Tystnaden. Kan man k\u00e4nna tystnaden. Fortfarande h\u00f6rdes ljuden fr\u00e5n bilarna, suset fr\u00e5n fl\u00e4kten och radiomusiken. Men \u00e4nd\u00e5, n\u00e5got hade tystnat. Kunde inte se n\u00e5gon skillnad men h\u00f6rde. Tittade ut genom f\u00f6nstret, d\u00e4r var det som vanligt. Bilarna k\u00f6rde, fotg\u00e4ngarna gick och cyklisterna ilade fram. Men, vad hade h\u00e4nt? Vad hade tystnat. Hon tittade ut genom det andra f\u00f6nstret. Tittade ner mot marken. Som vanligt. Nej, v\u00e4nta, det saknades n\u00e5got. F\u00c5GLARNA, f\u00e5glarna brukar samlas i dammen. De kvittrade, tjattrade och skrek. Men d\u00e4r fanns inte en enda f\u00e5gel. Det var mer, hundarna sk\u00e4llde inte. Hon kunde inte h\u00f6ra n\u00e5gra djur. S\u00e5g inga djur och h\u00f6rde inget fr\u00e5n dem. Det var bara m\u00e4nniskan som h\u00f6rdes. Hon k\u00e4nde en l\u00e4tt olustk\u00e4nsla i br\u00f6stet. Hon tittade ut igen. Nej ingen f\u00e5gel. Att hon inte h\u00f6rde andra djur, beh\u00f6vde ju inte betyda s\u00e5 mycket. Men f\u00e5glarna, dom brukar alltid finnas d\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n
Vad hade h\u00e4nt, varf\u00f6r hade djuren f\u00f6rsvunnit och tystnat. N\u00e5t var fel, men vad?<\/p>\n\n\n\n
Hj\u00e4rtat b\u00f6rjade sl\u00e5 lite fortare, hon k\u00e4nde att hon var fuktig p\u00e5 h\u00e4nderna. Hon torkade av h\u00e4nderna p\u00e5 k\u00f6kshandduken, men hj\u00e4rtat fortsatte att dunka h\u00f6gt och fort. <\/p>\n\n\n\n
Hon h\u00f6rde en dallring, en svag dallring. F\u00f6nstren skallrade lite och lampan gungade.<\/p>\n\n\n\n
Hon k\u00e4nde r\u00e4dslan sakta \u00f6kade. Hj\u00e4rtat slog h\u00e5rdare och h\u00e5rdare och blodet pulserade snabbt i hennes blod\u00e5dror, br\u00f6stet v\u00e4rkte och spr\u00e4ngde. N\u00e5t var fel. N\u00e5t var fel.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e5 kom d\u00e5net. Ett d\u00e5n som lj\u00f6d som en bullrande vindpust, en stormby. Nu skakade allt inte bara lampan. Vad var detta? En jordb\u00e4vning. Hon s\u00e5g sig omkring. Vad skulle man g\u00f6ra, g\u00f6mma sig under n\u00e5got stadigt. Men var? Paniken br\u00e4nde i br\u00f6stet. En skakning till och hon sl\u00e4ngde sig under k\u00f6ksbordet. K\u00e4nde sig lite f\u00e5nig, jordb\u00e4vning h\u00e4r, n\u00e4 det h\u00e4nde ju p\u00e5 andra platser. T\u00e4nk om n\u00e5gon skulle se henne, liggande under bordet skakande av r\u00e4dsla. N\u00e4, nu var hon f\u00e5nig. Ligga under bordet. Hon skulle just resa sig d\u00e5 n\u00e4sta d\u00e5n kom. H\u00f6gre, s\u00e5 att det gjorde ont i \u00f6ronen. Hon h\u00f6ll h\u00e4nderna f\u00f6r \u00f6ronen. <\/p>\n\n\n\n
