Yrv\u00e4dret Ylva kom in till kaffesamlingen efter b\u00f6nen. Ylva var fyllda 75 \u00e5r, men hade en outsinlig energi och hade alltid nya id\u00e9er om vad de skulle g\u00f6ra.
”Jag har en id\u00e9”, sa hon.<\/p>\n\n\n\n
Pension\u00e4rsgruppen hukade sig. Det var inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen och man visste aldrig vad som kunde komma.
”Jag tycker att vi ska genomf\u00f6ra en julvandring f\u00f6r skolbarnen i \u00e5r”, fortsatte hon.<\/p>\n\n\n\n
”L\u00e5ter trevligt”, sa Greta, som gillade drama och alltid var med n\u00e4r det var n\u00e5got s\u00e5nt. Greta var en av de yngre pension\u00e4rerna med sina 72 \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n
”Ja, fast jag t\u00e4nkte att vi inte skulle vara i kyrkan, utan i stadsparken”, fortsatte Ylva.<\/p>\n\n\n\n
”VA”, sa alla pension\u00e4rerna i en mun.<\/p>\n\n\n\n
Hilma sa det f\u00f6r hon h\u00f6rde d\u00e5ligt, men alla andra f\u00f6r de t\u00e4nkte, vad har hon nu hittat p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n
Ylva v\u00e4nde sig mot Hilma. Hilma hade nyss fyllt 85 \u00e5r, men f\u00f6rutom h\u00f6rseln var hon en pigg och alert pension\u00e4r.
”VI SKULLE HA EN JULVANDRING I STADSPARKEN”, sa hon s\u00e5 h\u00f6gt s\u00e5 Hilma skulle h\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n
Sen v\u00e4nde sig Ylva till alla andra ocks\u00e5.
”Jag t\u00e4nkte att vi kunde be kommunen hj\u00e4lpa oss att f\u00e5 dit ett stall”, fortsatte hon, ”och n\u00e4r vi \u00e4r i stadsparken kan vi ju bjuda in alla skolor i stan inte bara \u201dv\u00e5r\u201d skola.”<\/p>\n\n\n\n
”Men n\u00e4r t\u00e4nkte du vi skulle ha julvandringen”, fr\u00e5gade Rut, som var en f\u00f6rst\u00e5ndig kvinna p\u00e5 80 \u00e5r med b\u00e5da f\u00f6tterna p\u00e5 jorden.<\/p>\n\n\n\n
”Jag t\u00e4nkte andra och tredje veckan i december”, svarade Ylva, ”s\u00e5 har vi gjort bort f\u00f6rsta advent och blir klar ett bra tag f\u00f6re julafton.”<\/p>\n\n\n\n
”Men”, sa Rut, ”det \u00e4r ju s\u00e5 kallt d\u00e5. I december \u00e4r det ju ofta -20 o<\/sup>C, vi bor ju l\u00e5ngt i norr, har du gl\u00f6mt det?”<\/p>\n\n\n\n Erik satt tyst och t\u00e4nkte. Om hon ska koppla in kommunen \u00e4r det lugnt. De st\u00e4ller inte upp p\u00e5 n\u00e5got s\u00e5nt, s\u00e5 det \u00e4r lugnt. Jag ska inte s\u00e4ga n\u00e5t, s\u00e5 blir jag nog inte inblandad. Erik hade erfarenhet av Ylvas p\u00e5hitt, han visste att det alltid innebar jobb f\u00f6r honom. Hans styrka var inte drama utan att snickra och det verkade alltid beh\u00f6vas n\u00e4r Ylva var med. Erik hade dock k\u00e4nt att sen han fyllde 78 \u00e5r hade krafterna b\u00f6rjat svika.<\/p>\n\n\n\n ”Va, sa alla igen.<\/p>\n\n\n\n Hilma h\u00f6rde vad hon sa, men trodde inte sina \u00f6ron. De andra sa va av chock.<\/p>\n\n\n\n ”F\u00e5ren”? sa Rut fr\u00e5gande.<\/p>\n\n\n\n ”Ja, ni minns v\u00e4l han som hade vallhundar p\u00e5 sommarm\u00e4ssan, de hundarna som var s\u00e5 duktiga att valla hans f\u00e5r. Jag pratade med honom. Han st\u00e4ller s\u00e4kert upp”, sa Ylva, utan att m\u00e4rka den chock och f\u00f6rvirring som drabbat resten av gruppen.