{"id":1093,"date":"2021-12-21T08:52:53","date_gmt":"2021-12-21T07:52:53","guid":{"rendered":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/?p=1093"},"modified":"2021-12-30T09:33:58","modified_gmt":"2021-12-30T08:33:58","slug":"kapitel-5-och-6","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/kapitel-5-och-6\/","title":{"rendered":"Kapitel 5 och 6"},"content":{"rendered":"\n

L\u00e4s ber\u00e4ttelsen om Konrad. Jag l\u00e4gger ut nya kapitel tv\u00e5 till tre g\u00e5nger i veckan. <\/span><\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r finns f\u00f6rra avsnittet om du missat det.<\/em><\/span> F\u00f6rra avsnittet<\/a>.<\/a><\/p>\n\n\n\n

Kapitel 5 <\/h1>\n\n\n\n

Fredag 6 feb kl. 09:30<\/strong><\/em><\/h1>\n\n\n\n

Lars Hammar satt p\u00e5 sitt rum och funderade. Idag hade rektor kallat alla dekaner f\u00f6r att prata om medicinska fakultetens framtid. Det handlade inte bara om fakulteten utan b\u00e5de om f\u00f6r\u00e4ndring av synen p\u00e5 tandl\u00e4kare\/l\u00e4kare och \u00e4ven om lokaliseringen. Just n\u00e4r det g\u00e4llde lokalerna kunde detta \u00e4ven p\u00e5verka de andra fakulteterna, men de stora f\u00f6r\u00e4ndringarna skulle fr\u00e4mst ske inom tandl\u00e4karh\u00f6gskolan. Det var d\u00e4rf\u00f6r det var s\u00e5 passande att Konrad Bj\u00f6rk skulle f\u00f6retr\u00e4da fakulteten. Han jobbade ju inom tandl\u00e4karh\u00f6gskolan och var en internationellt erk\u00e4nd forskare inom omr\u00e5det. Prodekan Anita Sveder var v\u00e4l bra, men hon jobbade inom omv\u00e5rdnad och var inte alls p\u00e5 samma s\u00e4tt insatt i fr\u00e5gan.<\/p>\n\n\n\n

Konrad Bj\u00f6rk hade varit tyst och sluten sista tiden. Han minns ett m\u00f6te de haft bara f\u00f6r en vecka sen. Han hade st\u00e4llt en fr\u00e5ga till Konrad och n\u00e4r han inte f\u00e5tt n\u00e5got svar, hade han h\u00f6jt r\u00f6sten lite.<\/p>\n\n\n\n

Konrad hade n\u00e4stan exploderat, han som brukade vara lugn och samlad hade varit n\u00e4ra att g\u00e5 till fysisk attack. Han hade blivit f\u00f6rskr\u00e4ckt, men just d\u00e5 v\u00e5gade han helt enkelt inte fr\u00e5ga vidare.<\/p>\n\n\n\n

Telefonen ringde.<\/p>\n\n\n\n

\u201dLars Hammar\u201d, svarade han.<\/p>\n\n\n\n

\u201dNej, det \u00e4r inte m\u00f6jligt, vad s\u00e4ger du, vad har h\u00e4nt.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dJa, d\u00e5 s\u00e4ger vi de. Ta hand om henne. Hej d\u00e5.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Lars Hammar tittade rakt fram. Han lyfte handen framf\u00f6r sig. Den darrade. Vad \u00e4r det som h\u00e4nder? Varf\u00f6r?<\/p>\n\n\n\n

Han tog ett djupt andetag och lyfte sedan luren och slog ett nummer.<\/p>\n\n\n\n

\u201dUlla Nilsson\u201d, svarade det i andra \u00e4nden.<\/p>\n\n\n\n

\u201dHej, det \u00e4r Lars Hammar. Jag har ett tr\u00e5kigt meddelande g\u00e4llande Anita Sveder, v\u00e5r prodekan. Hon skulle ju komma p\u00e5 sammantr\u00e4det idag. Jag fick just ett samtal fr\u00e5n hennes man. P\u00e5 v\u00e4gen till jobbet, du vet hon bor p\u00e5 Sofiehem och skulle \u00f6ver gatan fr\u00e5n Sofiehem till \u00c5lidhem. N\u00e4r hon gick \u00f6ver gatan kom en bil i full fart, fr\u00e5n ingenstans, s\u00e4ger tydligen n\u00e5gon som var i n\u00e4rheten. Han bara k\u00f6rde rakt p\u00e5 henne och for sedan d\u00e4rifr\u00e5n.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dVad s\u00e4ger du? S\u00e5 fruktansv\u00e4rt, hur gick det med henne, blev hon mycket skadad,\u201d fr\u00e5gade Ulla?<\/p>\n\n\n\n