D\u00e5 f\u00f6rsvann marken under henne och hon f\u00f6ll. Hon skrek, fast hon h\u00f6rde inte sin r\u00f6st, bara d\u00e5net. Munnen fylldes av damm. Hon hostade. Det gick n\u00e4stan inte att andas. Det gjorde ont i br\u00f6stet av anstr\u00e4ngningen. M\u00f6rkret var kompakt. Hon k\u00e4nde att hon slog i saker, rev upp s\u00e5r p\u00e5 armar och ben. En h\u00e5rd sm\u00e4ll p\u00e5 det h\u00f6gra benet, s\u00e5 det svartnade f\u00f6r \u00f6gonen. Luft, hon m\u00e5ste f\u00e5 andas. Helt pl\u00f6tsligt landade hon. Allt utan hennes kontroll. D\u00e5net minskade i kraft och sen var det tyst igen. Det d\u00e5nade fortfarande i \u00f6ronen, men runt om henne var det tyst. Luften var lite l\u00e4ttare att andas. Men m\u00f6rkret var kompakt. Det knakade lite och ett gn\u00e4llande. Hon visste inte om det var fr\u00e5n en m\u00e4nniska eller n\u00e5gon byggnadsdel som knarrade. Den tacksamhet hon f\u00f6rst k\u00e4nt \u00f6ver att ha stannat upp och att f\u00e5 luft \u00f6vergick snart i panik igen. Hon satt fast. H\u00f6gra armen l\u00e5g under resten av kroppen och v\u00e4nster arm l\u00e5g rakt utstr\u00e4ck fr\u00e5n kroppen. H\u00f6gra benet v\u00e4rkte ofantligt, det enda som hon kunde r\u00f6ra p\u00e5 var v\u00e4nstra foten. Den kunde hon vicka p\u00e5, annars satt hon helt fast. Hon skrek. Men skriket studsade tillbaka. Det var som hon l\u00e5g i ett ljudisolerat rum. <\/p>\n\n\n\n
Kroppen v\u00e4rkte, hj\u00e4rtat dunkade h\u00e5rt och allt var m\u00f6rkt. Hon b\u00f6rjade frysa. Kunde inte ens h\u00e5lla om sig sj\u00e4lv. Bara ligga d\u00e4r och frysa. Var det s\u00e5 h\u00e4r hon skulle d\u00f6? Ensam och ingen skulle veta var hon var. Hon kanske aldrig skulle hittas. En dag om 20 \u00e5r kanske lite benbitar hittas. Det enda som var kvar. Hon snyftade lite. NEJ, hon skrek r\u00e4tt ut. Det fick inte vara slutet.<\/p>\n\n\n\n
Barnen. Hon m\u00e5ste f\u00e5 se barnen en sista g\u00e5ng. Hon minns f\u00f6rsta g\u00e5ngen hon s\u00e5g Alex. Han l\u00e5g p\u00e5 hennes mage p\u00e5 BB. Hon var alldeles utpumpad och det v\u00e4rkte i kroppen, men ansiktet log, hela hon log. Den lilla varelsen. Han h\u00f6ll sina fingrar runt hennes finger. Det gjorde ont i hj\u00e4rtat, vilket \u00f6gonblick. Eller n\u00e4r Sofia en g\u00e5ng hade krupit upp i hennes kn\u00e4 och lindat sina runda knubbiga armar runt hennes hals och viskat i \u00f6rat. – Du \u00e4r v\u00e4ldens b\u00e4sta mamma. <\/em>Sen hade hon rusat iv\u00e4g igen, full av uppt\u00e5g. <\/p>\n\n\n\n Tiden hade g\u00e5tt fort. Ingen av dem bodde hemma och Sofia skulle sj\u00e4lv snart bli mamma. \u00c5h, Barnen hon m\u00e5ste f\u00e5 tr\u00e4ffa dem. T\u00e4nk om de ocks\u00e5 l\u00e5g inkl\u00e4mda. T\u00e4nk om de var d\u00f6da. Nej, hon skrek till igen.