\n\n\n\n

De brukade ta l\u00e5nga promenader i Berlin f\u00f6r att uppt\u00e4cka allt som h\u00e4nde d\u00e4r. Det var alltid nya byggnationer p\u00e5 g\u00e5ng. Berlin var verkligen en stad i utveckling. En tunnel h\u00f6ll p\u00e5 att byggas f\u00f6r Berlins nya sp\u00e5rvagnssystem eller tunnelbana som de b\u00f6rjade kalla det. P\u00e5 affischer i staden fanns m\u00e5nga politiska budskap d\u00e5 det snart skulle bli val. I Berlin var m\u00e5nga tveksamma till NSDAP som var det nya namnet p\u00e5 arbetarpartiet och hade valt en \u00d6sterrikare till ledare. Hans namn var Adolf Hitler. G\u00f6sta och Carl diskuterade detta och tyckte \u00e4nd\u00e5 att han var intressant. Han gav de rika en sm\u00e4ll p\u00e5 fingrarna och ville ha bort de personer som tog f\u00f6r sig av vad andra skulle ha. Det gillade de. Det var ju tuffa tider nu, d\u00e5 depressionen slagit till h\u00e4rom \u00e5ret. Pengarna sinade \u00f6verallt och \u00e4ven universitetet hade k\u00e4nt av det. De l\u00f6ste universitetet genom att ge underhuggare som Carl l\u00e4gre l\u00f6n och tr\u00f6stade honom med att han \u00e4nd\u00e5 fick beh\u00e5lla jobbet. Denna l\u00f6nes\u00e4nkning g\u00e4llde naturligtvis inte professorerna. N\u00e4, de gick som vanligt skadel\u00f6sa. Carl fr\u00e4ste n\u00e4r han ber\u00e4ttade om detta. Var inte hans l\u00f6n redan f\u00f6r l\u00e5g. G\u00f6sta h\u00f6ll med. I Sverige hade Sveriges statsminister Carl Gustaf Ekman tagit mutor av sj\u00e4lvaste Ivar Krueger, den m\u00e4ktiga och rika t\u00e4ndstickskungen. Statsministern hade v\u00e4l tillr\u00e4ckligt med pengar redan. Gustaf hade ocks\u00e5 sitt p\u00e5 de torra, men inte han som skulle h\u00e5lla ig\u00e5ng en gammal klinik och st\u00e5 ut med en vresig Far. F\u00f6r trots att han tagit \u00f6ver kliniken, s\u00e5 nog var det Gustaf som var s\u00e5 fantastisk. <\/p>\n\n\n\n

\u201dFantastisk\u201d, G\u00f6sta muttrade ilsket, \u201dhan som bara smitit fr\u00e5n ansvaret f\u00f6r att f\u00e5 guld och gr\u00f6na skogar\u201d. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 h\u00f6ll de p\u00e5 Carl och G\u00f6sta. De eldade upp varandra i or\u00e4ttvisor. Alla andra gled omkring p\u00e5 gamla meriter och inget fick de.<\/p>\n\n\n\n

Kanske hade Hitler r\u00e4tt. En arisk ras som alla var p\u00e5 lika villkor och bort med alla som stal ifr\u00e5n dem det som var deras. D\u00e5 kanske andra skulle se att ocks\u00e5 de var v\u00e4rda n\u00e5got. Men till dess skulle de forts\u00e4tta unders\u00f6ka hur de kunde ta del av guldet i guldt\u00e4nderna. Det var ju bara r\u00e4tt och riktigt att de fick del av dessa f\u00f6rm\u00f6genheter. Ett sl\u00f6seri att en del skulle g\u00e5 med gl\u00e4nsande t\u00e4nder, n\u00e4r de sj\u00e4lva n\u00e4stan inte kunde klara sina \u00e5taganden. <\/p>\n\n\n\n