\u201dHon \u00e4r mycket sv\u00e5rt skadad, h\u00f6ften \u00e4r krossad, och k\u00e4ken. Hon \u00e4r medvetsl\u00f6s \u00e4n och ligger visst p\u00e5 operation nu.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dVilket \u00f6de. Hur kan man k\u00f6ra s\u00e5?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen som du f\u00f6rst\u00e5\u201d, fortsatte Lars Hammar, \u201dvi har ingen att skicka p\u00e5 sammantr\u00e4det idag. Konrad Bj\u00f6rk \u00e4r f\u00f6rsvunnen och Anita Sveder \u00e4r \u00f6verk\u00f6rd.\u201d <\/p>\n\n\n\n

\u201dN\u00e4, jag f\u00f6rst\u00e5r. Jag ska genast meddela rektor.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen varf\u00f6r\u201d, fortsatte Lars Hammar. \u201dVad \u00e4r det som h\u00e4nder?\u201d<\/p>\n\n\n\n

Ulla var tyst, vad skulle hon svara. Lars Hammar l\u00e4t pressad, faktiskt n\u00e4ra t\u00e5rarna. Det var mycket olikt honom. Han skulle kanske ta kontakt med POU. Det var personal- och utvecklingsavdelningen, de hade personal som kunde handskas med s\u00e5dana situationer.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag f\u00f6rst\u00e5r att du inte har n\u00e5got svar. Det \u00e4r b\u00e4st du g\u00e5r till rektor nu.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dDu kanske skulle ta kontakt med POU\u201d, sa Ulla, \u201ddet blir tufft f\u00f6r personalen.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dKanske det, kanske det \u201d, sa Lars Hammar tankfullt och sedan avslutade de samtalet.<\/p>\n\n\n\n

Ulla Nilsson la sakta ner luren. Nog hade dom v\u00e4l otur d\u00e4r borta. Eller var det n\u00e5got underligt att det h\u00e4nde b\u00e5da tv\u00e5 n\u00e5gonting. Ja konstigt att n\u00e5gon f\u00f6rsvinner, det \u00e4r det ju alltid.<\/p>\n\n\n\n

Hon reste sig och gick ut i korridoren. Rektor skulle inte bli glad \u00f6ver detta. Men det var ju inte bara en f\u00f6rkylning utan en allvarligare olycka, s\u00e5 det var ju inte mycket att g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t detta.<\/p>\n\n\n\n

D\u00f6rren stod p\u00e5 gl\u00e4nt, hon knackade f\u00f6rsiktigt.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJA,\u201d h\u00f6rdes inne fr\u00e5n rummet.<\/p>\n\n\n\n

Ulla gick in. Kontoren l\u00e5g p\u00e5 6:e v\u00e5ningen. Ulla hade kontoret in mot en s.k. innerg\u00e5rd, d\u00e4r hon kunde genom sitt f\u00f6nster se \u00e4nda ned till entr\u00e9planet p\u00e5 3:e v\u00e5ningen.<\/p>\n\n\n\n

Rektors rum var p\u00e5 andra sidan och hela sidan var t\u00e4ckt av f\u00f6nster ut mot staden. N\u00e4r Ulla gick in kom hon ofta av sig n\u00e4r hon tittade p\u00e5 utsikten.<\/p>\n\n\n\n

Rakt fram s\u00e5g man de stora byggnaderna tillh\u00f6rande Ume\u00e5 Universitetssjukhus. Lite bortanf\u00f6r sjukhuset kunde man skymta bron, den vackra h\u00e4ngbron \u00f6ver Ume\u00e4lven. \u00c5t v\u00e4nster s\u00e5g man hela universitetsomr\u00e5det med dammen i mitten och alla slingrande g\u00e5ngv\u00e4gar som fanns \u00f6ver hela Campusomr\u00e5det. Till h\u00f6ger i f\u00f6nstret s\u00e5g man ned mot centrala staden. Man s\u00e5g inte ned till centrum, men man s\u00e5g de andra tv\u00e5 broarna \u00f6ver Ume\u00e4lven.<\/p>\n\n\n\n