<\/p>\n\n\n\n HJ\u00c4LP, HJ\u00c4LP, h\u00e4r \u00e4r jag. Hon skrek och skrek. Men inget h\u00f6rdes. Hon snyftade, sn\u00f6rvlade. Hon k\u00e4nde hur det rann b\u00e5de fr\u00e5n \u00f6gon och n\u00e4sa, men hon kunde inte torka bort det. Armarna satt som i ett skruvst\u00e4d. Men t\u00e4nk om ingen hittade henne. Hon kanske skulle d\u00f6 h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n Gud som haver barnen k\u00e4r, se till mig som\u2026\u2026<\/em> Hon b\u00f6rjade be den enda b\u00f6n hon k\u00e4nde till. Men stannade upp i b\u00f6nen. Hon gr\u00e4t igen. Hon klarade inte av att be den b\u00f6nen. Hon ville bara ha n\u00e5n att prata med. <\/p>\n\n\n\n Gud, jag klarar inte av att be n\u00e5n speciell b\u00f6n. Jag \u00e4r bara s\u00e5 r\u00e4dd och det g\u00f6r s\u00e5 ont. Det finns ingen annan att v\u00e4nda sig till. Du vet ju att jag aldrig bett till dig sen jag var barn. Utom ibland s\u00e5 d\u00e4r lite i smyg, jag har t\u00e4nkt att du h\u00f6r mig. Men \u00e4nd\u00e5 har jag ju inte trott p\u00e5 dig. Varf\u00f6r g\u00f6r du s\u00e5 h\u00e4r, har jag blivit straffad f\u00f6r n\u00e5t d\u00e5ligt jag gjort? Varf\u00f6r \u00e4r jag h\u00e4r? G\u00d6R N\u00c5T!<\/em><\/p>\n\n\n\n T\u00e5rarna bara rann och rann. Hon slickade bort det som rann ner mot mun. Salt och bl\u00f6tt, t\u00e5rar blandat med snor och betong. Det knastrade i munnen. Halsen v\u00e4rkte som om hon hade en rej\u00e4l f\u00f6rkylning. Hon orkade inte skrika mer.<\/p>\n\n\n\n Gud h\u00f6r du mig?<\/em> Hon fick inte fram ett ord utan b\u00f6nerna formades i hennes tankar. Kroppen v\u00e4rkte, men paniken hade f\u00f6rsvunnit. Gud, jag vill inte d\u00f6. Jag vill tr\u00e4ffa min familj. JAG VILL LEVA. <\/em>N\u00e4r hon bad gl\u00f6mde hon ibland v\u00e4rken och r\u00e4dslan. Hon blev mer avslappnad och k\u00e4nde hur hon sakta sv\u00e4vade bort.<\/p>\n\n\n\n Hon vaknade av en intensiv sm\u00e4rta. Hennes v\u00e4nstra hand trycktes sakta fast h\u00e5rdare och h\u00e5rdare. Hon skrek n\u00e4r hon k\u00e4nde sm\u00e4rtan av att sakta krossas. Sm\u00e4rtan var olidlig, det svartnade f\u00f6r \u00f6gonen och hon f\u00f6rsvann i dimman, bortom sm\u00e4rtan. N\u00e4r hon vaknade till igen k\u00e4nde hon sm\u00e4rtan i handen, men trycket hade f\u00f6rsvunnit. Hon uppt\u00e4ckte att \u00e4ven det som h\u00e5llit fast hennes v\u00e4nstra arm rakt ut var borta. Hon kunde dra den till sig. Det gjorde ont att dra den mot sig, handen v\u00e4rkte, men lyckan \u00f6ver att kunna r\u00f6ra en kroppsdel var st\u00f6rre \u00e4n sm\u00e4rtan. Handen k\u00e4ndes obrukbar, men med armen kunde hon torka bort en del snor och t\u00e5rar fr\u00e5n ansiktet. Hon tyckte hon h\u00f6rde ljud. Hon sp\u00e4nde \u00f6ronen och lyssnade. Det var ett burrande ljud, hon kunde inte placerade det. Det kom n\u00e4rmare och sen f\u00f6rsvann det. Kom n\u00e4rmare och var sedan borta igen. Sedan blev det tyst igen. Hon lyssnade och lyssnade. Det b\u00f6rjade knaka strax ovanf\u00f6r henne. Sen kom burrandet igen och helt pl\u00f6tsligt rasade sten, grus och tr\u00e4bitar \u00f6ver henne. Hon f\u00f6rs\u00f6kte skrika, men hon st\u00e4ngde snabbt munnen, som annars fylldes med sand. Hon kunde inte andas. Hon la sin v\u00e4nstra arm \u00f6ver ansiktet f\u00f6r att skydda sig. Raset slutade och hon spottade och