{"id":1099,"date":"2021-12-25T10:15:59","date_gmt":"2021-12-25T09:15:59","guid":{"rendered":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/?p=1099"},"modified":"2021-12-28T09:39:19","modified_gmt":"2021-12-28T08:39:19","slug":"kapitel-7-och-8","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/kapitel-7-och-8\/","title":{"rendered":"Kapitel 7 och 8"},"content":{"rendered":"\n

L\u00e4s ber\u00e4ttelsen om Konrad. Jag l\u00e4gger ut nya kapitel tv\u00e5 till tre g\u00e5nger i veckan. <\/span><\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r finns f\u00f6rra avsnittet om du missat det.<\/em><\/span> F\u00f6rra avsnittet<\/a>.<\/a><\/p>\n\n\n\n

Kapitel 7<\/h1>\n\n\n\n

Torsdag 12 feb kl 19:00<\/em><\/h1>\n\n\n\n

Jag st\u00e4ngde d\u00f6rren f\u00f6rsiktigt och sl\u00e4ppte ner handv\u00e4skan p\u00e5 golvet tillsammans med posten och sj\u00f6nk ner i stolen som stod i hallen. T\u00e5rarna rann nedf\u00f6r b\u00e5da kinderna. Polisen hade kommit tillbaka till universitetet efter min uppringning och sp\u00e4rrat av k\u00e4llaren med alla sina kulvertar. Jag hade blivit utfr\u00e5gad av Kalle Jansson \u00e4nnu en g\u00e5ng, vilket i f\u00f6r sig inte var en otrevlig upplevelse. D\u00e4refter hade jag f\u00e5tt f\u00f6lja dem ner i k\u00e4llaren och visat var pennan l\u00e5g. Polisen hade unders\u00f6kt kulverten och s\u00f6kt efter fler ledtr\u00e5dar men de inte hittat n\u00e5got mer. Jag hade f\u00f6rs\u00f6kt att arbeta lite medan polisen unders\u00f6kte kulvertarna, eftersom jag l\u00e5g efter s\u00e5 mycket i jobbet. Men det var n\u00e4stan hoppl\u00f6st. Telefonen ringde i ett och jag klarade inte av att koncentrera mig. Lars Hammar, v\u00e5r prefekt kom f\u00f6rbi och pratade en del med mig. Han s\u00e5g ocks\u00e5 tr\u00f6tt och sliten ut. Tillsammans kunde vi nog spela in en film med titeln Nyanser av gr\u00e5tt, <\/em>f\u00f6r det var s\u00e5 vi s\u00e5g ut i v\u00e5ra ansikten.<\/p>\n\n\n\n

En av studierektorerna p\u00e5 v\u00e5r institution kom f\u00f6rbi och undrade \u00f6ver jubileumsskriften jag skulle s\u00f6ka r\u00e4tt p\u00e5. Den hade jag naturligtvis gl\u00f6mt kvar nere i k\u00e4llaren, s\u00e5 jag var tvungen att be en polis h\u00e4mta upp den. <\/p>\n\n\n\n

Studierektorn stod kvar tills han fick skriften i sin hand. Han s\u00e5g ut att tycka det var sp\u00e4nnande och var nog glad att han hade haft en orsak att komma hit. Det var sv\u00e5rt f\u00f6r de stackars professorerna och lektorerna som inte ville visa hur nyfikna de egentligen var. Jag har aldrig f\u00e5tt s\u00e5 m\u00e5nga bes\u00f6k av s\u00e5 m\u00e5nga v\u00e4lutbildade m\u00e4nniskor som under dessa dagar. Bes\u00f6ken \u00f6kade dessutom med m\u00e5nga procent de dagar polisen var h\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