De kom b\u00e5da \u00f6verens om att de m\u00e5ste finna en l\u00f6sning f\u00f6r att f\u00e5 mer pengar och anseende. De skulle forts\u00e4tta att unders\u00f6ka om de kunde beh\u00e5lla en del av guldet f\u00f6r <\/p>\n\n\n\n

t\u00e4nderna. Det var ju bara r\u00e4tt. De som satte in guldt\u00e4nder var ju \u00e4nd\u00e5 de rika och giriga. Det var ju bara r\u00e4tt att G\u00f6sta och Carl fick sin del.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta reste tillbaka till Sverige och b\u00f6rjade l\u00e4sa in sig p\u00e5 guld och andra metaller. Han och Carl brevv\u00e4xlade flitigt om detta f\u00f6r att hitta en l\u00f6sning.<\/p>\n\n\n\n

Carl ber\u00e4ttade i ett brev att han av misstag r\u00e5kat f\u00f6rs\u00e4ga sig f\u00f6r en kollega vid en barrunda. Men den kollegan h\u00f6ll med honom och de beslutade att det bara var positivt om de kunde jobba med fr\u00e5gan. Efter ett tag blev \u00e4ven Albin Lundberg fr\u00e5n G\u00f6teborg indragen i deras projekt om guldet. De beslutade att de fyra inte skulle dra in n\u00e5gra fler personer i projektet och f\u00f6r att ingen skulle f\u00f6rst\u00e5 vad de sysslade startade Carls kollega som hette Ernst M\u00fcller ett forskningsprojekt kring fyllningsmaterial i t\u00e4nder. Han ans\u00f6kte dessutom om ett anslag fr\u00e5n tandl\u00e4kars\u00e4llskapet i Sverige och i Tyskland och fick en del bidrag. S\u00e5 nu kunde de fyra tillsammans \u201dforska\u201d om hur man minskade guldet i guldt\u00e4nderna. <\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta fick tack vare detta forskningsprojekt ett st\u00f6rre anseende i tandl\u00e4kars\u00e4llskapet och de f\u00f6ljde med intresse det forskningsprojekt han var inblandad i.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 14 – 1 augusti 1936 i Berlin<\/span><\/a><\/h1>\n\n\n\n

De fyra i forskningsgruppen, G\u00f6sta, Carl, Albin och Ernst tr\u00e4ffades i Berlin igen. Denna g\u00e5ng f\u00f6r att roa sig. De skulle g\u00e5 och se invigningen av OS. Den v\u00e4ldiga Olympiastadion som hade byggts just f\u00f6r denna olympiad var ett gigantiskt byggnadsverk. De skulle dit och se invigningen n\u00e4r alla 49 l\u00e4nder t\u00e5gade in i stadion med sina flaggor. De skulle lyssna p\u00e5 tal av Adolf Hitler och \u00e4ven av Sven Hedin. De fyra var ivriga och pratade i munnen p\u00e5 varandra. De skulle f\u00e5 se n\u00e5got stort, n\u00e5got historiskt. De hade f\u00f6ljt elden n\u00e4r den korsade stadens gator. Elden hade f\u00f6rts hela v\u00e4gen fr\u00e5n Olympia i Grekland till stadion. Detta f\u00f6r att p\u00e5minna sig om var olympiaden h\u00e4rstammade ifr\u00e5n. Vilket p\u00e5hitt att en eld skulle fraktas s\u00e5 l\u00e5ngt. De var inte riktigt \u00f6verens om detta var ett spektakel eller om det var en genialisk ide. Men sp\u00e4nnande var det. Albin och G\u00f6sta, som s\u00e5 ofta bes\u00f6kte Berlin talade n\u00e4rmast en flytande tyska och var b\u00e5da mycket sp\u00e4nda \u00f6ver att \u00e4ntligen f\u00e5 se Adolf Hitler i verkligheten. De hade h\u00f6rt Carl och Ernst prisa hans f\u00f6rm\u00e5ga att uttrycka sig i tal. V\u00e4gen till Olympiastadion kantades av folk. De hade \u00e5kt taxi en bit, men sedan hade det inte g\u00e5tt l\u00e4ngre. Bilarna fastnade i massan av bilar och m\u00e4nniskor. De hade stigit av och b\u00f6rjat g\u00e5 ist\u00e4llet. De hade f\u00f6rst varit irriterade av alla m\u00e4nniskor som tr\u00e4ngdes och skrek. Men efter ett tag hade de ryckts med av st\u00e4mningen och k\u00e4nde sig som en del av n\u00e5got stort. Albin och G\u00f6sta viftade med sina bl\u00e5gula flaggor. Carl hade b\u00e5de en bl\u00e5gul och \u00e4ven en tysk flagga. Ernst viftade med sin tyska flagga. N\u00e4r de s\u00e5g flaggor av samma f\u00e4rg skrek de och viftade mot varandra. Vissa grupper sj\u00f6ng s\u00e5nger tillsammans n\u00e4r de tr\u00e4ngde sig fram i folkmassan andra hade munspel, trummor eller andra instrument som de spelade p\u00e5. \u00d6vriga f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6verr\u00f6sta de andra med tjoanden och rop.<\/p>\n\n\n\n