frustade f\u00f6r att f\u00e5 bort sanden fr\u00e5n munnen. Men denna g\u00e5ng hade hon ju armen att torka av ansiktet med. Det h\u00e4nde n\u00e5got ovanf\u00f6r henne. Var det \u00e4nnu en jordb\u00e4vning eller f\u00f6rs\u00f6kte de gr\u00e4va fram henne? Hon var r\u00e4dd. T\u00e4nk om det skulle krossa henne eller kv\u00e4va henne. Hon minns tydligt sm\u00e4rtan n\u00e4r handen n\u00e4stan krossades. Hon visste hur det var att inte kunna andas. Samtidigt m\u00e5ste n\u00e5got h\u00e4nda f\u00f6r att hon skulle kunna r\u00e4ddas. Men r\u00e4ddningen kunde \u00e4ven bli hennes d\u00f6d. <\/p>\n\n\n\n GUUD, HJ\u00c4LP! <\/em> Hon spottade \u00e4nnu en g\u00e5ng f\u00f6r att f\u00e5 ut skr\u00e4pet ur munnen. Men munnen var helt torr . Hon f\u00f6rs\u00f6kte skrika. HJ\u00c4\u00c4LP, h\u00e4r \u00e4r jag! Men det blev bara ett tyst pip. Dom kommer inte att hitta mig. Hon tog sin v\u00e4nstra arm och f\u00f6rs\u00f6kte st\u00e4cka upp\u00e5t. Hon k\u00e4nde en br\u00e4da ovanf\u00f6r henne. Hon f\u00f6rs\u00f6kte ta tag i den med sin skadade hand. Det gjorde ont, men tummen hade klarat sig bra, och med tummen tog hon tag i br\u00e4dan och slet. Hon k\u00e4nde att hon lossnade lite och kunde med lite kr\u00e5ngel lossa sin h\u00f6gra arm. Det gjorde s\u00e5 ont att allt svartnade och hon k\u00e4nde att hon svimmade av. Det var bara n\u00e5gra sekunder hon var borta, trodde hon. Nu hade hon b\u00e5da armarna fria. Ingen av armarna hade full r\u00f6rlighet och b\u00e5da v\u00e4rkte vid varje r\u00f6relse, men hon hade \u00e4nd\u00e5 viss r\u00f6rlighet.<\/p>\n\n\n\n Hon lyfte b\u00e5da armarna ovanf\u00f6r sitt huvud och k\u00e4nde vad som fanns d\u00e4r. Br\u00e4dan hon dragit i tidigare satt som i ett skruvst\u00e4d, men strax bakom k\u00e4ndes det som jord. Hon b\u00f6rjade krafsa med fingrarna i jorden. Det rasade ned \u00f6ver hennes ansikte, men hon bara bl\u00e5ste bort det och fortsatte krafsa. Det gjorde otroligt ont och d\u00e5 och d\u00e5 var hon tvungen att s\u00e4nka armarna och vila d\u00e5 det svartnade f\u00f6r henne.<\/p>\n\n\n\n Hon lyfte armarna igen och fortsatte. En stor sten l\u00e5g i v\u00e4gen och hon f\u00f6rs\u00f6kte med fingrarna k\u00e4nna om den gick att lossa p\u00e5. P\u00e5 den h\u00f6gra sidan fanns l\u00f6s sand som hon sakta krafsade bort, sen k\u00e4nde hon att stenen satt l\u00f6sare. Med sin h\u00f6gra hand fick hon ett grepp om stenen och hon slet till. Den lossnade och i sista minuten hann hon skydda ansiktet och k\u00e4nde hur stenen landande mitt p\u00e5 den skadade v\u00e4nstra handen. Allt svartnade.<\/p>\n\n\n\n Det var tungt att vakna igen. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen t\u00e4nkte hon att det skulle vara \u00e4nd\u00e5 sk\u00f6nare att inte vakna. Men samtidigt k\u00e4nde hon f\u00f6r\u00e4ndringen. F\u00f6rst f\u00f6rstod hon inte var det var. Men sen f\u00f6rstod hon. Det var luften. Frisk luft kom fr\u00e5n platsen d\u00e4r stenen varit. Det var s\u00e5 l\u00e4tt att andas. Det fanns \u00e4ven ljud, vardagliga ljud. Hon h\u00f6rde m\u00e4nniskor\u00f6ster l\u00e5ngt borta, maskiner som arbetade och hon tyckte hon h\u00f6rde f\u00e5glar.