Men nu n\u00e4r jag \u00e5kt hem brast alla f\u00f6rd\u00e4mningar och t\u00e5rarna kom tillsammans med tr\u00f6ttheten. Efter en l\u00e5ng stund reste jag mig till slut och tog av mig mina ytterkl\u00e4der. Allt gick sakta. Jag gick in i k\u00f6ket och la posten p\u00e5 k\u00f6ksbordet och \u00f6ppnade kylsk\u00e5pet. Det fanns inte mycket mat d\u00e4r, s\u00e5 tv\u00e5 \u00e4gg fick bli grunden till middagen och jag vispade snabbt ihop en \u00e4ggr\u00f6ra. Jag kompletterade det med oliver, salladsblad och lite lufttorkad skinka. En enkel och l\u00e4ttsm\u00e4lt m\u00e5ltid. Det var alldeles lagom efter denna dag. Jag tog tallriken och gick till tv:n, satte p\u00e5 den och satte mig i soffan. Jag bl\u00e4ddrade runt i kanalerna tills jag hittade ett inredningsprogram som jag kunde se p\u00e5 medan jag sakta \u00e5t min mat. Vilken vecka det varit, mycket jobb, poliser och en st\u00e4ndig str\u00f6m av m\u00e4nniskor till mitt kontor.  <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag \u00e4tit maten gick jag till k\u00f6ket och stoppade undan disken i diskmaskinen. Sedan lade jag mig p\u00e5 soffan framf\u00f6r tv:n och fortsatte att se hur de satte upp en storblommig tapet med lila inslag och kombinerade detta med en m\u00f6rkgr\u00f6n soffa full med kuddar i orange och bl\u00e5tt. Naturligtvis fylldes rummet med stearinljus i alla vr\u00e5r. In kom hus\u00e4garna och skrek ut sin gl\u00e4dje (eller m\u00f6jligen sin f\u00f6rskr\u00e4ckelse) \u00f6ver rummet. Allt slutade i ett kramkalas och ett glas champagne. Tv:n fortsatte med en sjukhusserie och n\u00e4r l\u00e4karna f\u00f6r tredje g\u00e5ngen kommit ihop sig, d\u00e4r grundorsaken naturligtvis var en ung kvinnlig l\u00e4kare, somnade jag i soffan.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 hade det varit den senaste tiden att jag somnade jag framf\u00f6r tv:n, sov en orolig s\u00f6mn och f\u00f6r att sedan bli helt klarvaken n\u00e4r jag l\u00e4mnade soffan och kr\u00f6p ned i min s\u00e4ng. <\/p>\n\n\n\n

Denna g\u00e5ng vaknade jag upp i soffan kl tre p\u00e5 natten. D\u00e5 steg jag upp och borstade t\u00e4nderna och satte p\u00e5 mig ett nattlinne. Mina tankar gick till Katarina och funderade hur hennes dagar och n\u00e4tter s\u00e5g ut. Hon m\u00e5ste ha det s\u00e5 mycket v\u00e4rre. Jag fick n\u00e4stan d\u00e5ligt samvete \u00f6ver att jag hur s\u00e5 tr\u00f6tt och sliten jag var. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att kunna koppla av tog jag en bok och f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e4sa. Men jag hade inte koncentrationsf\u00f6rm\u00e5gan f\u00f6r detta. Jag sl\u00e4ckte, men tankarna gick bara \u00e5t allt som h\u00e4nt. Till sist tog jag med mig kudde och t\u00e4cke och la mig i soffan. D\u00e4r slog jag p\u00e5 tv:n och b\u00f6rjade titta p\u00e5 n\u00e5gon serie som handlade om n\u00e5gon sl\u00e4kt i USA, som br\u00e5kade med varandra. Jag f\u00f6rstod aldrig vem som var vem och vem som var ov\u00e4n med vem, men det skingrade mina tankar. N\u00e4r mobilen ringde kl 06.30 rullade fortfarande tv-bilderna fram i rutan, men de hade h\u00e5llit mig neds\u00f6vda under natten.<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 8<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Fredagen 13 februari kl 10:00<\/em><\/h1>\n\n\n\n

Universitetsstyrelsen samlades i sammantr\u00e4desrummet \u201dprofessorn\u201d p\u00e5 plan 8 i f\u00f6rvaltningshuset. Det var ett rum med ett stort bord samt tre sk\u00e4rmar att titta p\u00e5, s\u00e5 oavsett var man satt hade man en sk\u00e4rm att titta p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Vid ena kortsidan satt ordf\u00f6rande, med smartboarden bakom sig. P\u00e5 andra kortsidan fanns en d\u00f6rr in till rummet docenten d\u00e4r det serverades kaffe fr\u00e5n b\u00f6rjan.<\/p>\n\n\n\n