M\u00e4nnen gick med hattar som de g\u00e4rna viftade med. Kvinnorna var inte lika m\u00e5nga, men de som var d\u00e4r gick i sina finaste kl\u00e4nningar och skorna med klack som de trippade fram i. De hade f\u00e4rgglada sjalar om axlarna eller hilkor p\u00e5 huvudet som de kn\u00f6t upp och viftade med.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 och d\u00e5 kom en fin svart bil och tutade p\u00e5 folkmassan f\u00f6r att ta sig f\u00f6rbi. Men den fick f\u00f6lja med folkstr\u00f6mmen i sakta mak. Det fanns inte utrymme f\u00f6r att ta sig f\u00f6rbi. Efter ett tag slutade de tuta och k\u00f6rde sakta mitt i folkhopen. Trots tr\u00e4ngseln f\u00f6rs\u00f6kte ingen tr\u00e4nga sig f\u00f6rbi utan alla beh\u00f6ll sin plats och f\u00f6ljde med i massans fart.<\/p>\n\n\n\n

De s\u00e5g nu Olympiastadion. Alla nationers flaggor vajade fr\u00e5n flaggst\u00e4ngerna som stod utanf\u00f6r. P\u00e5 Olympiastadion vajade dessutom flaggor med hakkors. G\u00f6sta h\u00f6rde en del mummel och pekande p\u00e5 dessa flaggor med hakkors. Men st\u00e4mningen var fortfarande h\u00f6g och alla b\u00f6rjade ist\u00e4llet plocka fram sina biljetter och vifta med dem. K\u00f6n f\u00f6rbi ing\u00e5ngen gick snabbt, d\u00e5 alla redan plockat upp sina biljetter och var redo att visa upp dem p\u00e5 en g\u00e5ng. Ernst, Carl, Albin och G\u00f6sta var snabbt inne i stadion. Deras platser var h\u00f6gt uppe och de b\u00f6rjade traska uppf\u00f6r alla trapporna. De sj\u00f6nk sedan ned p\u00e5 sina platser och h\u00e4pnade \u00f6ver den m\u00e4ktiga utsikten. De hade tagit med sig mats\u00e4ck, som de genast plockade upp. Det smakade underbart efter den l\u00e5nga promenaden och halsarna var torra efter allt skr\u00e5lande p\u00e5 v\u00e4g till stadion.<\/p>\n\n\n\n

De satt d\u00e4r och \u00e5t och drack och s\u00e5g p\u00e5 alla m\u00e4nniskor som sakta fyllde stadion. Efter ett tag tunnades k\u00f6erna ut och endast ett f\u00e5tal m\u00e4nniskor fortsatte att s\u00f6ka sina platser.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e5got var p\u00e5 g\u00e5ng. Trumvirvlar h\u00f6rdes och ut p\u00e5 mitten av stadion kom milit\u00e4r marscherande. Efter dem kom en grupp svartkl\u00e4dda m\u00e4n. Ernst plockade fram kikaren som han hade med sig. Det \u00e4r Hitler ropade Ernst. De andra plockade snabbt upp sina kikare och s\u00e5g hur Hitler v\u00e4nde sig mot \u00e5sk\u00e5darl\u00e4ktaren och vinkade. <\/p>\n\n\n\n