Rektor hade ett stort avrundat skrivbord i Bj\u00f6rk. De hade valt just tr\u00e4slaget bj\u00f6rk f\u00f6r sina m\u00f6bler och \u00e4ven i olika inredningsdetaljer just f\u00f6r att det h\u00e4r var Bj\u00f6rkarnas stad.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJaha, vad vill du\u201d, sa rektor.<\/p>\n\n\n\n

Ulla tittade p\u00e5 honom. Han l\u00e4t lugn och samlad. Hur skulle han reagera.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag fick just ett samtal fr\u00e5n Lars Hammar. Anita Sveder kommer inte p\u00e5 m\u00f6tet. Hon har r\u00e5kat ut f\u00f6r en olycka. Hon blev \u00f6verk\u00f6rd av en bil p\u00e5 v\u00e4g till jobbet i morse.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dVad s\u00e4ger du,\u201d rektor stirrade p\u00e5 henne.<\/p>\n\n\n\n

\u201dHon \u00e4r allvarligt skadad, b\u00e5de h\u00f6ft och k\u00e4ke \u00e4r krossad och hon hade inte vaknat fr\u00e5n medvetsl\u00f6sheten. Hon skulle visst opereras nu\u201d, fortsatte Ulla.<\/p>\n\n\n\n

Rektor s\u00e5g gr\u00e5 ut i ansiktet. Han h\u00f6ll h\u00e4nderna f\u00f6r ansiktet. Han s\u00e5g n\u00e4stan r\u00e4dd ut. Nej, det m\u00e5ste vara inbillning t\u00e4nkte Ulla. Han var nog bara chockad. S\u00e5 viktigt kunde ju inte detta beslut vara, men det verkade ju konstigt att s\u00e5 mycket skulle h\u00e4nda just vid dessa tillf\u00e4llen d\u00e5 fr\u00e5gan skulle diskuteras. Ulla var inte s\u00e5 insatt i sakfr\u00e5gan. En del k\u00e4nde hon till, d\u00e5 det ber\u00f6rde en omflyttning av lokaler, d\u00e4r universitetet och landstinget inte skulle ha s\u00e5 m\u00e5nga lokaler tillsammans som idag. Detta skulle kunna g\u00f6ra att universitetet skulle kunna minska sina lokalkostnader genom att minska lokalytorna, eller f\u00f6rt\u00e4tning som det s\u00e5 fint kallades. Men detta kunde v\u00e4l inte vara s\u00e5 viktigt?<\/p>\n\n\n\n

Sen handlade det om undervisning och den delen var hon inte alls insatt i.<\/p>\n\n\n\n

Rektor tog ett djupt andetag.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVad fruktansv\u00e4rt, vi m\u00e5ste be Kristina skicka en blomma till sjukhuset\u201d, sa han.<\/p>\n\n\n\n

Kristina var rektors sekreterare. Hon fixade allt \u00e5t honom. Blommor, hotellrum, m\u00f6teslokaler, h\u00f6ll reda p\u00e5 tider och s\u00e5g till att han inte missade n\u00e5gra \u00e5taganden. <\/p>\n\n\n\n

\u201dVi m\u00e5ste g\u00e5 p\u00e5 m\u00f6tet nu\u201d, fortsatte rektor. \u201dVi f\u00e5r meddela dekanerna detta p\u00e5 m\u00f6tet.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Ulla gick tillbaka till sitt rum och h\u00e4mtade materialet som skulle med och tog sig sedan en trappa upp f\u00f6r att komma till m\u00f6teslokalen.<\/p>\n\n\n\n

Alla dekaner satt samlade i rummet n\u00e4r rektor och Ulla kom in.<\/p>\n\n\n\n

\u201dTack f\u00f6r att ni kunde komma\u201d, b\u00f6rjade rektor. \u201dDet har h\u00e4nt en sak nu p\u00e5 morgonen som jag vill b\u00f6rja ber\u00e4tta.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Han ber\u00e4ttade om olyckan och alla s\u00e5g chockade ut.<\/p>\n\n\n\n