<\/p>\n\n\n\n ”Men vem ska spela i julvandringen”, fr\u00e5gade Greta.<\/p>\n\n\n\n ”Vi”, svarade Ylva glatt, ”sen kan jag ju fr\u00e5ga om det finns n\u00e5n i de andra kyrkorna som vill vara med.”<\/p>\n\n\n\n De drack upp sitt kaffe i ovanlig tystnad. Ylva satt och funderade n\u00e4sta steg och alla de andra satt och funderade hur de skulle f\u00f6rhindra detta.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r Ylva var inga problem o\u00f6verstigliga. Hon skuttade hem full av tillf\u00f6rsikt. Ingen i gruppen hade ju sagt nej, s\u00e5 det m\u00e5ste ju betyda att alla tyckte att det var en j\u00e4ttebra id\u00e9.<\/p>\n\n\n\n Hon skrev en lista \u00f6ver vad hon skulle g\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n S\u00e5 fort klockan var sex ringde hon till kass\u00f6ren. Hon jobbade p\u00e5 dagarna och brukade komma hem vid den tiden. <\/p>\n\n\n\n Ylva ber\u00e4ttade vad hon hittat p\u00e5 och bad henne skriva en ans\u00f6kan.<\/p>\n\n\n\n ”Jag kommer och h\u00e4mtar den ikv\u00e4ll”, sa hon.<\/p>\n\n\n\n Kass\u00f6ren suckade, men visste att det var inte n\u00e5gon id\u00e9 att protestera. Hade Ylva f\u00e5tt n\u00e5got f\u00f6r sig, var det bara att g\u00f6ra som hon sa. <\/p>\n\n\n\n Kass\u00f6ren satte sig direkt f\u00f6r att skriva en ans\u00f6kan. Som tur var hade hon gjort det f\u00f6rut, s\u00e5 det var bara att anv\u00e4nda den gamla som mall. En halvtimme efter samtalet till kass\u00f6ren stod Ylva utanf\u00f6r d\u00f6rren. D\u00e5 hade faktiskt kass\u00f6ren redan skrivit ans\u00f6kan och kunde direkt ge den till Ylva.<\/p>\n\n\n\n Yrv\u00e4dret Ylva m\u00e5ste nu v\u00e4nta till n\u00e4sta dag innan hon kunde g\u00e5 till kommunen. Men att v\u00e4nta var inte hennes starka sida, s\u00e5 hon best\u00e4mde sig att ringa till f\u00e5r\u00e4garen.<\/p>\n\n\n\n F\u00e5r\u00e4garen hette Bert Andersson och bodde i en by som l\u00e5g ungef\u00e4r 2 mil utanf\u00f6r stan. han hade medverkat med sina hundar och sina f\u00e5r p\u00e5 en marknad i staden under sommaren. Ylva hade tillsammans med n\u00e5gra f\u00f6rsamlingssystrar varit d\u00e4r och tittat och ber\u00f6mt honom f\u00f6r hans fina djur.<\/p>\n\n\n\n Bert svarade i telefon.<\/p>\n\n\n\n ”Va sa du”? var n\u00e4stan det f\u00f6rsta han sa n\u00e4r hon presenterade sitt \u00e4rende. <\/p>\n\n\n\n H\u00f6r alla i denna stad d\u00e5ligt t\u00e4nkte Ylva, eller har jag b\u00f6rjat tala otydligt. B\u00e4st jag f\u00f6rs\u00f6ker tala lite tydligare d\u00e5.<\/p>\n\n\n\n ”VI T\u00c4NKTE HA EN JUUULVANDRING I STADSPARKEN I DECEMBER”, b\u00f6rjade Ylva igen, men denna g\u00e5ng h\u00f6gt och l\u00e5ngsamt, s\u00e5 han verkligen skulle h\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n Oh hj\u00e4lp t\u00e4nkte Bert, hon t\u00e4nker dra allt igen. Han avbr\u00f6t henne.<\/p>\n\n\n\n ”P\u00e5 vilket s\u00e4tt vill ni att jag ska hj\u00e4lpa”, fr\u00e5gade han.<\/p>\n\n\n\n ”Ja, vi t\u00e4nkte f\u00e5 l\u00e5na f\u00e5ren och ha dem i stadsparken”, f\u00f6rklarade Ylva.<\/p>\n\n\n\n ”Va sa du”, sa han.