\u201dHeil Hitler\u201d h\u00f6rdes fr\u00e5n stora delar av l\u00e4ktaren samtidigt som armar str\u00e4cktes ut i en h\u00e4lsning. Men det kom \u00e4ven buarop och visslingar, men de drunknade i jublet.  Hitler stod kvar ett tag och vinkade. Fram kom en liten bl\u00e5kl\u00e4dd pojke som \u00f6verl\u00e4mnade en bukett blommor till Hitler. Hitler b\u00f6jde sig ned och tog emot buketten. Han klappade pojken p\u00e5 huvudet och gick sedan med sin grupp fram till hedersl\u00e4ktaren och satte sig.<\/p>\n\n\n\n

Nu b\u00f6rjade alla nationer att marschera in p\u00e5 arenan. F\u00f6rst kom Grekland med fanb\u00e4raren l\u00e4ngst fram och sedan idrottsm\u00e4nnen och kvinnorna. De str\u00e4ckte ut armarna i en h\u00e4lsning till Hitler och hela publiken jublade. Land efter land kom in. N\u00e4r det svenska laget gick in reste sig de fyra f\u00f6r att se b\u00e4ttre. Den Svenska flaggan bars fram och de jublade. Idrottsm\u00e4nnen var snyggt kl\u00e4dda i m\u00f6rk kavaj och vita byxor samt en str\u00e5hatt. N\u00e4r de passerade hedersl\u00e4ktaren tog de av sig hattarna, men gjorde ingen h\u00e4lsning med utstr\u00e4ckta armar. Oartigt, tyckte Carl. De andra var os\u00e4kra. Det skulle nog bli reaktioner i Sverige om de gjort en direkt \u201dHitlerh\u00e4lsning\u201d trodde de.<\/p>\n\n\n\n

Alla medverkande l\u00e4nder stod nu placerade p\u00e5 den stora gr\u00e4splanen i mitten. Ett jubel h\u00f6rdes fr\u00e5n ing\u00e5ngen och in rusade Fritz Schilgen, den duktige tyska l\u00f6paren med facklan i sin h\u00f6gra hand. Han stannade till n\u00e4r han kom in och str\u00e4ckte ut armen med facklan och jublet steg. D\u00e4refter sprang han runt banan i den r\u00f6da sanden, f\u00f6rbi alla nationer och uppf\u00f6r trappan p\u00e5 den andra sidan. N\u00e4r han kommit upp stannande han, str\u00e4ckte ut facklan och s\u00e4nkte den sedan med rak arm ned i den stora trefot d\u00e4r elden ska brinna under hela olympiska spelen. Elden flammade genast upp och Fritz Schilgen s\u00e4nkte ner sin arm.<\/p>\n\n\n\n

Nu reste sig Hitler och gick fram till mikrofonen.<\/p>\n\n\n\n

Med en myndig r\u00f6st invigde han 1936 \u00e5rs Olympiska spel, med sina korta fraseringar och typiska milit\u00e4riska r\u00f6st.  Han avslutade med en h\u00e4lsning och hela publiken h\u00e4lsade tillbaka med ett \u201dHeil Hitler\u201d och en utstr\u00e4ckt arm.<\/p>\n\n\n\n

Berlins symfoniorkester spelade musik av Strauss och en k\u00f6r sj\u00f6ng. Allt var v\u00e4l organiserat och vackert. Sommarkv\u00e4llen var ljum och n\u00e4r m\u00f6rkret s\u00e4nkte sig lyste facklor upp hela stadion. <\/p>\n\n\n\n

Invigningen var slut och de fyra vandrade hem\u00e5t. De g\u00e5r tysta och \u00e4r alla imponerade av vad de sett. Allt fungerade och allt var v\u00e4lorganiserat. De vandrade l\u00e5ngsamt i natten. Gatorna \u00e4r fyllda av m\u00e4nniskor och pubarna \u00e4r fortfarande \u00f6ppna och d\u00e4r tr\u00e4nger sig m\u00e4nniskorna in. De var sj\u00e4lva sugna att f\u00e5 n\u00e5got, men tr\u00e4ngseln fick dem att tveka och de best\u00e4mde att ist\u00e4llet g\u00e5 tillbaka till hem och hotell.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 15 – Drottningholm 1938<\/span><\/a><\/h1>\n\n\n\n