Ordf\u00f6rande Lena Bergh h\u00f6ll kaffekoppen i ena handen och tittade p\u00e5 klockan. Hon var irriterad. Resan upp hade varit strulig. Som tur var \u00e5kte hon redan ig\u00e5r kv\u00e4ll, men redan d\u00e5 var det sv\u00e5righeter. Sn\u00f6n hade kommit i Stockholm och som vanligt blev det mer eller mindre kaotiskt i huvudstaden d\u00e5.  Hon hade till sist varit tvungen att ta taxi till Arlanda, f\u00f6r att ha en chans att hinna med planet. Sedan hade dessutom planet varit f\u00f6rsenat. Men hon hade \u00e4nd\u00e5 haft tur som \u201dbara\u201d blev tv\u00e5 timmar f\u00f6rsenad, eftersom m\u00e5nga plan hade varit inst\u00e4llda.<\/p>\n\n\n\n

Men nu var hon h\u00e4r, klockan var tio och endast h\u00e4lften av ledam\u00f6terna hade kommit. Hon gillade ordning och reda och att man startade vid utsatt tid. Men nu, kunde hon inte starta f\u00f6rr\u00e4n alla kommit. Samuel, som var sekreterare i universitetsstyrelsen hade kollat upp hur det s\u00e5g ut med flygen och det verkade som de skulle kunna starta m\u00f6tet om en halvtimme, eftersom planet som flera ledam\u00f6ter tagit hade landat f\u00f6rst nu. \u00c5ke, rektorn f\u00f6r universitetet hade svansat oroligt efter henne sedan hon kommit hit. Det brukade betyda att n\u00e5got \u00e4rende inte blivit ordentligt berett och att han ville d\u00f6lja det genom att vara lite extra trevlig med henne. Att han inte kunde l\u00e4ra sig. Hon hatade fj\u00e4skeri och hans beteende fick henne att vara mer misst\u00e4nksam och negativt inst\u00e4lld. Hon tittade p\u00e5 klockan igen. En kvart kvar. Hon tog mobilen i handen och visade den f\u00f6r rektor \u00c5ke och gick ut i korridoren. Hon hade egentligen inget samtal hon m\u00e5ste ringa, det var bara ett s\u00e4tt att f\u00e5 komma bort fr\u00e5n honom. Hon slog ett nummer. <\/p>\n\n\n\n

\u201dHej gumman, \u00e4r det mycket sn\u00f6 idag? B\u00e4st du g\u00e5r iv\u00e4g i god tid. Risk att pendeln \u00e4r f\u00f6rsenad. Vi ses ikv\u00e4ll. Puss\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Hon gick sedan in p\u00e5 toaletten och kollade frisyren. Hon tog fram l\u00e4ppstiftet och la p\u00e5 lite mer p\u00e5 l\u00e4pparna. Hon tog ett djupt andetag och gick tillbaka till sammantr\u00e4desrummet.<\/p>\n\n\n\n

Hon s\u00e5g att tre till kommit nu. Hon h\u00e4lsade p\u00e5 dem och l\u00e4t dem ta var sin kopp kaffe.<\/p>\n\n\n\n

Sedan satte hon sig ner p\u00e5 ordf\u00f6randeplatsen. <\/p>\n\n\n\n

\u201dOkej, nu startar vi\u201d, sa hon och alla skyndade till sina platser.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rst var det formella \u00e4renden som val av justeringsm\u00e4n och f\u00f6reg\u00e5ende protokoll, d\u00e4refter de alltid \u00e5terkommande informationspunkterna. Det var rektor som informerade om vad som h\u00e4nt och sedan var det alltid n\u00e5gon av dekanerna som informerade om n\u00e5got specifikt som de f\u00e5tt i uppdrag att redovisa. D\u00e4refter b\u00f6rjade de \u201driktiga\u201d \u00e4rendena.<\/p>\n\n\n\n

\u201dPunkt 13. F\u00f6rt\u00e4tning av lokalerna, samt f\u00f6r\u00e4ndrat avtal med landstinget. Samt f\u00f6r\u00e4ndring av l\u00e4kar\/tandl\u00e4karutbildningen.\u201d Hon lyfte p\u00e5 huvudet och s\u00e5g p\u00e5 alla ledam\u00f6ter n\u00e4r hon l\u00e4st upp punkten. Hon tittade d\u00e4refter p\u00e5 rektor \u00c5ke.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVar \u00e4r dekanen fr\u00e5n medicinska fakulteten\u201d, fr\u00e5gade hon honom. Han skulle ju vara med och f\u00f6redra \u00e4rendet f\u00f6r oss. Han beh\u00f6vs ju \u00e4ven f\u00f6r att kunna svara p\u00e5 fr\u00e5gorna. Detta \u00e4r ju verkligen ett stort \u00e4rende.<\/p>\n\n\n\n