<\/p>\n\n\n\n ”VI T\u00c4NKTE F\u00c5 L\u00c5NA F\u00c5REN”, b\u00f6rjade Ylva l\u00e5ngsamt och h\u00f6gt, nog var det v\u00e4l m\u00e4rkv\u00e4rdigt vad d\u00e5ligt folk h\u00f6rde, t\u00e4nkte hon.<\/p>\n\n\n\n Bert avbr\u00f6t henne.<\/p>\n\n\n\n ”Hur d\u00e5 l\u00e5na f\u00e5ren. Ska ni k\u00f6ra dit dom varje dag och k\u00f6ra hem dem varje dag eller p\u00e5 vilket s\u00e4tt”, undrade han.<\/p>\n\n\n\n ”Ja, just det, vi t\u00e4nkte f\u00e5 h\u00f6ra om vi fick l\u00e5na bilen du hade att k\u00f6ra dem med och k\u00f6ra dem fram och tillbaka varje dag”, svarade Ylva. ”Det g\u00e5r v\u00e4l bra.”<\/p>\n\n\n\n ”Tja”, svarade Bert, det var ju en lite ovanlig beg\u00e4ran, men varf\u00f6r inte. ”Men tror ni inte det blir kallt att k\u00f6ra teater i stadsparken i december”, fortsatte han.<\/p>\n\n\n\n ”Ja, det kan det”, svarade Ylva. ”Men vi ska s\u00e4tta en k\u00f6ldgr\u00e4ns p\u00e5 -10 grader.”<\/p>\n\n\n\n Jaha, t\u00e4nkte Bert. Det \u00e4r ovanligt att det \u00e4r varmare \u00e4n -10 grader i december, s\u00e5 det \u00e4r nog helt riskfritt att lova n\u00e5t s\u00e5dant.<\/p>\n\n\n\n Bert och Ylva best\u00e4mde att de skulle tr\u00e4ffas i november och g\u00e5 igenom detaljerna.<\/p>\n\n\n\n Denna kv\u00e4ll somnade Ylva n\u00f6jd och trygg. Det gick ju som p\u00e5 r\u00e4ls. Nu var det bara kommunen kvar. Det skulle hon fixa imorgon.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 kommunens parkf\u00f6rvaltning hade Kalle och Bert tr\u00e5kigt. Sommaren var \u00f6ver och vintern hade \u00e4nnu inte kommit. Men de var redan klara med h\u00f6stens arbete och f\u00f6rs\u00f6kte mest se ut som de hade fullt upp att g\u00f6ra, s\u00e5 ingen skulle komma p\u00e5 att de kunde utnyttja deras kompetens till n\u00e5got tr\u00e5kigt jobb.<\/p>\n\n\n\n Just d\u00e5 ringde Ylva.<\/p>\n\n\n\n Det var Kalle som svarade. Han lyssnade p\u00e5 hennes f\u00f6rklaring och t\u00e4nkte f\u00f6r sig sj\u00e4lv, att det var den mest tokiga id\u00e9 han h\u00f6rt. Samtidigt t\u00e4nkte han att detta kanske var r\u00e4ddningen. Det h\u00e4r kunde vara kul att pyssla med som omv\u00e4xling.<\/p>\n\n\n\n Han best\u00e4mde med Ylva att de skulle tr\u00e4ffas i stadsparken p\u00e5 torsdagen och fundera hur det kunde se ut.<\/p>\n\n\n\n Denna g\u00e5ng var det Ylva som blev tyst. Att allt skulle g\u00e5 att genomf\u00f6ra trodde hon, men att kommunen direkt skulle st\u00e4lla upp och dessutom bli ivrig att komma ig\u00e5ng hade hon inte r\u00e4knat med. <\/p>\n\n\n\n Ylva tog sin ans\u00f6kan om bidrag till projektet i handv\u00e4skan och gick ut. Hon var s\u00e5 i egna tankar att hon gick rakt in i fastighets\u00e4garen.<\/p>\n\n\n\n ”God morgon Ylva”, sa han, ”du verkar tankfull, \u00e4r allt bra.”<\/p>\n\n\n\n ”God morgon sj\u00e4lv”, svarade hon. ”Allt \u00e4r j\u00e4ttebra, men ibland blir man f\u00f6rv\u00e5nad s\u00e5 enkelt saker l\u00f6ser sig.”<\/p>\n\n\n\n Sen ber\u00e4ttade hon f\u00f6r honom om Julvandringen i stadsparken och allt som g\u00e5tt s\u00e5 bra. <\/p>\n\n\n\n ”Nu m\u00e5ste jag bara f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 in n\u00e5gra pengar till projektet, s\u00e5 jag kan betala alla som st\u00e4ller upp och all rekvisita”, fortsatte hon.