Jag drog upp rullgardinen i sovrummet. Den \u00e5kte upp med en sm\u00e4ll. Jag tittade ut genom f\u00f6nstret.<\/p>\n\n\n\n
Vad i all sina dar, vad \u00e4r detta<\/em>, skrek jag till.<\/p>\n\n\n\n Jag tittade en g\u00e5ng till. Det stod n\u00e5got p\u00e5 min g\u00e5rd. En \u00e4lg? Nej, en hjort? Nej. det s\u00e5g ut som en ko!<\/p>\n\n\n\n Jag gick till ytterd\u00f6rren och \u00f6ppnade den. Det var en ko. En ko som stod d\u00e4r i lugn och ro och mumsade p\u00e5 mina pioner. Mina vackra blommande pioner. Jag blev tv\u00e4rarg och rusade ut. <\/p>\n\n\n\n Du f\u00e5r inte \u00e4ta p\u00e5 mina pioner<\/em>, skrek jag \u00e5t kon. <\/p>\n\n\n\n Mu<\/em>, svarade hon och tittade p\u00e5 mig med sina blida \u00f6gon.<\/p>\n\n\n\n Jag tittade p\u00e5 bron. D\u00e4r stod en liten kvast. Jag tog den i h\u00e4nderna och gick ned p\u00e5 gr\u00e4smattan.<\/p>\n\n\n\n SCHAS<\/em>, sa jag och viftade med kvasten.<\/p>\n\n\n\n Kon, tittade p\u00e5 mig, och b\u00f6rjade i ganska snabb takt g\u00e5 mot mig. Hj\u00e4lp, hon \u00e4ter upp mig<\/em>, skrek jag.<\/p>\n\n\n\n Jag tog mig tillbaka till bron och rusade in. Jag stod fl\u00e4mtade vid ytterd\u00f6rren och funderade. Vad g\u00f6r man n\u00e4r man f\u00e5r en ko p\u00e5 g\u00e5rden?fr\u00e5gade jag mig. <\/p>\n\n\n\n Jag bodde i ett villaomr\u00e5de n\u00e4ra stadsk\u00e4rnan. N\u00e5gra b\u00f6nder fanns inte i n\u00e4rheten. S\u00e5 varifr\u00e5n kon kom, hade jag ingen aning. Jag \u00f6ppnade ytterd\u00f6rren igen och kikade ut. Kon hade flyttat sig tillbaka till mina pioner igen. Jag gick fram en bit p\u00e5 bron, tog kvasten och viftade och skrek samtidigt:<\/p>\n\n\n\n Sluta \u00e4ta p\u00e5 mina pioner, Schas!<\/em><\/p>\n\n\n\n D\u00e5 k\u00e4nde jag en puff i ryggen. D\u00e4r stod en ko till. Jag sl\u00e4ppte snabbt kvasten och rusade in. Jag har en ko p\u00e5 tomten<\/em>, sa jag. Ni m\u00e5ste fixa det. Eller tv\u00e5 kor. Varje g\u00e5ng jag \u00f6ppnar ytterd\u00f6rren kommer det fram en ko till.<\/em><\/p>\n\n\n\n En, ko,<\/em> sa det f\u00f6rv\u00e5nat i andra \u00e4nden. Nej, nu tror jag ni f\u00f6rs\u00f6ker skoja med mej<\/em>.<\/p>\n\n\n\n Nej, det \u00e4r s\u00e4kert<\/em>, svarade jag. En f\u00f6rs\u00f6kte \u00e4ta upp mig.<\/em><\/p>\n\n\n\n Jag tror frun har tittat f\u00f6r djupt i glaset<\/em>, sa r\u00f6sten i andra \u00e4nden av luren.<\/p>\n\n\n\n Nej, det \u00e4r riktiga kor, s\u00e5na fr\u00e5n bondg\u00e5rdar, bruna med s\u00e5na d\u00e4r spenar p\u00e5 sig, som man f\u00e5r mj\u00f6lk av<\/em>, fortsatte jag, jag vill inte ha dom p\u00e5 min g\u00e5rd.<\/em><\/p>\n\n\n\n Sista meningen kom med en gr\u00e5tfylld r\u00f6st. Jag stod och samlade mig och \u00f6ppnade ytterd\u00f6rren igen. Jag tog min kvast och gick modigt ut mellan de tv\u00e5 korna. Splash l\u00e4t det n\u00e4r jag gick. Jag tittade ner och hela min h\u00f6gra fot stod nertryckt i en j\u00e4ttelik h\u00f6g kodynga. Jag h\u00f6rde polisbilen och lyfte upp min fot ur dyngh\u00f6gen. En polisman steg ur bilen. Han tittade f\u00f6rv\u00e5nat p\u00e5 korna. <\/p>\n\n\n\n Du har verkligen kor h\u00e4r<\/em>, sa han f\u00f6rv\u00e5nat till mig. <\/p>\n\n\n\n Jag sa ju det<\/em>, sa jag irriterat. Tv\u00e5 stycken.<\/em><\/p>\n\n\n\n N\u00e4<\/em>, sa han, tre. Det st\u00e5r en h\u00e4r p\u00e5 h\u00f6ger sida om huset och \u00e4ter p\u00e5 n\u00e5gra r\u00f6da blommor.