\u201dHan \u00e4r f\u00f6rsvunnen,\u201d svarade rektor \u00c5ke tyst.<\/p>\n\n\n\n

\u201dF\u00f6rsvunnen! Vad s\u00e4ger du\u201d, undrade ordf\u00f6rande Lena.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJo, han f\u00f6rsvann fr\u00e5n sitt arbetsrum f\u00f6r en vecka sen sedan och ingen vet var han \u00e4r. Vi f\u00f6rs\u00f6kte d\u00e5 med deras prodekan, men hon blev \u00f6verk\u00f6rd strax efter och ligger p\u00e5 lasarettet mycket sv\u00e5rt skadad. Och det finns ingen annan p\u00e5 medicinska fakulteten som \u00e4r tillr\u00e4ckligt insatt i fr\u00e5gan.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dVa s\u00e4ger du\u201d, Lena gapade. \u201dVad h\u00e4nder p\u00e5 medicinska fakulteten. Men vad menar du med f\u00f6rsvunnen?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dJo, han \u00e4r borta, polisen har s\u00f6kt b\u00e5de hemma och p\u00e5 kontoret, b\u00e5de med teknisk personal och med hundpatruller, men ingen vet var han \u00e4r.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Det b\u00f6rjade viskas bland ledam\u00f6terna, alla verkade chockade. Ingen hade h\u00f6rt n\u00e5got. <\/p>\n\n\n\n

\u201dMen, jag har inte sett n\u00e5got i tidningen\u201d, fortsatte Lena \u201doch borde inte vi i styrelsen f\u00e5tt information om detta?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dKonstigt nog har ingen tidning f\u00e5tt nys om detta,\u201d fortsatte \u00c5ke, \u201ddetta trots att polisen varit h\u00e4r i flera omg\u00e5ngar. Sen trodde jag att allt skulle l\u00f6sa sig innan styrelsen och han skulle komma tillbaka.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen,\u201d Lena var chockad. Hon visste inte vad mer hon skulle s\u00e4ga. Hur skulle hon handskas med detta. Att f\u00e5 besked om detta p\u00e5 ett styrelsem\u00f6te var oacceptabelt. Det k\u00e4ndes som om rektor \u00c5ke f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla styrelsen utanf\u00f6r lite f\u00f6r mycket. Att han inte alltid ville att de skulle f\u00e5 veta vad som h\u00e4nde p\u00e5 universitetet.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVi tar femton minuters paus\u201d, fortsatte hon, \u201ds\u00e5 f\u00e5r jag \u00f6verl\u00e4gga med \u00c5ke om detta.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Hon k\u00e4nde att hon var n\u00e4ra att explodera. Hon hade varit irriterad redan f\u00f6re sammantr\u00e4det, men detta var bara f\u00f6r mycket.<\/p>\n\n\n\n

\u201dDetta var otroligt opassande,\u201d v\u00e4ste hon fram till \u00c5ke. \u201dS\u00e5dana h\u00e4ndelser m\u00e5ste \u00e5tminstone jag som ordf\u00f6rande f\u00e5 information om.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen, jag trodde han skulle komma tillbaka\u201d, svarade \u00c5ke.<\/p>\n\n\n\n

\u201dOavsett om han skulle komma tillbaka eller ej, s\u00e5 m\u00e5ste jag f\u00e5 information. Trodde du att prodekan skulle hinna tillfriskna fr\u00e5n bilolyckan ocks\u00e5?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dN\u00e4\u201d, \u00c5ke tvekade innan han svarade. \u201dDu har r\u00e4tt, det var ett felaktigt beslut av mig.\u201d <\/p>\n\n\n\n

Lena k\u00e4nde irritationen, men visste att hon inte kunde g\u00e5 l\u00e4ngre. Han hade erk\u00e4nt fel och fel kan alla g\u00f6ra n\u00e5n g\u00e5ng. <\/p>\n\n\n\n

