{"id":1076,"date":"2021-12-15T10:08:16","date_gmt":"2021-12-15T09:08:16","guid":{"rendered":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/?p=1076"},"modified":"2021-12-18T10:08:39","modified_gmt":"2021-12-18T09:08:39","slug":"aven-det-dolda-ska-bli-synligt-borjan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/aven-det-dolda-ska-bli-synligt-borjan\/","title":{"rendered":"\u00c4ven det dolda ska bli synligt- B\u00f6rjan"},"content":{"rendered":"\n

H\u00e4r kommer f\u00f6rsta delen i mitt manus. Tv\u00e5 g\u00e5nger till tre g\u00e5nger i veckan kommer det nya avsnitt. Hoppas ni uppskattar det.<\/span><\/em><\/p>\n\n\n\n

\n\n\n\n
\n
\n

Trelleborg 1943<\/span><\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

T\u00e5get stannade i Trelleborg. Sergeant Olsson och L\u00f6jtnant Bergholm kom ut fr\u00e5n den r\u00f6da tegelbyggnaden som var centralstationen och kisade mot solen. Vagnen stannade med en suck och m\u00e4nnen traskade i v\u00e4g till f\u00f6rsta vagnen. I d\u00f6rr\u00f6ppningen stod en tysk officer. Han gjorde honn\u00f6r mot de svenska soldaterna och l\u00e4mnade sedan \u00f6ver tv\u00e5 papper till dem. L\u00f6jtnant Bergholm besvarade honn\u00f6ren medan Sergeant Olsson tveksamt lyfte handen men l\u00e4t den aldrig ber\u00f6ra pannan till honn\u00f6r mot tysken. Han h\u00f6ll sig bakom l\u00f6jtnanten och kn\u00f6t ena handen h\u00e5rt bakom ryggen. Inom sig svor han tyst \u00e5t tyskt\u00e5gen. Hur kunde Sverige ha g\u00e5tt med p\u00e5 detta. <\/p>\n\n\n\n

L\u00f6jtnant Bergholm tog papperen och gick in till stationsbyggnaden. Han gick tv\u00e5 trappor upp i den tornlikade delen av byggnaden, d\u00e4r milit\u00e4ren hade sina kontor. Han l\u00e4mnade dokumenten till kapten Sj\u00f6berg som snabbt \u00f6gnade igenom texten och sedan satte en st\u00e4mpel p\u00e5 det ena bladet och \u00e5terl\u00e4mnade det till Bergholm och det andra bladet gav han till sin sekreterare Olga.<\/p>\n\n\n\n

L\u00f6jtnant Bergholm gick tillbaka till t\u00e5get och l\u00e4mnade det st\u00e4mplade dokumentet till den tyske officeren och d\u00e4refter vinkade Sergeant Olsson \u00e5t lokf\u00f6raren som startade t\u00e5get och som k\u00f6rde vidare.<\/p>\n\n\n\n

Vid t\u00e5get hade tv\u00e5 unga pojkar arbetat med mattunnorna till t\u00e5get. De hade burit in dem till t\u00e5gets k\u00f6ksregion och sedan tagit ut tv\u00e5 tunnor av matrester, skr\u00e4p och annat avfall som de nu lastade p\u00e5 sin lilla vagn som de sedan drog i v\u00e4g med.<\/p>\n\n\n\n

Tunnorna s\u00e5g tunga ut. Sergeant Olsson s\u00e5g n\u00e4r pojkarna sl\u00e4pade ut dem. N\u00e4r de l\u00e4mnade sina fulla matkantiner till t\u00e5get verkade de inte lika tunga att flytta. Konstigt. Han kliade sig i huvudet. Sj\u00e4lv var han van att maten sl\u00f6sade man inte med. Men tyskarna m\u00e5ste vara riktigt bortsk\u00e4mda som fyllde s\u00e5 stora tunnor med s\u00e5 mycket avfall bara under f\u00e4rden fr\u00e5n Tyskland till Trelleborg. <\/p>\n\n\n\n

Sergeant Olsson v\u00e4nde sig bort fr\u00e5n pojkarna och gick in till stationen. Det skulle visst vara dans p\u00e5 folkparken ikv\u00e4ll. T\u00e4nk om han skulle v\u00e5ga att fr\u00e5ga Olga om hon ville f\u00f6lja med.<\/p>\n<\/div><\/div>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

\n\n\n\n

Kapitel 1<\/strong><\/p>\n\n\n\n

DEL 1<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Onsdag  4 feb  kl. 08:58<\/em><\/span><\/a><\/p>\n\n\n\n