G\u00f6sta gruvade sig f\u00f6r bes\u00f6ket. Men denna g\u00e5ng kunde han inte smita ifr\u00e5n. Gustaf skulle bli tilldelad en orden av kungen f\u00f6r att han r\u00e4ddat livet p\u00e5 kungens systerson. Det skulle vara galamiddag med dans och alla skulle beundra Gustaf.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta suckade. Alltid var det den fantastiske Gustaf. Han var ju s\u00e5 charmerande och lyckades alltid f\u00e5 m\u00e4nniskorna p\u00e5 sin sida. Kungen och han hade riktigt n\u00e4ra umg\u00e4nge och G\u00f6sta fick ofta h\u00f6ra Gustaf s\u00e4ga:<\/p>\n\n\n\n

\u201dKungen s\u00e4ger att\u2026.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Eller n\u00e4r han ber\u00e4ttade om de bes\u00f6k de gjort p\u00e5 kungens egendomar i Frankrike under sin semester.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta k\u00e4nner hur or\u00e4ttvist livet har blivit. Gustaf och han skulle ju tillsammans ha drivit tandkliniken. D\u00e5 hade Gustaf f\u00e5tt se att allt inte var s\u00e5 enkelt. Men nu f\u00e5r Gustaf och hans familj bara f\u00f6lja med p\u00e5 \u00e4ventyr och de har blivit en del av aristokratin i Sverige. Gustaf som egentligen bara var en son till en tandl\u00e4kare, precis som han.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta tar p\u00e5 sig fracken som Gustaf l\u00e5nat ut \u00e5t honom. Skorna \u00e4r putsade och mustaschen \u00e4r ordentligt vaxad. Han sv\u00e4nger sig framf\u00f6r spegeln och k\u00e4nner sig n\u00f6jd med vad han ser. Det m\u00f6rka h\u00e5ret \u00e4r fortfarande tjockt, men har f\u00e5tt en hel del gr\u00e5a st\u00e4nk, som bara g\u00f6r honom mer distingerad. Magen putar ut lite, men det ger bara mer pondus \u00e5t honom. Axlarna vill g\u00e4rna sjunka ihop och det ger honom en kutrygg, som inte ser s\u00e5 bra ut. Han str\u00e4cker p\u00e5 sig och t\u00e4nker att han m\u00e5ste komma ih\u00e5g att hela tiden str\u00e4cka ut ryggen.<\/p>\n\n\n\n

Han g\u00e5r ut f\u00f6r att m\u00f6ta de andra inf\u00f6r f\u00e4rden till slottet.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta k\u00e4nner sig \u00e4nd\u00e5 stolt n\u00e4r han ser Gustaf ta emot medaljen ur kungens hand. Gustaf ler stort och v\u00e4nder sig om n\u00e4r han f\u00e5tt medaljen och vinkar. Han tittar p\u00e5 G\u00f6sta och blinkar \u00e5t honom.<\/p>\n\n\n\n

Far skulle ha varit stolt om han varit med t\u00e4nker G\u00f6sta. Men Far orkade inte l\u00e4ngre vara med. Han ligger mest i sin s\u00e4ng. Han stiger bara upp en g\u00e5ng per dag en kort stund, resten av dagen tillbringar han i sin s\u00e4ng. L\u00e4karen sa sist han bes\u00f6kte dem, att Far lever p\u00e5 \u00f6vertid. D\u00f6den kan komma n\u00e4r som helst. <\/p>\n\n\n\n