<\/p>\n\n\n\n Men fr\u00e4mst var det luften, att f\u00e5 andas obehindrat igen. Det k\u00e4ndes s\u00e5 friskt. Hon str\u00e4ckte f\u00f6rsiktigt ut sin h\u00f6gra arm genom h\u00e5let d\u00e4r stenen varit. Det var ett h\u00e5l som str\u00e4ckte sig upp\u00e5t. Hon k\u00e4nde inget slut. Hon str\u00e4ckte upp handen s\u00e5 l\u00e5ngt hon kunde. N\u00e4r den n\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ngt den kunde, viftade hon med fingrarna. Det k\u00e4ndes s\u00e5 sk\u00f6nt n\u00e4r luften svepte mellan fingrarna.<\/p>\n\n\n\n Handen fastnade. Den gick inte att dra ned. N\u00e5got h\u00f6ll fast den. Den satt i ett fast tag och hon kunde inte r\u00f6ra den. Paniken sk\u00f6ljde snabbt \u00f6ver henne. Sm\u00e4rtan av att h\u00e5lla armen uppe k\u00e4ndes i hela kroppen. Hon slet i armen och helt pl\u00f6tsligt var den fri igen. <\/p>\n\n\n\n Vad hade h\u00e4nt? Hon tog ner armen. Vilade den. Sen str\u00e4ckte hon sakta upp den. Denna g\u00e5ng kom det inte lika hastigt. Sakta sl\u00f6ts handen i n\u00e5got. Men inte h\u00e5rt utan f\u00f6rsiktigt. F\u00f6rst ryckte hon till, sedan f\u00f6rstod hon. Det var en m\u00e4nniska en annan hand. Men med handskar, typ arbetshandskar som h\u00f6ll i henne. Var det r\u00e4ddningen?<\/p>\n\n\n\n Hon h\u00f6rde ett skrapade och jord och sand rasade \u00f6ver henne. Hon tog ner sin h\u00f6gra hand och h\u00f6ll den skyddande \u00f6ver ansiktet. Det fortsatte att rasa, men inte s\u00e5 v\u00e5ldsamt bara som ett strilande. Nu h\u00f6rde hon r\u00f6ster. HALL\u00c5, HALL\u00c5, h\u00f6rde hon.<\/p>\n\n\n\n Hall\u00e5<\/em>, svarade hon s\u00e5 h\u00f6gt hon kunde. Men r\u00f6sten var mycket svag och det var anstr\u00e4ngande att tala. Hon hostade till. <\/p>\n\n\n\n Hall\u00e5,<\/em> f\u00f6rs\u00f6kte hon igen.<\/p>\n\n\n\n Det rasade mer och mer. Hon blev r\u00e4dd. Skulle dom begrava henne. Det blev sv\u00e5rt att andas igen. S\u00e5 n\u00e4ra r\u00e4ddningen, bara f\u00f6r att d\u00f6. Hon k\u00e4mpade med andningen. Allt svartnade f\u00f6r henne.<\/p>\n\n\n\n LUFT, hon vaknade till av att det kom ett luftdrag. Hon drog ett djupt andetag. Det gjorde ont i br\u00f6stet. Hon hostade till. Det kom en liten ljusstrimma genom lufth\u00e5let. Det gjorde lite ont i \u00f6gonen. Hon f\u00f6rs\u00f6kte titta p\u00e5 var hennes kropp l\u00e5g, men d\u00e4r l\u00e5g ett tjock lager av damm, s\u00e5 det gick inte. <\/p>\n\n\n\n Helt pl\u00f6tsligt rasade ett stort lass betong, jord och sand \u00f6ver hennes kropp. Det var inte s\u00e5 tungt, s\u00e5 det skadade inte henne. Men det \u00f6ppnade ett stort h\u00e5l rakt upp. Ljuset blev pl\u00e5gsamt. Hon f\u00f6rs\u00f6kte