<\/p>\n\n\n\n ”Vilken id\u00e9”, utbrast fastighets\u00e4garen, ”det vill jag vara med och st\u00f6dja.”<\/p>\n\n\n\n ”L\u00e5ter ju trevligt”, sa Ylva och t\u00e4nkte p\u00e5 de billiga julklappar de som hyresg\u00e4ster fick varje \u00e5r, inte var han k\u00e4nd f\u00f6r att vara givmild direkt.<\/p>\n\n\n\n Fastighets\u00e4garen tog upp pl\u00e5nboken och checkh\u00e4ftet och skrev n\u00e5got p\u00e5 det, sedan r\u00e4ckte han det till Ylva.<\/p>\n\n\n\n ”Lycka till, hoppas det g\u00e5r bra”, sa han samtidigt som han gick iv\u00e4g.<\/p>\n\n\n\n ”Tack s\u00e5 mycket”, sa Ylva och sneglade sedan p\u00e5 checken.<\/p>\n\n\n\n ”Va”, sa hon f\u00f6r sig sj\u00e4lv, ”femtusen kronor, nu tror jag verkligen att Gud kan g\u00f6ra under.”<\/p>\n\n\n\n Hon fortsatte till kommunen f\u00f6r att l\u00e4mna ans\u00f6kan om bidrag. Hon n\u00e4stan skuttade fram.<\/p>\n\n\n\n Tiden gick fort. December n\u00e4rmade sig med stormsteg. Pension\u00e4rsgruppen hade till sist motvilligt b\u00f6rja \u00f6va dramat. Det gick riktigt bra och efter ett tag tyckte de att det var riktigt trevligt, men de gruvade sig f\u00f6r att g\u00f6ra detta utomhus.<\/p>\n\n\n\n Skolorna hade f\u00e5tt inbjudan och \u00e4ven d\u00e4r blev gruppen f\u00f6rv\u00e5nade. Det var \u00f6ver 500 barn fr\u00e5n sju olika skolor som hade anm\u00e4lt sig. Det skulle bli l\u00e5nga och kalla dagar. Ylva hade sytt dr\u00e4kter av gamla lakan och gardiner f\u00f6r herdar, vise m\u00e4n och Maria och Josef.<\/p>\n\n\n\n Erik skulle vara herde och det blev dessutom han som fick snickra ihop en f\u00e5rhage och skulle h\u00e4mta och l\u00e4mna f\u00e5ren varje dag.<\/p>\n\n\n\n Greta som var s\u00e5 ung, med sina 72 \u00e5r fick vara Maria.<\/p>\n\n\n\n Den f\u00f6rsta advent samlades hela f\u00f6rsamlingen till en adventsGudstj\u00e4nst. Ljusen lyste s\u00e5 vackert i kyrkan och de sj\u00f6ng tillsammans alla de v\u00e4lk\u00e4nda advents\u00e5ngerna. Alla k\u00e4nde sig glada och n\u00f6jda. Speciellt pension\u00e4rsgruppen s\u00e5g v\u00e4ldigt n\u00f6jd ut, utom Ylva. Ute gnistrade sn\u00f6n och temperaturen var \u2013 27 grader och n\u00e4sta dag skulle julvandringen b\u00f6rja om bara temperaturen sj\u00f6nk vill s\u00e4ga.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 m\u00e5ndag skulle vandringen b\u00f6rja. F\u00f6rsta gruppen skulle komma kl 10.00 och pension\u00e4rsgruppen skulle samlas kl 09.00 i n\u00e4rmaste skolan, d\u00e4r de f\u00e5tt l\u00f6fte att byta om och ha som v\u00e4rmestuga.<\/p>\n\n\n\n Klockan var 06.00 n\u00e4r Ylva tittade ut p\u00e5 v\u00e4dret. Det singlade ner n\u00e5gra f\u00e5 sn\u00f6flingor och p\u00e5 termometern kunde hon l\u00e4sa -11 grader. <\/p>\n\n\n\n Hon hoppade upp, glad och optimistisk. Klockan kvart i nio var hon hos Hilma, som hon lovat skjutsa till skolan och stadsparken. Hilma gick lite d\u00e5ligt och det var sv\u00e5rt med rullatorn i sn\u00f6n. S\u00e5 Hilma skulle spela \u00e4ngeln hos Maria och Josef, f\u00f6r d\u00e5 fick hon st\u00e5 stilla.<\/p>\n\n\n\n Klockan kvart \u00f6ver nio hade alla i gruppen kommit till skolan. Ylva ledde dem alla i b\u00f6n och s\u00e5ng innan de bytte om och gick ut f\u00f6r att m\u00f6ta den f\u00f6rsta gruppen.