Efter medaljutdelningen blir det bal. G\u00f6sta st\u00e5r f\u00f6rst med ett glas vin i handen och tittar p\u00e5 de dansande. Gustaf \u00e4r v\u00e4ldigt popul\u00e4r att dansa med. F\u00f6rst dansar han med sin fru, sedan dansar han dans efter dans med andra damer. Fr\u00e5n gamla \u00e5lderstigna damer till sm\u00e5 unga flickor. Men alla ser lika f\u00f6rtjusta ut och alla ler och skrattar \u00e5t Gustaf.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r han st\u00e5r d\u00e4r i sin ensamhet k\u00e4nner han att n\u00e5gon knackar honom p\u00e5 axeln. Det \u00e4r Elsa, Gustafs fru. Hon vill dansa med honom. G\u00f6sta tvekar. Hans k\u00e4nner sig ringrostig n\u00e4r de g\u00e4ller dans och k\u00e4nner han sig inte riktigt bekv\u00e4m bland alla fina m\u00e4nniskor. Men Elsa insisterar och de ger sig ut p\u00e5 dansgolvet. G\u00f6sta f\u00f6rst\u00e5r att hon inte \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rtjust i Gustafs dansande med alla. Det kan inte alltid vara s\u00e5 l\u00e4tt att vara gift med honom. Han gl\u00e4nste, som hon sa och hon k\u00e4nde att hon f\u00f6rsvann i m\u00e4ngden och \u00f6nskade ibland att hon bara skulle f\u00e5 ha honom f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Men alla ville ju dela honom med henne. G\u00f6sta log och f\u00f6rstod att hon k\u00e4nde precis som han hade k\u00e4nt n\u00e4r inkallelseordern kom f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Han ville inte fara utan sin bror. Tillsammans var de ju en helhet. Men s\u00e5 blev det inte. Och efter detta blev de aldrig en enhet igen. Gustaf v\u00e4xte och G\u00f6sta f\u00f6rtvinade.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 16 – April 1940<\/span><\/a><\/h1>\n\n\n\n

Far har nu dragit sin sista suck. Hans d\u00f6dskamp blev l\u00e5ng och utdragen. Men nu var den \u00f6ver. G\u00f6sta och Gustaf hade suttit vid hans sida det sista dygnet. N\u00e4r han slutade andas var det som en l\u00e4ttnad f\u00f6r G\u00f6sta. Han var tr\u00f6tt, s\u00e5 tr\u00f6tt. Far hade varit d\u00e5lig s\u00e5 l\u00e4nge och G\u00f6sta hade \u00e5kt med honom p\u00e5 sjukhuset ett flertal g\u00e5nger. De sista m\u00e5naderna hade han f\u00e5tt vaka vid fars sida ett flertal g\u00e5nger. Det var alltid G\u00f6sta ensam, d\u00e5 Gustaf inte kunde l\u00e4mna sin kung. Men denna g\u00e5ng hade han kommit och nu var det slut p\u00e5 riktigt. G\u00f6sta funderade om far visste att denna g\u00e5ng var de b\u00e5da vid hans sida och d\u00e4rf\u00f6r kunde han slappna av.<\/p>\n\n\n\n

Gustaf gr\u00e4t tyst. Det rann t\u00e5rar nedf\u00f6r hans kinder n\u00e4r han satt d\u00e4r vid fars sida. G\u00f6sta satt d\u00e4r bara tyst och k\u00e4nde ingenting f\u00f6rutom den s\u00e5 f\u00f6rlamande tr\u00f6ttheten.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta och Gustaf l\u00e4mnade Far, s\u00e5 att sjukhusets personal kunde g\u00f6ra honom iordning. Pr\u00e4sten stod d\u00e4r inne och l\u00e4ste v\u00e4lsignelsen. Han skulle stanna kvar och h\u00e5lla en liten minnesstund efter att sjukhuspersonalen var klara med kroppen.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta och Gustaf gick p\u00e5 ett caf\u00e9 i n\u00e4rheten och best\u00e4llde varsin kopp kaffe och en sm\u00f6rg\u00e5s. De fick l\u00e4mna varsitt ransoneringskort f\u00f6r att f\u00e5 sitt kaffe, men b\u00e5da k\u00e4nde att de verkligen beh\u00f6vde f\u00e5 riktigt kaffe idag och inte n\u00e5gon ers\u00e4ttningsdryck. De satt tysta och \u00e5t och drack helt fyllda av egna tankar.<\/p>\n\n\n\n