De samlades i det ena sammantr\u00e4desrummet p\u00e5 v\u00e5ning 7. Union kallades det.  Vid sammantr\u00e4desbordet satt de fyra dekanerna tillsammans med budgetchefen och v\u00e4ntade.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r klockan var exakt 9.00 klev \u00c5ke Axelsson, rektor f\u00f6r Ume\u00e5 universitet in med milit\u00e4risk g\u00e5ng och som alltid kom han i exakt r\u00e4tt tid och la ner sin v\u00e4lsorterade dokumenth\u00f6g p\u00e5 sammantr\u00e4desbordet Efter honom slank akademisekreteraren in st\u00e4ngde d\u00f6rren tyst. D\u00f6rren \u00f6ppnades n\u00e4stan p\u00e5 en g\u00e5ng igen. <\/p>\n\n\n\n

\u201dHej allihopa, vilken underbar dag. Sn\u00f6n gnistrar som en stj\u00e4rnhimmel p\u00e5 jorden.\u201d Kom det fr\u00e5n universitetsdirekt\u00f6ren som svepte in som en f\u00e4rgglad sommar\u00e4ng, med sina r\u00f6da linnebyxor och sin blommiga jacka och det stora lila halsbandet som klingade likt klockor n\u00e4r hon gick. Hon tittade p\u00e5 rektor och sa:<\/p>\n\n\n\n

 \u201dUrs\u00e4kta att jag \u00e4r sen\u201d och satte sig snabbt ner p\u00e5 en ledig plats.<\/p>\n\n\n\n

Rektor \u00c5ke Axelsson tittade sig omkring.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVar \u00e4r Konrad? Har han h\u00f6rt av sig?\u201d Rektor v\u00e4nde sig mot Ulla Nilsson, budgetchefen. <\/p>\n\n\n\n

\u201dNej, jag har inte h\u00f6rt ett ord fr\u00e5n honom. Han \u00e4r nog bara f\u00f6rsenad,\u201d svarade hon.<\/p>\n\n\n\n

\u201dRing efter honom\u201d, fortsatte rektor med en hetsig ton mot Ulla Nilsson, \u201dse till att han kommer snarast, vi har viktiga \u00e4renden att behandla och han m\u00e5ste vara med.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Ulla tog sin mobiltelefon och gick ut ur sammantr\u00e4desrummet. Hon fick ofta g\u00f6ra s\u00e5dana uppdrag. Ibland funderade hon p\u00e5 om det berodde p\u00e5 att hon var kvinna, eller att hon hade s\u00e5 sv\u00e5rt att s\u00e4ga ifr\u00e5n. Hon skakade p\u00e5 huvudet, vad hade det egentligen f\u00f6r betydelse. Hon visste att hon var uppskattad f\u00f6r sitt jobb och gjorde ett bra jobb, men ibland hade hon h\u00f6rt att hon var f\u00f6r sn\u00e4ll. Men sn\u00e4ll var v\u00e4l inget sk\u00e4llsord, \u00e4nd\u00e5 k\u00e4ndes det som en kritik. Men det var dags att ringa, f\u00f6rst ringde hon Konrad Bj\u00f6rks eget nummer, b\u00e5de mobil och arbetstelefon. Men inget svar. Hon gick d\u00e5 ned till sitt kontor p\u00e5 sj\u00e4tte v\u00e5ningen och s\u00f6kte r\u00e4tt p\u00e5 numret till prefekten p\u00e5 institutionen f\u00f6r odontologi, Lars Hammar. <\/p>\n\n\n\n

\u201dHej Lars, det \u00e4r Ulla Nilsson. Vi har dekanm\u00f6te och Konrad har inte dykt upp. Vet du var han \u00e4r?\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dHej, Ulla. N\u00e4 jag har igen aning. Men jag kan unders\u00f6ka, jag ringer upp om fem minuter.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Sn\u00f6n knarrade under skorna. Anna drog upp halsduken \u00f6ver n\u00e4san f\u00f6r att skydda sig mot k\u00f6lden. N\u00e4r hon sneddade \u00f6ver universitetsomr\u00e5det s\u00e5g hon inga cyklar. De f\u00e5 m\u00e4nniskor hon m\u00f6tte kom g\u00e5ende med tjocka jackor, t\u00e4ckbyxor och vinterk\u00e4ngor. M\u00f6ssorna var l\u00e5ngt neddragna \u00f6ver huvudet och m\u00e5nga hade precis som hon dragit halsduken \u00f6ver n\u00e4san. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r hon klev in i tandl\u00e4karh\u00f6gskolans ing\u00e5ng stampade hon av sn\u00f6n fr\u00e5n skorna och tog av m\u00f6ssan och halsduken. Hon skakade p\u00e5 huvudet och drog handen genom h\u00e5ret och gick sen de tv\u00e5 v\u00e5ningarna upp till sin avdelning. Hennes rum l\u00e5g i mitten av en korridor med kopieringsrummet till h\u00f6ger och Professor Konrad Bj\u00f6rks rum till v\u00e4nster. Fikarummet l\u00e5g mittemot kopieringsrummet och d\u00e4r kunde hon se n\u00e5gon ta sin f\u00f6rsta kopp kaffe.<\/p>\n\n\n\n

