Det \u00e4r titeln p\u00e5 mitt andra manus som jag f\u00e5tt nej p\u00e5 tidigare. Jag ska f\u00f6rs\u00f6ka redigera det igen. F\u00f6r jag tycker att det \u00e4r en stark ber\u00e4ttelse, men jag beh\u00f6ver tydligen f\u00f6rb\u00e4ttra den. Jag upplever att jag f\u00f6r varje nytt manus, f\u00f6r varje lekt\u00f6r jag fr\u00e5gar, l\u00e4r mig n\u00e5got nytt. En dag kanske ett bokf\u00f6rlag blir intresserad.<\/p>\n\n\n\n
Men ni ska \u00e4nd\u00e5 f\u00e5 n\u00e5gra utdrag fr\u00e5n manus. Det handlar om Agneta som lever i nutid och Josefina som lever i b\u00f6rjan av 1800-talet. Men de bor i samma hus och d\u00e4r finns n\u00e5got som sammanl\u00e4nkar d\u00e5tiden med nutiden. <\/p>\n\n\n\n
H\u00e4r kommer n\u00e5gra utdrag:<\/p>\n\n\n\n
\u201d N\u00e4r hon \u00f6ppnade sina \u00f6gon var dr\u00f6mmen d\u00e4r, dr\u00f6mmen fr\u00e5n barndomen. En vildvuxen \u00e4ng som str\u00e4ckte sig nedf\u00f6r en kulle mot vattnet d\u00e4r ett svanpar simmade f\u00f6rbi. Solen glittrade i vattnet och en bj\u00f6rk l\u00e4t sina grenar vaja i hennes synf\u00e4lt. D\u00e4r var den. Hon hade dr\u00f6mt om h\u00f6ns, f\u00e5r och en vacker rosentr\u00e4dg\u00e5rd. En plats d\u00e4r hon kunde f\u00e5 energi och f\u00e5 vara kreativ. Hon skulle st\u00e4lla upp sitt staffli och l\u00e5ta kreativiteten fl\u00f6da fram. <\/p>\n\n\n\n
\u201dAgneta kom d\u00e5, vi v\u00e4ntar p\u00e5 dig.\u201d, ropade Lasse.<\/p>\n\n\n\n
Hon v\u00e4nde blicken och dr\u00f6mmen f\u00f6ll i kras. Ett gammalt fult och ruffigt tv\u00e5v\u00e5ningshus visade sig f\u00f6r hennes \u00f6gon. F\u00e4rgen var n\u00e4stan helt borta, f\u00f6nstrens vita karmar var fl\u00e4ckiga och man kunde se hur f\u00e4rgen hade flagnat av. Vid ing\u00e5ngen fanns en veranda med ett ruttet staket som endast hade n\u00e5gra f\u00e5 staketpinnar kvar p\u00e5 r\u00e4tt plats. Vilken f\u00e4rg den haft fr\u00e5n b\u00f6rjan gick inte att se, d\u00e5 allt var gr\u00e5tt. Detta var inte dr\u00f6mmen, nej det liknade mer en mardr\u00f6m.\u201d<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
\u201d En dag n\u00e4r Gustaf var borta kom Far dit. Han undrade om inte Josefina kunde hj\u00e4lpa till under sl\u00e5ttertiden, d\u00e5 kunde Mor sk\u00f6ta Linus under dagen. Mor hade f\u00e5tt problem med ett kn\u00e4 och hade sv\u00e5rt att g\u00e5, men att sk\u00f6ta ett barn var ett perfekt arbete f\u00f6r henne.<\/p>\n\n\n\n
Josefina sa ja p\u00e5 en g\u00e5ng, det k\u00e4ndes s\u00e5 roligt. Hon som hade l\u00e4ngtat efter att f\u00e5 tr\u00e4ffa andra m\u00e4nniskor och f\u00e5 slita och jobba utomhus.<\/p>\n\n\n\n
Dagen kom och hon gick till sl\u00e5tterarbetet. Gustaf var som vanligt i Edefors, vilket gjorde att hon kunde g\u00e5 i v\u00e4g i lugn och ro. Hon l\u00e4mnade Linus till mor och s\u00e5g vad lycklig Mor var att f\u00e5 ta hand om sitt barnbarn. Sj\u00e4lv gick hon ut och st\u00e4llde sig bland kvinnorna med r\u00e4fsor i h\u00f6gsta hugg och b\u00f6rjade slita. Det var ett tungt jobb. Svetten rann efter kroppen, men Josefina bara nj\u00f6t.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Jag ber\u00e4ttar mer om denna bok en annan g\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Kommentera g\u00e4rna. Tyv\u00e4rr f\u00e5r du inget mail n\u00e4r n\u00e5gon skriver svar p\u00e5 din kommentar, utan du m\u00e5ste komma tillbaka sj\u00e4lv till bloggen och kolla<\/em> om<\/em> n\u00e5gon svarat p\u00e5 din kommentar.<\/em><\/p>\n\n\n\n