Av husl\u00e4karen fick de tips om en begravningsbyr\u00e5 n\u00e4ra dem. De gick dit dagen efter och gick igenom arrangemangen. En ny begravningsplats har just detta \u00e5r \u00f6ppnats och de blir rekommenderade att s\u00f6ka en plats p\u00e5 den nya skogskyrkog\u00e5rden. G\u00f6sta lovar att ordna detta, medan Gustaf pratar med pr\u00e4sten om begravningen.<\/p>\n\n\n\n

De beslutar att h\u00e5lla begravningen i skogskyrkog\u00e5rdens kapell en vecka senare. Det \u00e4r mycket som ska ordnas innan dess, men som tur var kan begravningsbyr\u00e5n ordna det mesta. Far var en popul\u00e4r person, men han hade legat sjuk i m\u00e5nga \u00e5r, s\u00e5 m\u00e5nga hade nog hunnit gl\u00f6mma honom. De trodde inte det skulle bli s\u00e5 m\u00e5nga p\u00e5 minnesstunden av den orsaken. Men de visste att Hilma, som var hans hush\u00e5llerska skulle komma och n\u00e5gon fr\u00e5n tandl\u00e4kares\u00e4llskapet.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 begravningsdagen tr\u00e4ffades Gustaf och G\u00f6sta f\u00f6rst hemma hos G\u00f6sta. Gustafs fru Elsa och tv\u00e5 av barnen var med. De h\u00e4lsade alla allvarligt p\u00e5 varandra. D\u00e4refter satte de sig i Gustafs bil och \u00e5kte till gravkapellet. Vid gravkapellet stod begravningsbyr\u00e5ns representant och pr\u00e4sten och v\u00e4ntade p\u00e5 dem. De skakade hand med dem b\u00e4gge tv\u00e5 och gick sedan in i kyrkan. Framme i gravkapellet stod en kista m\u00e5lad i svart. P\u00e5 kistan l\u00e5g en vit krans med blommor. De stannade framf\u00f6r kistan. Elsa neg och G\u00f6sta och Gustaf bockade. Det var tyst och h\u00f6gtidligt. Kyrkvaktm\u00e4staren kom fram och gav dem en psalmbok. Han viskade tyst n\u00e4r han \u00f6verl\u00e4mnade boken. <\/p>\n\n\n\n

Det b\u00f6rjade komma andra till begravningen ocks\u00e5 och sakta fylldes gravkapellet. G\u00f6sta kikade f\u00f6rsiktigt bak\u00e5t och s\u00e5g att det var m\u00e5nga fler \u00e4n de r\u00e4knat med. Det handlade nog om 60-70 personer som samlats.<\/p>\n\n\n\n

Organisten b\u00f6rjade spela ett preludium och sedan var det dags f\u00f6r f\u00f6rsta psalmen. <\/p>\n\n\n\n

\u201dN\u00e4r ingen dager \u00f6gat sk\u00e5dar<\/em>
och sorgens natt ej tager slut,<\/em>
n\u00e4r intet hopp en ljusning b\u00e5dar<\/em>
och hj\u00e4rtats tro vill slockna ut,<\/em>
n\u00e4r ingen t\u00e4nker p\u00e5 mitt v\u00e4l,<\/em>
var finns ett f\u00e4ste f\u00f6r min sj\u00e4l?\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

G\u00f6sta sj\u00f6ng med i psalmen. Han hade alltid haft en bra s\u00e5ngr\u00f6st och tyckte om att andra m\u00e4rkte det. Gustaf och han hade ofta \u201dt\u00e4vlat\u201d i att f\u00e5 mest ber\u00f6m f\u00f6r sin s\u00e5ngr\u00f6st och sjungit ut tillsammans. Men nu kom ingen s\u00e5ng fr\u00e5n Gustaf, G\u00f6sta sneglade p\u00e5 honom och s\u00e5g att han snyftade. G\u00f6sta sk\u00e4mdes lite f\u00f6r honom. Han kunde v\u00e4l sk\u00e4rpa sig lite, n\u00e4r det var s\u00e5 h\u00e4r mycket folk. <\/p>\n\n\n\n