Hon h\u00e4ngde av sig sin jacka p\u00e5 galgen och tog av sig sina t\u00e4ckbyxor och h\u00e4ngde in dem i garderoben. Hon s\u00e5g n\u00e5gra blad som ramlat fr\u00e5n blomman och plockade upp dessa och lade i papperskorgen och str\u00f6k samtidigt fingrarna \u00f6ver f\u00f6nsterkarmen, men inget damm fastnade p\u00e5 handen. P\u00e5 det tomma skrivbordet stod en dator, som hon startade. Samtidigt ringde hennes telefon.<\/p>\n\n\n\n

\u201dTandl\u00e4karh\u00f6gskolan, Anna Mosshed\u201d, svarade hon.<\/p>\n\n\n\n

\u201dEtt \u00f6gonblick bara, jag ska se efter.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Hon tog med en nyckel och gick in i Professor Bj\u00f6rks rum. Rummet var fyllt av papper och postitlappar. Varje g\u00e5ng hon kom dit fick hon hejda sig fr\u00e5n att l\u00e4gga papperen i raka h\u00f6gar. Men trots h\u00f6garna hittade hon snabbt hans kalender under en bunt papper. Hon bl\u00e4ddrade i den och l\u00e4ste hans anteckningar. Hon var just p\u00e5 v\u00e4g ut ur rummet n\u00e4r hon s\u00e5g att mobiltelefonen stack fram under h\u00f6garna p\u00e5 andra sidan skrivbordet. Hon plockade fram den.<\/p>\n\n\n\n

Hon gick tillbaka till sitt rum och lyfte p\u00e5 luren.<\/p>\n\n\n\n

\u201dHan \u00e4r inte h\u00e4r, men i hans kalender st\u00e5r det inringat ett m\u00f6te nu klockan 9, med kommentaren \u201dViktigt!\u201d vid sidan om. Dessutom s\u00e5 hittade jag hans mobil p\u00e5 skrivbordet och han har 25 missade samtal i den. Det \u00e4r n\u00e5t som inte st\u00e4mmer. Han g\u00e5r aldrig ett steg utan sin mobiltelefon\u201d<\/p>\n\n\n\n

\u201dKonstigt\u201d, sa Lars, \u201djag ska nog f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 tag i Katarina. Han kanske \u00e4r sjuk.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Katarina var professor Bj\u00f6rks fru och jobbade som utredare \u00e5t Skolverket sedan ett \u00e5r. <\/p>\n\n\n\n

Lars ringde till Katarina och hon blev mycket konfunderad.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag pratade med honom p\u00e5 m\u00e5ndag vid halv \u00e5tta p\u00e5 kv\u00e4llen. D\u00e5 skulle han l\u00e4mna arbetet och tr\u00e4ffa n\u00e5gra kollegor sa han. Jag \u00e4r i Stockholm p\u00e5 jobbet och ska komma hem ikv\u00e4ll. S\u00e5 jag vet inte hur sent det blev. Ig\u00e5r var jag upptagen hela dagen, s\u00e5 d\u00e5 v\u00e4ntade jag mig inget samtal.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Lars ringde upp Ulla, igen. <\/p>\n\n\n\n

\u201dTyv\u00e4rr jag vet inte var han \u00e4r. Han har inte varit p\u00e5 jobbet sen m\u00e5ndagskv\u00e4ll.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Ulla Nilsson gick tillbaka till dekanm\u00f6tet. Rektor skulle inte bli glad. Det var ett viktigt m\u00f6te, ett viktigt beslut som m\u00e5ste tas. Men utan alla dekaner var det sv\u00e5rt att fatta n\u00e5gra beslut.<\/p>\n\n\n\n

Hon \u00f6ppnade d\u00f6rren f\u00f6rsiktigt till sammantr\u00e4desrummet. Universitetsdirekt\u00f6ren f\u00f6redrog sitt \u00e4rende om en f\u00f6r\u00e4ndringspilot med armarna viftande som v\u00e4derkvarnar vilket gjorde att det l\u00e4t som en klockringning fr\u00e5n hennes halsband.  Alla l\u00e5tsades vara helt uppslukade av hennes f\u00f6redrag, men Ulla kunde se hur en del passade p\u00e5 att besvara mail under tiden. N\u00e4r hon kom in kastade de f\u00f6rstulna blickar p\u00e5 henne.<\/p>\n\n\n\n

Rektor vinkade \u00e5t henne och hon gick fram till honom. Han s\u00e5g fr\u00e5gande p\u00e5 henne.<\/p>\n\n\n\n