\u201dStackars Anita,\u201d suckade Anna-Karin Fredriksson, dekan p\u00e5 humanistiska fakulteten. <\/p>\n\n\n\n

\u201dDet blir sv\u00e5rt att ta ett beslut utan n\u00e5gon representant fr\u00e5n medicinska fakulteten,\u201d fortsatte rektor, \u201ds\u00e5 jag vill bara h\u00f6ra om ni har n\u00e5gra \u00e5sikter om f\u00f6rslaget till f\u00f6r\u00e4ndring?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag tycker det l\u00e5ter bra sa Carina Almqvist\u201d, rektor f\u00f6r l\u00e4rarutbildningen. \u201dDet blir en mer likartad organisation som \u00f6vriga universitetet och lokalerna kan utnyttjas mer rationellt.\u201d <\/p>\n\n\n\n

\u201dH\u00e5ller med\u201d, sa Anders Gyllberg fr\u00e5n tekniska fakulteten.<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vriga p\u00e5 m\u00f6tet nickade inst\u00e4mmande.<\/p>\n\n\n\n

Rektor avslutade m\u00f6tet och alla gick till sitt.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kapitel 6<\/h1>\n\n\n\n

Torsdag 12 feb kl 12:30<\/em><\/h1>\n\n\n\n

Polisen hade l\u00e4mnat byggnaden f\u00f6rst under onsdagen och jag f\u00f6rs\u00f6kte nu \u00e5terg\u00e5 till mitt normala arbete. Morgonen hade g\u00e5tt \u00e5t till att attestera och kontera fakturor p\u00e5 n\u00e4tet. Det hade kommit 95 fakturor under tiden d\u00e5 allt varit upp och ned. Jag fick kontera dessa samt omdirigera en del till Mats Lundh som f\u00e5tt hoppa in som vikarierande dekan tills n\u00e5gon av dekanerna kom tillbaka. Anita v\u00e5r prodekan l\u00e5g kvar p\u00e5 lasarettet. Hon hade visst vaknat till n\u00e5gon g\u00e5ng, men var fortfarande mycket d\u00e5lig och ingen visste riktigt hur det skulle g\u00e5. Konrads rum stod kvar som han l\u00e4mnat det eller r\u00e4ttare sagt som poliserna hade l\u00e4mnat det efter deras genomg\u00e5ng. De hade inte hittat n\u00e5gonting som var intressant eller kunde ge n\u00e5gra sp\u00e5r. P\u00e5 institutionen hade vi slutat prata om honom. Det var f\u00f6r jobbigt att prata om vad som h\u00e4nt. Vi ville inte ta ut n\u00e5gonting i f\u00f6rv\u00e4g, men m\u00e5nga av oss trodde att han var borta f\u00f6r alltid.<\/p>\n\n\n\n

Katarina ringde varje dag, men jag sa inte s\u00e5 mycket utan lyssnade mest. <\/p>\n\n\n\n

Jag tittade p\u00e5 min kalender i datorn, d\u00e4r brukade jag skriva upp vilka arbetsuppgifter som m\u00e5ste g\u00f6ras och vilka m\u00f6ten som skulle f\u00f6rberedas p\u00e5 olika s\u00e4tt, som att best\u00e4lla fika eller att skicka kallelser till olika sammantr\u00e4den. Ibland kunde det intr\u00e4ffa att jag \u00e4ven skulle medverka och vara f\u00f6redragande om ekonomin eller skriva minnesanteckningar.<\/p>\n\n\n\n