Pr\u00e4sten gick sedan fram och h\u00f6ll ett griftetal. G\u00f6sta och Gustaf med Elsa och barnen gick sedan fram och G\u00f6sta l\u00e4ste ett kort tack som de skrivit tillsammans. Sedan kom tandl\u00e4kares\u00e4llskapets ordf\u00f6rande och sa n\u00e5gra korta ord.<\/p>\n\n\n\n

Pr\u00e4sten fortsatte sedan och efter en psalm till var det dags att b\u00e4ra ut kistan. Det var G\u00f6sta och Gustaf, som tillsammans med n\u00e5gra grannar och en tandl\u00e4kare som bar den. Hela tiden h\u00f6rdes sn\u00f6rvlande fr\u00e5n Gustaf, d\u00e4r han gick vid G\u00f6stas sida.<\/p>\n\n\n\n

Tillsammans s\u00e4nkte de ned fars kista i den gr\u00e4vda graven. G\u00f6sta och Gustaf tog den vita kransen och kastade den f\u00f6rsiktigt ned \u00f6ver kistan. D\u00e4refter var det ett flertal av bes\u00f6karna som kastade ned en blomma eller en krans.<\/p>\n\n\n\n

Efter sista psalmen var begravningen slut. G\u00f6sta och Gustaf stod sida vid sida och skakade hand med alla bes\u00f6kare.  Gustaf med r\u00f6da \u00f6gon och ovanligt tyst och d\u00e4mpad. G\u00f6sta som inte gr\u00e5tit alls stod d\u00e4r och var den som fick f\u00f6ra samtalen och tacka f\u00f6r att de kom. Det k\u00e4ndes ovanligt f\u00f6r G\u00f6sta, men han k\u00e4nde sig stolt \u00f6ver att han visat sig vara den starke av de tv\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

I slutet kom Fars advokat fram till dem. <\/p>\n\n\n\n

\u201dDet finns ett testamente efter Ivar Granqvist\u201d, meddelade han. \u201dHar ni m\u00f6jlighet att komma till mitt kontor imorgon kl 9?\u201d Fr\u00e5gade han dem.<\/p>\n\n\n\n

Gustaf nickade och G\u00f6sta svarade att det skulle g\u00e5 bra och skakade en sista g\u00e5ng hand med advokaten.<\/p>\n\n\n\n

Gustaf stannade kvar i huset tillsammans med G\u00f6sta under natten. De pratande en del om begravningen och alla som varit d\u00e4r. De hade b\u00e5da sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 att far var borta. Men Gustaf som inte tr\u00e4ffat far s\u00e5 ofta mindes den viljestarka man som styrt br\u00f6dernas liv med j\u00e4rnhand. G\u00f6sta minns den man som sakta tynat bort i sin sjukhuss\u00e4ng, mer och mer vresig. <\/p>\n\n\n\n

De pratade ocks\u00e5 om testamentet. De trodde b\u00e5da att det mest var formalia och att kanske far l\u00e4mnat lite till Hilma, som varit hans hush\u00e5llerska s\u00e5 l\u00e4nge.<\/p>\n\n\n\n

Dagen efter tog de Gustafs bil till advokatkontoret, d\u00e5 det var f\u00f6rbjudet f\u00f6r privatpersoner att anv\u00e4nda egen bil och Gustafs bil r\u00e4knades som tj\u00e4nstebil, d\u00e5 han arbetade direkt mot kungafamiljen. <\/p>\n\n\n\n

De kom till advokatens kontor. D\u00e4r satt precis som de anat Hilma, hush\u00e5llerskan. De h\u00e4lsade glatt p\u00e5 henne b\u00e5da tv\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Advokat Fransson kallade in dem i hans rum.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJa, v\u00e4lkomna alla tre\u201d, b\u00f6rjade han. \u201dDet \u00e4r inget komplicerat testamente, men jag ska l\u00e4sa upp det f\u00f6r er.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Han b\u00f6rjade l\u00e4sa. Det b\u00f6rjade f\u00f6rst med lite formalia och d\u00e4refter n\u00e5gra v\u00e4lg\u00e5ngsord.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e4refter b\u00f6rjade uppr\u00e4kningen:<\/p>\n\n\n\n