\u201dIngen vet var han \u00e4r, ingen har sett honom sen i m\u00e5ndagskv\u00e4ll. Som uppslukad av jorden\u201d, viskade Ulla.<\/p>\n\n\n\n

Rektor rynkade p\u00e5 pannan.<\/p>\n\n\n\n

Universitetsdirekt\u00f6ren avslutade sin f\u00f6redragning och satte sig ned. Allas blickar drogs till Ulla och sedan p\u00e5 rektor som b\u00f6rjade tala.<\/p>\n\n\n\n

\u201dSom ni vet \u00e4r detta ett viktigt beslut f\u00f6r hela v\u00e5rt universitet och d\u00e4rf\u00f6r vill jag inte g\u00e5 till Universitetsstyrelsen utan att ha er i Dekangruppen bakom mig, men\u2026\u201d<\/p>\n\n\n\n

Han drog p\u00e5 orden, s\u00e5g fundersam ut.<\/p>\n\n\n\n

\u201dD\u00e5 vi inte f\u00e5r tag i Konrad Bj\u00f6rk \u00e4r det sv\u00e5rt att fatta n\u00e5gra beslut, d\u00e5 medicinska fakulteten \u00e4r den fakultet som detta p\u00e5verkar mest. S\u00e5 vi m\u00e5ste skjuta p\u00e5 detta beslutsm\u00f6te.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Han plockade fram kalendern. <\/p>\n\n\n\n

\u201dP\u00e5 fredag \u00e4r absolut sista tidpunkten och f\u00e5r vi inte tag i Konrad Bj\u00f6rk innan dess, f\u00e5r de skicka sin prodekan. Fredag kl 10.00 i detta sammantr\u00e4desrum.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Rektor reste sig och visade p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att m\u00f6tet var slut och inga diskussioner om tiden f\u00f6r m\u00f6tet fick f\u00f6rekomma.<\/p>\n\n\n\n

Anna-Karin Fredriksson, dekan f\u00f6r humanistiska fakulteten, r\u00e4ckte upp armen f\u00f6r att f\u00e5 ordet. Rektorn tittade ned och reste sig. <\/p>\n\n\n\n

\u201dMen\u201d kom det fr\u00e5n Anna-Karin \u201dP\u00e5 fredag ska jag ..\u201d<\/p>\n\n\n\n

L\u00e4ngre hann hon inte innan rektorn var ute ur rummet. De andra dekanerna s\u00e5g bekymrade ut. Att s\u00e4tta in ett m\u00f6te med s\u00e5 kort varsel var aldrig bra. De var f\u00f6r det mesta fullt uppbokade flera veckor i str\u00e4ck. M\u00e5nga g\u00e5nger var de ute p\u00e5 resor i hela v\u00e4rlden. Dessutom funderade de alla var Konrad Bj\u00f6rk fanns. Visst var beslutet viktigt, men den som mest kunde bli \u201ddrabbad\u201d av beslutet var ju \u00e4nd\u00e5 medicinska fakulteten.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r rektor g\u00e5tt satt alla dekaner kvar med sina mobiler och kollade kalendrarna och skickade mail f\u00f6r att st\u00e4lla in andra m\u00f6ten.<\/p>\n\n\n\n

\n\n\n\n

N\u00e4sta kapitel kan ni hitta h\u00e4r: N\u00e4sta kapitel<\/a><\/span><\/p>\n\n\n\n

Kommentera g\u00e4rna. Tyv\u00e4rr f\u00e5r du inget mail n\u00e4r n\u00e5gon skriver svar p\u00e5 din kommentar, utan du m\u00e5ste komma tillbaka sj\u00e4lv till bloggen och kolla<\/em> om<\/em> n\u00e5gon svarat p\u00e5 din kommentar.<\/em><\/p>\n\n\n\n


Vill du veta n\u00e4r n\u00e4sta blogginl\u00e4gg kommer<\/em><\/strong>.<\/em> Anm\u00e4l dig h\u00e4r!<\/a><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

H\u00e4r kommer f\u00f6rsta delen i mitt manus. Tv\u00e5 g\u00e5nger till tre g\u00e5nger i veckan kommer det nya avsnitt. Hoppas ni uppskattar det. Trelleborg 1943 T\u00e5get stannade i Trelleborg. Sergeant Olsson och L\u00f6jtnant Bergholm kom ut fr\u00e5n den r\u00f6da tegelbyggnaden som var centralstationen och kisade mot solen. Vagnen stannade med en suck och m\u00e4nnen traskade i […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":1114,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[19,16],"tags":[],"class_list":["post-1076","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bok-aven-det-dolda","category-forfattande"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1076","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1076"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1076\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1128,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1076\/revisions\/1128"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1114"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1076"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1076"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1076"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}