<\/p>\n\n\n\n I en inh\u00e4gnad stod f\u00e5ren och br\u00e4kte. Skolklassen kom och fick vandra runt stadsparken med guiden Ylva. De var tysta och f\u00f6rundrade och inte ens de levande f\u00e5ren fick dem att gl\u00f6mma bort att lyssna p\u00e5 ber\u00e4ttelsen om Jesusbarnet.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 fredag eftermiddag en vecka senare hade gruppen haft 24 f\u00f6rest\u00e4llningar och tr\u00e4ffat 504 barn och vuxna och inte en dag hade temperaturen sjunkit under -10 grader.<\/p>\n\n\n\n Efter sista f\u00f6rest\u00e4llningen kom kass\u00f6ren fram till Ylva och gav henne ett kuvert. Det inneh\u00f6ll en inbjudan till Ylva och alla hennes sk\u00e5despelarv\u00e4nner till ett julbord.Det \u00e4r ni v\u00e4rda, sa kass\u00f6ren. <\/p>\n\n\n\n ”Vilket jobb ni gjort.”<\/p>\n\n\n\n ”Ja”, sa Ylva. ”Vilken Gud vi har, som har fixat allt detta.”<\/p>\n\n\n\n ”\u00c5 skapat Ylva”, t\u00e4nkte Greta tyst f\u00f6r sig sj\u00e4lv. ”Fast Gode Gud, l\u00e5t oss f\u00e5 en paus nu.”<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r det tr\u00e4ffades vid julbordet, sa Ylva:<\/p>\n\n\n\n ”Vid n\u00e4sta \u00e5rs julvandring skulle vi kanske\u2026.”<\/p>\n\n\n\n Just d\u00e5 tog Rut upp en glad juls\u00e5ng och vad Ylva skulle s\u00e4ga dr\u00e4nktes helt i den h\u00f6gljudda och ivriga s\u00e5ngen.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 l\u00f6rdag sj\u00f6nk temperaturen till -35 grader och f\u00f6rst i mitten av januari var det varmare \u00e4n \u2013 20 grader n\u00e4sta g\u00e5ng.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Yrv\u00e4dret Ylva kom in till kaffesamlingen efter b\u00f6nen. Ylva var fyllda 75 \u00e5r, men hade en outsinlig energi och hade alltid nya id\u00e9er om vad de skulle g\u00f6ra.”Jag har en id\u00e9”, sa hon. Pension\u00e4rsgruppen hukade sig. Det var inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen och man visste aldrig vad som kunde komma.”Jag tycker att vi ska genomf\u00f6ra en […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":685,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-683","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/683","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=683"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/683\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":686,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/683\/revisions\/686"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/media\/685"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=683"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
”Jag t\u00e4nkte att n\u00e4r jag \u00e4nd\u00e5 tr\u00e4ffar kommunen och pratar om vad de ska fixa p\u00e5 stadsparken, s\u00e5 kan jag ju s\u00f6ka ett bidrag ocks\u00e5. Det kommer ju att kosta lite”, fortsatte Ylva. ”F\u00f6r jag t\u00e4nkte att om vi ber f\u00e5r\u00e4garen vi tr\u00e4ffade p\u00e5 m\u00e4ssan i sommar att frakta dit lite f\u00e5r till herdarna, s\u00e5 m\u00e5ste vi ju betala honom lite.”<\/p>\n\n\n\n