\u201dMen hur g\u00f6r vi nu med detta \u00e4rende\u201d, undrade Lena.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag tycker att vi tar det \u00e4nd\u00e5\u201d, svarade \u00c5ke. \u201dJag kan f\u00f6redra det.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen \u00e4r det riktigt\u201d, undrade Lena, \u201dska vi verkligen ta ett s\u00e5dant \u00e4rende utan att f\u00e5 m\u00f6jlighet att h\u00f6ra medicinska fakultetens \u00e5sikt om vad det skulle inneb\u00e4ra? Det \u00e4r ett stort beslut. Jag tycker att vi skjuter p\u00e5 det till n\u00e4sta sammantr\u00e4de.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dNej, det \u00e4r dumt, vi m\u00e5ste ta det nu\u201d, svarade \u00c5ke. Han s\u00e5g blek och pressad ut.<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen varf\u00f6r? Om vi tar det i april, s\u00e5 kan vi p\u00e5b\u00f6rja arbetet med f\u00f6rt\u00e4tningen fr\u00e5n \u00e5rsskiftet.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen\u201d, \u00c5ke tvekade. \u201dMen, det skulle vara bra att f\u00e5 b\u00f6rja direkt efter sommaren.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dVarf\u00f6r\u201d, Lena fortsatte att pressa honom. Hon f\u00f6rstod inte varf\u00f6r han hade s\u00e5 br\u00e5ttom med detta \u00e4rende. Egentligen hade det kunnat v\u00e4nta till styrelsen i september, men \u00c5ke hade pressat henne att det m\u00e5ste upp redan p\u00e5 detta sammantr\u00e4de.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5ke tvekade f\u00f6r l\u00e4nge i sitt svar, s\u00e5 Lena satte sig p\u00e5 sin plats och kallade alla ledam\u00f6ter tillbaka till sina platser.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJa, tillbaka till \u00e4rende 13\u201d, b\u00f6rjade Lena. \u201dMitt f\u00f6rslag \u00e4r att vi bordl\u00e4gger detta \u00e4rende till n\u00e4sta sammantr\u00e4de, s\u00e5 vi f\u00e5r med n\u00e5gon fr\u00e5n medicinska fakulteten. Helst skulle jag vilja att det sk\u00f6ts fram till juni eller september, s\u00e5 vi f\u00e5r mer tid att diskutera denna fr\u00e5ga. \u201d<\/p>\n\n\n\n

Diskussionen gick h\u00f6ga, men de flesta var \u00f6verens med Lena. Det fanns n\u00e5gra f\u00f6rutom rektor \u00c5ke som ville ta \u00e4rendet nu, men deras argument f\u00f6r orsaken till detta var mycket svaga.<\/p>\n\n\n\n

\u201dD\u00e5 beslutar vi att bordl\u00e4gga \u00e4rendet till n\u00e4sta m\u00f6te\u201d, sa Lena och lyfte klubban och slog till i bordet.<\/p>\n\n\n\n

\n\n\n\n

N\u00e4sta kapitel kan du l\u00e4sa h\u00e4r<\/a>.<\/span><\/p>\n\n\n\n

Kommentera g\u00e4rna. Tyv\u00e4rr f\u00e5r du inget mail n\u00e4r n\u00e5gon skriver svar p\u00e5 din kommentar, utan du m\u00e5ste komma tillbaka sj\u00e4lv till bloggen och kolla<\/em> om<\/em> n\u00e5gon svarat p\u00e5 din kommentar.<\/em><\/p>\n\n\n\n


Vill du veta n\u00e4r n\u00e4sta blogginl\u00e4gg kommer<\/em><\/strong>.<\/em> Anm\u00e4l dig h\u00e4r!<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

L\u00e4s ber\u00e4ttelsen om Konrad. Jag l\u00e4gger ut nya kapitel tv\u00e5 till tre g\u00e5nger i veckan. H\u00e4r finns f\u00f6rra avsnittet om du missat det. F\u00f6rra avsnittet. Kapitel 7 Torsdag 12 feb kl 19:00 Jag st\u00e4ngde d\u00f6rren f\u00f6rsiktigt och sl\u00e4ppte ner handv\u00e4skan p\u00e5 golvet tillsammans med posten och sj\u00f6nk ner i stolen som stod i hallen. T\u00e5rarna […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":1114,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[19,16],"tags":[],"class_list":["post-1099","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bok-aven-det-dolda","category-forfattande"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1099","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1099"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1099\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1177,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1099\/revisions\/1177"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1114"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1099"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1099"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1099"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}