kisa upp, men \u00f6gonen klarade inte detta. Men hon tyckte hon s\u00e5g en skugga av en m\u00e4nniska. <\/p>\n\n\n\n Hon mer k\u00e4nde \u00e4n s\u00e5g att tv\u00e5 armar str\u00e4cktes \u00f6ver henne och f\u00f6rs\u00f6kte dra henne upp\u00e5t. Det gjorde ont. Armarna v\u00e4rkte. V\u00e4nstra handen som var delvis krossad skrek ut sin sm\u00e4rta. Men hon satt fast. Benen satt fast, s\u00e5 hon kom ingen vart. <\/p>\n\n\n\n Hon s\u00e5g skuggan av fler m\u00e4nniskor. De skottade fram hennes ben. Tog fram en motors\u00e5g och s\u00e5gade. Sen lyfte de igen. Nu f\u00f6ljde hon med. Sakta drog de henne upp\u00e5t. Upp mot det pl\u00e5gsamma men fantastiska ljuset. <\/p>\n\n\n\n Hon var hj\u00e4lpl\u00f6s, f\u00f6ljde bara med. Men trots sm\u00e4rtan fanns ett leende p\u00e5 hennes l\u00e4ppar.<\/p>\n\n\n\n Gud tack. <\/em>T\u00e4nkte hon i sitt hj\u00e4rta.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Tystnaden. Kan man k\u00e4nna tystnaden. Fortfarande h\u00f6rdes ljuden fr\u00e5n bilarna, suset fr\u00e5n fl\u00e4kten och radiomusiken. Men \u00e4nd\u00e5, n\u00e5got hade tystnat. Kunde inte se n\u00e5gon skillnad men h\u00f6rde. Tittade ut genom f\u00f6nstret, d\u00e4r var det som vanligt. Bilarna k\u00f6rde, fotg\u00e4ngarna gick och cyklisterna ilade fram. Men, vad hade h\u00e4nt? Vad hade tystnat. Hon tittade ut genom det […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-303","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/303","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=303"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/303\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":325,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/303\/revisions\/325"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=303"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Men var, var Anders? Hon t\u00e4nkte efter. Huvudet k\u00e4ndes s\u00e5 tungt, det var sv\u00e5rt att t\u00e4nka. Han skulle inte vara hemma idag. Han var i Stockholm. Hade han h\u00f6rt vad som h\u00e4nt. Visste han att hon l\u00e5g h\u00e4r. Saknade han henne. Var han r\u00e4dd och orolig. Det hade varit tufft den sista tiden. Nu n\u00e4r barnen flyttat, var allt s\u00e5 tydligt. Det m\u00e4rktes s\u00e5 v\u00e4l n\u00e4r han gl\u00f6mde bort henne. N\u00e4r han hade annat att g\u00f6ra. Hon k\u00e4nde sig s\u00e5 ensam ibland. Hon hade sagt det \u00e5t honom, men han hade bara blivit sur och sagt att hon var or\u00e4ttvis. Men varf\u00f6r k\u00e4nde hon sig s\u00e5 ensam d\u00e5. Hon \u00f6nskade att han saknade henne. T\u00e4nk om detta skulle bli ett uppvaknade f\u00f6r honom. Hon ville s\u00e5 g\u00e4rna komma tillbaka. Ville s\u00e5 g\u00e4rna k\u00e4nna sig \u00e4lskad, k\u00e4nna sig viktig. <\/p>\n\n\n\nSamtal med Gud<\/h2>\n\n\n\n
GUUUUD, HJ\u00c4\u00c4\u00c4LP!<\/em><\/p>\n\n\n\nF\u00f6r\u00e4ndringen<\/h2>\n\n\n\n
Luften<\/h2>\n\n\n\n