I kalendern hade jag antecknat ett m\u00f6te som studierektorerna skulle ha, d\u00e4r de skulle planera n\u00e4sta \u00e5rs utbildning. De ville \u00e4ven att jag skulle plocka fram ett material om ett jubileum som tandl\u00e4karh\u00f6gskolan hade \u00e5r 2006, d\u00e5 de firade femtio \u00e5r som tandl\u00e4karh\u00f6gskola i Ume\u00e5. Det var tydligen n\u00e5gon student som skulle skriva en uppsats om Ume\u00e5 universitets historia och studierektorerna ville titta igenom materialet innan de l\u00e4mnade det till henne. Problemet var ju alltid med s\u00e5dant material. Var fanns det? Troligtvis fanns det ett exemplar p\u00e5 diariet, men vi borde ha kvar n\u00e5gra egna exemplar av denna jubileumsskrift. Jag funderade ett tag. 2006 var ju inte s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r sedan, kunde det ligga kvar i n\u00e5got rum. N\u00e4, troligtvis inte. Vi hade under slutet av 2007 flyttat runt och bytt rum med varandra, s\u00e5 d\u00e5 hade en hel del utrensningar gjorts. D\u00e5 borde de exemplar som fanns kvar vara nere i k\u00e4llararkivet. K\u00e4llararkivet fanns precis som namnet antyder nere i k\u00e4llaren. Man gick ner i kulverten och gick en bit \u00e5t v\u00e4nster och d\u00e4r fanns n\u00e5gra arkiv. B\u00e5de tandl\u00e4karh\u00f6gskolan och biomedicin hade sina arkiv d\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

Jag plockade fram min gr\u00f6na kofta som alltid h\u00e4ngde p\u00e5 en krok i mitt rum, fr\u00e4mst f\u00f6r de kalla m\u00e5ndagarna, men \u00e4ven f\u00f6r andra tillf\u00e4llen. Detta var just ett s\u00e5dant tillf\u00e4lle. N\u00e4r man l\u00e4mnade trappen och gick ned i kulverten var det en temperaturs\u00e4nkning med ett par grader och ofta lite r\u00e5 kall bl\u00e5sig luft.<\/p>\n\n\n\n

Jag gick ned f\u00f6r trapporna och gick tills trappen avslutades med en brandd\u00f6rr. Jag \u00f6ppnande den. D\u00f6rren var tung, s\u00e5 jag fick anv\u00e4nda b\u00e5da h\u00e4nderna f\u00f6r att \u00f6ppna den, och den gnisslade en del n\u00e4r man \u00f6ppnade den. N\u00e4r man g\u00e5tt genom brandd\u00f6rren var det alldeles m\u00f6rkt trots att det var mitt p\u00e5 dagen. Jag tryckte in lysknappen och d\u00e5 s\u00e5g man kulverten som gick b\u00e5de till h\u00f6ger och till v\u00e4nster. Jag gick till v\u00e4nster en liten bit och p\u00e5 h\u00f6ger sida om g\u00e5ngen fanns en d\u00f6rr som det stod arkiv p\u00e5. Jag tog min nyckel och \u00f6ppnade d\u00f6rren och innanf\u00f6r flera d\u00f6rrar p\u00e5 varje sida. Jag gick fram till den andra d\u00f6rren p\u00e5 h\u00f6ger sida. P\u00e5 d\u00f6rren stod F\u00f6rr\u00e5d A:II. Det var v\u00e5rt ena f\u00f6rr\u00e5d. D\u00e4r fanns mest gamla papper. Sedan hade vi \u00e4ven tv\u00e5 f\u00f6rr\u00e5d till. F\u00f6rr\u00e5den A:III och A:IV I dessa f\u00f6rr\u00e5d fanns olika instrument och maskiner, samt en del gamla m\u00f6bler och en del tavlor med mera.<\/p>\n\n\n\n

Jag \u00f6ppnade d\u00f6rren. Luften k\u00e4ndes inst\u00e4ngd och jag hostade lite. N\u00e4r jag t\u00e4nde lyset kunde jag se dammet som fl\u00f6g upp i luften. F\u00f6rr\u00e5det bestod av en massa hyllor som man med hj\u00e4lp av en ratt kunde skjuta fram och tillbaka. L\u00e4ngst in stod det \u00e4ldsta materialet, s\u00e5 jag gick till de yttersta hyllorna och b\u00f6rjade titta. Troligtvis skulle det finnas en l\u00e5da i storlek mellan en st\u00f6rre skokartong och en banankartong. Jag tittade \u00f6ver hyllorna, p\u00e5 den yttersta fanns mest p\u00e4rmar av olika f\u00e4rger och storlekar. Jag drog efter ratten och fick fram n\u00e4sta par av hyllor. D\u00e4r n\u00e4stan nere p\u00e5 golvet stod n\u00e5gra l\u00e5dor. Jag gick fram och tittade. Den f\u00f6rsta inneh\u00f6ll gamla disketter. Den andra var budget och andra ekonomipapper fr\u00e5n 2003\u20132006. Men den tredje l\u00e5dan inneh\u00f6ll broschyrer, affischer och just dessa minnesb\u00f6cker jag s\u00f6kte efter. Jag tog upp en av dessa b\u00f6cker och st\u00e4ngde l\u00e5dan och st\u00e4llde tillbaka de tv\u00e5 andra l\u00e5dorna p\u00e5 sin plats.<\/p>\n\n\n\n