<\/em><\/p>\n\n\n\n Nej, inte mina prisbel\u00f6nta<\/em>\u2026<\/p>\n\n\n\n Samtidigt sj\u00f6nk jag ned p\u00e5 v\u00e5r tr\u00e4dg\u00e5rdsb\u00e4nk. Slurp sa det.<\/p>\n\n\n\n Nu, sitter du verkligen i skiten<\/em>, sa polismannen.<\/p>\n\n\n\n Han gick till polisbilen och anropade stationen. D\u00e4r hade de just f\u00e5tt reda p\u00e5 att n\u00e5gon hade sl\u00e4ppt ut korna fr\u00e5n en hage. De trodde det var en scoutgrupp i staden som haft ett l\u00e4ger i n\u00e4rheten av platsen under helgen. De hade gl\u00f6mt st\u00e4nga grinden och fyra kor hade rymt, varav en hade kommit tillbaka.<\/p>\n\n\n\n Om du vaktar korna, s\u00e5 kommer snart bonden och h\u00e4mtar dem<\/em> sa polismannen k\u00e4ckt.<\/p>\n\n\n\n Du m\u00e5ste stanna<\/em>, skrek jag.<\/p>\n\n\n\n Tyv\u00e4rr, det har skett ett r\u00e5n p\u00e5 Coop, s\u00e5 jag m\u00e5ste dit. Lycka till<\/em>, avslutade han och satte sig i bilen och k\u00f6rde iv\u00e4g.<\/p>\n\n\n\n Jag reste mig och gick in och bytte kl\u00e4der och gick ut igen. Korna h\u00f6ll sig lugna f\u00f6rutom att de \u00e5t alla mina dyraste och finaste blommor. Men jag orkade inte protestera l\u00e4ngre utan s\u00e5g bara p\u00e5 dem med en ilsken blick.<\/p>\n\n\n\n Mu<\/em>, sa de d\u00e5 och d\u00e5 \u00e5t mig som en liten uppmuntran.<\/p>\n\n\n\n Bonden kom och h\u00e4mtade korna och k\u00f6rde iv\u00e4g.<\/p>\n\n\n\n Fyra timmar f\u00f6rsenad kom jag till jobbet. <\/p>\n\n\n\n Det var d\u00e5 p\u00e5 tiden du kom<\/em>, sa min chef, du missade morgonm\u00f6tet, var har du varit.<\/em><\/p>\n\n\n\n Jag har vaktat kor<\/em>, svarade jag och gick raka v\u00e4gen till mitt arbetsrum.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag drog upp rullgardinen i sovrummet. Den \u00e5kte upp med en sm\u00e4ll. Jag tittade ut genom f\u00f6nstret. Vad i all sina dar, vad \u00e4r detta, skrek jag till. Jag tittade en g\u00e5ng till. Det stod n\u00e5got p\u00e5 min g\u00e5rd. En \u00e4lg? Nej, en hjort? Nej. det s\u00e5g ut som en ko! Jag gick till ytterd\u00f6rren […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-250","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/250","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=250"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/250\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":254,"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/250\/revisions\/254"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.sehlberg.net\/ulla-undrar\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=250"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Jag backade samtidigt som jag viftade med kvasten. Men bakom mig var kantstenen till en rabatt och jag snubblade och hamnade sittande p\u00e5 kn\u00e4na. Kon kom n\u00e4rmare. Jag lyfte upp h\u00e4nderna framf\u00f6r ansiktet som skydd. Jag var ganska s\u00e5 r\u00e4dd, hade aldrig m\u00f6tt en ko s\u00e5 n\u00e4ra f\u00f6rut. Jag som alltid bott i staden och var van vid bilar, bussar och skrikiga ungdomar. Men kor, n\u00e4, de var mig helt fr\u00e4mmande. Jag k\u00e4nde en str\u00e4v tunga mot min skyddande arm. Jag rusade upp.<\/p>\n\n\n\n
Jag tog telefonen och ringde polisen.<\/p>\n\n\n\n
Polisen lovade skicka en bil, men i bakgrunden h\u00f6rde jag skratten.<\/p>\n\n\n\n