Jag sl\u00e4ckte lyset och l\u00e4mnade f\u00f6rr\u00e5det. Den d\u00f6rr som gick in till f\u00f6rr\u00e5dsl\u00e4ngan m\u00e5ste l\u00e5sas igen. Det r\u00e4ckte inte att man sl\u00e4ngde igen d\u00f6rren som det var i f\u00f6rr\u00e5dsd\u00f6rrarna innanf\u00f6r. Jag st\u00e4ngde d\u00f6rren och med ena handen gr\u00e4vde jag i fickan efter nyckeln och med andra handen h\u00f6ll jag i boken.  Jag tog fram nyckeln och l\u00e5ste, men n\u00e4r jag skulle stoppa tillbaka den i fickan ramlade den ner p\u00e5 golvet. Jag plockade upp den, men samtidigt drogs min blick mot n\u00e5got p\u00e5 golvet. Det var en del av en penna samt en pappersbit. Skr\u00e4p t\u00e4nkte jag f\u00f6rst, men s\u00e5 tittade jag p\u00e5 den biten av pennan. Jag k\u00e4nde igen den. Det var just den pennan Konrad alltid brukade ha. Han hade varit p\u00e5 en konferens i Paris och d\u00e4r fick de varsin penna som p\u00e5 skaftet hade en liten m\u00e5lning av Mona-Lisa. Bara en reklampenna, men jag vet att det var den penna han st\u00e4ndigt hade i sin br\u00f6stficka. Hade han haft den de senaste dagarna, eller hade den g\u00e5tt s\u00f6nder och hamnat h\u00e4r f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Jag hade ingen aning. Jag lyfte pappersbiten. Det stod n\u00e5gra ord, men det var inte svenska i alla fall, fast handstilen. Ja handstilen liknade Konrads. Jag sl\u00e4ppte lappen. T\u00e4nk om polisen beh\u00f6vde se detta och s\u00e5 hade jag kanske sabbat det genom att r\u00f6ra p\u00e5 den. Men biten av pennan hade jag inte r\u00f6rt.<\/p>\n\n\n\n

Jag skyndade mig i v\u00e4g och sprang upp p\u00e5 rummet. Jag sl\u00e4ngde mig p\u00e5 telefon och s\u00f6kte efter Kalle Jansson p\u00e5 polisen. <\/p>\n\n\n\n

\n\n\n\n

N\u00e4sta kapitel kan du l\u00e4sa h\u00e4r: L\u00e4nk till kapitlet<\/a><\/span><\/p>\n\n\n\n

Kommentera g\u00e4rna. Tyv\u00e4rr f\u00e5r du inget mail n\u00e4r n\u00e5gon skriver svar p\u00e5 din kommentar, utan du m\u00e5ste komma tillbaka sj\u00e4lv till bloggen och kolla<\/em> om<\/em> n\u00e5gon svarat p\u00e5 din kommentar.<\/em><\/p>\n\n\n\n


Vill du veta n\u00e4r n\u00e4sta blogginl\u00e4gg kommer<\/em><\/strong>.<\/em> Anm\u00e4l dig h\u00e4r!<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

L\u00e4s ber\u00e4ttelsen om Konrad. Jag l\u00e4gger ut nya kapitel tv\u00e5 till tre g\u00e5nger i veckan. H\u00e4r finns f\u00f6rra avsnittet om du missat det. F\u00f6rra avsnittet. Kapitel 5 Fredag 6 feb kl. 09:30 Lars Hammar satt p\u00e5 sitt rum och funderade. Idag hade rektor kallat alla dekaner f\u00f6r att prata om medicinska fakultetens framtid. Det handlade […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":1137,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[19,16],"tags":[],"class_list":["post-1093","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bok-aven-det-dolda","category-forfattande"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1093","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1093"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1093\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1181,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1093\/revisions\/1181"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1137"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1093"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1093"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1093"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}